Längtan efter ljus

En stund idag satt jag i solen på en bänk vid en spårvagnshållplats. Det var inte kallt och solen tycktes faktiskt värma. Blundade en stund och insåg i den stunden hur mycket jag saknar ljuset. Inte en helt oväntad insikt precis så här i slutet av november. Där i solen tidigare idag när jag slöt mina ögon kom jag att tänka på tre platser med helt fantastiskt ljus.

Den första av dem är Skanör i Skåne som jag besökte i somras. Tittar ofta på bilderna från den där dagen Regina, Sophie och jag spenderade på stranden i Skanör. Det där ljuset var verkligen något alldeles särskilt.

Tanken på den skånska stranden fick mig så att tänka på Skagen och ljuset där. I min mening inte lika spektakulärt men onekligen omtalat. Molnen till trots var det en varm och skön dag då jag promenerade längs stranden i Skagen förra sommaren.

Båda de där stränderna och ljuset påminde mig om Namibia. Mitt älskade Namibia där havet möter öknen. Egentligen inte särskilt märkligt att tankarna vandrade även dit eftersom det idag är precis ett år sedan jag senast for därifrån. Undrar om det hör till den ökade mängden år i mitt liv att jag börjar tänka mer och mer på årsdagar. Ju äldre en blir desto mer finns det att minnas. Både det en gläds över, det en saknar och det en ångrar.