Hemma!

Tänk så skönt att åka bort så man kan få komma hem! Vi har haft några helt underbara dagar i Rom, men än bättre är att komma hem till lilla Hult. Jag gillar att komma iväg och känna lite storstadspuls men som bäst trivs jag i stillheten i mitt eget hus. Fast kanske behöver man ibland komma bort för att verkligen uppskatta det man har. Vår resa till Rom har varit omtumlande på många sätt. Att befinna sig på så historisk mark är något alldeles särskilt. En som jobbade på hotellet sa det att huset hotellet låg i var nytt för att vara Rom, det var byggt på 1700-talet! Intrycken är många, vyerna spektakulära och maten riktigt bra. Men det har också varit en resa där vi på ett tydligt sätt har sett stadens baksida, alla de människor som lever i utanförskap som tältar under broar eller sover i portarna till Roma termini. Människor som har förlorat all livsgnista och stirrar med tom blick och inte ens hoppas att någon skall ge dem någon peng i den framsträckta handen. Intrycken och känslorna är många. Jag kommer hem med en stark känsla av tacksamhet. Jag är tacksam över det liv vi lever och även de upplevelser vi gjort på vår resa.

Maken och jag vid Colosseum i söndags