Ordning och reda minskar svinnet

Matsvinnet per person i Sverige idag är 97 kilo per år. Det är egentligen svindlande mycket mat som bara kastas i soporna. Sett till mängden kilon är det svårt att förstå hur det ens kan vara möjligt att så mycket mat slängs. Fast uppdelat per dag på ett år är det betydligt enklare att förstå hur det kan vara möjligt. Det är ju trots allt lätt hänt att en hittar ett äpple längst ner i lådan som har blivit dåligt eller en matlåda som hamnat längst in i kylen och börjat mögla. När jag tänker tillbaka har jag nog nästan varje dag kastat något i min kyl som inte längre gått att äta. Alla de där småresterna blir på ett år däremot något helt annat än smårester, de blir till ett ganska omfattande matsvinn! Jag har de senaste femton åren kunnat stilla mitt dåliga samvete lite vad gäller maten som förfars genom att alla dåliga grönsaker blir till mat för mina kaniner och marsvin. Samtidigt har det där dåliga samvetet ändå skavt, trots att jag inte slänger särskilt mycket har jag ändå känt att det behövs en förändring och jag behöver vara mer klimatsmart.

Äggen förvaras i en skål för att jag enkelt ska se dem

Konstaterade att för mig var den främsta orsaken till att mat slängs helt enkelt att det var rörigt i mitt kylskåp. Att saker hamnade längst bak, att jag inte såg dem och att de på så vis kunde förfaras. Alltså behövde jag bättre ordning för att kunna ha bättre koll på maten i kylen. Det är ju synnerligen dumt att ta hem mat bara för att slänga den. Jag valde att satsa på genomskinliga förvaringskorgar i kylen där varje korg har olika teman. En för smörgåspålägg, en för smaksättare, en för frukt och en för grönt och så vidare. På så vis får jag en enkel överblick över vad som finns i kylen vilket också gör det lättare att se till att använda allt innan det blir dåligt.

När var sak har sin plats har matsvinnet minskat!

Alla matlådor är utbytta till glaslådor med lock för att det även där ska vara enkelt att se vilka matrester de innehåller. Den tämligen röriga lådan längst upp i kylen innehåller alla möjliga sorters nötter eftersom de håller sig bättre i kylen än i skafferiet. Äggen förvaras i en skål eftersom jag även då snabbt ser hur många som finns kvar utan att behöva öppna någon förpackning för att veta. Riktigt smart eftersom det gör att jag alltid vet hur många som finns där.

Det har gått en tid sedan jag tog ett helhetsgrepp och organiserade om kylen och redan märker jag resultat. Jag slänger nästan ingenting längre vilket känns otroligt bra! Dessutom är det mer inspirerande att titta in i kylskåpet när där är ordning och reda vilket också gör att det blivit roligare att laga mat. Både trevligt och klimatsmart alltså!

Välkommen in i tant Lizas skafferi

När det var dags att renovera köket i huset i Hult stod jag inför möjligheten att skapa mitt drömkök. Något jag alltid har önskat mig är ett rejält skafferi, helst ett sådant som en kan kliva in i. Alltså blev det min främsta prioritering att få plats med ett sådant skafferi. Även om skafferiet inte blev så stort som jag till en början önskat så är det alldeles perfekt. Med lite god vilja är det faktiskt också möjligt att gå in i skafferiet. I alla fall om jag inte har några önskemål om att kunna röra mig där inne.

Mitt mål med skafferiet var att all mat som inte ryms i kyl och frys skulle få plats därinne. Dessutom ville jag att det skulle vara enkelt att överblicka innehållet. Dessutom ville jag få plats med micron för att slippa ha den på köksbänken. Där hade den bara varit i vägen och dessutom är den inte särskilt snygg heller. Praktisk att ha däremot och därför är den ett måste i mitt kök.

Med hjälp av märkta korgar är skafferiets innehåll noga organiserat och det känns som ett fungerande system. En plats för mjöl och en annan för socker och så vidare. Nu när allt är samlat på en och samma plats kan jag konstatera att jag har märkligt många sorters mjöl!

Mitt skafferi gör det roligare att laga mat! Att slippa lägga tid på att leta efter det jag skall ha är verkligen ett stort steg framåt. Dessutom blir jag glad bara av att titta på allt som är där. Inser att jag är nog lite av en samlare trots allt. Det känns skönt att se mina matförråd välfyllda helt enkelt tror jag.

Skafferiet är i en vinkel med hyllor från golv till tak. Istället för att sätta panel i skafferiet valde jag att tapetsera och gillar den lite ruffiga tapeten. Eftersom det bara gick åt en rulle blev det ett både enklare och billigare alternativ till att sätta panel. Köket är husets mittpunkt och då är nog skafferiet kökets hjärta. Nu när det finns på plats kan jag inte förstå hur jag klarat mig utan mitt fantastiska skafferi.

Ljuvliga juliga december

Det är inte bara december som är till ända utan hela 2016. Under året som gått har jag summerat varje månad och så även för årets sista månad. Till skillnad från resten av året har december varit en tämligen lugn månad. Dels för att jag valt att prioritera att fika och julmysa, men också för att jag likt många andra låg nerbäddad i feber och halsont. Sjukdom till trots har december varit en riktigt härlig månad och det var skönt att byta tempo ett tag. Vi har fikat, haft invigning av köket och firat jul här hemma i Hult. Nyår är kanske den festligaste av högtider men i år längtade jag verkligen bara efter att sitta i soffan och titta på filmer. Kändes helt perfekt att fira nyår i myskläder och utan några krav. På många sätt känns faktiskt december lite som en semestermånad. Vi har visserligen inte haft semester på riktigt men den där skillnaden i tempo gjorde stor skillnad. Jag har haft tid för sådant som jag inte riktigt hunnit med vilket har känts otroligt skönt. Jag känner mig i balans med livet och det tackar jag denna ljuvliga månad för. Märkligt hur det kan behövas lite feber för att ge sig själv lite vila och utrymme för sina tankar.

Några guldkorn från december

Julen i Hult

Jag önskade mig en lugn och fin jul med god mat och tid att bara vara. Precis så har julen i Hult varit och jag har verkligen fått det jag har önskat mig. Det blev dessutom en extra lång jul eftersom vi smygstartade julfirandet hemma hos mamma i Kungälv redan två dagar innan julafton. Smygstarten fortsatte med jul på Liseberg.

Härlig och lugn julafton

Själva juldagarna har firats här hemma i Hult med de yngsta barnen och mamma på besök. Vi har fikat, ätit god mat, sett på massor av töntiga men söta julfilmer, öppnat julklappar och tagit det riktigt lugnt. Större delen av annandagen gick hela familjen runt i pyjamas samtidigt som stormen viner runt husknutarna.

Tända ljus, julpynt och god mat. Onekligen bra kombinationer för jul!

Den här julen kändes julbaket och matlagningen så mycket enklare än tidigare år. Det gör verkligen skillnad att ha ett fungerade kök. Andra år har det verkligen varit kaotiskt att försöka laga mat och sedan förvara allt som lagats. I år var det inte några problem alls och dessutom både enkelt och fint att servera maten i köket och sedan äta i matrummet. Förvisso ska matrummet renoveras även det men just nu har det gjorts i ordning så länge och känns riktigt mysigt.

Uppdukat för julbord i Hult

När det gäller julmaten har vi sedan länge valt bort hur ett julbord borde se ut och skapat vårt eget. Det finns ju ingen anledning att laga mat som ingen egentligen tycker om. Istället har vi valt att ha med sådant som vi tycker om och på så vis skapat våra egna julmatstraditioner. I min mening finns det bara ett enda måste när det gäller julen och det är att en skall trivas och ha det bra. Vilket innehåll som julen fylls med kan variera från år till år vilket jag tycker känns skönt. En måste inte göra som en alltid har gjort utan kan göra som en känner just nu istället. Mitt just nu är lugn och ro och möjligheten att inte lämna gårdsplanen på hela julhelgen.

Köksinvigning och julmarknad

Helgen som passerat har varit en synnerligen bra helg. Nu är nämligen köket ordentligt invigt med julfest i Hult. Det innebär att jag dessutom verkligen fått chansen att testa hur köket fungerar när det ska lagas mat till många. Mitt älskade nya kök klarade utmaningen med bravur och det går inte att vara mer nöjd med ett kök tror jag.

Det nya köket är som gjort för kalas och för mycket mat

Köksfesten var egentligen en alldeles vanlig julfest fast kanske med lite extra fokus på maten. Det var länge sedan det var ordentlig fest i Hult och det har vi nu tagit igen ordentligt. Jag har en tendens att vara rädd att gästerna skall gå hungriga och lagar av den anledningen och att det är så attans roligt gott om mat. Kvällens favorit lyckades jag inte fånga på bild men den kommer att göras många gånger igen. Vi gjorde nämligen minihamburgare på hönsfärs och med vörtbröd till hamburgerbröd. Till detta en senapsdressing som även den var riktigt god. Kul när en tanke fungerar hela vägen smakmässigt.

God mat och fina vänner, den bästa av kombinationer!

Jag gillar att servera plockmat så gästerna kan gå och ta vad de känner för under hela kvällen. Brukar bli lite friare och mer mingelvänligt än en traditionell sittning med middag. Tycker om det informella när en kan flytta runt under en kväll och på så vis hinna umgås med alla gäster. Dessutom hinner en verkligen att äta av allt gott. Min andra favorit för kvällen var även det ett nytt recept, nämligen knäck med frön och honung.

Julmarknad på Gamla bruket i Munkedal

På söndagen var det inte någon vilodag utan istället en lång arbetsdag. Fast trots det hann mamma och jag med en tur till Gamla bruket i Munkedal där det var julmarknad. Mysig plats, med mycket fint att titta på och dessutom riktigt god fika. Även det en synnerligen bra kombination. En riktigt fin helg och precis så där mycket julmys som jag önskat mig att helgerna i december i år.

Så nära men ändå inte...

Den stora köksrenoveringen i Hult påbörjades i juli och nu är vi inne i november och vi är nästan klara. Lite detaljer kvar som den sista inredningen i köksskåpen och någon list här och var. Det har varit ett omfattande arbete och det känns verkligen skönt att nästan vara klara. Snubblande när klara och då börjar allt strula. För tredje gången har jag fått med mig fel saker hem från Ikea och behöver åka tillbaka och byta för att komma vidare. Fel lådfronter, fel storlekar på lådor och liknande och det är onekligen tålamodsprövande. Känns nästan som om jag har flyttat in på varuhuset i Uddevalla så ofta som jag har varit där den senaste veckan. Jag har ett antal mil att köra för varje besök vilket gör att det är tämligen tidsödande för varje extra besök som måste göras. Nu håller jag tummarna för att dagens besök blir det sista på mycket länge.

Det har varit en lång och inte helt enkelt process att renovera köket men det har verkligen varit värt allt arbete. Jag har ju aldrig ritat ett kök någon gång förut vilket innebär att jag har varit tvungen att tänka om längs vägen. En sådan sak var inredningen i köksskåpen. När alla stommar var på plats insåg jag att det var omöjligt att bestämma deras innehåll innan jag haft möjligheten att känna in köket. Att faktiskt använda köket en tid och se vad som kändes logiskt. Ganska snart blev det tydligt att den inredning jag tänkt från början inte alls var logisk. Det gällde alltså att tänka om och att ombestämma sig. Resultatet har blivit ett kök som känns både logiskt och praktiskt. Förutom att det givetvis är attans fint!

Även om köket till stora delar är alldeles nytt finns det också en del gammalt som tagits tillvara. Överskåpet här är från en skänk som jag köpte på en loppis till min allra första lägenhet. Resten av skänken har farit lite illa genom åren men överskåpet är fortfarande fint. I alla år har jag tänkt att jag skulle måla om skänken eftersom den är ljust rosa men det har aldrig blivit av. Nu sitter den uppe så länge men planen är att den och skåpet under ska målas i samma grå färg. Tanken är att det blir mitt första projekt på det nya året. Först skall jag njuta av att ha ordning och reda här i Hult under jul och nyår. Måste ju säga något om det vita skåpet med, det är nämligen en möbel som följt mig genom livet. Eller faktiskt sen innan jag ens fanns för att vara exakt. Min mamma köpte det nämligen på loppis för att förvara mina kläder i när jag var bebis. Känns fint att den nu flyttat in i mitt kök och åter förvarar sådant som är viktigt i min vardag.

Även om köket inte är klart är det otroligt mycket mer lättarbetat än det gamla köket. Hittade en bild från förra året då jag konserverade grönsaker och bakade samtidigt. Då fanns det inte en enda yta kvar i köket att få plats med kokboken, den fick ligga på snedden i hörnet. I december ska vi ha köksfest och inviga det nya köket och jag ser verkligen fram emot att testa kapaciteten. Att baka och laga mat till kalas har alltid varit lite av en prövning, nu tror jag att det kommer gå lekande lätt.

Kardemummakaka med chokladkräm

Hurra, jag har ett kök igen! Ett kök som förvisso inte är riktigt färdigt men trots det mer funktionellt än det gamla köket. I det nya köket har jag hittat tillbaka till mitt gamla jag och bakar som aldrig förr. Som jag har saknat att baka och så fantastiskt det är att baka i mitt nya kök. För att fira det nya köket har jag därför hittat på en synnerligen god kaka. Tro mig, den bara måste bakas och ätas!

Kardemummakaka med chokladkräm
2 bananer
3 ägg
1 dl mandelmjöl
2 dl riven kokos
1 dl rårismjöl
3 tsk kardemumma
2 tsk kanel
1 tsk bakpulver

Chokladkräm
3 bananer
25 g mörk choklad
Kokosolja till stekning

Gör så här:
Mosa bananerna och vispa dem tillsammans med äggen till en slät smet. Tillsätt de torra ingredienserna och blanda väl. Pensla en springform med kokos olja och häll i smeten. Grädda i ugnen på 175 grader i 15 minuter. Skiva bananerna till chokladkrämen och stek dem på låg värme i kokosolja tills de blir karamelliserade. Hacka den mörka chokladen och låt den smälta tillsammans med bananerna. Mixa sedan bananerna och chokladen till en smet. Bred chokladkrämen på kakan och låt svalna. Dekorera med kokosspån, servera och njut!

Kommentar:
Kakan blir lätt lite torr så låt den hellre vara inne lite för kort än tills den ser helt färdig ut. Det kan kännas som ett extra steg att steka bananerna men det är verkligen värt det. Genom att steka dem blir de lite extra söta och ger chokladkrämen det där som gör den alldeles ljuvligt god. Vad gäller kardemumman så har jag nog egentligen i nästan det dubbla mot vad jag angett i receptet. Jag älskar kardemumma och konstaterar att more är more helt enkelt! Men för den som har en lite mer försiktig hållning till kardemumma än jag så är det bara att följa receptet.

Du kommer ångra dig om du inte genast bakar denna kaka! Bara gör det!

September du sköna

Varje år blir jag lika förvånad över hur mycket jag älskar september samtidigt som jag är så ambivalent inför månaden. Den markerar ju trots allt att sommar övergår i höst och att vintern närmar sig. Är egentligen både dumt och synd att ägna mig åt att känna ambivalens åt hösten eftersom det är den mest ljuvliga av månader. Särskilt i år då september nästan hela månaden till skillnad mot augusti har bjudit på fint sommarväder.

Så vad har då månaden haft att bjuda på? Den inleddes med att jag tillsammans med mina kamrater från Aldir kulturkooperativ höll ett företag om vår bok Berättelser från Gamlestaden. Alltid roligt att få prata om ett ämne som en tycker mycket om. Detta följdes sedan av några dagar på Nordiska folkhögskolan. Först för partiarbete och sedan för internationell folkbildning. Hann faktiskt hem någon dag mellan och att njuta av trädgården hemma i Hult. Det är verkligen fantastiskt vackert hemma i trädgården just nu. Det har inte varit en medveten tanke men jag märker att de allra flesta av blommorna i mina planteringar blommar nu. Det ger mig en färgsprakande höstträdgård som jag bara älskar.

Arbetet med köket fortsätter och snart är ombyggnaden klar. Det har tagit tid men äntligen, äntligen går det att börja använda köket igen. Märker hur mycket jag har saknat att kunna laga mat och baka under ordnade former. De senaste månaderna har ju det mesta av köket förvarats i vardagsrummet och det är allt annat än optimalt. Jag avslutade augusti med att fylla år så någon vecka in i september for några väninnor och jag in till Uddevalla för att äta god mat och umgås. Det är mycket sällan jag går ut och äter i Uddevalla och det är nog något jag borde göra oftare så trevligt som det var.

September har verkligen bjudit på många fina stunder i solen. Passar på att ta varje tillfälle som finns att sitta i solen och njuta. Fem minuters byte mellan tåg och buss blir till ett fint tillfälle att tanka sol och energi istället för tråkig väntan. Det känns som om den senaste månaden har saker börjat falla på plats på ett fint sätt. Camilla och jag börjar hitta rätt när det gäller CamiLiza Podd. Nu har vi kört fem avsnitt och nervositeten börjar släppa och vi har hittat vår röst känns det som. Vet att jag tjatar om mitt kök men det är ju också något som börjar falla på plats. Inser att alla saker passar in i det här köket till skillnad mot det gamla. Behöver inte köpa något nytt utan bara ställa in alla älskade saker och se dem komma till sin rätt på riktigt.

Sista helgen i september spenderade Frida och jag i Tyskland på den vackra ön Rügen. Vi promenerade, såg vackra hus och vackra vyer, bodde på ett slott, åt fantastiskt god mat och njöt av livet. Märkligt hur mycket vi hann med på de 27 timmar vi var där. Samtidigt kände jag mig verkligen inte stressad utan hade verkligen utrymme att njuta av tillvaron. Tillbringade hela avresedagen på bokmässan och behövde verkligen en helg på mig att processa alla intryck från mässan. Så mycket folk, så mycket böcker och så otroligt många spännande möten.

September avslutades med att jag äntligen kunde fylla upp det nybyggda skafferiet i köket. Det har länge varit en dröm att ha ett skafferi en kan gå in i. Nu är det på plats ochär verkligen helt fantastiskt fint och välorganiserat. Har också hunnit med politik, folkbildning och trädgårdsarbete. Kanske kan det tyckas som att de tre inte hör ihop men det gör de i allra högsta grad. Odling och mat är ju onekligen både politiskt och folkbildande. Fast för mig just nu är det i min trädgård jag processar, tänker och förbereder. Gräver och bär för att hantera negativa energier från tråkiga möten. Skördar det jag odlat och beskär rosor samtidigt som jag sätter ihop utbildningar eller processar peppande och inspirerande möten. Trädgårdsarbetet blir ett fysiskt sätt att rensa ut det som är jobbigt och fylla på med det som är bra. Nu väntar oktober, en månad fylld av spännande aktiviteter och sprakande färger. Känns som att vi har väntat på varandra!

Att leva i ett kaos

Jag börjar se slutet på köksrenoveringen nu. Börjar kunna se att rummet som en gång var ett kök åter håller på att förvandlas till ett kök. Det blir fint och det blir bra och snart kommer det även att vara klart. Just därför tror jag att mitt tålamod nu helt tryter, jag orkar inte en endaste sekund till att ha mitt hem i ett renoveringskaos. Blir irriterad över kylskåpen i vardagsrummet och över skafferivaror i bokhyllan. Över kökssaker i hallen och hyllan utanför badrummet som även den innehåller ett halvt kök. Fast så tittar jag på det där fina golvet som nu ligger på plats i köket och på det där skafferiet som jag faktiskt kan gå in i. Bänkarna saknar visserligen skiva och det saknas fortfarande vatten i köket men det där skafferiet uppväger det mesta. Det är också något alldeles särskilt att se köket som jag har ritat växa fram på riktigt. Att det nu inte bara finns på papper och i tanken utan faktiskt på riktigt. Nu är det istället köket som var som bara finns i tanken, i minnet och på bilder. Nu när det gamla köket är borta kan jag vara mer förlåtande mot det och faktiskt bli lite nostalgisk. Lite fint var det ändå även om det var hemskt opraktiskt och höll på att göra mig smått galen.

Köket som inte längre är

Denna längtan

Jag hade nog aldrig trott att jag verkligen skulle längta efter att baka. Alltså inte bara tänka att det skulle vara trevligt att baka något gott, utan att verkligen längta! Tidigare bakade jag ofta men i år har det inte blivit mycket bakat. Främsta anledningen har varit att köket inte har varit funktionellt. Förvisso har det fungerat att baka i det men jag har mest känt mig irriterad över att köket har varit i så pass dåligt skick. Just nu har jag inte något kök alls vilket gör även vardagsmatlagningen till en utmaning. Jag som älskar att laga mat och dessutom odlar mycket själv har den sista tiden konstaterat att enkelt och halvfabrikat är mycket käckt när en inte har ett kök. Konstaterar att det gör livet enklare men jag saknar min vanliga mathållning och jag längtar verkligen efter att baka. På lediga stunder sitter jag med mina kokböcker och funderar över allt som jag ska baka när köket äntligen är klart.

En av mina absoluta favoriter är Mia Öhrns franska jordgubbstårta. Dessvärre kommer det inte vara säsong för jordgubbar när köket är klart så jag funderar på att skapa en mer säsongsbetonad variant. Gillar utmaningar och att skapa vackra tårtor är verkligen en utmaning.

Jordgubbar är verkligen en favoritingrediens när det gäller tårtor. Det är verkligen möjligt att skapa en oändlig mängd variationer på jordgubbstårtor. Lite lustigt det där hur jag längtar efter att baka tårtor. För bara några år sedan hörde bakning inte till en av de konster jag behärskade. När yngsta barnet fyllde sex år konstaterade hon att tårtan jag bakat var den fulaste hon någonsin sett. Hävdar så här i efterhand att det viktigaste givetvis var att den smakade gott, vilket den också gjorde men i övrigt hade hon helt rätt. Lovade henne att hon i fortsättningen skulle få tjusiga tårtor och så har det också blivit. Därför blev trettonåringen mycket bestört när hon på sin födelsedag fick en köpt tårta. Har lovat att kompensera henne med en hembakt tårta så snart köket är klart. Är dock lite osäker på om jag lyckas skapa en tårta efter hennes önskemål. Hon önskar nämligen en tårta med jordgubbar, choklad, lemoncurd, maränger, toscaglasyr, godis och maränger. Onekligen en utmaning!

Fast allra mest längtar jag efter att baka bröd igen. Som barn önskade jag så att mamma och pappa skulle köpa delikatesslimpa eller hönökaka som alla andra. Istället envisades de med att baka eget bröd. När pappa bodde här i huset i Hult de sista åren han levde då bakade han gärna. Brödet han bakade var samma som under min barndom och som vuxen tyckte jag det var det godaste brödet någonsin. Försökte skriva ner hans recept men konstaterade att hans recept skiljde sig från gång till gång och att han gick på känsla. Så gör jag ofta också men försöker att skriva ner mina recept för att kunna upprepa det som var riktigt lyckat. Tänker också att det är fint att spara för framtiden. Har så många gånger försökt återskapa farmors äppelkaka och pappas bröd men utan större framgång. Tänker att jag gör det lite lättare för mina barn om de vill återskapa smakerna från sin barndom. Så jag längtar efter mitt kök, uthärdar att vara utan kök genom att planera och längta efter det som komma skall.

Köket så som det var en gång

Huset i Hult är många saker men inte särskilt färgglatt. Jag tycker om inslag av färg men föredrar att väggarna har en vit eller grå botten. Då kompletterar jag hellre med färg i inredningen eftersom det är enklare att förändra. Första gången jag klev in i huset i Hult var här däremot mycket färg. Hallen var alldeles knallgrön och till det en mossgrön heltäckningsmatta. Köket som nu renoveras gick i olika nyanser av orange och brunt. Just nu känner jag stor frustration över hur lång tid det tar att renovera köket. Förvisso går det lite framåt hela tiden men jag hade verkligen önskat att slutet var betydligt närmare än vad det är. Då kan det vara bra att påminna sig själv om hur det en gång i tiden såg ut och glädjas över att det inte längre ser ut så.

Det här är köket i Hult sommaren 2005, den första sommaren i huset. Då försökte jag göra det bästa av situationen och och komplettera med gardiner och duk som matchade köket. Ungefär två år senare fick jag nog vilket ledde till att en väninna och jag började riva tapet och måla om köket en sen fredagskväll. Det var en korttidslösning som skulle göra det möjligt att stå ut något år till. Istället skulle det dröja nästan tio år innan det blev dags. Där diskbänken står är det nu en dörr till rummet innanför vilket nästan känns lite overkligt. Äntligen hör kök och matrum ihop så som jag så länge har önskat.

Då i början stod matbordet i köket men det kändes aldrig riktigt bra. Hur jag än möblerade kändes det trångt och konstigt. Kändes som helt rätt beslut att bara ha kök i köket så att säga och att ha matbordet i nästa rum. Den där tapeten var jag faktiskt lite förtjust i till att börja med. Tyckte den var retrofin och lite snygg. Sen en dag tålde jag den helt enkelt inte längre, märkligt det där hur en kan ändra sig. Köket är byggt 1956 och ommålat och tapetserat någon gång på 70-talet och tidsandan var verkligen fångad i rummet. Det var lite som att resa i tiden särskilt som kylskåpet från 1956 och spisen från 70-talet fanns kvar. Dessa fick dock bytas ut tämligen omgående.

Lite fint ändå att till och med knapparna på spisen var orange. Onekligen färgmatchat med resten av köket! Gillar när en tanke är genomförd fullt ut.

Så här såg det ut för ett par veckor sedan. Sedan dess har köket fått nya fönster och nytt tak. Som jag nämnde tidigare också en ny dörr samt element och el- och rördragningar. Snart börjar det riktigt roliga jobbet med att tapetsera och ställa köksskåpen på plats och allt annat piff. Det kommer bli ett riktigt fint kök.

Tolv år av längtan

Mitt hus svämmar över av av saker från köket. Jag undrar lite hur allt egentligen fått plats i skåpen med tanke på hur svårt det är att få plats med sakerna nu. Fast jag klagar inte, jag klagar verkligen inte! Äntligen skall köket rivas! Äntligen skall det hemska, hemska köket ersättas med något som är funktionellt och trevligt. Den delen av huset där köket ligger byggdes 1956 och köket är i orginal från då. Det skulle ju kunna vara charmigt med ett 50-tals kök och det är det säkert många gånger. Mitt kök är dock allt annat än charmigt. Köket fixades till på 70-talet vilket innebar att första gången vi kom till huset i Hult var köket helt orange. Orange tapeter, orange detaljer och till det ett brunt golv. För si så där tio år sedan insåg jag att det skulle dröja länge innan det var möjligt att renovera köket och målade om. Jag stod inte ut med allt orange och tog ner tapeten, målade om och kände mig betydligt mer nöjd. När vardagsrummet renoverades för fyra år sedan byggdes köket också om. En dörr sattes igen och köket gjordes något mindre. Planlösningen har hela tiden varit helt hopplös men genom att göra köket mindre blev det bättre. Matbordet togs bort ur köket och ett annat rum fick bli matrum istället. Lite jobbigt att inte ha en dörr mellan matrum och kök så det är en av sakerna som ska åtgärdas nu.

Här packas skåpens innehåll ihop. Sedan väntar rivning och byggande. En skulle ju kunna tro att jag redan börjat riva med tanke på hur taket ser ut. Det stämmer visserligen men så har det sett ut i nästan tolv år. Huset i Hult hade stått tomt i många år och alla elementen var frostsprängda. När värmen sattes igång visade det sig att även en del rör läckte. Alltså började det droppa vatten genom taket i köket. Nu äntligen skall det bli ett riktigt kök i Hult. Ett som är välplanerat och trevligt, ett som är lättstädat och funktionellt. Som jag har längtat!

Vegoinspiration

Börjar så smått att landa i mig själv igen känner jag. I att ta det lite lugnare och att ta mig tid att göra sådant som jag tycker om att göra. Baka och laga mat hör till de sysslor jag verkligen uppskattar. Äta det som bakats och lagats är inte heller så dumt. Mat är ju fantastiskt gott och jag blir nästan förolämpad om jag är ute och äter och maten inte är bra. Tänk så mycket tid och kraft som har gått åt för att driva fram råvarorna som krävs för varje måltid. Har idag skördat säsongens första hemodlade squash och redan hunnit använda den i matlagningen. Har lite smått börjat packa ner köket inför den stundande renoveringen och känner att det är helt fel tid för att bygga om. Det är ju först nu som jag har tid och utrymme att laga mat känner jag. Har till och med börjat köpa kokböcker igen och känner mig verkligen inspirerad. Precis som när det gäller skor kan en aldrig få tillräckligt många kokböcker. Det finns ju så fantastiskt mycket god mat som bara väntar på att upptäckas. Nu måste jag helt enkelt renovera köket med hög hastighet så jag får möjlighet att använda mig av mina nya kokböcker. Det jag verkligen gillade med dessa böcker är att en stor del av recepten innehåller precis de råvaror jag odlar i min trädgård. Nästan som om de skrivits men mina odlingar i tanke. Nåväl imorgon ska ett provisoriskt utekök byggas och förhoppningsvis ska det gå att laga fantastiskt god mat även då.

Frustration och irritation i kvadrat

Att renovera köket är inte livsavgörande, men likväl viktigt. Varje dag blir det tydligt att vårt kök här i Hult inte är funktionellt och inte alls fyller de behov vi har av ett kök. Just därför var det så skönt att vi nu äntligen skulle börja renovera köket. I elva år har jag längtat efter en funktionell kök som tillåter matlagning för familjen och till kalas. Ett kök som känns inbjudande och blir till hemmets hjärta. Det är givetvis då problemen börjar att hopa sig. Det blev problem med leveransen av våra nya fönster till köket. Sedan visade det sig att diskhon vi bestämt sig för var så pass populär att den är helt slut hos leverantör och i bästa fall kan levereras i december men antagligen inte i år.

Att byta ut fönster i köket är tämligen väderberoende och borde ha varit något vi gjorde nu. Planen var att tömma köket, riva ut allt, byta fönster, ordna nya rördragningar och ny el och sedan bygga upp det nya köket. Allt enligt en bra tidsplan för att vara utan ordentligt kök så kort tid som möjligt. Nu faller hela vår planering för hösten och det är bara att konstatera att det blir inte något nytt kök i höst. Istället får vi sätta igång till våren och det är ju inte så farligt egentligen. Vi har ju levt med det här köket i elva år och då gör ju inte några månader till någon större skillnad. Fast just idag när vi tvingats avbryta när vi precis skulle börja då tänker jag tjura och sura.

Köksrenovering i Hult

De senaste dagarna har maken och jag ägnat oss åt att rita och planera för vår köksrenovering. Känns nästan lite overkligt att det äntligen är dags. Om en månad är det elva år sedan vi köpte huset i Hult. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig då att vi så många år senare fortfarande skulle vara mitt uppe i renoveringarna. Jag älskar att vistas i vårt kök men jag älskar verkligen inte köket. Förutom att det är slitet är det inte funktionellt. Genom åren har vi försökt att göra det bästa av förutsättningarna och har lyckats ganska bra. Vi har skapat mer ytor för förvaring och avställning men det har vara varit tillfälliga lösningar. Vi behöver verkligen renovera köket och det ordentligt.

Det är inte en slump att jag väljer att bara visa upp delar av köket. Jag skäms inte över hur det ser ut här men konstaterar att vårt kök i sin helhet inte direkt gör sig på bild.

Förra sommaren satte jag hyllpapper i våra skåp och i skafferiet. En enkel åtgärd som gjorde att det faktiskt gick att stå ut med köket ett tag till. Prickar blir en alltid glad av och då måste det ju vara klokt att ha dem i ett kök som en är riktigt trött på.

Att rita och planera känns verkligen roligt. Vi håller på och skapa ett kök som skall passa vår familj och det liv vi lever. Det skall vara ett kök som lämpar sig väl för bakning och matlagning till många så väl som i vardagen. Det skall vara ett kök att umgås i och fungera som husets hjärta. Dessutom skall det givetvis vara ett fint och trevligt rum. Bilden ovan kommer från en loppis jag besökte för något år sedan och fungerar ganska bra som inspiration till vårt nya kök. Även om det är ett nytt kök vi skall bygga så vill jag att känslan skall vara att det kunde ha varit från när huset byggdes i början av 1900-talet. För att hitta den där rätta känslan kommer vi bland annat att bygga ett skafferi i köket. Ett sådant där skafferi som en kan gå in i. Förvisso kommer det nog inte vara möjligt att vända sig om i vårt skafferi men det kommer ändå att rymma allt som behövs. Det kommer att bli en lång process att renovera köket men attans vad jag längtar.

Förvaring i köket

Tänk så många fula förpackningar som vi omger oss med i vardagen. I stort sett all mat vi köpet kommer i någon form av förpackning. Är så inte fallet skall de trots allt förvaras tills dess de skall ätas. Jag har under många år samlat på mig burkar i olika storlekar och former där jag förvarar mjöl, socker, havregryn, quinoa och allt annat smått och gott. I somras kom även vår fina köksreda på plats som onekligen är en fin förvaring och rymmer mycket. Det som används ofta vill jag ha nära till hands vilket gör att det mesta står framme i köket. Något som används ofta i matlagningen här hemma i Hult är vitlök. Dessvärre har vi inte haft någon bra förvaring för vitlöken utan den har istället fått ligga i en skål i skafferiet. Så hittade jag en dag en vitlöksburk i emalj som det dessutom står Vintage Home på. Emalj och även glas är material som jag verkligen tycker om. Hållbara och vackra.

Mer prickar i skåpen

När jag lagt in hyllpapper i skafferiet såg de övriga skåpen i köket än mer bedrövliga ut. Känner att jag vill ingenting hellre än att röja ur köket och börja renovera. Fast nu är det inte möjligt riktigt ännu så då får jag hålla tillgodo med hyllpapper istället. Det blev papper över när skafferiet var klart och då fortsatte jag med ett av överskåpen i köket. I skåpet sitter ett helt bedrövligt självhäftande hyllpapper som antagligen är äldre än vad jag är. Det har hållit i många år men nu har de gjort sitt.

Här har vi skåpet som det såg ut från början. Onekligen en deprimerande syn. De översta hyllorna rymmer sällanförvaring, det vill säga sådant som sällan används. Vi är inte så långa i vår familj vilket gör att de där hyllorna når vi inte till att använda

Resultatet efteråt känns mindre deprimerande och nu står jag nog ut med mina skåp ett litet tag till. Tänk vilken skillnad lite prickigt hyllpapper kan göra!

Hur är det möjligt?

Köket i Hult är i desperat behov av att renoveras. Köket är från 50-talet men redan när vi köpte huset var det i så pass dåligt skick att det inte går att renovera det befintliga köket. Det måste istället ersättas med ett nytt. I tio år har vi levt med ett kök som inte är bra och som är i väntan på ett riktigt kök. Några saker har vi gjort för att göra det hela lite bättre. Den senaste var att ställa en redahylla i köket och tidigare har vi målat om köket (från orange till vitt) och bytt ut vitvarorna. I nästa steg behövs ett samlat grepp då våra köksfönster skall bytas ut och ett nytt kök sättas in. Fast innan dess finns mycket annat att göra och märkligt nog krävs det ganska lite för att köket skall kännas lite bättre. Jag har sett vårt skafferi som ett helt omöjligt projekt. Oordningen var så total att jag inte tagit någon före bild, vill inte ens minnas hur rörigt det var. Sedan redahyllan kom på plats har det blivit betydligt färre saker i skafferiet men där var fortfarande rörigt. Så idag såg jag till att köpa hyllpapper. Vill egentligen måla skafferiet invändigt men det känns som onödigt när det skall bytas ut (någon gång!). Att sätta in hyllpapper gjorde dock att skafferiet genast kändes trevligare. Köpte några korgar till förvaring och sorterade skafferiets innehåll. Märkligt nog är det mer saker i skafferiet nu än innan men plötsligt är där ordning och betydligt mer plats. Hur är det möjligt?

En del av vårt numera välordnade skafferi

Köksstilleben

Jag tycker att det är fint med små stilleben här och var i huset. Något att vila ögonen på och allra främst något som gör att allt som måste fixas inte syns lika tydligt. Vårt kök väntar på renovering och lär få vänta ett tag till. Finns alltid saker som måste göras innan vilket gör att köksprojektet får skjutas på framtiden. Tids nog finns det tid och utrymme även för en köksrenovering och fram tills dess gör vi så gott vi kan med det som är där. För en tid sedan fick en redahylla flytta in i köket vilket blev ett ordentligt lyft för hela rummet. Dels frigjorde den plats i skafferiet och dessutom ser köket mycket trevligare ut. Var först rädd att det skulle se dumt ut med en stor hylla framför fönstret men det blev riktigt bra. Hyllan fungerar också som plats för vackra stilleben vilket det inte funnits rum för i köket innan.

Ett enkelt stilleben av kaprifol, ros, en avbruten aburgineplanta som jag hoppas skall få rötter och sen en burk med etiketter. Några av etiketterna har text medan andra är tomma och inväntar ny användning.

Köksordning

För flera år sedan köpte vi en fin skafferihylla till köket. Tanken var att den skulle sättas upp när köket var renoverat. Den har legat inne i mitt arbetsrum i väntan på att köket skall bli klart. Nu när jag i helgen har röjt ur och organiserat arbetsrummet konstaterade jag att där kunde den ju inte ligga längre. Varför vänta när den kan pryda köket redan nu.

Jag gillar att den rymmer mycket av det som annars står i skafferiet. Gillar att ha allt nära till hands på bänken när jag bakar eller lagar mat. Alltså förvaras så mycket som möjligt i glasburkar på hyllor och på bänken. Fast allt ryms ju inte på bänken. Nu får dock desto mer plats. För att det skall vara enkelt att identifiera vad som är vad har jag satt små träettiketter på handtagen. Det är faktiskt inte helt enkelt att vid första anblicken se skillnad på florsocker och potatismjöl.

Sedan tidigare hade jag fina etiketter i trä som passade bra till ändamålet. Jag fick en uppsättning i julas och hade själv köpt en uppsättning tidigare och hade därför många dubbletter. 

Dubbletter hade jag inte någon användning för och dessa målades därför vita. Med hjälp av en svart penna skrev jag dit sådant som finns i min förvaring så som florsocker, hirsflingor och popcorn.

Praktiskt och fint. Bra att även dubbletterna kom till användning.

Hyllan får egentligen inte plats i köket men vi valde att ställa den framför fönstret. När köket väl renoveras skall fönstret bytas ut mot ett mindre fönster. Nu när hyllan står där skapar den lite känslan av ett mindre fönster och på så vis är vi i tanken ett steg närmare renoveringen av köket.