Odlingsplanering och inventering

Januari är en månad för planering och förberedelser när det gäller trädgården. Nu finns det tid att drömma, fundera, planera och utforska nya möjligheter. Det rent praktiska arbetet med att så får däremot vänta i några veckor till.

För mig börjar numera odlingssäsongen med tre saker. Den första att ta en titt i min trädgårdsdagbok för att se vad som gått bra och vad som gått mindre bra. Med dessa erfarenheter med i bagaget gör jag en odlingsplanering för den här säsongen. Nästa steg blir att inventera min frölåda och se vad som redan finns och vad som behöver köpas. Min frölåda innehåller sparade skatter och fylls på med nya den närmsta tiden.

För varje år som går har jag mer och mer av mina egna fröer. Jag sparar fröer från tomater, från, paprika, chili, majs och pumpor samt en del blommor. Känns fint att inte bara odla sina egna grönsaker utan också säkra nästa års sådd. Det är nästan lite märkligt att varje frö rymmer växtkraft och möjligheten att bli till nya plantor som i sin tur bär frukt.

I slutet på säsongen är det ofta rea på fröer och då passar jag på att köpa sådant som jag sår mycket av. Sådant som ruccola, dill, persilja, timjan, basilika och rödbetor behövs alltid i stora volymer och mycket av det sår jag under hela säsongen. Det går alldeles utmärkt att använda förra årets fröer. De kan ha en något lägre grobarhet men i regel är det en god affär. Kan vara bra att hålla lite koll på datumen på fröpåsarna så de inte råkar bli liggandes i flera år. 

Passande elegans

Jag är som bekant mycket förtjust i vintageväskor. Det är något med dem som får hjärtat att slå lite fortare när jag hittar en tjusig väska i perfekt skick på en loppis. När de inte används pryder de hyllorna i mitt arbetsrum och blir på så vis en del av inredningen. Även om några av väskorna används mer sällan så ser jag dem ändå varje dag och de är mig till glädje.

Något jag är särskilt svag för är aftonväskor och har också konstaterat att det är en lite svårare typ av väska. Vilken typ av väska som behövs beror helt och hållet på vilket typ av tillställning som jag ska på. Om jag ska på en middag vill jag inte ha en för stor väska, helst skall den vara liten nog att kunna ligga på bordet. Jag vill ju inte riskera att ha den på golvet där den kan bli smutsig eller i värsta fall kan försvinna. Samtidigt som väskan måste vara liten är det ganska mycket som skall rymmas i den. Mobilen, smink, extra strumpbyxor och spegel hör i min mening till det helt nödvändiga. Då är det bra att mobilfodralet rymmer alla kort idag, annars skulle det ha varit nödvändigt att också få plats med en plånbok eller en portmonnä.

Förutom alla dessa krav på en aftonväska måste den ju också vara lika elegant som den utvalda outfiten. Det går ju inte att ha vad som helst till en galaklänning eller för den delen till en fin vintageklänning. Alltid fint om detaljer på klädseln i övrigt även matchas med väskan. En väska som inte alls passar tillfället kan påverka hela intrycket.

Att rymma alla dessa funktioner i en enda väska är helt enkelt inte möjligt och antalet aftonväskor har således blivit därefter. Ibland tänker jag nästan att jag tackar ja till tillställningar enbart för att få tillfälle att använda alla mina tjusiga väskor.

Klänning och väska i fin kombination, båda svarta med fina gulddetaljer

Inte riktigt slut ännu

Nu först har granarna börjat barra och det är dags att kasta ut dem. Ser i mitt flöde på sociala medier att de flesta av mina vänner redan har stökat undan julen, men jag har inte bråttom. Det dröjer ju trots allt flera månader innan det är dags igen så varför inte passa på att njuta. Dessutom är det ju egentligen först till tjugondag knut som julen ska kastas ut och det är ju först på fredag.

Vid farstun hänger alla julkort på rad. De riktigt fina sparas och hängs upp igen nästa år.

Jag tycker om huset i Hult när det är julpyntat, det blir lite extra ombonat och fint. Jag känner inte något behov av att täcka allt ytor med pynt men det får gärna vara lite här och var. Lite lagom helt enkelt.

Trägranen fanns i Huset i Hult när vi flyttade hit

Vissa saker har hängt med i många år medan andra är nya. De flesta av sakerna packas upp redan till advent och får sedan vara kvar över både jul och nyår.

Julgranen på julafton

Granen har sin givna plats i husets mitt. Nu skall det dock bli skönt att få tillbaka ytan i vardagsrummet igen. Nu längtar jag efter ljus och vår och granen byts mot tulpaner och andra vårblommor.

Blommor och ljusslingor är effektiva sätt att skapa julstämning. Det är i min mening inte möjligt att ha för många julstjärnor eller hyacinter.

Hörnet i vardagsrummet där TVn står gjordes i ordning precis innan jul. Jag är riktigt förtjust i det och av känslan att TVn nu är en av alla tavlor. Ljusslingan som är julig kommer att bytas mot en mer neutral. Hade först inte tänkt mig belysning vid tavlorna men nu kan jag inte tänka mig att vara utan.

Vardagsrummet med det nya loppisfyndade bordet

Jag viker de där filtarna flera gånger om dagen men har egentligen resignerat och konstaterar att lite kaos är inte så farligt. Tvärtom! Det är ju faktiskt ett bevis på att rummet är flitigt använt.

Då var det så dags att lägga den här julen till handlingarna och packa ner alla saker. På återseende kära jul, du har varit himla fin även den här gången!

Binz

När jag gjorde min årskrönika för några dagar sedan satt jag och tittade igenom bilder från året som gått. Så många vackra platser jag varit på och så många resor som gjorts. Den resan som nog gjorde djupast intryck på mig var resan Frida och jag gjorde till Rügen i Tyskland. Trots att vi bara var där i lite mer än ett dygn så vandrar mina tankar ofta till den resan. Exakt vad det var som gjorde just den resan särskilt speciell vet jag inte riktigt egentligen. Det var förvisso otroligt vackert, men jag har varit på många vackra platser. Mitt resesällskap var synnerligen trevligt, men jag brukar sällan resa med otrevliga människor. Kanske var det då den oväntade gåvan att få en sommarhelg vid havet i slutet av september. Att solen sken från klarblå himmel och det var varmt som en sommardag. Kanske var det just kombinationen av allt det vackra, en vän där samtalet alltid är otvunget och att vi besökte sommaren.

På resans andra dag som var en söndag passade vi på att se lite av ön. Vi hade sett orten Binz på kartan och såg att den låg intill Prora som var vår enda egentliga måste på hela resan. Eftersom Binz låg nära intill tänkte vi att det kunde vara en passande plats att besöka. När vi väl kom dit snurrade vi runt och försökte hitta en parkering i centrum men utan resultat. Konstaterade att där verkade ändå ganska tråkigt och bestämde oss för att fortsätta vidare direkt till Prora. Det visade sig vara enkeltriktat i stort sett överallt vilket innebar att vi tvingades in på en väg vi inte alls hade tänkt oss. Först lite irriterade men ganska snart byttes det mot ständiga utrop om hur vackra husen var.

Vilken tur att det var enkelriktat och att vi med det inte gav oss av och missade denna otroligt vackra lilla plats. Nästan så att det var löjligt vackert och pittoreskt.

Vi tog oss tid att strosa genom en park och kom sedan ut till huvudgatan som ledde oss ner till havet och piren. Där möttes vi av en oändligt lång sandstrand och vatten som glittrade i solskenet.

På stranden fanns lustiga små solstolar som även fanns att köpa som souvenirer. För den som så önskade gick de att köpa som prydnadssak, kylskåpsmagnet eller varför inte som motiv på en t-shirt?

Sen var det ju den där sanden. Alldeles perfekt och härlig att gå barfota i.

Vi strosade i sakta mak, njöt av utsikten och av solen. Av att allt var så där löjligt perfekt som livet väldigt sällan är. En stund helt utan stress och där det var möjligt att bara vara. 

Besöket i Binz avslutades med fika på ett konditori med ett gigantiskt utbud av kakor, tårtor och bakelser. Svårt att välja när valmöjligheterna är många! Till sist lyckades vi bestämma oss, fikade i lugn och ro och fortsatte sedan till Prora.

Alla de dagar som passerat...

En vecka har hunnit passera på det nya året och det skall bli spännande att se vad som väntar under de veckor som följer. Jag ser tillbaka på året som gått och ser ett märkligt händelserikt år. När jag går igenom alla bilder från månaderna som passerat blir jag nästan lite förvånad över allt jag har hunnit med. Samtidigt känns det som om året försvunnit snabbare än jag hunnit förstå. Händelser som känns alldeles nyss ligger numera nästan ett år tillbaka i tiden. Genom bilderna ser jag ett år präglat av mycket aktivitet, mycket glädje och många smått fantastiska saker.

Utsikten från Ales stenar i Skåne

Det är också ett år då sorgen tagit stor plats. Det har hunnit passera flera månader sedan jag fick missfall men sorgen känns fortfarande ny. Tänker det är märkligt att det varit så mycket svårare att gå vidare den här gången, jag har ju trots allt varit med om det flera gånger förut. Fast det är kanske just det som gör det så mycket svårare. Sorgen är numera en följeslagare på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. När det nya året så har börjat känns det som hög tid för våra vägar att skiljas åt. Det är lätt hänt att en fokuserar på det negativa och missar allt det positiva längs vägen. 2016 har faktiskt varit ett år då smått fantastiska saker har skett.

Tänk där i bokhyllan ligger min bok!

Precis i början av året släpptes äntligen boken Berättelser från Gamlestaden som jag varit med och skrivit. Vilken otrolig känsla att hålla i boken som en själv faktiskt är upphovet till. Det var en lång process dit och många alldeles fantastiska människor inblandade i det som resulterade i en riktigt fin bok. Känner mig otroligt stolt över boken och riktigt glad över att jag under året som gått fått många tillfällen att hålla bokpresentationer och prata om den.

Rügen, Zadar, Västerås, Viskafors, Edinburgh, Stockholm och Skanör är platserna på bilden

Jag älskar att resa och året som gått har gett mig många anledningar att ge mig av ut på tur. Några resor har varit utomlands medan de flesta har varit inom landet. I somras for Regina,Sophie och jag på vad vi kallade för #tantroadtrip och hamnade i Skåne. Jag förälskade mig helt i vår sydliga landsända och tänker att på sikt är det meningen att jag skall bo i den delen av landet. Drömmer om den fantastiska trädgård jag skulle kunna anlägga om jag istället bodde i Skåne. I september for Frida och jag till den tyska ön Rügen vilket även det kom att bli en förälskelse. Vilken otrolig plats! Det var verkligen otroligt vackert, nästan fånigt vackert överallt och jag hoppas på möjligheten att resa tillbaka i sommar. En stad som jag ständigt reser till är Stockholm men i våras var jag för första gången där som turist tillsammans med familjen. Riktigt trevligt att få se andra platser i en stad som jag så ofta vistas i

Rhapsody in Blue hör till en av de riktigt tjusiga rosorna i min rosenträdgård

Det som talar mot att anlägga en trädgård i Skåne är hur mycket jag älskar min egen trädgård här i Hult. Den är ett ständigt pågående projekt som ger mig otroligt mycket glädje och stolthet. I trädgården kan jag helt förlora tidsperspektivet och märka hur det helt plötsligt börjar skymma utan att jag riktigt varit medveten om timmarna som gått. Under säsongen som passerat har fler rosor planterats i rosenträdgården och fler planteringar anlagts. Växthuset byggdes ut och blev nästan dubbelt så stort för att rymma alla mina tomater som jag råkade driva upp.

Mitt arbetsrum

Året har varit ett smått kaotiskt år i huset i Hult. Det inleddes med att dottern Annas gamla rum förvandlades från ett övergivet tonårsrum till ett alldeles fantastiskt fint arbetsrum till mig. Under tiden som arbetet pågick rådde kaos i resten av huset vilket onekligen frestade på tålamodet. När så arbetsrummet var klart, huset städat och återställt i sin ordning ja då väntade nästa stora renoveringsprojekt.

Byte av fönster i köket

Nästa projekt blev att renovera köket, något jag längtat efter i tolv år! Att renovera köket visade sig vara än mer tålamodsprövande än någon annan renovering. Under flera månader var det inte möjligt att laga mat ordentligt och allt från köket förvarades i resten av huset. Mitt i vardagsrummet stod kyl och frys under hela renoveringen. Köksrenoveringen var ett stort projekt eftersom vi bytta fönster, satte in nytt element, öppnade upp en vägg, satte nytt tak och golv samt ny köksinredning. Resultatet är dock helt otroligt och jag njuter verkligen varje gång jag lagar mat eller bakar. Det är ett funktionellt och logiskt kök, helt anpassat efter hur jag vill att ett kök ska vara.

Mitt pinupjag Miss Penny Lane! Fotograf: Jana Mäkinen

Jag tycker om att utmana mig själv och göra sådant som jag egentligen inte vågar. Det är därför som jag flyger trots att jag är flygrädd. Hur skulle jag annars få se något av världen? En sådan möjlighet testa vad jag vågar var när jag fick möjligheten att vara med i Pinup Akademins kalender för 2017. Känner mig otroligt stolt över att vara med i kalendern och den representerar verkligen något jag tror på. Att människors kroppar är vackra hur de än ser ut, att det finns inte några skönhetsideal bara skönheter! Otroligt roligt också att kalendern fått spridning i media och att vi som representanter genom det fått möjligheten att prata om kroppspositivism och ideal. För mig som feminist och som mamma kändes detta som otroligt viktigt att vara med om.

Det var mitt 2016 genom några av årets händelser. Nedan har jag samlat ihop vad jag skrivit i slutet av varje månad. Verkligen spännande att se hur många olika saker som kan rymmas under ett enda år.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

Det är väl ingen som märker om jag fuskar?

Inte ens en vecka har passerat på det nya året och sedan min shoppingutmaning påbörjades. Min utmaning går kort och gott ut på att under hela 2017 låta bli att köpa nytillverkade kläder. Undantaget från detta är underkläder, träningskläder och badkläder. Sedan jag skrev om min utmaning i slutet på året har jag fått många frågor och många glada tillrop. Flera har ställt den ganska givna frågan, varför slutar du inte att shoppa helt?

Frågan är helt klart berättigad och svaret är enkelt, det skulle vara så tråkigt eftersom jag verkligen älskar vackra kläder. Vackra kläder gör mig på gott humör och jag tror inte att jag någonsin kommer att känna att jag aldrig mer vill ha en ny klänning. Däremot känner jag att dagens konsumtion av kläder inte är hållbar. Varken min egen eller hur samhället i stort konsumerar. Jag har länge valt att handla loppis men kände att jag ville ta ett steg till. Helt säkert skulle jag klara mig i flera år utan att köpa ett enda plagg till. Jag är fullt medveten om att det är så vilket gör att det känns som ett klokt beslut att inte shoppa nytillverkat.

Så nu när jag vet allt det där kloka kommer jag på mig själv att längta efter allt möjligt fint jag sett de senaste dagarna. Alla dessa vackra klänningar som verkligen borde få ett hem i mitt hem. Det är ju ingen som vet när jag köpt dem tänker jag. De kan ju ha hängt i garderoben hur länge som helst utan att jag har använt dem. Vem skulle veta om att jag fuskar?

Låter kanske fånigt att det skall vara så svårt att helt enkelt sluta köpa nytt. Det handlar dock om att bryta ett mönster och skapa nya vanor. Alla som har börjat träna vet hur svårt det kan vara i början innan en har vant sig. Min vana när jag ser en vacker klänning jag vill ha är att köpa den. Min vana är också att träna flera gånger i veckan. Den senare vanan har jag kämpat hårt för att den skall kännas som en självklar del av mitt liv. Nu är mitt mål att bryta mitt eget konsumtionsmönster och skapa andra konsumtionsvanor. Alltså skulle jag veta om jag fuskar och det räcker som motivation.

Min gröna kofta är nytillverkad men ett riktigt bra inköp. Har haft den i många år och den passar till nästan allt!

En sko eller en tidsresa!

Ibland tänker jag att ett hem på många sätt kan liknas vid ett museum. Vi fyller våra hem med sådant som vi behöver i vardagen, sådant vi tycker om och även sådant som representerar särskilda minnen. Jag tror att de flesta av oss har en eller flera lådor i förrådet som rymmer minnessaker. Ni vet sådana där saker som inte passar in någonstans men som en aldrig skulle kunna göra sig av. Tingen hjälper oss att minnas. Genom att hålla i en sak är det möjligt att i tanken färdas i tid och rum till ett annat ögonblick. Kanske stunden då du fick just den saken eller någon annan situation som du förknippar med just det föremålet. Lite som att kliva in genom den förtrollade garderoben och hamna i Narnia helt enkelt.

För en tid sedan gick jag igenom en av mina sådana där lådor. Jag trodde att lådan innehöll julpynt men i stället var det en låda fylld med minnen. Ett av föremålen valde jag att plocka fram och ställa på en av hyllorna i mitt arbetsrum. Det var min allra första riktiga sko. Kändes passande att låta dem stå prydnad tillsammans med de skor jag har idag. Höjden på klackarna är lite högre idag än vad de var då. Däremot är det en sko jag själv hade valt om jag haft barn med så små fötter. En tidlös sko således.

Egentligen är det lite märkligt att skon ligger i min minneslåda och inte i min mammas. Till skillnad från mig minns hon ju faktiskt att jag har använt skon. Kanske vet hon också vad som hände med den andre, varför finns det bara en?