Det som skulle ha varit vår

Mars skall ju vara en vårmånad men så har det verkligen inte känts i år. Snarare har mars varit mer vinter än många vintermånader. Det har varit kallt, snöigt och grått och det har verkligen känts som att vintern aldrig skulle ta slut. Snö, mörker och kyla hör som bekant inte till mina favoriter vilket gör att jag känt mig gnällig och plågad över den ständiga vintern. Min cockerspaniel Ida har däremot älskat att vintern stannat så länge som den gjort. Snö är i hennes mening det absolut bästa som finns och något som ständigt gör henne lycklig.

Ljuvliga krokus i ett soligt läge i trädgården

Den allra sista dagen i mars upptäckte jag att det växer krokus i min trädgård vilket kändes som ett löfte om att vintern till sist är slut!

Kurs, politik, årsmöte och lite tid för vila hemma också

Jag brukar förundras över hur mycket en enda månad kan rymma och vad gäller mars är det inte något undantag. De allra första dagarna i mars var hektiska då jag hann med att hålla en pedagogisk ledarutbildning vilket var en riktigt rolig utmaning. Sedan följde några dagar i politikens tecken vilket känns oundvikligt under ett valår. När Socialdemokraterna i Munkedal hade årsmöte 6 mars var det dags för medlemmarna att fastställa valsedeln till kommunfullmäktige. Jag fick det otroligt fina förtroendet att stå som nummer ett på listan och vara vår kommunalrådskandidat. Det om något kommer att bli en utmaning framåt!

Styrelsemöte och 90-års jubileum på Viskadalens folkhögskola

Internationella kvinnodagen tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola i Seglora. Skolan firade 90-års jubileum och passade då på att bjuda in till föreläsningar. Bland annat pratade S-kvinnors förbundsordförande Carina Olsson om den feministiska kampen i ett historiskt perspektiv. Förutom föreläsningar hanns det också med en långpromenad i vinterlandskapet. Även om det alltid är vackert runt Viskadalen så hoppas jag verkligen att det inte är någon snö kvar nästa gång jag kommer dit.

Träning, bra vanor och kvalitetstid med kidsen

 När det är kallt och grått vill jag helst bara krypa ner i sängen och sova. Det går liksom inte att peppa igång mig när det är kallt. Alltså gäller det att tvinga sig själv att komma igång! Att äta uppiggande frukost och se till att komma iväg till gymmet är två saker som alltid ger mig lite mer energi. Att dessutom få tid att umgås med kidsen en heldag utan några måsten är också sådant som ger energi och välbefinnande.

Hemma i blå huset

 När våren dröjer får en se till att låta det blomstra inomhus istället. Så här års har jag alltid tulpaner hemma vilket gör det vårfint hemma. Den märkliga maten till vänster i bilden ovan är nog den mest glädjande maten någonsin. Regina hittade en kokbok på bokrean som vi båda två köpte och sedan skulle testa. Valet föll på en rawfood korsning mellan sushi och tacos. Det tog nästan två timmar att få maten klar och det var ju tur att det var gott när vi väl var klara. Konstaterar att det hade nästan inte spelat någon roll om det varit gott eller ej så mycket som vi skrattade under tiden vi lagade maten. Har däremot svårt att se att det kommer bli en frekvent tillagad rätt här hemma.

Lunch, sol och glasspremiär

Även om värmen inte riktigt kommit ännu så har solen återvänt vilket är ljuvligt. Om det är soligt då gör det nästan inget att det är kallt ute. Fast några lite varmare dagar har det blivit och då passade vi på att ha glasspremiär på altanen. Jag har verkligen saknat att kunna sitta ute på altanen och fika och njuter av varje möjlighet.

En alldeles vanlig måndag bjöd Sophie hem Regina och mig på lunch. Vilken lyx mitt i vardagen att få komma till ett vackert dukat bord och dessutom bjudas på otroligt god mat. Mat och prat med goda vänner hör verkligen till två av livets bästa kombinationer i min mening.

Outfits och utsikt

 Två dagar i mars tillbringade jag på Vann tillsammans med ABF i hela Västra Götaland. Runt hundra folkbildare samlades under två dagar för samtal, workshops och inspiration. En riktigt fin energipåfyllning och det dessutom i en otroligt vacker miljö. Som alltid tycker jag om när en har chansen att klä upp sig till middagen och den här gången blev det en riktigt tjusig klänning från 70-talet som jag fyndat på Tradera. Härligt grön och satt helt perfekt, det var som om den var sydd för att passa just mig!

Petra och jag på kongress, tid i solen och givetvis lite tulpaner

Det skulle vara så lätt att bara klaga över vintern som aldrig vill ge med sig och tänka att mars varit en dålig månad. I själva verket har det varit en riktigt fin och som alltid mycket händelserik månad. Det har funnits stunder med en kopp kaffe på altanen, jag har haft fantastiskt vackra tulpaner här hemma, har umgåtts med familj och med fina vänner. Allt sådant där som gör livet lite extra bra!

Vårblommor, Fjällbacka och Örekilsälven

Avslutade mars med att fira påsk och att njuta av vårsolen. På långfredagen var det verkligen ljuvligt väder när jag var i Fjällbacka. På påskafton fylldes det blå huset till bredden av gäster för att fira påsk. Vi åt god mat, pratade och kvällen blev sen innan alla hade åkt hem. Det hann faktiskt bli natt och ny månad innan alla lampor släkts och det blå huset blev tyst och stilla.

Från vår till vinter och höst

Ännu en månad har passerat och april kommer förhoppningsvis bara att bjuda på vår. Snö och kyla är jag måttligt road av nu känner jag. Mars har varit en månad med märkligt många turer till Göteborg. Tror nästan inte jag var där mer när jag pluggade där än vad jag har varit nu. Nåväl, Göteborg är en stad jag tycker om så jag åker gärna dit.

Mars inleddes fint med strålande sol och vårblommor som började titta upp. Jag började gräva i mina odlingslådor och kände att nu, nu var våren på väg för att stanna! Nästa morgon vaknade jag och tittade ut över en värld som var vit och fortsatte att vara det i några dagar. Ebba tycker mycket illa om kylan och stannar helst under täcket när det är snö och kallt.

Vädret bättrade dock på sig till helgen som följde och då kunde vi grilla ute i trädgården för första gången i år. Visst är det så att allt smakar lite bättre i solen! När våren bjöd på vackert väder såg Nahrin och jag till att bjuda oss själva på lite glass. Inte dumt med både premiär för grillning och glass på samma dag!

Mars tycks ha bestått av märkligt många helger. En av dem var jag dessutom alldeles ensam hemma i Hult hela helgen och passade på att bjuda på kafferep. Både gott och mysigt! Något som har varit riktigt skönt den här månaden har varit att jag åter fått in regelbundenhet i träningen. Jag vet ju hur viktigt det är, men ändå är det så lätt hänt att en faller ur goda vanor. Så var det grejen med vanor, eller kanske snarare med löften. Mars blev månaden då jag bröt mitt köpstopp av nya kläder. Känner dock att anledningen går att förlåta eftersom mina byxor gått sönder på väg till ett möte. En kan ju inte gå på möte med rumpan bar!

Ännu en helg passerade och den inleddes med middag och tid med en fin vän. På lördagen var det full fart då Zeinab och jag höll kursen Krossa Glastaket för kvinnor i föreningslivet i Göteborg. För många av dem var detta första mötet med begreppen härskartekniker och de strukturer och normer som präglar tillvaron. De hade alla upplevt dem men hade inte ord och sammanhang för dem. Fantastiskt fint att få vara med och öppna denna kunskapsdörr för dem.

Mars månad avslutas i en annan del av världen och i en annan årstid. Jag njuter av värmen och solen men i själva verket är det höst i Namibia. Mars är alltså en månad som inleddes i våren, återgick till vinter och för mig sedan avslutades i hösten. Det har varit otroligt fina dagar på nätverksträffen med Olof Palmes Internationella Center. Känner mig peppad och fylld med energi och glädje. Nu väntar en ny månad och även nya äventyr. Imorgon bär det av ut till kusten, tillbaka till Swakopmund.

Ljuvligheter

Det ord jag främst förknippar med våren är ordet ljuvligt. Tror inte det finns ett bättre ord att beskriva våren med. Det är verkligen helt ljuvligt när vinden blir lite ljummare, när solen åter värmer och när trädgården här hemma i Hult börjar blomstra igen.

De senaste åren har jag satt massor med olika sorters lökar i trädgården. Jag önskar mig ett hav av krokus och andra fina vårblommor. Det krävs nog lite mer tålamod och än fler planterade lökar innan jag får mitt krokushav. Däremot är det fler och fler blommor i mina planteringar för varje år. I höstas gjorde jag iordning en helt ny plantering som nu blommar för allra första gången. Tidigare var där bara en slänt med ogräs och nu är det en fin plantering med vackra vita krokus.

Just krokusen är en blomma som får mig fånigt glad. Tänker att det kanske är att den är så pass färgglad som gör en lätt om både hjärta och sinne. Den gör sig både ensam och i grupp dessutom.

Det är något alldeles särskilt att se den egna trädgården växa och blomstra. Allt som finns där har jag själv planterat och planerat. Det fanns några få blommor och buskar i trädgården i Hult när vi köpte huset. Allt annat är ett resultat av eget arbete och det är onekligen fint när det egna arbetet blomstrar!

Allt ljuvligt som väntar

Februari kommer alltid med ett löfte om våren. Även om det skulle vara så att Hult är inbäddat i snö och det råder minusgrader så kommer februari med en förändring. Det börjar åter bli ljust och med det finns den första tanken om att våren är på väg hur kallt det än skulle vara. Den där första känslan av vår känns nästan nödvändig för att klara av februarikylan.

Förra veckan såg jag för första gången i år hur det tittade upp något grönt i min trädgård. Jag blir nästan fånigt lycklig över att det åter grönskar i min trädgård. Förvisso mycket, mycket blygsamt men ett definitivt tecken på att våren kommer åter även i år.

För när det är kallt och mörkt är det nästan omöjligt att tro att världen åter skall bli varm och grönskande grön. Att solen åter skall värma och att vinden skall vara ljum och träden skifta i skir grönska. Den där känslan är svår att slå, känslan när en för första gången lägger märke till den gröna skiftningen i träden.

Jag längtar så efter min trädgård, min alldeles ljuva trädgård och oas i livet. Det känns som att min själ krymper när jag inte har möjlighet att på samma sätt vistas i min trädgård. Hur tung till sinnes jag än kan vara blir jag lättare i tanken av att gräva i mina odlingslådor eller att rensa ogräs. Jag har noga inspekterat mina odlingslådor och planerat hur jag ska plantera i år. Nu väntar jag bara på att det skall bli vår och med det dags att börja arbetet.

Längtar också tills dess min gräsmatta översållas av vitsippor. För varje år har de blivit fler i antalet och det skall bli spännande att se hur detta året blir. Första våren i Hult var det bara någon enstaka vitsippa och sedan dess har de blivit hundratals. Så länge som vitsipporna blommar är det förbjudet att klippa gräset här i Hult. Tiden de blommar är ju så kort och då vill jag hellre njuta av vitsippornas skönhet än av en prydligt klippt gräsmatta.

Tänk så mycket ljuvligt som väntar! Allt det vackra ligger framför oss som ett oskrivet blad och ett löfte om vackra dagar. Dagar då himlen är blå och bäst betraktas liggandes i ett av av vitsippor. Dagar då allt känns möjligt bara för att solen skiner och världen är grön.

En tanke om våren

Jag börjar så smått att planera för våren. Snart är det ju dags att plantera lökar så jag får gott om blommor att njuta av när trädgården åter vaknar till liv. Märkligt det där att när jag förra året satte hundratalet lökar svor jag att aldrig göra om det. De där lökarna var ju tvungna att komma ner i jorden, jag hade inte någon tid alls att ta tag i det och fick plantera på alla möjliga lediga stunder. Tio lediga minuter betydde under några veckor att jag hade just tio minuter till att plantera lökar. Var så irriterad på mig själv över att jag köpt så attans många lökar. Jag kunde ju ha köpt lite färre sorter och kanske färre av varje. Till slut var dock varenda en av lökarna planterade och det var bara att invänta våren. När våren så kom blev jag väl lönad för mitt arbete och tänkte att jag borde ha satt ännu fler lökar. Nu är det snart höst igen och jag skriver listor över lökar som jag absolut måste ha i mina planteringar. Troligen kommer jag att köpa alldeles för många, svära när de ska planteras och sedan glömma allt besvär till våren då de blommar.

En av många vårblommor i Hult som blommade fint i våras

Hemma i min trädgård en stund...

Efter några dagar på resa landar jag en stund hemma i Hult och passar på att ta en tur i trädgården.. Elvis följer som alltid med mig ut och den här kvällen ville han inte vika från min sida. Helst skulle han sitta på min axel under tiden som jag tittade runt och fotograferade. På bara några dagar har mycket hunnit hända i trädgården och jag är nästan rädd att jag ska missa allt det vackra när jag flyger och far så mycket som just nu.

Den lilla stund som Elvis bestämde sig för att vara på marken passade jag på att fotografera honom.

Rabarbern växer så det knakar och jag skulle tro att det redan nästa helg blir dags för en första skörd. Rabarberpaj till första maj känns som en riktigt bra plan.

Lite här och var i trädgården växer det små minipåskliljor. Ser alltid till att plantera ut dem när de har blommat över. Varje vår köper jag dem för att det skall blomma inne i huset innan trädgården tar fart. På så vis har det blivit tämligen många blommor genom åren. Fiffigt återbruk helt enkelt!

Det tittar upp lite nytt i planteringarna också. Jag satte ju en stor mängd lökar i höstas och helt ärligt har jag inte riktigt koll på vad det är jag har planterat. Fina är de dock och än mer tittar upp.

Vid brunnen växer det vackra vitsippor. Ja hela trädgården är faktiskt översållad av dem. Så länge som vitsipporna blommar råder gräsklipparförbud i Hult. Först när de blommat över får gräsklipparen börja jobba för säsongen.

Jag har den här våren varit riktigt orolig för rosenträdgården i Hult. Det såg länge ut som att merparten av mina rosor gått hädan under vintern vilket gjorde mig smått förtvivlad. När jag inspekterade samtliga rosor idag konstaterar jag att det nu endast är fem sorter som inte uppvisar några livstecken alls. Tre av dem är gamla favoriter och två av dem planterades så sent som förra året. Håller dock tummarna för att de trots allt skall ha överlevt. Vore riktigt tråkigt annars!

Buskarna grönskar åter

Mitt på gräsmattan växer lupiner. Plötsligt ett år var de bara där och jag låter dem hållas eftersom de är så vackra. Funderar lite på att skapa en plantering där de har bestämt sig för att växa. Jag klipper ju ändå inte gräset där längre eftersom lupin hör till mina favoriter bland blommorna trots att den växer vilt.

Kaprifolens vedartade grenar har åter fått blad. Det dröjer dock ett tag till innan den blommar. Som jag längtar efter doften av kaprifol i en ljum sommarvind. Sånt där gör mig lycklig ända in i själen.

 Pärlhyacinterna har även de börjat blomma. Lite färre i år än vad det brukar vara men jag håller tummarna för att fler tittar upp innan säsongen för dem är slut.

Syrenen har även den fått fina knoppar och det dröjer inte länge innan den är översållad med blommor. Tänk för bara några år sedan var syren bara en blomma för mig. Nu är den en högt uppskattad ingrediens i saft och socker. Vem kunde ana att syrensaft är något nästan magiskt gott eller att kakor bakade på syrensocker smakar och luktar sommar?

Tiden då vitsippor blommar

Från en dag till en annan är trädgården plötsligt fylld med vitsippor. Igår blommade de inte och idag råder det ett överflöd. Det om något är värt att stanna upp en stund för och ta in ögonblicket. Bestämde mig för att ta med mig jobbet ut idag och sitta i trädgården och arbeta. Det dröjde dock inte länge innan blicken började vandra från penna och papper till blommande vitsippor. Tanken vandrade från det som skulle göras till att istället fundera över om det kanske är dags att så i odlingslådorna till helgen. Efter en stund hade jag slagit ihop min anteckningsbok och lagt pennan ovanpå. Satte mig istället tillrätta med ansiktet vänt mot solen. Blundade och lyssnade på fåglarnas sång. Arbetet finns kvar senare men den där stunden när vitsipporna precis börjat blomma är flyktig. Att stänga av mobilen och välja stundens stillhet kan vara svårt men är alldeles nödvändigt för att hålla balans i tillvaron.

Krokusens skönhet

Det är onekligen intressant att följa våren genom sociala medier. Där blir det tydligt hur stora skillnaderna egentligen är från norr till söder. Där det fortfarande ligger snö i norr medan somligt redan blommat över i syd. I Hult ligger vi lite mitt emellan, lite lagom helt enkelt. Snön är äntligen helt borta även från de mest skuggiga hörnen. Dessutom blommar de första blommorna fortsatt vackert.

I de flesta av mina planteringar tittar det nu upp vackra krokusar. Tänk egentligen vilken fantastiskt vacker liten blomma. Har redan börjat klura på fler planteringar för att få än mer att njuta av till nästa vår.

För krokus är verkligen något att njuta av! Jag hade tänkt mig ett överdådigt överflöd av blommor i mina rabatter men så har det ännu inte blivit. Å andra sidan har det sina fördelar eftersom jag nu istället verkligen uppskattar varje blomma som har kommit upp. Tror faktiskt att varenda krokus i hela trädgården har fotograferats i år!

För var och en av dem tänker jag att gula är nog vackrast, eller så är de vita allra vackrast, eller kanske de som är lila... Nöjer mig med att konstatera att de onekligen är vackra blommor!

Bara det faktum att krokusen växer och blommar gör den lite märkvärdig efter vintern. Snart har jag åter vant mig vid att trädgården är ett överflöd av grönska och blommor. Då blir de enskilda blommorna en del av en helhet och kanske inte var för sig föremål för förtjusning. Passar därför på att njuta lite extra precis nu och konstaterar att krokusarna verkligen är vackra.

Otålig längtan

Vårvärmen tar tid på sig i år och jag börjar att känna mig otålig. Längtar så efter elvakaffe i trädgården när jag kan sitta vänd mot solen och bara njuta en stund. Allra mest längtar jag dock efter att vitsipporna skall börja blomma. Så snart de blommar väntar nämligen besök på en av de vackraste platser jag vet. Återkommer till min vitsippsbacke varje år och slås alltid av häpnad över hur vackert där är. Otroligt egentligen med en plats som är vackrare än vad en minns. Ofta har jag med mig sällskap och gör besöket till en utflykt. Andra gånger passar jag bara på att stanna en stund när jag ändå passerar. Någon minuts promenad och sen väntar skönhet och stillhet. En stunds möjlighet att samla tankarna och helt enkelt bara vara.

Ida och Vida bland vitsipporna 2014

 Det finns en scen i Ronja där hon befinner sig i ett hav av vitsippor. Kommer ofta att tänka på den scenen när jag befinner mig bland vitsipporna. I filmen befinner hon sig i en stund av total lycka och jag tror att våren har den inverkan på människan.

Vitsippor representerar lycka för mig. Lycka i dess enklaste form. Många gånger är det lätt att tro att en som människa behöver mycket för att vara lycklig. Egentligen är det nog inte så mycket som behövs. En stunds stillhet i ett hav av vitsippor kan räcka långt!

Trädgården lockar...

Egentligen skall jag just nu lägga all ledig tid på att arbeta med min mastersuppsats, men våren distraherar mig. Även om ämnet för min uppsats är spännande så är det svårt att inte lockas av trädgården just nu. Det börjar ju åter grönska och vakna till liv där ute. Helt fantastiskt egentligen hur trädgården vaknar till liv år efter år oavsett hur tuff en vinter har varit.

Lite snö finns det fortfarande kvar, men jag skulle tro att den är borta om någon dag. Bilden är tagen från trappan i den nya delen av rosenträdgården. Än så länge ser där tämligen tråkigt ut, men snart kommer mina rosor åter att blomma. Genom att utöka rosenträdgården kommer jag i år att kunna plantera nästan dubbelt så många rosor som redan växer i Hult. Ser det som en fantastisk möjlighet att verkligen kunna frossa i rosor. Ju mer jag lär mig desto fler rosor känner jag att jag absolut måste ha. Det är ju i stort sett omöjligt att välja när det finns en oändlig mängd att välja mellan.

Växthuset och odlingslådorna runt om är än så länge tomt. Fast inte så länge till! I mitt bibliotek växer det så det knakar i mitt lilla innomhusväxthus för plantor. Tomater, paprika, chili, physalis, gurka och pumpor är snart redo för en första omskolning.

I väntan på mina älskade rosor finns det annat att glädjas åt. Kärleksörten är bland det första som tittar upp i planteringarna trots att den är bland det sista att blomma. Den är med hela säsongen och säger sedan farväl genom att blomma i sprakande färg. Har sett att det börjar titta upp grönt i den nya planteringen där jag satte en stor mängd lökar i höstas. Skall bli så spännande att se om resultatet blir var jag föreställt mig.

Inspekterar mina odlingslådor och tänker att det är dags att gräva i dem och fylla på med jord och kompost. Hårt jobb tänker jag och plötsligt känns uppsatsarbetet åter lockande. Bra att spara på uppgifterna och ha lite trädgårdsarbete att göra under en ledig dag. Eller kanske snarare bra att ha trädgården som pausarbete när en jobbar med annat. Även om det är arbete även att arbeta i trädgården så är det en annan typ av arbete. Jag är nog aldrig så tillfreds med livet som när jag är i min trädgård. De oavsett om jag sitter med en kopp kaffe eller om jag gräver i jorden. Min trädgård är onekligen en lisa för själen.

Jag är sällan ensam i trädgården eftersom katten Elvis gärna gör mig sällskap. Alltid nyfiken på vad jag gör och vill vara med och titta. Fotograferar jag närbilder på blommor vill han också vara med och titta. Just därför har jag oräkneliga bilder som innehåller en kattass, nos eller morrhår fast det egentligen inte var tänkt så.

Även mobilen är spännande enligt Elvis! Varför ger matte den där grejen så mycket uppmärksamhet när hon skulle kunna klappa mig? Han har ett fantastiskt tålamod Elvis som är med i trädgården även om jag är ute i timmar. Så länge som han får vara med är han nöjd och jag trivs med sällskapet. Hade aldrig kunnat föreställa mig att vi fortfarande skulle ha honom hos oss. Nu har det gått nästan tre år sedan vi fick besked om att han är svårt sjuk och inte hade långt kvar att leva. Tre år senare är han fortsatt lika sjuk, men verkar inte alls vara medveten om det. Veterinären menar att det borde inte vara möjligt varken att han lever eller att han mår bra. Jag konstaterar att han är fortsatt är här och är tacksam över det.

Våren tycks dröja

Våren låter visst vänta på sig i år och Hult är fortsatt inbäddat i snö. För precis ett år sedan hade jag en arbetsdag i trädgården då jag för första gången tyckte det var varmt nog att ha bara armar. Idag har jag istället svurit över att jag åkte till Göteborg över helgen och missade att ta med mig vantar. Det har varit synnerligen kallt och tråkigt väder och nu har nog mitt tålamod tagit slut tror jag. Säger som så ofta förr att tålamod är inte en dygd jag besitter och då är det ju tur att jag ges många tillfällen att öva upp den egenskapen. Vill våren inte komma till Hult får jag därför skapa vår på egen hand. Att så mina första fröer är onekligen en vårsyssla. Har försökt få tiden att räcka till för sådd de senaste veckorna men inte lyckats med detta. Imorgon väntar dock en ledig dag, vilken tur att jag då kan spendera den med mina fröer. Har flera spännande nya sorter för i år och ser verkligen fram emot att säsongen skall ta ordentlig fart. Om några dagar kommer det att börja grönska och spira i mina fönster och då spelar det ingen roll om det är snö ute eftersom jag har vår inne.

Bild från förra året då våren kommit lite längre än i år

Hatkärlek

I normala fall ondgör jag mig över rönnspirean i min trädgård som jag ständigt slåss mot. När vi köpte huset täckte den större delen av trädgården och det senaste tio åren har jag kämpat för att hålla den borta. Jag har sällan svurit så mycket som över den förhatliga rönnspirean. Det är dock lite av en hatkärlek eftersom när den är tuktad och växer där jag vill då är den riktigt fin. När rönnspirean blommar lockar den gott om fjärilar och bara det gör den till en trevlig invånare i min trädgård. Det som gör att jag till och med går så långt som att tycka om den förhatliga rönnspirean är att den är först ut att grönska. Redan nu i februari har den gröna knoppar trots att det alldeles nyss var snö och kallt är den ett löfte om att våren är i antågande.

 Så här års tar jag alltid in några kvistar av rönnspirea och sätter i vaser lite här och var i huset. Det tar bara någon dag för kvistarna att slå ut. Fint att kunna ta in våren när den ännu inte anlänt Hult.

 Tänk att något jag avskyr tämligen stor del av året just nu ger mig en känsla av lycka. Lite som livet är i stort tänker jag. Att allt inte är svart eller vitt. Att hur en ser på saker förändras över tid eller beroende på situationen. Egentligen inte särskilt mycket att fundera över utan istället bäst att konstatera att det är härligt att kunna ta in våren och bara njuta.