Ni kan inte skrämma mig att vara tyst!

Egentligen hade jag tänkt mig ett soligt och trevligt inlägg denna förmiddag men det känns som att dagen kräver en allvarligare ton. För en tid sedan skrev jag ett inlägg som handlade om jag var tvungen att fly. Jag ville med detta lyfta fram att människor som flyr inte gör det med lätt hjärta och att det är något svårt att lämna hela sitt liv bakom sig för att bli flykting i ett främmande land. Jag hade väntat mig att jag skulle kunna få en del påhopp av detta. Att vara främlingsfientlig är ju dessvärre rumsrent idag och vi har ett rasistiskt parti i vårt lands riksdag. Istället blev jag positivt överraskad över mina kloka bloggläsare som kom med kloka inlägg och glada tillrop. Det finns hopp om mänskligheten tänker jag och känner mig varm ända in i hjärtat. En enda kommentar kom som menade att invandrade människor skulle vara en annan typ av människor. 

Sedan gick tiden och jag som glömde bort mitt inlägg. Det vill säga tills i förrgår då kommentarerna började ramla in och sedan har fortsatt att komma. Helt uppenbart är att någon form av rasistisk grupp har valt att göra gemensam sak och försöka upplysa mig om att invandring inte är bra. Jag modererar alla kommentarer som är äldre än en vecka vilket jag just nu är tacksam över. För att börja någonstans så publicerar jag inte kommentarer som är anonyma eller som är hotfulla och de senaste två dagarna har jag fått gott om båda sorter. Man måste inte hålla med mig för att kommentera på min blogg däremot förväntar jag mig att man är artig, trevlig och vågar stå för vem man är. Att lämna hotfulla anonyma kommentarer är inte bara otrevligt utan också mycket fegt. 

Någonstans mitt i allt detta är det ändå intressant hur mina åsikter kan provocera människor till den grad att de önskar att jag skall brinna och lida helvetets kval eller att jag skall bli sjuk och få se hur det svenska samhället inte kan hjälpa mig. Om jag har förstått kommentaren rätt är det invandringens fel att sjukvården i Sverige inte fungerar. Här skulle jag kunna göra en lång utläggning om hur skattesystemet fungerar men känner att jag faktiskt inte orkar. För mindre än ett år sedan gjorde jag en gastric bypass som bekostades av skattemedel och samma dag opererade min ena dotter sin käke. För dryga året sedan bröt min man armen och hamnade på sjukhus och under hela mitt liv har min far varit svårt sjuk. Genom allt detta kan jag konstatera att sjukvården i vårt land är helt fantastisk. Visserligen kändes det svårt när jag förra sommaren fick vänta två månader på att komma till bröstkliniken och undersöka knölen jag hittat i mitt ena bröst. Det håller jag med om att det är under all kritik. Däremot är det tydligt att det handlar om personalresurser under sommaren. Ge sjuksyrrorna det de vill ha i lön så är det garanterat lättare att hitta sommarpersonal. 

Det här är inte en politisk blogg även om jag som driver bloggen faktiskt är politiker. Däremot är bloggen min och en plats där jag skriver det jag vill skriva. Oftast vill jag skriva om huset där jag bor eller kanske om vintage och retrokläder. Ibland vill jag skriva om politik och den som inte håller med om det jag skriver får hemskt gärna kommentera så länge som tonen är trevlig och saklig. Är man osäker på hur detta fungerar kan man läsa Regina Johanssons artikel Diskutera snyggt i nätmagasinet Livåleva. De senaste dagarna har fått mig att inse hur viktigt det är att lyfta fram frågor i ljuset. Om ni som är hotfulla tror att ni har skrämt mig till tystnad så tror ni fel!

Jag heter Liza Kettil och jag tänker aldrig vara tyst för att någon annan tycker det!