Plymspirea

Konstaterar att jag skriver vissa inlägg en gång om året ungefär. Ett om min vackra pion och ett om den vackra plymspirean i Hult. Det ligger faktiskt något tryggt i det att veta att vissa saker återkommer år från år. Plymspirean är verkligen helt magnifik när den blommar. Som bäst är den om natten då den blir näst intill självlysande.

Precis vid ingången till roseträdgården står en enorm plymspirea. Den växer sig större från år till år och jag undrar hur stor den egentligen kan tänkas bli. Märkligt nog är det denna som jag ser som pampigast trots att jag har en lång häck bestående av spirean. Den är mäktig på sitt sätt men den ensamma mitt i trädgården är något alldeles särskilt.

Enda nackdelen med plymspirean är att den i likhet med min pion inte är helt kompatibel med häftigt regn. Det har ju en tendens att regna mycket kring midsommar, just då som spirean blommar. Många år innebär det att den slås till marken och inte lyckas hämta sig förrän blomningen är över. I år har det dock varit ett lagom regn och spirean står där vacker och mäktig till min stora förtjusning.

Hatkärlek

I normala fall ondgör jag mig över rönnspirean i min trädgård som jag ständigt slåss mot. När vi köpte huset täckte den större delen av trädgården och det senaste tio åren har jag kämpat för att hålla den borta. Jag har sällan svurit så mycket som över den förhatliga rönnspirean. Det är dock lite av en hatkärlek eftersom när den är tuktad och växer där jag vill då är den riktigt fin. När rönnspirean blommar lockar den gott om fjärilar och bara det gör den till en trevlig invånare i min trädgård. Det som gör att jag till och med går så långt som att tycka om den förhatliga rönnspirean är att den är först ut att grönska. Redan nu i februari har den gröna knoppar trots att det alldeles nyss var snö och kallt är den ett löfte om att våren är i antågande.

 Så här års tar jag alltid in några kvistar av rönnspirea och sätter i vaser lite här och var i huset. Det tar bara någon dag för kvistarna att slå ut. Fint att kunna ta in våren när den ännu inte anlänt Hult.

 Tänk att något jag avskyr tämligen stor del av året just nu ger mig en känsla av lycka. Lite som livet är i stort tänker jag. Att allt inte är svart eller vitt. Att hur en ser på saker förändras över tid eller beroende på situationen. Egentligen inte särskilt mycket att fundera över utan istället bäst att konstatera att det är härligt att kunna ta in våren och bara njuta.

Septembers sista dag

Sol och ljumma vindar gör det svårt att tro att det faktiskt är septembers allra sista dag idag. Fast naturen skvallrar om att det faktiskt är så det varma vädret till trots. Vi är fortsatt sjuka här i Hult så allt går lite på sparlåga. Fast en stund i trädgården och att andas lite frisk luft är alldeles nödvändigt även för den som är sjuk. Det är helt otroligt så mycket som blommar och så mycket färg september har att bjuda på.

Att spirea trivs i vår trädgård vet vi eftersom större delen av trädgården varit täckt av förhatlig rönnspirea. Numera har vi faktiskt till och med lite rönnspirea i trädgården men den hålls under noga uppsikt för att den inte skall kunna spridas. Denna spirea ovan har jag glömt vad den heter men jag köpte den just för att bladen om hösten skiftar så vackert i rött.

Bladen på bergenian börjar även de skifta i rött vilket lyser upp i rabatten. 

Förra året hade vi gott om lejongap och jag passade då på att ta fröer från dem. Det tog ett tag innan de växte till sig men nu har de blommat vackert sedan i början av augusti. Har även kunnat samla på mig än mer fröer för att även nästa år kunna njuta av vackra blommor.

Kärleksörten har jag skrivit om flera gånger tidigare men den förtjänar verkligen sin plats bland höstens favoriter. Enkla vackra blommor i fin färg.

I samma plantering som den ena kärleksörten växer också jordgubbstoken. Plantan som är en korsning mellan ölandstok och jordgubbe. Den har blommat i omgångar hela sommaren och blommar även nu. Den får dessutom långa revor precis som jordgubbsplantorna och är således enkel att föröka och flytta runt i trädgården. Idag har jag satt nya plantor i ytterligare två planteringar och ser fram emot att de skall växa, frodas och blomma ordentligt nästa sommar.

Glow in the dark

Något som tveklöst trivs i vår trädgård är spirea. När vi köpte huset var trädgården en ogenomtränglig spireadjungel. Nu börjar det rätta till sig och jag kan konstatera att all spirea inte är av ondo det finns ju så många olika sorter. Den som sprider sig över hela trädgården heter rönnspirea och även om den faktiskt är ganska fin när den blommar så är den ett hemskt ogräs som vi kämpar för att bli av med. Sen har vi också plymspirea som är helt fantastisk. När den blommar ska man verkligen passa på att gå ut sent om kvällen eftersom den har en glow in the dark effekt.

Plymspirea