Skrivkramp och livets allvarlighet

Jag har drabbats av skrivkramp och försöker lösa detta genom att skriva igång mig själv. Alltså skriva för att det är kul fungerar, men att skriva på det jag borde göra nämligen på skoluppgiften där jag ligger hopplöst efter vill inte fungera. Känner hur det har varit extremt mycket på gång de senaste veckorna och det är fullkomligt fullt uppe i huvudet. Försöker sortera i tankarna för att komma vidare vilket inte är helt enkelt. Mitt liv står inför förändringar, stora förändringar där vissa är av godo och andra inte. Jag har kommit till den punkten i livet då jag inser att jag inte är odödlig att livet är ändligt och bör förvaltas väl. Hur förvaltar man sitt liv på bästa sätt undrar jag? Hur lever man på ett sådant sätt att när man är gammal inte känner ånger för allt man borde ha gjort? Jag tror starkt på att förverkliga sina drömmar. Fast jag är en otålig person vilket innebär att jag gärna försöker att göra allt på en gång, varför vänta? Livet är det som passerar medan vi väntar. Jag trivs med att ha full fart och ha mycket saker omkring mig men det gör också tillvaron skör. Om något tillkommer kan det vara svårt att hålla sig kvar på banan. Har den senaste tiden funderat över mina studier och om det kanske är för mycket för mig. Samtidigt älskar jag verkligen det jag läser, känner hur hela mitt jag har utvecklats under de månader som gått sedan jag började. Alltså sväljer jag min stolthet, konstaterar att min text kommer sent, den kommer inte vara fullständig, men den kommer att lämnas in och jag tänker slutföra det jag har påbörjat!