Från sommar till vinter

Dag efter dag passerar i ett märkligt snabbt tempo just nu. Blir lika förvånad varje gång jag sammanställer månaden som har gått över hur mycket som går att hinnas med på en enda månad. Februari har verkligen inte varit något undantag när det gäller att hinna med märkligt mycket. Jag har hunnit fara kors och tvärs i landet och även en tur ut i världen.

Strandhäng tillsammans med Jeanine

Den där turen ut i världen gjorde verkligen gott på så många sätt. Rent själsligt var det gott att får komma iväg till Namibia och njuta av lite sol och värme när våren helt tycks ha glömt bort att komma i år. Sen är det ju dessutom en fantastisk förmån att få möjligheten att krama om den delen av familjen som bor i en annan del av världen.

Från intensiva planeringsdagar i Windhoek till några dagars ledighet i Swakopmund

Själva syftet med resan till Namibia var inte att varken njuta av solen eller att kramas, det där var bara en bonus av att ändå vara på plats. Själva syftet var att planera och stämma av det projekt Unga Örnar Väst driver tillsammans med Childrens Movement i Namibia. Det var några intensiva planeringsdagar och dessutom besök på en av skolorna vi arbetar med samt en tur till ett barnhem i Katutura. Att jag sedan hade möjlighet att stanna några dagar till kändes skönt eftersom det gav mig möjligheten att komplettera alla intryck och känslor efter dagarna i Windhoek.

En kort tur till Varberg och sedan äntligen hem till familjen igen

Väl hemma i Sverige igen for jag raka vägen till Varberg för att hålla en kurs. Det var en tämligen frusen Liza som anlände Varberg eftersom kontrasten mellan Namibias sommar och Sveriges vinter var stor. Trots flera lager kläder kändes det som om ingenting kunde få mig varm igen! Även om kroppen var frusen fick jag ett varmt välkomnande när jag äntligen kom hem till familjen igen. Det fina med att resa bort är ju att få välkomnas hem och vara saknad.

Fika, träning och lite lugn och ro

Något jag försöker att planera in i livsschemat är att fika, träning och att bara vara. När livet går i ett snabbt tempo är de där tre punkterna särskilt viktiga. Fika och att bara vara står för en typ av välbefinnande och träningen en annan. Det är verkligen en lyckokick att få utmana kroppen och springa en mil eller lyfta tungt. Det är lätt hänt att prioritera bort dessa tre när det är fullt upp, men är det någon gång som de måste finnas med så är det då. Jag fikar ju gärna fint även till vardags och använder finporslinet så ofta jag kan. Jag skrev ju tidigare i år om hur jag av en tillfällighet lyckades komplettera mina assietter till finservisen min mormor börjat samla till mig. Att gå på loppisar öppnar ju alltid upp möjligheten att göra kompletteringar. Jag har i många år letat efter min servis på olika loppisar utan resultat och var därför så glad när jag trots allt kunde komplettera lite. På en loppistur i februari hittade jag åtta koppar och fat vilket gör att jag nu känner mig mer än nöjd över antalet delar i min servis.

Valkonferens i Stockholm tillsammans med drygt 500 socialdemokrater

Månadens sista helg spenderades i Stockholm på valkonferens med Socialdemokrater från hela landet. Fint och peppande när vi samlas så många människor på en och samma gång. Valrörelse är alltid något lite spännande att ge sig in i. Jobbigt, nervöst och attans roligt! Förutom att det givetvis var givande och intressant på alla sätt att tillbringa en helg med fokus på valet var det en fin möjlighet att också få träffa kamrater från hela landet. Så många kloka, engagerade människor som jag genom rörelsen fått möjlighet att lära känna!

Vabruari, blommor och middag med kidsen

De sista dagarna i februari blev det tydligt att det verkligen råder vinter alltså gäller det att fylla upp hemmet med blommor. Ju mer det grönskar och blommar inomhus desto lättare blir det att uthärda snön och kylan på utsidan. Jag fick dessutom möjligheten att testa på lite vabruari några timmar och ha min femåriga lilla kompis på besök. Film och prat om My little pony samt fika verkade funka bra för att distrahera en liten sjukling. På månadens allra sista dag överraskade jag kidsen med middag på restaurang fast det var mitt i veckan. För egen del är jag rätt trött på att äta ute eftersom det händer så ofta, jag längtar istället efter gott om tid att laga mat hemma i lugn och ro. Fast för kidsen är det fortfarande speciellt att gå ut och äta och få välja och då får det bli så!

Galet vad mycket som kan hinnas med på en enda månad som sagt! Särskilt fint att ha fått möjligheten att uppleva både sommar och vinter på samma månad. Nu längtar jag dock efter våren och känner att det räcker med vinter!

Längs älven

Det har gått tretton år sedan min familj en sensommardag svängde in i Kvistrum i Munkedal. Precis innan stenbron som leder över Örekilsälven svängde vi höger och fortsatte färden i ytterligare någon mil för att för första gången titta på huset i Hult. Sedan dess har jag passerat Kvistrum och stenbron åtskilliga gånger men har aldrig stannat till där och promenerat. Det blå huset ligger precis intill älven och från köksfönstret ser jag den fina gamla stenbron.

Gott om vatten i älven och den lilla bänken som sportfiskarna använder är nästan helt under vatten.

Tänk så många gånger jag har kört över den där bron och inte haft en aning om det vackra promenadstråk som löper längs älven. Det är verkligen något märkligt i att upptäcka något nytt med en plats som är så bekant.

Om jag har gott om tid om morgonen då börjar jag dagen med en promenad längs älven. Ofta är det dimma tidigt om morgonen och en stund in på förmiddagen. Det blir nästan magiskt vackert när solen bryter igenom.

Svårt att hitta vackrare miljö att promenera i

På andra sidan älven går vägen som leder in till Munkedal. Numera passerar någon bil då och då och det är sällan mycket trafik. Förr var vägen en del av E6an genom Bohuslän och trafiken betydligt mer omfattande. Tänker att på den tiden hade min morgonpromenad inte alls varit lika tyst och stilla som den är idag.

Längs älven finns en gammal övergiven småbåtshamn

Jag är lite svag för sådant som är övergivet och som befinner sig i ett mellanrum. Det vill säga tillståndet mellan att en plats varit något och tills den åter är något och används. Ibland kanske mellanrummet blir det permanenta tillståndet och ibland kan en plats förvandlas helt. Längs min promenadväg finns en övergiven småbåtshamn med trasiga bryggor. Den är övergiven men samtidigt syns det så tydligt att den varit använd och hur människor tillbringat sin tid där. Det finns ett gistet gammalt picknickbord där jag gärna slår mig ner och bara tittar. För trots sitt förfall är det en vacker plats.

Utsikten från altanen

Skulle jag inte ha tid att promenera har jag ändå alltid tid att beundra utsikten. Det är verkligen en förmån att kliva ut på altanen om morgonen och mötas av den här vyn. Sånt gör gott för både kropp och själ.

En egen dörr att stänga

Så snart vädret och temperaturen tillåter kommer jag att tillbringa så mycket tid som möjligt i min trädgård. Det är där jag trivs som allra bäst oavsett om jag arbetar, sitter med en bok eller bara tittar på gräset som växer. Förvisso går det alldeles utmärkt att vistas i trädgården även nu men jag är lite kinkig av mig när det gäller kyla. Istället spenderar jag min tid i rummet i huset i Hult där jag trivs som bäst. Mitt arbetsrum stod klart för snart ett år sedan och det är ett rum jag älskade redan innan det var klart. Även om jag har ett helt hus att vistas i så är det något särskilt att ha en egen dörr att stänga. En plats som faktiskt bara är min! Resten av huset består av familjens ytor och de enda som har sina egna dörrar att stänga är barnen.

Oftast är mitt rum också min arbetsplats. Jag sitter med min dator vid min sekretär och kan se ut över min trädgård. När vädret är aningens varmare står fönstret alltid lite på glänt och jag kan höra skogens alla ljud. Onekligen en inspirerande arbetsplats!

Jag har ett slagbord i mitt rum som allt som oftast är belamrat med papper och böcker. Egentligen ska det bara vara utfällt när det används. Fast de där böckerna behöver jag ju titt som tätt och då får de helt enkelt ligga i sina högar på bordet. Det ser ut som ett smärre kaos på mitt bord om jag skall vara ärlig, men för mig är ordningen helt logisk och jag vet precis vad som finns där. När en bok till sist är färdiganvänd ställs den åter i hyllan men ersätts tämligen snart av en ny.

Fåtöljen i mitt rum är egentligen mer att betrakta som ett projekt. Kanske kan jag sedan se den som min fåtölj istället för farmors fåtölj. Det spelar inte någon roll att jag har haft den i femton år, det är fortfarande farmors fåtölj. Den är från 1961 och behöver kläs om vilket är anledningen till att jag ser den som ett projekt. En vacker dag ska jag ta tag i det men tills dess nöjer jag mig med att lägga ett överkast över. Fåtöljen är ju faktiskt bekväm oavsett om jag har klätt om den eller ej. Om kvällarna sitter jag gärna där i fåtöljen med läslampan tänd och en bok som sällskap. På fåtöljens ryggstöd ligger antingen katten Nemi eller Elvis och kurrar. I de där stunderna tänker jag att lycka är en bok och en kurrande katt.

Farmors fåtölj i mitt alldeles egna rum

Inte riktigt slut ännu

Nu först har granarna börjat barra och det är dags att kasta ut dem. Ser i mitt flöde på sociala medier att de flesta av mina vänner redan har stökat undan julen, men jag har inte bråttom. Det dröjer ju trots allt flera månader innan det är dags igen så varför inte passa på att njuta. Dessutom är det ju egentligen först till tjugondag knut som julen ska kastas ut och det är ju först på fredag.

Vid farstun hänger alla julkort på rad. De riktigt fina sparas och hängs upp igen nästa år.

Jag tycker om huset i Hult när det är julpyntat, det blir lite extra ombonat och fint. Jag känner inte något behov av att täcka allt ytor med pynt men det får gärna vara lite här och var. Lite lagom helt enkelt.

Trägranen fanns i Huset i Hult när vi flyttade hit

Vissa saker har hängt med i många år medan andra är nya. De flesta av sakerna packas upp redan till advent och får sedan vara kvar över både jul och nyår.

Julgranen på julafton

Granen har sin givna plats i husets mitt. Nu skall det dock bli skönt att få tillbaka ytan i vardagsrummet igen. Nu längtar jag efter ljus och vår och granen byts mot tulpaner och andra vårblommor.

Blommor och ljusslingor är effektiva sätt att skapa julstämning. Det är i min mening inte möjligt att ha för många julstjärnor eller hyacinter.

Hörnet i vardagsrummet där TVn står gjordes i ordning precis innan jul. Jag är riktigt förtjust i det och av känslan att TVn nu är en av alla tavlor. Ljusslingan som är julig kommer att bytas mot en mer neutral. Hade först inte tänkt mig belysning vid tavlorna men nu kan jag inte tänka mig att vara utan.

Vardagsrummet med det nya loppisfyndade bordet

Jag viker de där filtarna flera gånger om dagen men har egentligen resignerat och konstaterar att lite kaos är inte så farligt. Tvärtom! Det är ju faktiskt ett bevis på att rummet är flitigt använt.

Då var det så dags att lägga den här julen till handlingarna och packa ner alla saker. På återseende kära jul, du har varit himla fin även den här gången!

Att leva i ett kaos

Jag börjar se slutet på köksrenoveringen nu. Börjar kunna se att rummet som en gång var ett kök åter håller på att förvandlas till ett kök. Det blir fint och det blir bra och snart kommer det även att vara klart. Just därför tror jag att mitt tålamod nu helt tryter, jag orkar inte en endaste sekund till att ha mitt hem i ett renoveringskaos. Blir irriterad över kylskåpen i vardagsrummet och över skafferivaror i bokhyllan. Över kökssaker i hallen och hyllan utanför badrummet som även den innehåller ett halvt kök. Fast så tittar jag på det där fina golvet som nu ligger på plats i köket och på det där skafferiet som jag faktiskt kan gå in i. Bänkarna saknar visserligen skiva och det saknas fortfarande vatten i köket men det där skafferiet uppväger det mesta. Det är också något alldeles särskilt att se köket som jag har ritat växa fram på riktigt. Att det nu inte bara finns på papper och i tanken utan faktiskt på riktigt. Nu är det istället köket som var som bara finns i tanken, i minnet och på bilder. Nu när det gamla köket är borta kan jag vara mer förlåtande mot det och faktiskt bli lite nostalgisk. Lite fint var det ändå även om det var hemskt opraktiskt och höll på att göra mig smått galen.

Köket som inte längre är

Saknad och försummelse

Den senaste tiden har jag kommit att sakna min blogg och alla fina diskussioner med bloggvännerna. Blir så glad över att ni fortfarande tittar in fast det är glest mellan uppdateringarna. Känner att jag försummar min blogg som vanligen brukar vara en viktig del av min vardag. Orsaken till att jag uppdaterar tämligen sporadiskt är två. Dels har jag jobbat varje dag sedan jag kom hem för dryga två veckor sedan vilket innebär att tempot har varit högt och pauserna få. Den andra orsaken till att jag gör färre inlägg är att jag helt enkelt har svårt att hitta tillbaka till min egen blogg. Att vara iväg var livsomvälvande och jag har med mig många nya perspektiv och insikter. Känner att jag har hittat tillbaka till mitt politiska engagemang. Jag engagerade mig ju politiskt för att jag ville förändra världen, istället har jag ägnat mycket tid åt tråkiga möten som inte leder någonstans. Konstaterar att jag fortfarande är en feministisk, socialistisk aktivist som vill förändra världen och att det i sin tur innebär en del förändringar för mig personligen.

Fast mitt i all förändring är det skönt att veta att somligt inte förändras. En promenad tillsammans med hundarna hör till det som gör livet särskilt gott. Hult är vackert när det skymmer och när dimman sveper in över fälten. Ibland när jag tänker tanken på att det skulle vara mer praktiskt att bo någon annanstans då är det just de där fälten som får mig att stanna upp. Det är onekligen vackert här hemma i Hult.

Ett säkert tecken på att jag är hemma är att klackskorna byts mot skodon som är mer praktiska här hemma i Hult. Förvisso hävdar jag att klackar alltid är rätt men får nog erkänna att det kanske inte är helt praktiskt under hundpromenader.

Loppis och vintage hör till det som sätter guldkant på tillvaron. Idag lyckades jag efter arbetsdagens slut hinna med en loppistur. Den resulterade i en alldeles fantastisk klänning för tjugofem kronor och en alldeles ljuvlig handväska från 60-talet för samma summa. De där riktigt fyndiga fynden är allt mer sällsynta i dessa dagar då intresset för både loppis och vintage är stort. Då blir det särskilt roligt när en hittar där fynden. Somligt är sig således likt och annat är förändrat.

Skräprummet

Många av oss har ett rum som kort och gott är ett skräprum. Ett rum som aldrig riktigt blir ordentligt utnyttjat och där allt möjligt ställs in. Vi har inte haft ett helt sådant rum tidigare men sedan dottern Anna flyttade ut i början av året har hennes rum blivit till ett skräprum där allt hivas in. Först visste vi ju inte riktigt om Anna flyttat permanent eller ej. Dessutom var vår tanke att rummet skulle bli till barnkammare. Nu flyttade inte dottern hem och någon barnkammare blev det inte heller. Istället har rummet fyllts på med grejer och ännu mera grejer. Tänk så många saker vi har som vi inte har någon plats för samtidigt som det inte är saker som det är möjligt att göra sig av med heller. Igår kom vi dock på att skräprummet skall bli till arbetsrum. Hurra säger jag eftersom det är mitt arbetsrum det skall bli. Förvisso har jag redan ett fint litet arbetsrum, dock med betoningen på litet. Tror att mitt nuvarande arbetsrum ryms fyra gånger i det blivande arbetsrummet. Skall bli otroligt roligt att tapetsera om och göra fint och sedan flytta in alla mina saker och ha gott om utrymme för både arbete och pyssel. Idag måste jag hela tiden plocka undan allt efter jag har använt det eftersom det inte finns plats att göra mer än en sak åt gången. Nu kommer jag istället ha gott om plats vilket känns riktigt härligt. Dessutom kommer det att finnas en gästsäng så rummet även kan användas som gästrum. Vårt befintliga gästrum har nämligen blivit musikrum åt maken vilket gör att gästerna har svårt att få plats bland alla gitarrer och andra musikrelaterade saker.

Nu måste jag dock ägna mig åt tålmodig väntan. Inte min starkaste egenskap om jag skall vara ärlig. Helst hade jag velat sätta igång och renovera och flytta saker redan igår. Istället konstaterar jag att det inte kommer att hinnas med innan jag åker till Kapstaden på fredag. När jag sedan kommer hem är det dags för advent och sedan jul. Inser att jag kommer att få öva på det där med tålmodighet ända tills efter nyår!

Skräprummet i Hult

Även om jag inte har tid att göra i ordning rummet nu så har jag ändå lagt tid på att rensa lite bland det som finns där. I en växande familj blir det ofta urvuxna kläder vilket gör att vi har gott om avlagda kläder. Nu har jag röjt och rensat och vikt ihop för att skänka kläderna till ett flyktingboende i Munkedal. Där gör kläderna betydligt mer nytta än i mina gömmor. Känns nästan lite galet hur mycket vi har liggande här hemma. Jag tyckte jag var medveten innan jag gjorde Four Fit Challenge veckan men konstaterar att det finns mycket att göra även här hemma i Hult. Vi behöver definitivt inte ha så mycket kläder som vi har! Egentligen ska det inte behövas en anledning till att röja hemma. Det är ju något som borde göras hela tiden. För min del behöver jag dock lite extra påtryckning för att komma igång.