Vinterträdgård

Set var en riktigt kall morgon idag med flera minusgrader. Märkligt hur det trots allt är så att en fryser mindre när det är minusgrader än några få plusgrader. Spännande att se hur trädgården förvandlas när frosten tar över. Tidigare såg den tråkig och övergiven ut men med frosten blir den åter vacker och intressant.

Rosenträdgården har sedan länge blommat över men än finns där gröna blad. Förra året blommade min vackra New Dawn ända till tredje advent men i år finns bara bladen kvar. Längtar redan efter nästa säsong då än fler rosor skall planteras.

Frosten förvandlar och gör allt vackert!

Nästan svårt att se att detta är en Nepeta. Med frost som skrud blir det till en alldeles egen sort

Önskar att även huset kunde förvandlas lika lätt som trädgården!

Kylan skapar nya blickfång som en inte kunnat förutse

Hortensian planterades sent om hösten men hann trots det blomma länge innan kylan kom. Fint att dess vissnade blommor nu åter blir vackra.

Det är inte mycket i trädgården som är grönt nu bortsett från bergenian. Om sommaren smälter dess grönska in bland allt det andra men nu lyser den verkligen upp rabatten. Tänker att jag skall plantera mer bergenia till nästa år för att få mer som är grönt länge.

Nyloppad vintageklänning

Eftersom jag igår fyndade en tjusig vintageklänning var jag ju tvungen att inviga den. Tur då att jag idag hade en julig tillställning att gå på och genom det fick tillfälle att använda min fina klänning.

Vackra klänningar hör till det viktiga i livet i min mening. Jag gillar dessutom kläder som sticker ut lite och det stämmer bra på den här klänningen. Kan inte riktigt förstå prislappen på 25 kronor om jag skall vara ärlig. Loppisens övriga klänningar var betydligt dyrare, men kanske trodde de att det inte fanns någon som skulle falla för denna kreation. Min första tanke var att den var från 80-talet men efter att ha diskuterat med kära mor och dessutom gjort lite efterforskningar tror jag snarare tidigt 70-tal. Materialet och klänningens märke har varit två ledtrådar till att sätta klänningens ålder. Sen hjälper det ju till att mamma var med på den tiden och minns hur kläder och material var.

Elegant men samtidigt lite spännande är min sammanfattning av detta tjusiga loppisfynd!

Saknad och försummelse

Den senaste tiden har jag kommit att sakna min blogg och alla fina diskussioner med bloggvännerna. Blir så glad över att ni fortfarande tittar in fast det är glest mellan uppdateringarna. Känner att jag försummar min blogg som vanligen brukar vara en viktig del av min vardag. Orsaken till att jag uppdaterar tämligen sporadiskt är två. Dels har jag jobbat varje dag sedan jag kom hem för dryga två veckor sedan vilket innebär att tempot har varit högt och pauserna få. Den andra orsaken till att jag gör färre inlägg är att jag helt enkelt har svårt att hitta tillbaka till min egen blogg. Att vara iväg var livsomvälvande och jag har med mig många nya perspektiv och insikter. Känner att jag har hittat tillbaka till mitt politiska engagemang. Jag engagerade mig ju politiskt för att jag ville förändra världen, istället har jag ägnat mycket tid åt tråkiga möten som inte leder någonstans. Konstaterar att jag fortfarande är en feministisk, socialistisk aktivist som vill förändra världen och att det i sin tur innebär en del förändringar för mig personligen.

Fast mitt i all förändring är det skönt att veta att somligt inte förändras. En promenad tillsammans med hundarna hör till det som gör livet särskilt gott. Hult är vackert när det skymmer och när dimman sveper in över fälten. Ibland när jag tänker tanken på att det skulle vara mer praktiskt att bo någon annanstans då är det just de där fälten som får mig att stanna upp. Det är onekligen vackert här hemma i Hult.

Ett säkert tecken på att jag är hemma är att klackskorna byts mot skodon som är mer praktiska här hemma i Hult. Förvisso hävdar jag att klackar alltid är rätt men får nog erkänna att det kanske inte är helt praktiskt under hundpromenader.

Loppis och vintage hör till det som sätter guldkant på tillvaron. Idag lyckades jag efter arbetsdagens slut hinna med en loppistur. Den resulterade i en alldeles fantastisk klänning för tjugofem kronor och en alldeles ljuvlig handväska från 60-talet för samma summa. De där riktigt fyndiga fynden är allt mer sällsynta i dessa dagar då intresset för både loppis och vintage är stort. Då blir det särskilt roligt när en hittar där fynden. Somligt är sig således likt och annat är förändrat.

Vardagens trivialiteter

För första gången på nära två månader har jag haft en kväll hemma i Hult. Det kändes nästan lite högtidligt och stort att ha en kväll utan möten. Den sista tiden har jag befunnit mig mycket på resande fot och dessutom har det varit mycket jobb och politik. Resväskan står redan packad i hallen för nästa resa. Förvisso kortare den här gången men ändå iväg. Därför kändes det lyxigt idag att ha tid att tvätta, stryka och lägga in kläder. Märkligt det där hur ens perspektiv kan ändras och hur det som varit tråkigt plötsligt blir till något roligt. Fast det är ju så att vardagen med alla dess trivialiteter behövs. Utan vardagen uppskattar en ju inte de där särskilda händelserna. Det behöver vara en balans tror jag mellan vardag och upplevelser för att vi som människor skall ha tid att bearbeta det vi är med om.

Numera hör strykning till en av de vardagssysslor jag verkligen uppskattar. En bra ljudbok eller musik till och jag kan ägna timmar till strykning. Jag gillar sådant som ger ett tydligt resultat dessutom. Vardagens trivialiteter hör till livets viktigheter och det kan vara bra att påminnas om ibland.

Har till och med hunnit med att ordna lite julstämning i Hult idag

Från ord till handling

I många år har jag velat göra en tatuering men det har som aldrig blivit av. Har genom åren tänkt mig många olika motiv men det har som aldrig känts helt rätt. Så för en tid sedan kom jag på vad jag ville göra och plötsligt var valet inte svårt alls. Jag ville ha ett kvinnotecken på min vänstra handled. Det representerar att jag är feminist och att den är på vänster handled representerar att jag är socialist. När motivet var det rätta då var steget från ord till handling synnerligen kort.

Tolvåringen här hemma brukar vara måttligt imponerad av mina tilltag men idag fick jag omdömet att jag var en riktigt cool mamma. Onekligen något att värdesätta när en lyckas imponera på sin nästantonåring!

Tid för eftertanke och reflektion

Jag har varit mycket på väg den senaste tiden och har inte riktigt hunnit med det här med skrivandet. Förvisso positivt med så pass mycket upplevelser att en faktiskt inte har tid att stanna upp och göra annat. Å andra sidan känner jag starkt att jag behöver tid för reflektion och eftertanke. Att stanna upp och fundera över vad en egentligen har upplevt och lärt sig är nog lika viktigt som själva upplevelsen i sig. Hann egentligen inte riktigt landa efter resan till Kapstaden och Namibia när jag denna veckan åkte på utbildning. Tempot har varit högt och dagarna intensiva men otroligt spännande och intressant. Fast viktigast är det som händer precis nu. Att ha landat hemma igen i min fåtölj med en kopp te och vovven Ebba i knät. Hon bryr sig inte om vad jag har varit med om, det enda hon vill är att bli klappad och vara nära. Så då sitter vi här Ebba och jag och med hennes hjälp infinner sig utrymmet för både eftertanke och reflektion.

Ebba min kloka kamrat

Det tog femton minuter!

I Kapstaden finns det flera townships, det vill säga kåkstäder. I den största av dem bor över en miljon människor. Exakt hur många som bor där är svårt att säga eftersom en stor del av den består av så kallade informella bosättningar. Bostäder som människor har byggt av vad som råkar finnas tillgängligt. Ofta är de i plåt men det kan också vara brädbitar, kartong eller annat. I kåkstaden Langa finns en blandning av det formella och det informella och det är ibland svårt att avgöra skillnaden. Under tiden i Kapstaden fick jag möjlighet att besöka några människors hem i just Langa. Vi parkerade vid en förfallen byggnad som användes som soptipp men också som skydd för natten för människor utan bostad. Intill byggnaden stod de små skjulen tätt placerade. Några av dem påminde om fiskebodar och vore det inte för skräpet runt om skulle de nästan se pittoreska ut. Vi gick genom smala gränder och fotografen vi följde med ville inte att vi skulle stanna allt för länge då brottsligheten är hög. 

Till sist kom vi fram till vad som såg ut att vara en stor lagerbyggnad. Troligen är den byggd för att vara just lager men numera är den bostad åt ett stort antal familjer. Redan när vi klev in genom porten slog den dåliga lukten mot oss. En blandning av mögel, fukt, matos och urin. Inne i lagerbyggnaden var ljuset skumt men här och var bröt solen igenom i hålen i taket. Inne i byggnaden hade ett antal familjer byggt sig rum utmed väggarna. De flesta av dem av kartong och de sträckte sig inte ända upp till taket. Från ett av rummen hördes musik som spred sig i resten av byggnaden. Vi bjöds in till en av familjerna och slog oss ner på en bänk i det lilla rummet. Väggarna var fläckade av mögel och det syntes tydligt att det brukade regna in i rummet. I femton år hade familjen bott där under dessa förhållanden. De hade en säng och en madrass att lägga på golvet. Där hade deras barn växt upp, där hade de bott i femton år.

Vi tillbringade ungefär femton minuter i familjens bostad. Femton minuter som för min del resulterade i problem med min astma och till sist ett besök på akuten i Kapstaden och ytterligare ett akutbesök i Namibia. Det har nu gått tre veckor och jag har fått en tämligen elakartad infektion i luftrören och har aldrig varit sämre med astman. Troligen hade jag inte överlevt att bo där i femton år, jag klarade ju inte ens femton minuter! Att människor lever i sådana omständigheter är verkligen helt fruktansvärt och borde inte vara möjligt!

Kåkstaden Langa

Det här är människors bostäder

Lagerbyggnaden som rymmer hemmet till familjen vi besökte

Rummen har byggts av kartong, brädor och annat tillgängligt

Väggarna går inte ens enda upp till taket. Dessutom är det hål i taket!

Det här är familjens kök. Väggarna är helt täckta av mögel och det regnar ofta in!

Även i byggnaden som rymmer toalett och duschar är det hål i taket

Skulle du känna dig säker att duscha här? Det finns inte någon dörr varken till byggnaden eller till duscharna. Ingen säkerhet och inte någon möjlighet till avskildhet.

Ingenting är helt eller ordnat!