Månadens kalenderflicka

Idag för precis ett år sedan gjorde jag något alldeles galet och helt fantastiskt. Jag blev fotograferad till Pinup Akademins kalender för 2017. Det var verkligen en fin upplevelse och jag träffade så starka coola kvinnor som i likhet med mig anser att det där med skönhetsideal är fånigt när hela världen består av skönheter. När kalendern väl kom ut fick jag många frågor kring det här att vara feminist och vara med i en pinupkalender. Egentligen en märklig fråga eftersom feminismen handlar om att kvinnor får vara och göra precis vad de vill. Att vi inte skall hållas tillbaka av normer som säger att vi måste vara på ett visst sätt för att passa in i rollen som kvinna. Det jag verkligen gillar med Pinup Akademins kalender är att den är kroppspositiv och helt struntar i vilken storlek du råkar ha. Skönheten sitter inte i en storlek! Jag tycker också om att de har använt sig av en kvinnlig fotograf som inte har återskapat en manlig blick. Istället består kalendern av kvinnor som tillåts vara agerande subjekt istället för stillastående objekt. Jag är med på mina villkor och har fått en fantastisk möjlighet att vara med i en kalender som speglar tolv vackra starka kvinnor! Jag är både stolt och glad över att ha varit med i den här fina kalendern och känner att det skickar bra signaler till de fyra flickor jag är mamma till. Att kvinnor ser ut precis som de själva vill och att kvinnor får lov att vara precis som de vill vara. I min mening är det till stor del vad feminism handlar om. Att kvinnor och män skall ha samma möjligheter och skyldigheter och att könet inte skall vara avgörande för dina möjligheter i livet.

Bilden som var med i kalendern

 För mig personligen var fotograferingen lite av en seger. Jag har gått från att ständigt försöka komma ner i vikt till att acceptera mig själv och trivas med den vikt jag har. Tiden efter att jag gjorde min gastric bypassoperation var jag helt besatt vid att gå ner i vikt och såg det som ett personligt nederlag när jag inte minskade i vikt. När jag en period gick upp lite i vikt skapade det ångest och en känsla av att  vara misslyckad. Tror att det var fotograferingen som fick mig att landa och acceptera mig själv. Det är så här jag ser ut och jag gillar det!

Klänningen i fotograferingen är en riktig favorit men en som dessvärre har blivit alldeles för stor. Fint att ändå kunna använda mig av den tänker jag. Inser dock att nästa steg med mitt köpstopp är att börja göra mig av med kläder jag inte kan ha och då är detta en klänning som på sikt ska säljas. Tänker mig att det egentligen är en alldeles ljuvlig bröllopsklänning även om det inte är vad den har använts till.

Det här är min månad och det känns onekligen som en ära och jag är så himla glad över att ha fått lära känna kvinnorna inblandade i kalendern. Nästa års kalender har redan fotats och jag är övertygad om att den kommer att bli helt spektakulär. Dessutom går allt överskott till Bröstcancerfonden och det i sig är ett skäl att köpa en kalender för 2018.

Det här är min månad!

Bild från en artikel i TT/Ela i december

Årets första månad

Årets första månad har nått sitt slut och vilken fin inledning det har varit. 2017 känns som ett möjligheternas år. Skulle det inte vara det av sig självt tänker jag se till att det blir det. Än så länge behöver jag dock bara luta mig tillbaka och njuta av allt gott som sker.

Fina dagar med gott sällskap, träning, god mat och givetvis hundmys

Året inleddes i de bästa av sällskap när Regina, Sophie och jag tog en tur längs Maltes stig. Det var en nyårsdag som bjöd på strålande sol och vi hade en fin promenad följt av picknick vid havet. Den där första fina dagen följdes av flera dagar till då barnen var lediga och när det var möjligt att mest skrota runt här hemma i huset.

Har fått en privatfrisör här hemma i Hult. Nahrin har blivit riktigt grym på att få till lockarna helt perfekt.

En av årets stora händelser (har förvisso inte hunnits med så många ännu, men ändå) var releasepartyt för Pinup Akademins fina pinupkalender. Riktigt roligt att få umgås med de andra kvinnorna i kalendern och de otroligt driftiga skaparna av kalendern. Så mycket kraft och engagemang! Det dessutom förpackat i tjusiga kreationer och mycket lockar och höga klackar. När jag for hem genom natten var det med ett stort leende och jag känner mig verkligen stolt över att vara delaktig i kalendern.

Läsning, Vårtecken och loppisfynd

Januari har även bjudit på fin läsning av böcker, av en tjusig solnedgång på Tjörn och årets första vårtecken. Som jag längtar efter våren! I januari inträdde även mitt köpstopp gällande nytillverkade kläder. Just för att jag inte ska köpa nytillverkat har jag haft en större shoppinglust än någonsin. Alltså har jag sett till att loppisshoppa och har också lärt mig att handla på Tradera. Det sistnämnda kan nog vara lätt beroendeframkallande är jag rädd. Nu när jag har testat att handla och köpt alldeles fantastiska nya kläder väntar nästa steg. Nu ska jag se till att sälja sådant som jag inte längre behöver eller vill ha. På så vis kan det som bara hänger i klädkammaren få en chans att bli någon annans nya favorit!

Ullared, Göteborg och Bommersvik. Platser som jag både passerat och haft tid att stanna på.

Till stor del har jag tillbringat januari i Hult, men några längre turer har också hunnits med. Dottern Anna och hennes pojkvän har precis fått sin första egna lägenhet. Under veckan som gick tog vi därför en tur till Ullared för att de skulle kunna köpa allt de behövde för att starta sitt nya hem. Det var märkligt lite folk där. Inte så konstigt dock med tanke på att det var några dagar kvar till löning. Januari sägs ju vara årets fattigaste månad. För min del var det första gången som jag kände att det inte var något direkt jag var i behov av. Alltså hade jag gott om tid att strosa och titta och genom det göra genomtänka köp. Sista helgen i januari tillbringade jag på Bommersvik på ledarskapsutbildning med Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det var en helg med många insikter och jag kom hem till Hult med känslan att det faktiskt är möjligt att skapa förändring på riktigt!

Miss Penny Lane

Sedan i förra veckan när de första bilderna på Pinup Akademins fina kalender släpptes har frågorna varit många. De allra flesta rör möjligheten att beställa kalendern och det är riktigt enkelt, skicka ett mail till pinupakademin@gmail.com En kalender kostar 120 kronor plus 30 kronor i porto. All vinst går till bröstcancerfonden. Alla som jobbar med kalendern ställer upp helt ideellt för att få fram en troligt tjusig kalender med ett grymt bra ändamål.

Att känna sig som en filmstjärna varje dag borde egentligen vara en självklarhet!

Ett av mina motton i livet är att: livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Tror att det är en av anledningarna till att jag älskar att ta tjusiga outfitsbilder och jag älskar tjusiga vintageklänningar. Jag hade aldrig tidigare tänkt tanken på att vara pinupmodell men nu känns det egentligen alldeles givet. Det är något lite fult över att ta selfies vilket egentligen är dumt. Fler borde ta mer selfies för att sprida fler bilder av ur människor ser ut, hur kvinnor ser ut. Framförallt dagens unga tjejer behöver motvikter till idealen de matas med. Jag behöver motvikter och andra kvinnor att spegla mig mot för att själv inte tappa fokus. Att känna att en inte duger, inte är vacker nog är lätt även när en är en vuxen kvinna på 37 år. Även jag påverkas av det jag ser i medierna och just därför blir jag så fantastiskt glad över pinupkalendern och den motvikt den representerar. Att temat för årets kalender dessutom är kitschig femtiotal gör den ännu lite bättre.

Rosen Penny Lane

Mitt namn som pinuppa är Miss Penny Lane och då känns det onekligen passande att också visa upp rosen som inspirerat namnet. Tänker att jag måste göra en fotografering i sommar tillsammans med min ros när den blommar. 

Att känna sig vacker är något jag ser som en rättighet. Alla människor är vackra och vi borde hylla detta stället för att ägna oss åt att oroa oss för att inte klara av att uppfylla de normer som sätts. Normer kan brytas och förändras och jag tror att pinupkalendern är ett av många steg i rätt riktning.

Debut som pinuppa!

I början av oktober for jag från en studiekoferens i Stockholm till en fotografering i Göteborg. Jag hade fått äran att bli en av Pinup akademins kalenderflickor. Varje år ger de ut en kalender till förmån för bröstcancerfonden och i år är jag en av dem som fått förmånen att vara med. För mig är det en seger på så många sätt att vara med. Dels för att Pinup akademin gör en kalender som är kroppspositiv med fokus på att varje kvinna är fantastisk men dels också för min egen resa. Jag trodde aldrig att jag skulle ha självförtroende nog att ställa upp för en fotografering som pinuppa. Idag känner jag mig trygg med mig själv även om det har varit en lång väg dit. Dagens ideal är alldeles galna och så många framförallt unga kvinnor går genom livet med en känsla av att de inte duger. Just därför tycker jag att Pinup akademins kalender är helt fantastisk. Den bejakar att det finns inte några skönhetsideal bara skönheter. Det är en kroppspositivistisk kalender helt utan manlig blick. Den helt fantastiska fotografen är Jana Mäkinen. Dessutom går all vinst från kalendern till bröstcancerfonden. Skulle säga att det svåraste med att bli pinuppa var att komma på ett bra artistnamn. Funderade länge och väl innan jag insåg det självklara namnet Miss Penny Lane. Självklart eftersom Penny Lane är en av mina favoritrosor i min rosenträdgård. Otroligt vacker och alldeles unik, precis som varje pinuppa!

Den som är intresserad av att beställa kalendern gör det enklast via Pinup Akademin. De kostar 120 kronor med en fraktkostnad på 30 kronor.

You can call me Miss Penny Lane!

En månad som kändes längre än alla andra

Varje månad tänker jag samma sak, märkligt vad fort tiden går. Ännu en månad har passerat och nu närmar sig det här året sitt slut. Oktober har varit en galet händelserik månad, det känns nästan som om jag har proppat in aktiviteter för flera månader i denna enda månad.

Oktober inleddes på allra bästa sätt, på ett soligt Bommersvik. Två dagar ägnades till politiska studier vilket var otroligt trevligt och inspirerande. Blir alltid så otroligt peppad av förmånen att umgås med folkrörelsemänniskor. Det finns så otroligt mycket kraft och engagemang runt om i landet och det är fint att få vara en del av.

Från Bommersvik for jag vidare till Göteborg för fotografering tillsammans med Pinup Akademin. Tänk jag hade nog aldrig trott att jag skulle bli kalenderflicka i en pinupkalender men det var en otroligt rolig upplevelse och jag ser med spänning fram emot att se den färdiga kalendern. Så kul att ibland få utmana sig själv och göra saker som faller lite utanför sin komfortzon. Väl hemma igen var det dock alldeles vanliga aktiviteter som gällde. Som att skriva på min uppsats som aldrig tycks blir klar, att fika i trädgården samt att hålla kurser om sociala medier. Bara skojigheter helt enkelt!

När dottern Anna fyllde år for vi några dagar till Edingburgh och njöt av härliga höstdagar, vackra vyer och fantastiskt god mat. Det var några år sedan jag senast var i staden och jag kände att jag saknat att inte vara där. Vissa platser känner en onekligen en särskild koppling till och för mig är Edingburgh en sådan plats.

Oktober har bjudit på många vackra höstdagar och jag har äntligen haft tid att ta tag i min försummade trädgård. Har sedan tidigt i våras haft planer på att anlägga en ny plantering men det har inte hunnits med förrän nu. Förutom att den nu är på plats har jag också fyllt den med härliga vårlökar och kan njuta av fina blommor redan till våren och sedan i lugn och ro fylla på med sommarblommor. Just det där med tid är en viktig faktor, särskilt konsten att kunna ta sig tid. Känner att jag har blivit bättre på att styra om min kalender och prioritera sådant som är extra viktigt. Som att greja i trädgården eller att umgås med mina vänner. Lätt hänt att det där hamnar långt ner i prioriteringarna när en har mycket att göra.

Det nya köket är nästan färdigt och jag märker hur min lust att baka och laga mat har återvänt. Tänk så mycket enklare och roligare allt är med ett ordentligt kök. Lite småsaker kvar som skall fixas men sedan är vi faktiskt klara. Nästa projekt får vänta fram till i januari efter att julen har stökats undan.

Något som kändes lite vemodigt den här månaden var avslutningsfesten för Socialdemokraterna i Bohuslän. Efter årskiftet ser distriktet annorlunda ut eftersom valkretsarna i vårt område har förändrats. Det känns lite märkligt att jag inte längre ska vara med i samma organisation som jag varit de dryga tjugo år jag har varit engagerad. Sa,tidigt är det spännande med möjligheten att få vara med och forma något nytt. Festen var riktigt trevlig och jag fick chansen att inviga en klänning med rosor på som jag ännu inte haft tillfälle att använda. Kändes onekligen som en given klänning till en sådan tillställning.

Just klänningar känns som ett avslutande tema för oktober. I helgen som gick var Sophie och jag på Vintagemässa i Trollhättan. Mysigt och riktigt fint ordnat med gott om vintagekläder och även lite prylar. Fyndade en alldeles fantastisk festklänning, en sommarklänning och en dräkt, samtliga från 60-talet. Förutom att det var synnerligen fina fynd var det också en riktigt härlig dag att vara iväg. Sophie och jag strosade i trollhättan i solskenet, fikade och tog det lugnt. En alldeles perfekt lördag helt enkelt och en fin avslutning på en mycket händelserik månad.