Otålig längtan

Vårvärmen tar tid på sig i år och jag börjar att känna mig otålig. Längtar så efter elvakaffe i trädgården när jag kan sitta vänd mot solen och bara njuta en stund. Allra mest längtar jag dock efter att vitsipporna skall börja blomma. Så snart de blommar väntar nämligen besök på en av de vackraste platser jag vet. Återkommer till min vitsippsbacke varje år och slås alltid av häpnad över hur vackert där är. Otroligt egentligen med en plats som är vackrare än vad en minns. Ofta har jag med mig sällskap och gör besöket till en utflykt. Andra gånger passar jag bara på att stanna en stund när jag ändå passerar. Någon minuts promenad och sen väntar skönhet och stillhet. En stunds möjlighet att samla tankarna och helt enkelt bara vara.

Ida och Vida bland vitsipporna 2014

 Det finns en scen i Ronja där hon befinner sig i ett hav av vitsippor. Kommer ofta att tänka på den scenen när jag befinner mig bland vitsipporna. I filmen befinner hon sig i en stund av total lycka och jag tror att våren har den inverkan på människan.

Vitsippor representerar lycka för mig. Lycka i dess enklaste form. Många gånger är det lätt att tro att en som människa behöver mycket för att vara lycklig. Egentligen är det nog inte så mycket som behövs. En stunds stillhet i ett hav av vitsippor kan räcka långt!