Längtan efter ljus

En stund idag satt jag i solen på en bänk vid en spårvagnshållplats. Det var inte kallt och solen tycktes faktiskt värma. Blundade en stund och insåg i den stunden hur mycket jag saknar ljuset. Inte en helt oväntad insikt precis så här i slutet av november. Där i solen tidigare idag när jag slöt mina ögon kom jag att tänka på tre platser med helt fantastiskt ljus.

Den första av dem är Skanör i Skåne som jag besökte i somras. Tittar ofta på bilderna från den där dagen Regina, Sophie och jag spenderade på stranden i Skanör. Det där ljuset var verkligen något alldeles särskilt.

Tanken på den skånska stranden fick mig så att tänka på Skagen och ljuset där. I min mening inte lika spektakulärt men onekligen omtalat. Molnen till trots var det en varm och skön dag då jag promenerade längs stranden i Skagen förra sommaren.

Båda de där stränderna och ljuset påminde mig om Namibia. Mitt älskade Namibia där havet möter öknen. Egentligen inte särskilt märkligt att tankarna vandrade även dit eftersom det idag är precis ett år sedan jag senast for därifrån. Undrar om det hör till den ökade mängden år i mitt liv att jag börjar tänka mer och mer på årsdagar. Ju äldre en blir desto mer finns det att minnas. Både det en gläds över, det en saknar och det en ångrar.

Stranden och ljuset

För precis en vecka sedan satte Regina, Sophie och jag oss i bilen och körde hela vägen ner till Skåne med Skanör som destination. Mina förväntningar var milt sagt höga efter alla vackra bilder jag sett från stränderna vid Skanör och Falsterbo. Kunde det verkligen vara så där vackert som det verkade? Det första som slog mig när jag stod där på stranden var dock inte hur fantastiskt vackert där var. För där var alldeles otroligt vackert. Det som istället slog mig var ljuset. Ljuset som påminde mig om stranden i Skagen och märkligt nog även om en strand utanför Swakopmund. Det där ljuset i kombination med hav och strand är något alldeles särskilt. Märkligt hur det på tre så skilda platser i världen kan uppstå samma sorts ljus.

Det var inte strålande sol den dagen vi besökte Skanör och jag är lite nöjd över det. På så vis fick vi en dramatisk himmel som fond till havet och stranden. Tror ärligt talat att det var lite vackrare just på grund av att vädret inte var perfekt.

För oss bohusläningar är det lite ovant med all denna sand. Sandstrand så långt ögat når är inte riktigt något vi är bortskämda med. Klippor däremot har vi gott om.

Stranden i Skanör var verkligen en sådan där perfekt plats. En plats som en borde besöka ofta och ta sig gott om tid att strosa längs stranden. Märkligt nog är det så jag har känt om varje plats vi besökte i Skåne.

För två veckor sedan såg jag Öresundsbron från Malmö och nu från Skanör. Är nog dags att ta en tur över den där bron snart.

Har haft en lång lista över platser som jag har velat se och det känns smått fantastiskt att kunna bocka av dem en efter en.