Sensommarsallad

Tidigare idag när jag tittade till våra odlingslådor upptäckte jag att vi haft besök i våra odlingar. De flesta av rödbetorna var uppdragna. Vad det är som hälsat på i lådan var oklart men rödbetorna låg kvar fast blasten var ordentligt provsmakad. Rådjur kanske? Alltså fick det bli rödbetor till lunch idag. Att kunna plocka grönsaker i den egna trädgården är verkligen lyx och visst smakar hemodlat lite bättre!

Passade på att skörda lite mer av våra grönsaker och känner mig rik som har trädgården fylld av så mycket gott. Persiljan har verkligen varit lyckad att odla och vi har fyllt frysen  med fint klippt persilja som kan krydda mat hela hösten. Sockerärtorna har också gett en riktigt god skörd. Har dock lärt mig att jag till nästa år skall sätta sockerärtorna i en alldeles egen odlingslåda så som de växer.

Sensommarsallad

8-10 rödbetor

20 blad av Mangold

3 dl kokt bulgur

150 g fetaost

1 halv Gurka

3/4 dl hackade hasselnötter

6-8 små tomater

Sockerärtor

Fint klippt gräslök

Färsk hackad basilika

Dressing

5 msk rapsolja

3 msk balsamvinäger

Fint klippt persilja

Honung

Koka rödbetorna tills de är mjuka (cirka 20 min), skala dem sedan och skär i mindre bitar. Skär övriga grönsaker och lägg alla ingredienser i en skål. Blanda dressingens ingredienser och blanda väl, smaka av med honung. Häll dressingen över salladen och blanda runt. Smaklig måltid!

Sensommarsallad där många av ingredienserna kommer från trädgården i Hult

Ett år efter min omstart i livet

Idag är det ett år sedan jag gjorde min gastric bypass operation. Märkligt egentligen hur fort ett år kan gå. Samtidigt så känns det som att det är så mycket längre sedan, kan inte riktigt känna hur det var att bära runt på all den där extra vikten. För ett år sedan hade jag aldrig klarat att springa fem kilometer som jag gör idag och jag hade aldrig ens tänkt tanken att vilja springa Tjejmilen. Nu är det mitt mål att klara Tjejmilen i Stockholm i september nästa år. Inser dock att det hamnar mitt i valrörelsen men även en politiker måste ju ha en eller två dagars ledigt emellanåt. Jag vet att jag har skrivit tidigare om min operation och varför jag valde att göra den. Vill dock åter ta fasta på att vinsten med att göra en operation inte handlar om de kilon jag går ner utan allt det som min kropp orkar idag. Som att springa eller dansa eller cykla. Eller för den delen att sitta på möte en hel dag utan att få ont.

Jag har medvetet inte tagit några gräsliga före bilder. Tänkte faktiskt inte alls på det där med bilder före då när operationen skulle göras. Fast precis som när man renoverar sitt hus är det bra att ha bilder från innan för att lättare kunna se förändringen. Bilden till vänster är från för två år sedan när  jag var på modellfotografering. Riktigt roligt för oss alla tre och det är onekligen kul att ha så fina bilder. Det känns skönt att kunna titta på bilder på mig själv från då och konstatera att jag tycker om det jag ser, det är ju jag! Känner märkligt nog tacksamhet för min tid som överviktig eftersom det gjort att jag känner mig trygg och bekväm i min kropp. Jag kände mig vacker när jag vägde 110 kilo och jag känner mig vacker nu när jag väger 68 kilo.

För egen del har jag bara bra upplevelser av att göra en gastric bypass och det känns som att operationen har gett mig en nystart i livet. Jag mår bra, är gladare och orkar mer! Det som kan kännas svårt för min del hänger inte riktigt ihop med mig själv. Som igår när jag skulle äta ute och restaurangen där jag skall äta menar att de kan inte göra mindre portioner. Jag är flexibel och säger att jag kan ta barnportion och förklarar att det beror på att jag gjort en gastric bypass som jag vill ha mindre mat. Mannen i restaurangen svarar mig att vuxna inte kan få barnportioner och att man skall inte luras för att få betala mindre. Liknande saker har hänt flera gånger och det gör mig ledsen. Visserligen skulle jag kunna ta en hel portion och sedan slänga det jag inte äter upp, men det känns fel att slänga mat. Tanken är ju att matsvinnet skall minska. Dessutom känns det dumt att betala för något som jag inte kommer orka att äta upp. De allra flesta restauranger och caféer löser frågan åt mig och många gånger behöver jag inte ens förklara varför jag vill ha en liten portion och det känns verkligen skönt. Det känns ibland lite jobbigt att behöva lämna ut sig på det sättet till vilt främmande människor.

Ett år har gått och 42 kilo har jag gått ner. Målvikten har jag inte nått men det känns inte särskilt viktigt längre. Kanske går jag ner mer, kanske gör jag det inte och vilket som fungerar bra för mig. Jag är enormt tacksam över möjligheten att fått göra en gastric bypass och genom det fått en omstart i livet. Livet är gott och jag mår bra, bättre än så blir det inte!

Välkommen till rosenträdgården i Hult

Nu när jag har skrivit så mycket om vår rosenträdgård är det väl på sin plats att jag visar upp den. Just nu ser den inte så märkvärdig ut eftersom rosorna knappt syns ännu. Fast vi har planterat elva olika rosor så på sikt kommer det att se annorlunda ut. Jag har fortfarande lite svårt att förstå hur Magda kunde få visionen om en rosenträdgård med tanke på hur där såg ut tidigare. Rosenträdgården är byggd i trä som målats vitt och klätts med armeringsmattor. Själva plattläggningen är gjord av en salig blandning av stenar vi hade, som vi fått och några som vi gjort själva. Jag gillar att det i stort sett inte finns en sten som är den andra lik. Det saknas några stenar ännu men det skall rättas till när trappan ner i trädgården görs i ordning.

Lite belysning har vi satt i rosenträdgården också så nu är det mysigt att gå ut och sätta sig där när det blivit mörkt. Än så länge har vi inte köpt några möbler men två gamla köksstolar och det som tidigare var sängbord i sovrummet fungerar bra så länge.

Slänten i rosenträdgården har gjorts till en mur. Stenarna är staplade på varandra utan murbruk. De ligger dock stadigt och fint även om de kanske inte tål att det klättras allt för mycket på dem. Buskarna som växer i muren heter Stefandra.

Bakom möblerna skymtar rosenträdgårdens huvudpersoner, nämligen rosorna. Vi har satt fem klängrosor, två kryprosor och resterande är buskrosor. Framför buskrosorna är det sedan tänkt att vi skall sätta många olika sorters rabattrosor så här verkligen blir en rosmångfald.

Alla våra rosor blommar inte just nu, men de flesta gör det faktiskt. Ytterligare en har planterats efter att jag fotade tidigare i veckan. Den röda rosen i mitten utan namn och New Dawn sattes förra året. Tyvärr missade jag att skriva upp vad den hette. Vi får helt enkelt leva i ovisshet om vi inte lyckas identifiera den. Det är dock en klätterros som blommade tidigt. Förra året sattes också en honungsros och ännu en New Dawn. Honungsrosen gick hädan under vintern och den andra rosen frös så illa att den numera är en nyponros. De är förvisso också vackra men kanske inte vad vi hade tänkt oss. Att plantera en Sympathie i rosenträdgården kändes viktigt eftersom det på kortsidan huset växte en enorm sådan första gången vi kom till Hult. Den sträckte sig ända upp till taknocken och ut till vägen och påminde lite om Törnrosas rike. Den var helt översållad av stora vackra röda rosor och jag tror att de där rosorna förtrollade oss lite grann. När vi kom hem på kvällen tänkte jag bara på de vackra rosorna och inte på allt hårt jobb det skulle innebära att köpa just detta huset. Vår vackra Sympathie fick beskäras rejält och någonstans på vägen tappade den bort sig själv och förvandlades även den till en nyponros. 

Här har ni mig i rosenträdgården och jag njuter verkligen av det färdiga resultatet. Däremot kan jag inte ta åt mig så mycket av äran. Magda har tänkt ut hur här skulle se ut, Raimo har gjort det mesta av jobbet och jag har bara valt ut rosor och pekat vart de skall planteras. Lagarbete skulle man förvisso kunna kalla det.

Vår New Dawn som förvandlats till en nyponros fick inte längre bo i rosenträdgården men får vara kvar i trädgården. Den planterades vid gnagets utebur och får klänga utmed en av väggarna. Den stora buren ute är älskad och mycket uppskattad av kaninerna och marsvinen men den kan verkligen inte beskyllas för att vara vacker. Nu är den dock lite vackrare!

Mötesdag

Sommaren dröjer sig kvar men om morgonen är det kyligt i luften. Med visst motstånd beslutade jag mig för strumpbyxor till kjolen istället för bara ben. Det bär lite emot att spendera en strålande dag inomhus men det är nog så viktigt när det handlar om frågor som digitalisering i skolan eller social hållbarhet och alkohol. Med jämna mellanrum har vi dialogdag i kommunstyrelsen då vi inte sitter och fattar beslut utan istället fortbildar oss om olika ämnen. Otroligt viktigt och intressant.

Casual är inte min grej så när det är möte är det proper klädsel som gäller. Koftan är ny för dagen och har en fantastiskt härlig färg. Det enda på dagens outfit som är äkta vintage, förutom tanten i kläderna är halsband och väska. Gammalt är ju roligast men det viktigaste är ändå att stilen är den rätta. 

Egentligen tycker jag att det är bra med begränsad shopping och att hitta nya kombinationer av det som finns i garderoben. Just nu är det svårt eftersom allt blir för stort i en rasande hastighet och jag vågar knappt skaffa favoriter. Kofta från Lindex, blus från Penneys, kjol från HM och skor, väska och halsband från olika loppisar.

Min köksträdgård

När jag fyllde år fick jag en kryddodling av Sophie som hon tänkte skall glädja mig under vintern genom att fungera som en köksträdgård inne. Nu har den placerats i köksfönstret där den verkligen passade in eftersom där redan fanns ett litet växthus för mina sticklingar. Växthuset köpte jag på loppis förra sommaren och min gissning är att det är hemmatillverkat. Det är en både enkel och smart konstruktion och jag har länge tänkt att jag skulle göra mig ett till. Har också tänkt att växthuset jag har skall målas i en annan färg. I sinom tid blir det nog ommålat och tills dess är rosa en alldeles utmärkt färg.

Jag fick även en ros när jag fyllde år som nu får stå i köksträdgården. Känns lite passande med rosor även i trädgården inne när vi nu har en hel rosenträdgård ute. Jag har under dagen noga dokumenterat alla rosor i vår rosenträdgård och snart kommer bilder. Det är lätt att bli otålig när man har en ny plantering. Så här i början ser ju inte rosenträdgården så märkvärdig ut innan allt har växt till sig. Om några år kommer den dock att vara alldeles ljuvlig tror jag.

Köksträdgården behöver dock inte växa till sig utan är alldeles perfekt som den är. Tänk vilken lyx med färska kryddor i köket. Skall bli spännande att se hur länge de står sig. Vi har ju ett ljust och varmt kök så de borde onekligen trivas.

Marsvinsbebisar

Det går liksom inte att se sig mätt på dem! Söta, mjuka och alldeles underbara. De pratar oavbrutet och följer mamma Greta vart hon än går. Tre killar och en tjej blev det och vi kommer att behålla två av dem. Två av killarna kommer att få flytta hem till Magdalena. Det är nog tur att de ska till någon som vi känner och umgås mycket med för som det känns just nu skulle vi helst vilja behålla dem alla fyra. Vi är än så länge lite osäkra på vem som skall bo var men helt säkert är att marsvinet som är tvåan från vänster heter Vera och skall bo här i Hult.

Afternoon Tea Party i Hult

Åter måndag och en ny vecka väntar. Det har varit en hektisk helg med kalas och gäster så nu känns det lite skönt med vardag i Hult. Både maken och jag har bänkat oss vid matsalsbordet och sitter tysta framför varsin dataskärm. Det luktar kaffe från köket och det känns onekligen angenämt att arbeta hemifrån.

I lördags firade vi min födelsedag med Afternoon Tea Party vilket var mycket trevligt. Tanken var att vi skulle ha passat på att inviga rosenträdgården samtidigt men vädret ville inte vara med oss. Gästerna fick således nöja sig med en promenad och kort presentation av rosorna. Te och förtäring fick istället ske inne i huset.

Rislamporna var tänkta som dekor i rosenträdgården men fungerade också bra inne. De bidrog till att lite enkelt göra vardagsrummet aningens mer festligt än vanligt.

Enda nackdelen med ett kalas med många trevliga gäster är att man inte hinner prata med alla så mycket som man skulle önska. Fördelen med plockmat är att man inte behöver sitta stilla på en plats utan kan istället flytta runt och få chansen att prata med fler.

Ett afternoon tea skall vara en buffé av massor av gott. Vart gränsen går mellan efterrätt och icke efterrätt kan ibland vara svår att avgöra och kanske spelar det inte så stor roll. Längst till vänster i bild syns olika sorters sandwichar. Det gula i konservburken är lemon curd som tillverkats dagen till ära. Det var första gången jag testade att göra lemon curd och jag är verkligen nöjd med resultatet. Genom att använda ägg från glada hönor i Gadderöd fick curden dessutom en fin gul färg. Vi testade också att göra appel curd vilket jag tror att man får jobba lite mer med. Receptet innehöll nämligen så pass mycket kanel att det nästan bara smakade kanel. I skålen längst fram i bild finns clotted cream vilket är ljuvligt gott. Det krävs dock att man gör den en dag innan eftersom den skall kokas i ett vattenbad i två timmar och sedan stå i kylskåp i ytterligare tolv timmar.

Scones är givetvis ett måste när man bjuder in till afternoon tea. Det är lite svårt att få till bra glutenfria scones tycker jag så den biten överlät jag till Magda som är experten och dessutom den som skall äta dem. På allt som serveras sitter små lappar som talar om vad sakerna innehåller. Flera av gästerna i Hult är allergiska mot diverse olika saker och då är det bra att veta vad man kan äta och inte. Sedan några år tillbaka har jag en gästbok där alla gäster som bjudits in på våra kalas skrivits upp. På varje gäst står det sedan vilka allergier de har. Alla har ju givetvis inte allergier men då står det istället ingenting efter namnet. Eftersom jag själv äter vegetariskt och dessutom är lactosintolerant uppskattar jag verkligen när någon kommer ihåg och det finns bra alternativ för mig att äta. En viktig del av ett trevligt kalas är att gästerna känner sig välkomna och uppskattade. Genom åren har det varit så många tillfällen när jag suttit till bords och fått titta när andra äter och känt det som att man egentligen inte ville ha mig där. Bestämde mig för länge sedan att så skall en gäst aldrig känna sig i Hult och därför tillkom gästboken.

På senare tid har vi fått tillskott av flera yngre gäster. Man ska kanske inte ha favoriter bland sina gäster men det är svårt att inte ha lilla Vida som favorit!

Presentöppning sker som alltid i hallen i Hult. Två små tjejer tyckte att det var synnerligen spännande och ville gärna hjälpa till. Inte dumt att få så bra hjälp på sin födelsedag!

Fast även om kalaset var trevligt och alla presenter fina så var onekligen dagens bästa present att Greta äntligen fick sina ungar. Fyra stycken små minimarsvin föddes precis innan kalaset och värdinnan blev så till sig att hon till och med glömde bort plåten med kakor i ugnen!