Ett köpstopp som inleds med ett köp

Under 2017 hade jag ett köpstopp när det gällde nytillverkade kläder. Det var ett år som gav flera insikter när det gäller min egen konsumtion. Som att ibland har nöden ingen lag och trots goda intentioner kan inköp ibland vara helt nödvändiga. I alla fall om en är på väg till ett möte och ens byxor går sönder. Eller att tristess kan vara en anledning till att jag shoppar och att en har märkligt mycket tid över när en inte shoppar. När en väl vant sig fungerar det riktigt bra att inte handla nytillverkade kläder. Inte bara för den som i likhet med mig älskar vintage, allt finns verkligen att hitta. Under året som gått har jag inte haft något köpstopp för nytillverkade kläder men det mesta jag har handlat har varit på loppisar och via Tradera. Dessutom var jag med och arrangerade två klädbytardagar då jag bytte till mig kläder som hunnit bli favoriter i garderoben. Något plagg från den första dagen kändes helt fel när jag väl var hemma, jag gav det flera försök men konstaterade att det enda rätta var att lämna in det till nästa klädbytardag.

Under julledigheten har jag försökt bringa lite ordning bland kaoset som mina kläder skapar. Jag har ordnat mer förvaring och plats att hänga kläder på och förvara väskor och skor men det räcker inte till. Jag har kläder nog inte bara för resten av mitt eget liv utan även för mina barn och grannar! Jag brukar ibland lite skämtsamt hävda att jag har en utrymmeskrävande hobby. Förvisso helt sant eftersom jag har ett stort intresse för kläder, men samtidigt ett bekymmer eftersom jag dels ska få plats och även hinna använda allt jag har. Det var därför tämligen enkelt att ett köpstopp är det enda rätta och att det även kan vara på sin plats att rensa och sortera bland det som finns. Sådant som inte används gör bättre nytta genom att tas med till en klädbytardag eller att skänkas till någon loppis. På så vis ingår de åter i klädkretsloppet och blir till glädje för någon annan. Den här gången har jag bestämt mig för att köpstoppet omfattar nytillverkade kläder, skor och väskor. Underkläder och strumpbyxor blir däremot undantagna från stoppet. Dessutom har jag valt att utmana mig själv genom ett totalt köpstopp, det vill säga även loppis och tradera under årets två första månader och kanske mer. Ett enda plagg bestämde jag mig för att undanta från köpstoppet och istället se till att köpa så fort som möjligt, nämligen en vettig löparjacka. I många år har jag främst tyckt om att springa på löpband men på senare tid tycker jag allt mer om att springa ute. Vintertid ställer det lite andra krav på kläder än vad löpningen inomhus gör. Efter ett antal rundor har jag konstaterat att jag faktiskt inte äger en funktionell jacka för löpning vintertid. Har prövat lite olika hoodies och andra tröjor men det har helt enkelt inte fungerat. Alltså inleddes köpstoppet med ett köp av en funktionell jacka och nu längtar jag efter att komma ut och springa! I övrigt ska det bli spännande att se hur det totala köpstoppet fungerar. Planen är att utvärdera efter två månader och se hur länge jag kan klara mig utan att köpa något alls.

Årets första löparrunda på årets första dag. Pepp inför alla årets utmaningar och särskilt den att ha ett köpstopp!

Nyårsförhoppningar

Jag brukar inte avge nyårslöften utan tycker egentligen att de är lite fåniga. Varför vänta in ett nytt år för att börja med något nytt brukar jag tänka. När jag nu blickar bak och ser åren 2016 och 2015 är det lätt att konstatera att det har varit två svåra år. Just idag är det två år sedan min pappa gick ur tiden och jag har fortfarande svårt att vänja mig vid att han är borta. Jag har förlorat andra människor jag har älskat, men förlusten av en förälder verkar vara svårare att hantera. En förälder är ju en del av min egen historia, en människa som är själva orsaken till att jag finns. Det är ju inte bara min far jag har förlorat utan någon som mindes mig innan jag själv kunde minnas. Någon som såg mina första steg och fanns med mig från den första dagen. Det här har fått mig att tänka på nyårslöften fast istället vill jag sätta nyårsförhoppningar, vad vill jag med året 2017? Den första förhoppningen är enkel, jag vill att livet skall vara mindre tungt. Samtidigt får jag dåligt samvete över att ens tycka att livet har varit tungt under de senaste två åren. Jag lever ju i fred och frihet och behöver aldrig bekymra mig över om jag har mat nästa dag eller en plats att sova på. Jag tror det där är en viktig insikt att bära med sig, särskilt de dagar när en tycker att livet är svårt.

Så min förhoppning för 2017 är att det skall vara ett år fyllt med glädje! Ett år då jag utmanar mig själv att våga testa nya vägar. Livet är egentligen ganska gott redan som det är, men det är så enkelt att fokusera på det svåra istället för det lätta och det fina. Märkligt hur människan är konstruerad egentligen. Jag har tidigare skrivit om att det är en av anledningarna till att jag är så förtjust i Instagram eftersom där finns alla de fina glimtarna i livet samlade, ett enkelt sätt att affirmera helt enkelt. 2017 väljer jag att prioritera glädje och sådant som är gott i livet. Det kan låta enkelt men det innebär också att jag måste bli bättre på att välja bort sådant som stjäl energi både vad gäller människor och aktiviteter. In med det positiva, ut med det negativa och jag tror att 2017 kommer att bli ett alldeles strålande år!

Känner mig förhoppningsfull inför det nya året och tror att det blir ett spännande år!