Bohus fästning -en favorit från barndomen

Så ljuvligt att september visar sig från sin bästa sida och bjuder på varmt och fint väder. Då kan det vara idé att plocka fram de där utflyktsplanerna som kanske inte hanns med under sommaren. Fördelen är att även om det är varmt och behagligt är det inte stekande hett vilket kan göra en del utflyktsmål lite extra utmanande. En plats som vi brukar besöka varje år är Bohus fästning i Kungälv men i år har det inte blivit något besök. Kanske kan det ändå hinnas med ett besök i år!

Bohus fästning byggdes 1308 och fungerade som en gränsvakt för Norge. Fram till freden i Roskilde 1658 var Bohuslän norskt. När Bohuslän blev svenskt förlorade Bohus fästning sitt strategiska läge och övergavs någon gång i mitten på 1700-talet. I slutet av 1700-talet tilläts stadens befolkning att ta sten från fästningen och den blev allt mer raserad. Många av husen längs Östra gatan och Västra gatan i Kungälv har stenar från fästningen i grunden. En bit in på 1800-talet förbjöds detta och i slutet av samma århundrade påbörjades utgrävningar och restaurering.

Att fästningen till stora delar är en ruin är nog en av anledningarna till att jag alltid har älskat den. Den befinner sig i ett mellanrum mellan att vara något och att ha varit något. Den är där men inte som den har varit och det väcker fantasin till liv. Som barn älskade jag att tillbringa hela dagar på fästningen och kunde inte riktigt få nog. Tror att mycket av mitt historieintresse är kopplat till att växa upp just i Kungälv där historien genom fästningen blir tydligt närvarande i vardagen.

Om en verkligen vill se hela fästningen då behöver en ha gott om tid eftersom det finns många vinklar och vrår att upptäcka. Å andra sidan räcker det nästan att ta sig till en utsiktspunkt och blicka ut över det omgivande landskapet. Oavsett riktning är det en spännande utsikt och det mesta av den är riktigt vacker. Förvisso hör inte fabrikerna i Bohus till det vackra men även de bär på en historia och är ett viktigt inslag i landskapet.

Tornet Fars hatt är det enda som finns kvar av fästningens torn. De har varit fler och haft lite lustiga namn som Fars hatt och Mors mössa. Generösa ytor gör att det är möjligt för barn att härja runt och rusa av sig. Viss försiktighet kan dock vara på sin plats eftersom det ibland kan vara murar med höga höjder.

Märkligt hur jag aldrig tröttnar på den här vyn. Har inte alls samma starka känsla för Carlstens fästning på Marstrand som även den hör till barndomens utflyktsmål. Vi hade båt på ön innan Marstrand och jag har tillbringat mycket tid även där. Kanske är det just det faktum att Bohus fästning genom sitt förfall väcker fantasin till liv och med det blir det blir till en fantastisk plats att besöka.

Grundlurad!

Det börjar bli lite av en tradition att lura maken på hans födelsedag. För två år sedan drog vi iväg med honom på semester i Värmland vilket han var helt ovetande om. Förra året blev det en pickickfrukost som blev födelsedagens överraskning och båda gångerna var Raimo lika förvånad. I år hade ett möte inplanerat i Göteborg som inte gick att ändra på vilket innebar att det blev svårare att hitta på en bra överraskning. Svårare men givetvis inte omöjligt.

Hela familjen åkte med ner till Göteborg och jag föreslog att efter mötet var slut skulle vi gå på Bohus fästning i Kungälv. Det maken inte visste om var att jag konspirerat med kamrater och de familjemedlemmar som inte var med i bilen och planerat ett kalas. Bohus fästning var en bra plats eftersom det där finns möjlighet att vara under tak. Detta var allt nödvändigt en dag som denna då regnet tidvis vräkte ner.

Jag föreslog att vi skulle börja vår tur på fästningen med att gå in i tornet Fars hatt. Där inne väntade uppdukad mat och gäster samt presenter. En helt fantastisk miljö för ett spontant kalas i trevligt sällskap.

Födelsedagsbarnet hade önskat sig en cajuntrumma vilket han också fick. Fars hatt visade sig ha en fantastisk akustik vilken Raimo och Åke testade med en spontan konsert. Även barnbarnet Manda testade den nya trumman med stor förtjusning. Efter mat och konsert serverades kaffe och tårta. Här duger givetvis inte några plastmuggar utan det dukades givetvis med riktigt porslin. Allt smakar ju så mycket bättre då.

Ett kalas är ju inte komplett utan vår älskade hund Ida. Dessutom är det även hennes födelsedag idag. Fyra år har vovven hunnit bli och varje dag känner jag tacksamhet över att hon delar vårt liv. Hon har ett fantastiskt humör, är alltid glad och älskar att vara med överallt. Manda och Ida har varit bästa vänner från starten. Nu är Manda äntligen stor nog att kunna hålla Idas koppel vilket gjorde henne mycket glad och stolt. Efter några timmar var båda födelsedagsbarnen ordentligt firade och kalaset packades ihop för hemgång. Raimo konstaterade att han återigen var grundlurad men var mycket nöjd med detta.

Kvällspromenad

Att vara turist i en stad där jag har bott större delen av mitt liv är en lite märklig känsla. Jag känner mig inte som en besökare, men ändå inte som någon som bor här. Trevligt är det dock att besöka gamla smultronställen.

På Fästningsholmen finns det får som gärna vill klappas

Vacker strandpromenad runt Bohus fästning

Magnifik och uråldrig