Loppis som livsval

När jag flyttade hemifrån köpte jag allt jag behövde till mitt nya hem på loppis. Inte för att det var vad jag önskade utan helt enkelt för att det var det enda jag hade råd med. Att köpa saker på loppis var enda chansen att kunna möblera och utrusta mitt första egna hem. Jag hade den stora fördelen att ha en riktigt bra loppis på promenadavstånd till min lägenhet. Varje ledig lördag ägnade jag därför åt att leta efter sådant som jag kunde tänkas behöva. De gånger jag hittade möbler fick mamma komma och hjälpa till och köra hem dem. Någon gång promenerade jag till och med hem med en stol eller en byrå. Minns hur jag då drömde om att kunna åka till Ikea och köpa allt nytt till mitt hem. Istället fick mitt hem bestå av sådant jag hade med mig från barndomshemmet, sådant jag ärvt eller fått och sådant jag köpt på loppis.

Även om det bitvis var kämpiga år så är jag nöjd över att jag inte hade möjligheten att köpa allt nytt. Det är klart att när en tar steget från barndomen till det egna vuxenlivet då vill en gärna starta på nytt och vara sin egen person. Sakerna från barndomen påminner ju om det en har lämnat bakom sig så att köpa nytt blir en del av frigörelseprocessen tror jag. Skåpet på bilden ovan är en sådan möbel som har följt mig genom livet. Min mamma köpte den på loppis innan jag föddes för att förvara alla bebiskläder i. Idag står den i vårt kök och kommer att få vara kvar i köket även efter renoveringen. Fast innan dess skall det målas blått, samma färg som det var innan mamma målade om det för att passa in i barnkammaren.

 Idag skulle jag kunna välja att köpa nytt och ersätta det gamla. Fast varför skulle jag? Alla de där udda sakerna som jag samlat på mig genom åren är ju de som gör vårt hem trivsamt. Dessutom är en loppis den perfekta platsen för köp som en kanske inte tänker på. Som glasburkar exempelvis. Vi kokar egen sylt, mos och marmelad i Hult sedan många år och då är glasburkar ett måste. Förvisso sparar vi på de glasburkar som en får över efter diverse matvaror men det är ju roligt att hälla det hemlagade på något fint.

Huset i Hult är byggt i början av 1900-talet och kommet snart att fira hundra år. Alltså skaffade vi oss ett hem som passade till de saker och möbler som vi redan hade. 

Med åren har loppishandlandet förvandlats från en nödvändighet till ett intresse. Om sommaren brukar det bli många turer med goda vänner där målet är att hitta nya loppisar eller återbesöka gamla favoriter. Det har dessutom inneburit resor längs vägar som jag annars inte hade haft anledning att åka på.

 Jag älskar gamla resväskor och har haft den stora turen att hitta många på loppisar genom åren. Den främsta anledningen till att jag har lyckats med detta är att jag blev förtjust i dem långt innan de blev populära. I slutet på 90-talet var det möjligt att köpa skönheter som dessa för 10-20 kronor vilket inte riktigt är möjligt idag.

I och med att det idag finns ett enormt intresse för loppis, vintage och återbruk är det många som intresserar sig för kläder, skor och väskor av äldre datum. Att göra riktiga fynd är betydligt svårare idag än vad det var tidigare. Däremot kan det vara klokt att tänka på att om en klänning från 50-talet fortfarande ser i stort sett ny ut då är den troligen en bra investering som kommer att hålla under lång tid framöver. Fast det är inte bara sådant av äldre datum som är av intresse. När någon i familjen behöver kläder eller skor då börjar vi alltid med att titta på loppis. Det vi själva inte har användning för längre lämnar vi vidare och ser till att våra saker blir en del av ett kretslopp.

Vårt hem består till stora delar av loppis och återbruk men även sådant som är nytt. Ibland är det inte möjligt att hitta det en söker och vissa saker är klokt att köpa nya. När vi renoverar köket satsar vi på nya vitvaror för att kunna sänka våra energikostnader vilket är klokt ur många perspektiv. När det gäller gläder är min devis att gammalt är tjusigast. Här är maken och jag på vår bröllopsfest i höstas. Makens kläder är dock alldeles nya eftersom vi helt enkelt inte lyckades hitta rätt kläder till honom. Min klänning är en tjusig kreation från 1932 och skorna från 60-talet. Skorna hittade jag på en loppis i somras för 30 kronor. Jag kostade sedan på dem en omklackning och de har sedan dess blivit de skor jag använt allra mest det senaste året. Loppis, återbruk och vintage är en del av vårt liv och har blivit ett livsval. 

Att välja annorlunda

I år är det tio år sedan vi valde att köpa huset i Hult. Ett val som vi sedan dess har fått försvara fler gånger än jag minns. Dels från människor i vår omgivning som inte förstod varför vi valde att köpa oss ett hus långt borta från där vi bodde och även från människor i husets närhet som inte förstod vad vi skulle där och göra. Vad har stadsfolk på landet att göra? Visst var det så att vi inte fullt ut förstod omfattningen av renoveringsbehovet på huset här i Hult. Det vi dock med säkerhet visste var att vi ville ha ut något annat i livet än att bo i en liten lägenhet där det kändes som att varken vi eller barnen fick plats. Vi drömde om ett hus fyllt med liv och rörelse och helst på landet med en lummig trädgård. På den tiden bodde vi i Stenungsund och jag ville helst att vi skulle hitta det där huset i min hemkommun Kungälv. Det vi ganska snart insåg var att om vi valde att köpa ett hus där då behövde vi arbeta mer och med det ha betydligt mindre tid att njuta av det där huset. Olika händelser ledde fram till att vi hittade huset i Hult som var till salu till ett mycket lågt pris. Även när renoveringarna är klara kommer vi ha gjort en bra affär på så vis att våra huslån fortfarande är låga och gör det möjligt för oss att leva billigt om vi vill. Förvisso har vi spenderat åtskilliga timmar i både hus och trädgård. Skulle de timmarna räknas om till pengar då har vi onekligen gjort en riktigt dålig affär. Fast allt det där jobbet var ju en av anledningarna till att vi köpte huset här i Hult.

Vitsippor som växer i vår egen trädgård precis nu

Tänk så mycket vi har lärt oss under de tio år som har gått. Vi är fortfarande inte några snickare, men våra kunskaper inom renovering och återbruk börjar bli ganska stora. För tio år sedan visste jag inte någon annan som gjort samma val som vi. Att välja bort storstadsområdet till förmån för landsbygden. Gröna vågen hade jag visserligen koll på men det var ju en annan generation än vi. Idag är det inte ett särskilt märkligt val eftersom fler och fler väljer precis så. Underbara Clara som jag ofta inspireras av valde att flytta ut på landet. Hon och hennes man valde ett boende vars kostnader var så pass låga att de kan välja att arbeta mindre. I programmet De obekväma berättar hon om sitt livsval. För mig innehåller programmet en stor dos igenkänning och jag känner mig onekligen stärkt i mitt eget val när jag hör Clara berätta.

Valet vi har gjort är inte alltid lätt. Jag misströstar många gånger under vintern och till skillnad från Clara bor jag inte i Norrland utan istället i norra Bohuslän. Egentligen bor vi ganska nära det mesta eftersom vi bara har en och en halv mil ner till Munkedal och där finns det mesta som kan behövas. Fast när det är mörkt och kallt om vintern och pannan inte alltid vill fungera eftersom den börjar bli till åren kommen då tänker jag att valet vi gjort är ganska galet trots allt.

Nu är trädgården i Hult åter grön

Fast så snart ljuset kommer åter då försvinner de där tankarna igen. Konstaterar att från början av mars till början av november ungefär då känner jag att jag lever mitt liv på en alldeles ljuvlig plats. Tiden från novembers början till någon vecka i januari går det att stå ut med utan något större problem med tanke på julen som jag onekligen älskar. Då var det egentligen bara från mitten av januari till i början av mars som jag känner mig smått galen som valt att flytta ut på landet!