Mitt livs kärlek

Ibland blir saker i livet inte riktigt som man har tänkt sig. Dagen igår började med att min man ramlade i källartrappen och lyckades att få hela tre frakturer. Brutna armar och sådant läker dock till sist och jag kan inte annat än att känna en enorm tacksamhet över att det inte blev värre, över att jag fortfarande har honom hos mig. Jag kan inte ens föreställa mig livet utan Raimo och ni behöver jag inte tänka den tanken vidare. Varje dag är vi fullt upptagna med att leva våra liv och som tur är tänker man sällan på hur lite som krävs för att förändra allt. Idag och alla andra dagar känner jag tacksamhet för min familj, fast idag känns det starkare än andra dagar.

Raimo och jag på vår sjunde bröllopsdag 11 september 2011