tisdag 16 oktober 2012

Mina lurviga

Den här dagen har varit en dag av väntan. I morse lämnade vi vårt marsvin Kurre till veterinären för operation. Han hade en stor knöl på sidan som växt sig riktigt stor och otäck, infekterad var den dessutom. Alternativen var att pröva operation eller att avliva. Det senare alternativet kändes dock inte aktuellt eftersom han är stark, frisk och levnadsglad. Alltså bestämdes det att han skulle opereras. Även operation innebar risker eftersom marsvin tydligen är väldigt känsliga för narkos. Nåväl allt gick bra och på eftermiddagen kunde vi hämta hem vår lille kille.

Djuren här i Hult är många och alla är de lika viktiga för oss. Det kändes som en självklarhet att om det fanns en chans att Kurre skulle bli frisk då skulle han också ha den chansen. Ibland tänker jag att djur som marsvin och katter skulle kosta betydligt mer att köpa, kanske skulle människor då värdera deras liv högre. Även om vi tycker oss leva i en upplyst tid så förekommer fortfarande sådant som sommarkatter. I Hult har vi som sagt många djur, för att vara exakt bor här tolv lurviga små vänner. En hund, fem katter, fyra marsvin och två kaniner. Varje djur har varit ett övervägt beslut även om besluten ibland har varit snabbt fattade. Tolv djur innebär tolv varelser som är beroende av oss för sitt liv. Det innebär också att vi har höga kostnader för djurmat, försäkringar, veterinär och annat som tillkommer. Ett djur är ett åtagande så länge som djuret lever. Sen förändras visserligen livet ibland och förutsättningarna kan förändras, men inställningen måste vara att åtagandet är livslångt!

Selmer, gammelkatten i Hult. I tolv år har vi hittills haft förmånen att ha honom hos oss.
Saga och hennes syster Alva skulle avlivas vid 6 veckor eftersom dåvarande ägare tröttnat
Kaninen Betty var bara skinn och ben när jag hittade henne i trädgården
Elvis mamma blev påkörd när han vara några dagar gammal. Med hjälp att goda människor och nappflaska överlevde han. Till oss kom han när han var bara var tre veckor gammal.


Flera av våra djur har haft en tuff start i livet innan de kom till oss i Hult, men alla djur har inte samma tur. Djurskyddet Bohuslän jobbar med att ta hand om katter som farit illa eller inte har någonstans att bo. Kan man själv inte ta in behövande djur kan en gåva till Djurskyddet ha lika stor betydelse! Länk till deras sida hittar du HÄR!

Oktoberträdgård

Trädgårdssäsongen är till ända och i år har den känts ovanligt lång. Kanske är den alltid lika lång men att den känts längre för oss i år eftersom vi äntligen har en trädgård som känns rolig att arbeta i. Fast även i oktober finns det mycket vackert kvar i trädgården. Än är det höst och färgsprakande och vintern är inte riktigt ännu i antågande. Läste nu på morgonen att det tydligen snöar i norr men dit är det långt. Nu längtar jag efter nästa trädgårdssäsong och alla projekt som vi skall genomföra. Bredvid vår rosenträdgård skall en paviljong byggas. Den kommer ligga på en liten höjd med utsikt över hela trädgården och skogen här i Hult. Det kommer vara en enkel konstruktion men det blir ett rum ute, ett rum där man kan sitta om kvällen och klara sig undan alla knott. Ett rum där man kan sitta och läsa fast det regnar en dag i juni eller kanske blir det ett rum där man äter midsommarsillen. Under nästa år skall dessutom ett woodland anläggas och en gårdsplan grävas och grusas. Snart är trädgården i Hult helt förvandlad och det är av egen kraft samt inspiration från Magda.


Min symaskin får jag nog se till att hålla fri från snö så den kan pryda trädgården även under vintern
Våra rosor har inte blommat på flera år men i år har de blommat ända till nu då frosten kom
Astillbe är en blomma som är vacker även när den har blommat över. Kommer det inte någon snö då står den hela vintern

Japanska lyktor är en av mina favoriter. På våren brukar jag plocka lyktorna. Efter vintern ser de ut att vara gjorda av spindelnät. Mycket vackert att använda som dekoration

måndag 15 oktober 2012

What a lovely dress

Tidigare i veckan fyllde Anna 17 år och igår var det dags för kalas. Alltid trevligt med kalas även om jag den här gången fick prioritera bort alla förberedelser till förmån för skolarbete. Lite tråkigt kändes det att inte vara med och förbereda utan istället sitta i vårt bibliotek och skriva. Nåväl det blev ju trevligt och bra i vilket fall. Klart familjen kan ordna kalas även om kontrollfreaket i mig nog undrade. Viktigast av allt är att Anna var nöjd med sin dag och med sitt kalas. Mest nöjd tror jag hon var med paketet från oss även om det tog en liten stund innan hon förstod vad hon fått.



Tänk så roligt jag hade när jag gjorde kortet till Anna. Klänningen på kortet är gjord av silkespapper som kom med en paket för en tid sedan. Banden runt midja och till axlarna blev över efter ett annat pysselprojekt för en tid sedan. Enkelt kort att göra, roligt var det och resultatet blev riktigt lyckat.


Dottern missade referensen till Bond men lyckades ändå lista ut att hon skulle få shoppa på Pennys i Dublin. Dessutom har vi planerat in ett besök på Eddie Rockets som är Annas favoritrestaurang sedan förra gången hon hon var på besök. Det skall bli trevligt att åka iväg tillsammans med Anna och Raimo. Att vi dessutom kan passa på och umgås med lillsyster är ju extra trevligt.

lördag 13 oktober 2012

Kan inte vara tyst längre!

Länge länge har jag varit tyst men nu går det inte längre! Fast helt tyst har jag dock inte varit, jag pratar, pratar och pratar om denna fråga med alla jag träffar men nu känns det som om jag även måste skriva. För åtta år sedan köpte min man Raimo och jag vårt hus i skogen i Munkedal. Det var tänkt som ett fritidsboende men vi förälskade oss snart i platsen och några år senare flyttade vi permanent ut på landet för att bli sörbölingar som det heter. Jag har aldrig trivts så gott på någon plats som jag gör här. Vi har ett bra och tryggt boende, bor nära ett litet samhälle där jag trivs med att alltid träffa någon jag känner. Våra barn går i en skola som jag känner mig mycket nöjd med och jag vet att även barnen trivs. Det som dock gör mig bekymrad är att jag upplever hur människor i Munkedal förändras, hur de plötsligt är rädda och arga och letar efter någon som får vara syndabock till deras rädsla. Vad är de då rädda för kan man ju undra. Svaret är mycket märkligt, man är rädd för människor som man inte känner! Människor som kommit till Sverige för att söka asyl. Sedan en tid tillbaka finns det boende för asylsökande i Munkedal. Själva boendet är en fråga för sig eftersom den som driver boendet enbart tycks se de kronor och ören som varje människa representerar.

Plötsligt startas grupper på Facebook som vill skapa ordning och reda i Munkedal och som vill stoppa invandringen i kommunen. Tonen har under månaderna som gått blivit allt tuffare och det gör mig bekymrad. Jag kan verkligen inte känna eller förstå den rädsla som de känner. Jag är så innerligt tacksam över att ha förmånen att vara född i en välfärdsstat som Sverige och jag är stolt och glad över att vi har möjlighet att ge en fristad till människor som behöver lämna sitt eget hem. Det är medmänsklighet och solidaritet att öppna sitt hem för den som inget har. Jag tror starkt på att om jag själv gör gott då kommer jag att få gott tillbaka. Skulle jag någon gång behöva fly mitt hem då önskar jag att det finns solidariska människor som ger mig en fristad.

Ett vanligt argument jag får höra är att vi måste ta hand om våra egna först innan vi tar in en massa andra människor. Vilka är då våra egna? Min egen familj? De som bor i Hult eller vilka då? Min familj har sina rötter i Sverige, Finland, Syrien, Turkiet och Namibia. Dessutom bor lillsyster i Dublin. Fast min familj räknas visst inte, det är ju inte blodsband som knyter samman vår familj utan kärlek och det är tydligen inte lika starkt. För att återgå till frågan om vi har råd att ta emot människor så är svaret JA! Ja vi har råd att ta emot människor som kommer till vårt land. Jag ger gärna bort kommande skatteavdrag och de jag redan har fått till förmån för att fler människor skall få trygghet. Sedan finns det också en generell uppfattning om att det är så extremt lätt att få stanna i Sverige när man väl har kommit hit vilket inte stämmer. Jag har i många år suttit i migrationsrätten och sett hur människor överklagat sina avvisningsbeslut. Jag har många, många gånger argumenterat för människors rätt att stanna och förlorat eftersom de inte ansågs ha tillräckliga skäl, de saknade synnerligen ömmande omständigheter som det heter. Även det är en annan diskussion men informationen är nog så viktig.

Främlingsfientlighet är något mycket märkligt och mycket skrämmande. Vad är det egentligen man är så rädd för? Är man rädd för att det finns andra sätt att leva sitt liv på? Kanske är det så att man egentligen är rädd för sig själv och sina egna tillkortakommanden! Fast om det är det egna livet man är besviken på då är det ju bra mycket enklare att skylla på någon annan än att försöka ändra sin livssituation!

Varje droppe olik men ändå helt lik de andra, alla är de vatten!

Höstväder och höstloppis

Det blåser kallt och känns kallt även inne i huset i Hult idag. Regnet har varit på besök till och från hela dagen. Fast den här lördagen har inte spenderats hemma i Hult, istället har Regina och jag arrangerat loppis i Munkedal. Det var galet många besökare en stund och vi undrade lite hur vi kunnat tro att alla människor skulle få plats. Det hela löste sig dock och efter någon timme var det en mer jämn fördelning av besökare. Mina loppisfynd bestod i fina barnkläder till barnbarnet Manda. Nu är vi sedan några timmar hemma i huset igen och jag sitter vid min dator med skolarbete. Kan ibland sakna de år då jag bara arbetade och inte hade några studier. Som student är man egentligen aldrig ledig, tankarna vandrar allt som oftast till böckerna och den senaste uppgiften. Samtidigt är det skönt att kunna förfoga över tiden själv. Vill jag arbeta lite på lördagskvällen så kan jag göra det om jag vill. Dessutom har jag skogen utanför fönstret och kan när andan faller på ge mig ut i skog och mark tillsammans med Ida. Det är onekligen inte illa att ha sådana förmåner på sin arbetsdag!

Björkarna i Hult har snart tappat alla sina löv
Frost täcker nu marken om morgonen
Älskar våra vackra björkar i trädgården

fredag 12 oktober 2012

Dagens stora nyhet!

Alltid roligt när man har något spännande att skriva om. Nyheten för dagen är att Regina och jag det vill säga MakeMyDay Event skall starta ett livsstilsmagasin på nätet! Både Regina och jag har en längre tid känt att det är något vi verkligen skulle vilja göra, skapa en tidning som innehåller det som vi själva vill läsa om. Det är onekligen en utmaning vi har tagit oss an men det känns både roligt och spännande. Det är dock inte första gången varken Regina eller jag själv driver en tidning. Regina hade en mycket populär tidning som barn, hennes mamma vitsordar att den var jättebra. Själv hade jag tre olika tidningar till mina barbie som kom ut en gång i veckan. Mycket pill med att göra så små tidningar och dessutom hitta på intressanta saker till dem. Fast även dockor måste ju läsa så det var bara att jobba på.  Jag höll på med mina tidningar i två tre år och har många av dem sparade. När Raimo och jag hittade dem i en låda för några år sedan skrattade vi båda så vi grät åt mina intressanta nyheter. En av tidningarna var en dagstidning (fast den bara kom en gång i veckan) som hette Tega Posten. Tega var området där jag bodde som barn i Kungälv. För att den skulle se riktig ut brukade jag skriva av rubriker och annonser i Göteborgs-Posten. Fast när man är sju kanske åtta år så är det inte alltid man förstår det man läser. På en sida har jag klistrat ett klistermärke på Kajsa Anka och sedan kan man läsa Chat Noir utlovar spännande och exotisk dans med mycket hud! En av anledningarna till att vi skrattade länge åt mina tidningar.

I Livåleva kommer det inte att utlovas hud och exotisk dans däremot kommer vi att skriva artiklar om människor med spännande levnadsöden, vi kommer göra resereportage, hemma-hos-besök, modefotograferingar och mycket mer. Något som redan är klart är att Magda kommer finnas med och skriva kloka tips och råd om trädgård. Hemligheten bakom varför vår modevisning på Livålevamässan har varit en sådan framgång tror jag är att det varit helt vanliga människor som visat upp kläder. Visserligen jättepiffiga och fina men till skillnad från fotomodeller kan man identifiera sig med våra mannekänger och se sig själv i kläderna som visas. Det är ett koncept som vi behåller till våra modefotograferingar.

6 november kommer vi att lansera Livåleva som livsstilsmagasin på nätet på www.livaleva.com

Vår senaste resa är precis påbörjad och vart detta projekt kan föra oss vet vi ännu inte!

torsdag 11 oktober 2012

Att köpa mjölk

Att åka och handla när man bor på landet är något som kräver lite planering. Vi har en och en halv mil till Munkedal som är vår närmaste tätort och där även närmaste butik ligger. Då kan man inte komma hem och komma på att jag borde ju ha köpt mjölk också. Eller visst kan man det men det är varken särskilt ekonomiskt eller miljövänligt. Det är dessutom tidskrävande att åka fram och tillbaka. Visserligen har vi valt att bosätta oss på landet och får då räkna med att åka mycket bil dit vi ska. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att planera så man handlar samtidigt som man ändå skall göra något annat för att minska mängden resor. Så vad göra när mjölken är helt slut och jag inte har någon anledning att åka iväg? Kollar om Regina är hemma och tänker att jag kan ju passa på att köpa mjölk när jag ändå skall hälsa på Regina!

Har jag nu köpt mjölk så skulle jag kanske baka lite kakor med!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...