fredag 9 maj 2014

Loppisfynd på fem minuter

Igår var vi lite tidiga till ett möte och fick således lite tid att fördriva. Av en händelse låg det en loppis i samma hus och då var ju tidsfördrivet givet. På fem minuter hittades två par tjusiga skor, en tröja till ens barnet och smycke till andra barnet och dessutom fick jag i kassan syn på något som stod gömt. En alldeles ljuvlig väska gömdes bakom en trave kepsar. Barnen undrade hur jag ens kunde se att det var något intressant. Mitt svar är att jag har ett sjätte sinne vad gäller vintageväskor.



Vad gäller de alldeles underbart tjusiga skorna så köptes de med viss tvekan. De är helt i min smak, höga klackar och mycket tjusiga! Däremot så har det visat sig att min skadade fot är lite värre än vad jag först trott. Att springa ligger än så länge långt fram och möjligheten att någonsin kunna gå i klackar igen ligger än längre fram. Försökte mig på att gå några steg i de nya skorna igår men fick mycket snart ge upp. Tre steg var allt den skadade foten klarade utan att protestera. Att kunna matcha mina kläder med skor utan klack är inte det enklaste. Jag har ju ständigt kläder som kräver klack! Nåväl jag går något bättre än i förra veckan och det är onekligen i rätt riktning. Märkligt nog är jag mer frustrerad över att inte kunna springa än att inte kunna ha klackar. En riktigt märklig känsla som också gör mig glad. Jag är en sådan människa som springer och då blir det mycket frustrerande att inte kunna springa. Fördelen med väskor är således att de kan användas i alla lägen även om fötter eller andra delar av kroppen skadas!

2 kommentarer:

Charlotta Sofia springer o trimmar sa...

Förstår springfrustrationen! Jag är också precis så, kanske 25%: "Vill gärna ha klackar" och 75%: "Vill springa!". Den där känslan när en upptäcker att en faktiskt är en tränande människa är alldeles speciell och underbar, kanske speciellt när en trodde att en aldrig skulle hamna där (som jag gjorde).
Krya foten! Och fantastisk väska!

Min Lilla Kokvrå sa...

Efter att ha vrickat vristen oräkneliga gånger i min ungdom och sedan stukat den rejält så är klackar en omöjlighet för mig, trampar till och med snett och snubblar i sandaler. Men hör och häpna så har vristen blivit så mycket stabilare sedan jag började yoga, har tydligen med balansen att göra, trädet är en perfekt övning för svaga vrister.
Men några höga klackar lär det ändå aldrig bli för mig, gillar att hålla mig tryggt nere på marken ;)
Snygg väska! Man kan undra varför de gömde den bakom en hög med kepsar!?

Ha de!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...