En dag i sorg

Hade svårt att sova eftersom jag inväntade valresultatet även för Munkedal. När så resultatet var klart var det i stort sett omöjligt att sova. Jag bor i en kommun där 18 procent av de som röstade tycker att rasism och främlingsfientlighet är att föredra framför solidaritet och jämställdhet. De väljer att skylla samhällsproblemen på de människor som invandrar till Sverige istället för att skylla på den politik som förs. Mycket märkligt att de tror att människor som alldeles nyss har kommit till Sverige har ett större inflytande än regeringen! Det finns således mycket att göra inför det stundande riksdagsvalet!

Fast det som kanske skrämmer mest är inte resultatet här i Munkedal. Förvisso är det detta resultat som påverkar mig mest. Skulle siffrorna bli samma till hösten då skulle det innebära att betydligt fler sverigedemokrater skulle sitta i kommunfullmäktige och kanske också i kommunstyrelsen. Det är fullt tillräckligt med den ende vi har idag, de behöver inte vara fler, helst skulle där inte finnas någon. Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Normalt sett brukar jag säga att jag bryr mig inte om vad någon röstar på så länge som den röstar. Att det viktigaste är att använda den demokratiska rättigheten att gå till fria val. Fast idag gäller inte det där riktigt längre. Sverigedemokraterna till skillnad från övriga riksdagspartier gör skillnad på människor på grund av etnicitet. Det å så vara att de har polerat sig på ytan och säger sig ha nolltolerans mot rasism men när en läser deras politiska program eller lyssnar till deras företrädare då blir deras politik mycket tydlig. De är inte bara ett rasistiskt parti de är dessutom mot jämställdhet och fackföreningar, ja det är helt enkelt ett människofientligt parti! Det som då skrämmer mig mer än det resultat vi fått här hemma är de resultat som blivit i hela Europa. Kalla vindar drar genom världen och människor tycks ha glömt historien. Nu måste de goda krafterna bli än tydligare med sitt budskap om rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Att måna om varandra är den enda vägen att gå!

Vägen är lång, vägen är lång, min kära. Men vänd inte om, vänd inte om, min kära. Vi har inget val, vi har inget val, 

för om nånting skall ändras, får vi göra som andra har gjort: 

Vi får göra det själva.