Allt ljuvligt som väntar

Februari kommer alltid med ett löfte om våren. Även om det skulle vara så att Hult är inbäddat i snö och det råder minusgrader så kommer februari med en förändring. Det börjar åter bli ljust och med det finns den första tanken om att våren är på väg hur kallt det än skulle vara. Den där första känslan av vår känns nästan nödvändig för att klara av februarikylan.

Förra veckan såg jag för första gången i år hur det tittade upp något grönt i min trädgård. Jag blir nästan fånigt lycklig över att det åter grönskar i min trädgård. Förvisso mycket, mycket blygsamt men ett definitivt tecken på att våren kommer åter även i år.

För när det är kallt och mörkt är det nästan omöjligt att tro att världen åter skall bli varm och grönskande grön. Att solen åter skall värma och att vinden skall vara ljum och träden skifta i skir grönska. Den där känslan är svår att slå, känslan när en för första gången lägger märke till den gröna skiftningen i träden.

Jag längtar så efter min trädgård, min alldeles ljuva trädgård och oas i livet. Det känns som att min själ krymper när jag inte har möjlighet att på samma sätt vistas i min trädgård. Hur tung till sinnes jag än kan vara blir jag lättare i tanken av att gräva i mina odlingslådor eller att rensa ogräs. Jag har noga inspekterat mina odlingslådor och planerat hur jag ska plantera i år. Nu väntar jag bara på att det skall bli vår och med det dags att börja arbetet.

Längtar också tills dess min gräsmatta översållas av vitsippor. För varje år har de blivit fler i antalet och det skall bli spännande att se hur detta året blir. Första våren i Hult var det bara någon enstaka vitsippa och sedan dess har de blivit hundratals. Så länge som vitsipporna blommar är det förbjudet att klippa gräset här i Hult. Tiden de blommar är ju så kort och då vill jag hellre njuta av vitsippornas skönhet än av en prydligt klippt gräsmatta.

Tänk så mycket ljuvligt som väntar! Allt det vackra ligger framför oss som ett oskrivet blad och ett löfte om vackra dagar. Dagar då himlen är blå och bäst betraktas liggandes i ett av av vitsippor. Dagar då allt känns möjligt bara för att solen skiner och världen är grön.

Årets första månad

Årets första månad har nått sitt slut och vilken fin inledning det har varit. 2017 känns som ett möjligheternas år. Skulle det inte vara det av sig självt tänker jag se till att det blir det. Än så länge behöver jag dock bara luta mig tillbaka och njuta av allt gott som sker.

Fina dagar med gott sällskap, träning, god mat och givetvis hundmys

Året inleddes i de bästa av sällskap när Regina, Sophie och jag tog en tur längs Maltes stig. Det var en nyårsdag som bjöd på strålande sol och vi hade en fin promenad följt av picknick vid havet. Den där första fina dagen följdes av flera dagar till då barnen var lediga och när det var möjligt att mest skrota runt här hemma i huset.

Har fått en privatfrisör här hemma i Hult. Nahrin har blivit riktigt grym på att få till lockarna helt perfekt.

En av årets stora händelser (har förvisso inte hunnits med så många ännu, men ändå) var releasepartyt för Pinup Akademins fina pinupkalender. Riktigt roligt att få umgås med de andra kvinnorna i kalendern och de otroligt driftiga skaparna av kalendern. Så mycket kraft och engagemang! Det dessutom förpackat i tjusiga kreationer och mycket lockar och höga klackar. När jag for hem genom natten var det med ett stort leende och jag känner mig verkligen stolt över att vara delaktig i kalendern.

Läsning, Vårtecken och loppisfynd

Januari har även bjudit på fin läsning av böcker, av en tjusig solnedgång på Tjörn och årets första vårtecken. Som jag längtar efter våren! I januari inträdde även mitt köpstopp gällande nytillverkade kläder. Just för att jag inte ska köpa nytillverkat har jag haft en större shoppinglust än någonsin. Alltså har jag sett till att loppisshoppa och har också lärt mig att handla på Tradera. Det sistnämnda kan nog vara lätt beroendeframkallande är jag rädd. Nu när jag har testat att handla och köpt alldeles fantastiska nya kläder väntar nästa steg. Nu ska jag se till att sälja sådant som jag inte längre behöver eller vill ha. På så vis kan det som bara hänger i klädkammaren få en chans att bli någon annans nya favorit!

Ullared, Göteborg och Bommersvik. Platser som jag både passerat och haft tid att stanna på.

Till stor del har jag tillbringat januari i Hult, men några längre turer har också hunnits med. Dottern Anna och hennes pojkvän har precis fått sin första egna lägenhet. Under veckan som gick tog vi därför en tur till Ullared för att de skulle kunna köpa allt de behövde för att starta sitt nya hem. Det var märkligt lite folk där. Inte så konstigt dock med tanke på att det var några dagar kvar till löning. Januari sägs ju vara årets fattigaste månad. För min del var det första gången som jag kände att det inte var något direkt jag var i behov av. Alltså hade jag gott om tid att strosa och titta och genom det göra genomtänka köp. Sista helgen i januari tillbringade jag på Bommersvik på ledarskapsutbildning med Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det var en helg med många insikter och jag kom hem till Hult med känslan att det faktiskt är möjligt att skapa förändring på riktigt!

April, april...

April kom med strålande sol och härligt väder. Hult är verkligen som bäst i solsken, särskilt nu när min trädgård vaknar till liv igen.

I en av mina rabatter tittar krokusen äntligen upp. Under många år ville krokus inte trivas i trädgården i Hult men sedan något år tillbaka har jag ganska gott om dem. I den nya planteringen har bara en enda krokus tittat upp än så länge men jag hoppas på många fler.

Rabarbern är även den på gång och jag längtar verkligen efter första skörden. Plockade upp den sista flaskan med rabarbersaft ur frysen tidigare idag så det passar onekligen bra att det snart är möjligt att koka ny saft.

Gräslöken är även den på väg upp vilket är bra eftersom den varit helt slut i frysen en längre tid. Jag slarvade med att skörda förra året vilket gjort att den tog slut betydligt tidigare än annars. Alltså note to self: slarva inte med att skörda! Det lönar sig helt enkelt inte att vara lat. Å andra sidan är det mycket som skall hinnas med i vardagen och då kanske det viktigaste inte blir att just skörda gräslök.

I höstas testade jag att så palsternacka. De senaste två åren har jag nämligen missat små palsternackor som växt i odlingslådan under den tidiga våren. Funderade därför i höstas på hur det skulle bli att så nya frön när jag ändå höll på och skörda. Idag såg jag två fina rader med palsternackor och flera var redan klar för skörd.

Dagens skörd!

I en av odlingslådorna tittar det upp persilja och snart finns det möjlighet att skörda även den.

Rönnspirean är bland det första i trädgården att få blad. När den är tuktad och i rimlig mängd är det egentligen en ganska fin buske. Den uppskattas dessutom av fjärilar vilket onekligen är trevligt.

I den nya planteringen är det som sagt bara en enda krokus som har tittat upp så här långt. Med tanke på mängden lökar som jag har planterat där i bör det komma mycket mer de kommande veckorna.

Även om det är få lökar som kommit upp i den nya planteringen så tittar annat upp. Ska verkligen bli roligt att se hur den kommer se ut i år när allt fått växa till sig lite. Förra året var det lite glest mellan blommorna med då valde jag att fylla ut med krasse. Krasse är verkligen en tacksam växt att använda även om den är ettårig. Det blir mycket av den på kort tid och den blommar fantastiskt vackert.

Som alltid när jag är ute i min trädgård gör katten Elvis mig sällskap. Vi har vår lilla rutin han och jag och trivs gott tillsammans. Han är verkligen speciell den där katten och är ibland mer människa än katt. Ett synnerligen gott sällskap att ha vid sin sida de där dagarna som inte är helt enkla.

Nu vet jag!

Visst är det så att det en dag kommer en punkt då en bara vet. Vet att nu går inte våren längre att hejda och vintern är över för den här gången. Maken, vovven och jag promenerade längs havet idag. Solen sken och värmde så pass gott att det var möjligt att sitta en stund och bara njuta. Om en ganska kort tid kommer det inte längre att kännas förtrollande med solsken och värme. Det går ju så fort att vänja sig de behagliga årstiderna vår och sommar. Just nu känns det dock lika stort att vakna och se solen som om vi skulle vinna pengar. Att strosa längs havet känns som något av det viktigaste jag har gjort i år. Det enkla i livet är oftast det största märkligt nog! Nu kan en ju vara pessimistisk och påminna om att mars är en lurig månad och ofta även april. Det kan säkert komma mer snö i omgångar och säkerligen också kyla, men våren är här och det går det inte att ändra på!

Ida och jag njuter av att våren äntligen är här!

Årets första i Hult

Om någon vecka kommer gräsmattan här i Hult att vara fylld med dem, men idag är det bara en enda. En enda vitsippa som idag stod vänd mot solen och i likhet med oss tycktes njuta av värmen.

Idag har också varit första dagen vi har kunnat äta middag utomhus. Så ljuvligt att kunna sitta i solen och äta mat och umgås. Allt ter sig lite lättare i solen sken!

För varje dag som går är det något nytt som börjat växa eller som har slagit ut. Känner att jag vaknar nyfiken på vilken förändring som skett i vår trädgård sedan dagen innan.

Hunden Ida njuter av att vi äntligen spenderar mer tid utomhus. Fick hon bestämma skulle vi vara utomhus hela dagarna året om. Hon älskar snö och kyla bekommer henne inte till skillnad från hennes matte som inte är särskilt förtjust i varken snö eller kyla. Sol, vår och värme hör dock till mina favoriter.

Så lite kan göra skillnad

Ett varv i min trädgård gör stor skillnad på humöret. Tänk så mycket som redan är på väg upp. Det är verkligen helt fantastiskt att våren och grönskan kommer åter varje år.

I år trodde jag att vi skulle vara utan lupiner eftersom det grävts och grusats där det tidigare växt lupiner. Blev mycket nöjd över att se att de tittar upp även i år på samma plats. Lupiner är en av mina favoriter och en otroligt vacker blomma.

Krokus är en lök som tidigare inte har velat växa i Hult. Krokusarna jag satte i höstas tittar dock upp så fint i år och äntligen växer det krokus även i Hult!

Jag längtar redan efter att skörda rabarber och snart är det möjligt. Vår rabarber växer för varje dag som går. Funderar i år på att sätta än med rabarber för att öka skörden. I måndags när jag hade gäster här hemma tog jag fram den sista rabarbern från förra året ur frysen och bakade rabarbermarängpaj. Oj så gott det var. Sött och syrligt i kombination med en tydlig smak av vår!

Den förhatliga rönnspirean tittar upp lite här och var och till helgen behöver vi lägga tid på att börja röja så den inte ta över igen. Tröttsamt är det men nu är läget i alla fall betydligt bättre än det har varit.

Elvis håller koll på växthuset år oss. Så snart det är lite skönt väder skall vi börja gräva och lägga grus för att kunna mura en sockel för växthuset att stå på. Till en början hade vi tänkt köpa nya glasskivor till växthuset, men fick tipset att klä det med byggplast istället. Det senare alternativet blir onekligen billigare även om det inte är lika snyggt som glas. 

Vi har också inspekterat rosorna i vår rosenträdgård och konstaterar att samtliga har klarat vintern och nu börjar att växa igen. Lite längre fram skall fler rosor planteras och vi har också köpt belysning att hänga upp i rosenträdgårdens pergola. Hittills har vi bara hunnit tillbringa en kväll i rosenträdgården sedan den blev klar, men i år skall det bli många kvällar där.

Tussilagobonus

Mycket vår här på bloggen just nu. Den är efterlängtad kan jag säga! Känns som att jag äntligen kan andas lite lättare nu när våren äntligen har gjort sitt intåg i Hult. För drygt en månad sedan kände jag att jag inte längre stod ut med att bo ute i skogen. Kände mig trött på att alltid behöva köra några mil för att komma dit jag ska. Kände mig trött på att det alltid var mörkt, kallt och jävligt helt enkelt. Kände att jag faktiskt inte stod ut längre utan hellre ville bo någon annanstans. En plats som ligger närmare alla andra platser helt enkelt. Sen kom ljuset åter och världen i Hult började så smått att skifta i grönt igen och plötsligt var tanken på att flytta som bortblåst.

Förra sommaren grävde vi om trädgården ganska så rejält. Det innebär att i år tittar det upp lökar på platser där det inte växt några lökar förut. En del av jorden som var där vi idag har gårdsplan användes till att fylla ut håligheter på andra platser i trädgården. Riktigt spännande att vad som tittar upp och var.

Förra sommaren grävdes även ett rejält dike för att få till en bra avrinning i den nedre delen av trädgården. Där har alltid varit väldigt sankt och vi hoppas att detta skall rätta till sig med diket. Diket har nu fyllts med solgula tussilagos vilket var en bonus vi inte hade räknat med.

Gräslöken växer och frodas. Än så länge får vi nöja oss med att använda gräslöken från förra året som fortfarande finns i frysen, men snart kan vi skörda igen. 

Rönnspirean har även den börjat att slå ut. I några veckor till tycker jag att den är ljuvligt vacker och sedan börjar vi att rensa bort den igen. Den är i stort sett utrotad ur trädgården, men det gäller att hålla efter eftersom den har långa rötter och dessutom växer det fortfarande en hel del precis utanför vår trädgård.

Torsdag vid havet

Ledig dag med strålande sol är en alldeles utmärkt kombination. Dessutom vaknade familjen tidigt och var på humör för att gå på utflykt.

Ett säkert vårtecken är alla fina bilar som rullar ut ur sin vinterförvaring.

 Maltes stig blev målet för dagens utflykt. Det blåste ganska rejält så även om solen sken vackert var det isande kallt. Men jag hade minsann inte några vantar med mig. Vantar har en om vintern och nu är det ju vår! Med tanke på att det onekligen grönskade både här och var längs vägen så har jag rätt om att det är vår även om det var nog så kallt i vinden.

Maltes stig är verkligen en riktigt vacker strandpromenad. Gillar att den dessutom bjuder på live omväxling. Dels går den utmed det vackra havet med en storslagen utsikt. Sen svänger promenaden av och bjuder på mer skog än hav. Bäst är nog delen vid havet så vi brukar variera vilket håll vi går promenaden. Jag sparar gärna det bästa till sist.

 Utmed delar av Maltes stig har någon varit flitig och planterat mängder av lökar som nu blommade så fint.

En härlig morgonpromenad vid havet avslutades sedan med en frustrerande loppistur. Hittade det perfekta skrivbordet till biblioteket här hemma och blev mycket frustrerad över att det inte var till salu. Orsaken till detta var att det fungerade som bord för blomkrukor som såldes på loppisen. Har letat så länge efter det perfekta skrivbordet, känns onekligen frustrerande att det finns nära men ändå är helt omöjligt. Får kanske påbörja en övertalningskampanj tänker jag!