En utmanad läsare

Att läsa hör till livets nödvändigheter i min mening. Nästan lika viktigt som mat och vatten och till och med viktigare än skor! Ända sedan jag lärde mig att läsa har jag ständigt haft böcker som följeslagare i mitt liv. En del av de där böckerna från barndomen är som vänner jag har växt upp tillsammans med. En del av dem så nötta och lästa att de knappt håller ihop längre. Jag skulle nästan kunna slå upp vilken sida som helst i berättelserna och med en gång veta vart jag är eftersom jag läst dem så ofta. Som jag tidigare skrivit om är jag en tämligen fladdrig läsare med böcker överallt. Jag läser aldrig bara en enda bok åt gången utan ofta flera. Det där gör att det ibland tar lång tid att läsa ut en bok eftersom jag växlar mellan de olika böckerna. Ett tag fick jag för mig att jag nästan slutat att läsa, det kändes så i alla fall. Livet susade på i snabbt tempo och jag hade inte längre en bok i varje handväska. Hur var det möjligt? När hade jag någonsin tidigare åkt någonstans utan att ha en bok med mig? Alltså bestämde jag mig för att börja räkna mina böcker och samla dem under #lizasböcker2017

Årets sista bok visade sig vara en oförutsägbar historia

Jag är nog betydligt mer tävlingsmänniska än vad jag tidigare har förstått. När det gäller löpningen tävlar jag alltid med mig själv och vill springa lite längre och lite fortare än gången innan. När jag började räkna mina utlästa böcker insåg jag ganska snart att det sporrande mig att läsa mer. Att jag faktiskt började att prioritera tiden för att få tid till att läsa mer än vad jag gjort innan. Plötsligt började jag avverka en efter en av alla de där böckerna jag ställt in i bokhyllorna de senaste åren och tittat på med dåligt samvete. För även om jag är en fladdrig läsare som har flera böcker igång samtidigt var det tveklöst så att jag de senaste åren läst betydligt mindre än tidigare.

Några av årets lästa böcker

Det är faktiskt lite roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag har läst under året. Det har varit många feelgood böcker men också en del lite tyngre. En bok som verkligen berörde mig var Elizabeth är försvunnen av Emma Healey som handlar om en dement äldre kvinna vars väninna har försvunnit. Årets kanske bästa bok var Boel och Oscar som handlar om en oväntad vänskap mellan en ung deprimerad kvinna och en äldre man vars fru bor på ett demensboende. Tyckte om de båda böckerna eftersom de skildrar människor som sällan får vara huvudkaraktärer i varken böcker eller filmer.

Totalt blev det 24 böcker under året som gick och tävlingsmänniskan och boknörden i mig fnyser nästan lite föraktfullt åt detta. Det fanns nämligen en tid då jag läste två till tre böcker i veckan. Å andra sidan var det långt innan jag hade barn och hundar och hus att ta hand om. Däremot är det tydligt att jag gillar utmaningar och tänker att jag måste helt klart läsa fler böcker under 2018 och fortsätter därför att räkna dem

Grått men vackert

November var en grå månad med märkliga temperaturväxlingar. Från flera minus ena dagen till flera plusgrader nästa dag. För mig har månaden främst varit en månad då livstempot äntligen saktade ner lite och jag för första gången kände att jag hade tid till sådant jag vill göra och inte bara till sådant som jag måste göra.

Promenad längs älven

November har bjudit på många helt underbara promenader längs Örekilsälven. Konstaterar att den vägen är som vackrast att gå när vädret inte är perfekt. Skulle jag välja en enda bild som representant för månaden som gått då skulle jag välja den ovan. Känner att jag har hamnat på rätt plats och mår så gott av att varje dag ha älven precis intill huset.

Höstlov med ledighet, sovmorgon, promenader och hundgos

Månaden inleddes med att barnen hade höstlov. Fina dagar med mycket fika, möjlighet att ta långa sovmornar och att umgås mitt i vardagen. De där korta loven är verkligen en fin paus i vardagen. Då hinner en njuta av ledigheten men behåller samtidigt vardagens alla rutiner och struktur.

Invigning av ABF i Munkedal, höstmöte för socialdemokraterna och lite renovering

Precis i början av november höll vi en högtidlig invigning i Munkedal med anledning av att vi har en ny lokal för ABF och Socialdemokraterna. Nu äntligen får all vår verksamhet plats i lokalerna och det är verkligen riktigt roligt att det drivs så otroligt många härliga studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet i Munkedal. Att vara cirkelledare är något av det roligaste jag vet och det är onekligen både utvecklande och utmanande.

Vackra dagar och firande av Regina som fyllt år

Mellan de grå dagarna har det också varit några alldeles fantastiskt vackra dagar under november. Dagar då det märkligt nog har känts som att det är vår i luften. Det är nog kanske bara mitt undermedvetna som helst skulle hoppa över det här med vinter och gå direkt från höst till vår. Längtar redan efter nästa odlingssäsong och möjligheten att börja skapa något nytt i min nya trädgård.

En helg med kalas, föreläsning, sol och en tjusig loppisoutfit

De saker som gjorde störst intryck på mig under månaden som gick råkade infalla under samma helg. Den började med att vi överraskade grannen i Hult med kalas på hans 50-års dag. Det blev en synnerligen lyckad kväll och jag uppfann en ny efterrätt. Vad sägs om en mustig chokladtårta toppad med karamelliserade popcorn med havssalt och dessutom rostade marshmallows? I min mening några av de bästa smakerna i kombination. Dagen efter kalaset tillbringades i Trollhättan då jag hade möjligheten att lyssna på Mirre Sennehed som pratade om sin superkraft ADHD. Otroligt inspirerande och spännande föreläsning. Tankeväckande och engagerande på alla sätt! I en av dagens pauser passerade jag en spegel och tänkte i någon sekund: vad gör mamma här? Insåg att jag i den dagens outfit såg ut precis som min mamma gjorde på 80-talet. Enda skillnaderna var att mina klackar är något högre, mitt hår rött istället för brunt och att jag är si så där tio år äldre än vad mamma var då. Men i övrig var det en märklig upplevelse att titta sig i spegeln och se sin mamma!

Läsning, träning och ordning hemma

Några saker som jag längtat efter under hösten när allt har varit hektiskt har varit att träna, komma i ordning i nya huset och att hinna läsa. Äntligen känner jag att jag faktiskt hinner med precis de där sakerna. Så otroligt lätt att tappa sin träningsvana och sin träningsmotivation men så otroligt svårt att hitta tillbaka till vanan och känna glädjen. Samtidigt är det ju så att om jag prioriterar träningen då orkar jag mer och allt känns mindre stressigt även om jag har lika mycket att göra.

Löpning, bokcirkel och start av en feministisk klubb

Finalen på november blev riktigt fin! Jag orkade äntligen att springa en mil igen, det trodde jag verkligen inte att det skulle vara möjligt. Vi hade årets sista träff på Den röda bokcirkeln där vi läst En droppe midnatt. Jag är inte riktigt färdig med boken men det blev fina diskussioner och jag håller som bäst på att läsa klart. Verkligen en tankeväckande bok som jag ser som viktig läsning. Viktigast av allt den här månaden var att jag var med och startade den socialdemokratiska kvinnoklubben FeminiSta. Helt underbart med en feministisk förening där vi kan lyfta frågor som intresserar oss och ha fördjupade diskussioner kring maktstrukturer, livet och politiken. Ser så otroligt mycket fram emot vår verksamhet under året som kommer.

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse

Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik

En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning

Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.

En fladdrig läsare med böcker överallt

Sedan jag lärde mig att läsa har det hört till mina favoritsysselsättningar i livet. Det och att själv skriva och brodera ut berättelser som annars bara skulle ha funnits i mitt huvud. Jag har alltid en bok med mig så länge som jag har en tillräckligt stor väska. Skulle så inte vara fallet lyssnar jag helt enkelt på en ljudbok. Detta har resulterat i att det i stort sett alltid ligger någon bok i handskfacket på min bil, minst två vid sängen, en i handväskan jag oftast använder samt ytterligare några utspridda över huset. Tror det till och med kan tänkas ligga en i växthuset.

När jag råkar befinna mig där boken är då läser jag den men när jag är där en annan bok är då läser jag den istället. På så vis läser jag alltid flera böcker samtidigt. Sen har ju böcker den där tendensen att efter ett tag verkligen fånga ens intresse och då tar jag helt enkelt med mig just den boken överallt tills dess den är slut. Inte ett särskilt effektivt sätt att läsa, men det har alltid varit så jag gör. Jag har genom åren försökt att vara en mindre fladdrig läsare men inte lyckats med den uppgiften! Det finns dock en stor fördel i att läsa flera böcker samtidigt. När en berättelse blir för tung och en kanske inte orkar med att ta in allt det svåra den handlar om. Då är det bara att förflytta sig lite i huset och läsa boken som ligger på en annan plats. När jag sedan känner mig mer lätt om hjärtat då är det bara att plocka upp boken igen och fortsätta läsa.

Försökte mig på att ta en bild på lite böcker för att illustrera det här inlägget med. Det tog dock ganska länge innan jag lyckades eftersom Ida och Ebba ville ha uppmärksamhet. Hur jag än försökte lägga upp mina böcker skulle de vara antingen på eller framför böckerna. Det där stämmer också ganska bra med när jag försöker läsa här hemma. Det är inte helt ovanligt att båda hundarna absolut skall sitta i knät precis när jag ska läsa.

Typen av böcker jag läser har varierat genom åren. Som tonåring läste jag nästan bara fantasy och science fiction. På senare år har jag nästan helt slutat läsa den typen av böcker. En tid snöade jag helt in på historiska dramer och under en annan tid läste jag enbart biografier. Just nu tycker jag om att läsa böcker om alldeles vanliga människor som lever tämligen vanliga liv. Tycker om det där när en kan känna igen sig och relatera till det som händer i berättelsen. De där böckerna har en tendens att vara de som stannar kvar längst i mitt sinne. Som kan få mig att stanna upp och tänka till flera veckor senare när jag själv befinner mig i en liknande situation.

Läsningen är för mig inte bara något jag gör, det är en del av hur jag är. Många böcker som jag läst ser jag nästan som gamla vänner och kan längta efter att läsa dem igen. Förvisso blir bokens resultat alltid detsamma men upplevelsen varierar från gång till gång beroende på min egen sinnesstämning. Vid omläsning av böcker upptäcker jag dessutom alltid nya detaljer vilket ger en fördjupad känsla för boken. Alltså precis som när en träffar sina gamla vänner ofta. Varje möte gör vänskapen lite djupare.

Den första sommarmånaden

Sommardagarna passerar en efter en och det slog mig idag att vi nu är flera dagar in i juli. Det är ju trots allt sommar även om vädret bitvis har lite svårt att förstå att det är så. Jag brukar ju samla ihop månaden som har gått och skriva lite om de dagar som har passerat. Tycker så mycket om att göra den där avstämningen varje månad. Fint att se hur mycket som kan rymmas i en månad och hur mycket glädje det finns i vardagen. Det är ju de glada stunderna som förevigas på bild och då blir det tydligt att varje dag finns det något som varit så fint att det måste fotas. Härligt att se all den samlade glädjen helt enkelt.

Juni har varit en trädgårdsmånad, det trots att jag inte riktigt hunnit med trädgården. Jag ser det dock som en övning i att acceptera att allt inte måste vara perfekt. Jag kan välja att se ogräset eller så kan jag välja att njuta av alla de fantastiska blommor som jag planterat genom åren. Nu har trädgården verkligen växt upp och blivit den färgsprakande oas jag alltid önskat mig.

Juni betyder sommar och det är ju också en månad som betyder skolavslutning. Tänk när hösten kommer då går båda de yngsta tjejerna på högstadiet. Alldeles nyss var alla fyra flickorna just småflickor medan två av dem nu är vuxna och utflugna och de andra två på god väg.

När lusten fallit på har jag rensat ogräs i trädgården, men helt ärligt har jag hellre fikat i rosenträdgården. Fick dessutom besök en dag av en väninna med en tjusig Pontiac från 1959. Medan vi satt där i rosenträdgården och drack kaffe hörde vi bilarna som körde förbi att sakta in och titta på hennes fina bil. En stannade till och med för att titta ordentligt. 

Sommaren bjuder verkligen in till både fika och utflykter och jag har sett till att hinna med båda. Har sett nya platser och fikat med kära vänner på favoritplatser med bekant utsikt. Onekligen svårslaget! Mellan varven har jag dessutom äntligen ro att läsa igen. Alla de där böckerna som jag köpt det senaste året har bara samlat damm i bokhyllan fram till nu. En efter en blir nu lästa och det är verkligen härligt att kunna förlora sig i främmande världar och berättelser.

Midsommar firades med traditionellt väder och med goda vänner. Fint och ganska stillsamt och alldeles, alldeles perfekt helt enkelt!

Tillsammans med Sophie och Regina for jag iväg till ett pelargonmuseum på Orust och längtar redan tillbaka. Blommorna var verkligen smått fantastiska. Det är något särskilt med pelargoner... eller snarare något särskilt med blommor över lag. Nu blommar rosorna i rosenträdgården och dessutom den vackra doftpionen. Varje blomma som blommar blir till min absoluta favorit! Kanske är det så att jag helt enkelt älskar blommor utan att behöva välja någon särskild favorit

Sommaren skall enligt mig innehålla jordgubbar, utflykter, tid med kidsen, trädgård och mycket fika. Hittills har sommaren precis det innehållet. Dessutom har jag hunnit med att fira gammelkatten Selmers födelsedag. Nu är han 17 år och en gammal och ibland lite vresig gubbe. Fast vi står allt ut med varandra katten och jag och nu väntar resten av sommaren på oss.

Så svårt att börja om...

Jag har alltid tyckt att det är svårt att börja om med en ny bok när jag precis läst ut en annan. Särskilt om det är en bok som verkligen har berört och som har fått mig att tänka och känna. När den är slut uppstår en tomhet som är lite märklig. Ungefär som när en haft gäster på besök över en helg och umgåtts dygnet runt under några dagar. Då har en pratat och skrattat och haft roligt men kanske också skavt lite på varandra. När de rest och huset åter är tyst och stila uppstår det där märkliga mellanrummet mellan det som har varit och det som ska komma.

Ofta är det dock sällan som jag står helt utan en bok att läsa eftersom jag ofta läsa tre eller fyra böcker på samma gång och dessutom lyssnar jag ständigt på en ljudbok. Att det blir många böcker samtidigt är egentligen inte en plan utan snarare ett resultat av att jag lämnar mina böcker där jag läser dem. Alltså finns någon bok i min fåtölj i arbetsrummet, en ligger på sängbordet, en ligger i väskan jag har när jag åker buss och sen ligger en hel trave på min sekretär. Fast just den där traven räknas inte riktigt eftersom det är böckerna jag använder till min mastersuppsats som aldrig tycks bli klar.

Även om det ibland är svårt att börja om kan jag inte tänka mig att inte läsa. Älskar möjligheten att färdas genom tid och rum. Att ena dagen befinna mig i ett nutida Stockholm och i nästa, när jag bytt bok plötsligt befinner mig i 1700-talets Skottland. Eller kanske är det så att jag inte ens befinner mig i den här världen, i böckerna är ju allt möjligt!

Helst läser jag böcker som berör och som engagerar. Gärna skönlitteratur men lika ofta böcker inom olika ämnen som intresserar mig. Just när det gäller de där böckerna är många av dem sådana som vi läser i bokcirkeln jag är med i. Fint med en cirkel och kunna diskutera de böcker en har läst lite mer ordentligt. Ibland, lite väl ofta känner jag att det blir lite mycket av det allvarliga i livet. Då vill jag läsa sådant som ger en garanterad myskänsla. Om människor som dricker te och pratar med varandra och klappar på sina hundar typ fast utan att vara banalt. I de stunderna läser jag gärna om böcker som jag vet att jag älskar och som innehåller precis det jag söker.

Böcker som jag hittills hunnit med i år. Mest feel good men Elizabeth är försvunnen var något utöver det vanliga!

Årets första månad

Årets första månad har nått sitt slut och vilken fin inledning det har varit. 2017 känns som ett möjligheternas år. Skulle det inte vara det av sig självt tänker jag se till att det blir det. Än så länge behöver jag dock bara luta mig tillbaka och njuta av allt gott som sker.

Fina dagar med gott sällskap, träning, god mat och givetvis hundmys

Året inleddes i de bästa av sällskap när Regina, Sophie och jag tog en tur längs Maltes stig. Det var en nyårsdag som bjöd på strålande sol och vi hade en fin promenad följt av picknick vid havet. Den där första fina dagen följdes av flera dagar till då barnen var lediga och när det var möjligt att mest skrota runt här hemma i huset.

Har fått en privatfrisör här hemma i Hult. Nahrin har blivit riktigt grym på att få till lockarna helt perfekt.

En av årets stora händelser (har förvisso inte hunnits med så många ännu, men ändå) var releasepartyt för Pinup Akademins fina pinupkalender. Riktigt roligt att få umgås med de andra kvinnorna i kalendern och de otroligt driftiga skaparna av kalendern. Så mycket kraft och engagemang! Det dessutom förpackat i tjusiga kreationer och mycket lockar och höga klackar. När jag for hem genom natten var det med ett stort leende och jag känner mig verkligen stolt över att vara delaktig i kalendern.

Läsning, Vårtecken och loppisfynd

Januari har även bjudit på fin läsning av böcker, av en tjusig solnedgång på Tjörn och årets första vårtecken. Som jag längtar efter våren! I januari inträdde även mitt köpstopp gällande nytillverkade kläder. Just för att jag inte ska köpa nytillverkat har jag haft en större shoppinglust än någonsin. Alltså har jag sett till att loppisshoppa och har också lärt mig att handla på Tradera. Det sistnämnda kan nog vara lätt beroendeframkallande är jag rädd. Nu när jag har testat att handla och köpt alldeles fantastiska nya kläder väntar nästa steg. Nu ska jag se till att sälja sådant som jag inte längre behöver eller vill ha. På så vis kan det som bara hänger i klädkammaren få en chans att bli någon annans nya favorit!

Ullared, Göteborg och Bommersvik. Platser som jag både passerat och haft tid att stanna på.

Till stor del har jag tillbringat januari i Hult, men några längre turer har också hunnits med. Dottern Anna och hennes pojkvän har precis fått sin första egna lägenhet. Under veckan som gick tog vi därför en tur till Ullared för att de skulle kunna köpa allt de behövde för att starta sitt nya hem. Det var märkligt lite folk där. Inte så konstigt dock med tanke på att det var några dagar kvar till löning. Januari sägs ju vara årets fattigaste månad. För min del var det första gången som jag kände att det inte var något direkt jag var i behov av. Alltså hade jag gott om tid att strosa och titta och genom det göra genomtänka köp. Sista helgen i januari tillbringade jag på Bommersvik på ledarskapsutbildning med Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det var en helg med många insikter och jag kom hem till Hult med känslan att det faktiskt är möjligt att skapa förändring på riktigt!

Min bokutmaning

Sedan tidigt i höstas har livet snurrat tämligen fort. Det innebär att jag har fått prioritera vad som varit viktigast. Viktigast av allt är givetvis tiden med kidsen och den går som inte att prioritera bort. Sådant som att läsa böcker, måla eller att baka går däremot alldeles utmärkt att prioritera bort. I alla fall ett kort tag! För efter ett tag inser en att det är de bortprioriterade sakerna som sätter guldkant på tillvaron. Ska en dra det till sin spets är det nog de där små sakerna en prioriterar bort som egentligen gör att en orkar med när livet är lite mycket. Något jag verkligen har saknat den senaste tiden är att läsa skönlitterära böcker. Att helt enkelt läsa böcker bara för att jag har lust och inte för att jag måste. Lyssnar mycket på ljudböcker eftersom det är något jag kan passa på att göra samtidigt som jag kör bil, jobbar i växthuset eller tar en promenad med hundarna. Fast det är något särskilt med att läsa en bok från pärm till pärm. Att känna att en har tid att krypa upp i favoritfåtöljen eller sätta sig i solen i trädgården och bara läsa, läsa, läsa...

Många av böckerna är lästa men många av dem är ännu berättelser jag väntar på att läsa

Så nu i sommar tänker jag ta mig an alla de där böcker som jag köpt det senaste året och bara ställt in i bokhyllan. Någon gång har jag tittat lite längtansfullt på dem men ställt tillbaka dem med en suck. Så nu när det är sommar tänker jag ta igen det där med råge. Först tänkte jag sätta upp ett mål om hur många böcker som ska läsas i sommar men insåg snabbt att då är jag helt fel ute. Började istället med att läsa en bok och fortsätter sedan med nästa. Första avklarade boken blev Den tredje hustrun av Lisa Jewell. Ska bli spännande att se hur många böcker jag faktiskt hinner läsa under en sommar.

Första boken avklarad och nästa på gång!

En försvunnen läsare

Nästan så länge jag kan minnas har jag varit en läsande och skrivande människa. Jag har nästan alltid läst flera böcker samtidigt. En bok vid sängen, en bok i handväskan, en i handskfacket på bilen och så vidare. Så snart en bok har tagit slut har den ersatts med en ny och så har det varit tills för ett år sedan ungefär. Plötsligt kändes det både svårt och motigt att ens välja en bok. En av mina drömmar innan vi köpte huset i Hult var ett eget bibliotek fyllt med härliga böcker så jag så snart lusten föll på bara kunde plocka en ur hyllan. Trots att jag har det där härliga biblioteket och att det är fyllt med spännande både lästa och olästa böcker så har det känts som en oöverstiglig uppgift att välja någon att läsa. Till slut bara tog jag en ur hyllan, tänkte att de alla har ju lockat mig så pass att jag har tagit hem dem och ställt in dem i biblioteket. Det funkade dock inte alls! En sida sedan hade jag tröttnat. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är jag med i en bokcirkel och tur är väl det annars hade nog inte en enda bok blivit läst det senaste året. De första böckerna vi läste i bokcirkeln läste jag slut på bara några dagar. Sedan började det ta veckor att läsa ut böckerna och en av de sista böckerna förmådde jag inte ens att öppna. Hur kunde jag plötsligt ha blivit en människa som inte läser? Har funderat mycket över detta den senaste tiden eftersom det är en märklig känsla att inte vara läsande. Så blev jag sjuk precis efter nyår och tvingades tillbringa mer tid än vanligt i min säng. Plötsligt hade jag läst ut fyra böcker på en vecka och utan att jag tänkte på det så ligger det en bok som jag läser vid sängen, en i väskan, en på skrivbordet och en i köket. Ordningen är således återställd och allt som behövdes var lite lugn och ro för att hitta tillbaka till mitt läsande jag.

Här är mitt älskade bibliotek. Klurar som bäst på hur vi skall få in fler bokhyllor då det ständigt saknas hyllplats i biblioteket. Visserligen behöver inte alla böcker sparas, men att läsa om en bok är ju som att hälsa på en kär gammal vän!

Årets bokmässa

I fredags besökte jag bokmässan i Göteborg vilket var mycket trevligt. Till skillnad mot tidigare år hade jag begränsat med tid för mitt besök vilket till en början irriterade mig men faktiskt visade sig vara något bra. I vanliga fall brukar jag strosa runt planlöst på mässan men i år var jag tvungen att ha en plan för att hinna se allt jag ville se på en begränsad tid. Andra år när jag kommer ut från mässan brukar jag vara trött och överväldigad av alla intryck och mängden människor. Visserligen var där lika mycket människor och lika mycket intryck som vanligt men ett kortare besök gjorde allt detta lättare att sortera.

Jag lyssnade till rapparen Petter som pratade om lusten till att läsa. Jag känner givetvis till hans musik även om jag själv aldrig har lyssnat till honom. Läsaren Petter imponerade på mig och jag tror att han har förmåga att inspirera nya grupper människor till läsning. Det är onekligen något viktigt. Att vara en läsare vidgar horisonterna och öppnar upp en oändlighet av nya intryck.

Det finns mycket utöver böcker att se på mässan eftersom många tar chansen att synas. Det kan vara hantverkare likväl som kommuner eller riksdagen. Visst lite mer intressant än annat men där finns något för alla smaker.

Fick provsmaka glutenfria kakor och konstaterar att det här är en bok som jag borde skaffa mig. Dock var min väska redan tung från dagens alla inköp och det får istället bli en beställning på nätet. Praktiskt att inte behöva bära runt på böckerna själv utan istället få dem hem i brevlådan.

Känner mig inspirerad av årets besök på bokmässan och konstaterar att det var klokt att begränsa tiden jag hade till förfogande. 

Jag befinner mig fortfarande på kurs i politiskt ledarskap och även det är en källa till inspiration. Känner att det är fullt möjligt att förändra världen!