Ständigt denna rastlöshet

Jag är tämligen rastlös som person och brukar skylla det på min pappa som var sjöman. Just ett yrke kan kanske inte skapa rastlöshet hos nästa generation. Däremot gjorde hans yrke att jag växte upp med historier om platser världen över. Det verkade ju dessutom fullt rimligt att jag skulle kunna åka till dem, min pappa hade ju redan varit där. Tänker att det där är nog den största gåvan han har gett mig. Att se världen som möjlig och fullt rimlig för mig att se.

Zadar i Kroatien

Något jag har insett under mina egna resor är att jag tycker om att återvända. Att inte bara se en plats en enda gång. Jag tycker om att ha platser att återvända till och ha möjligheten att upptäcka mer än vid ett första besök. Att få möjligheten att skaffa mig vanor och favoriter. Vissa platser känns självklara att återvända till. Zadar är en sådan plats. Den här solnedgången gjorde att jag redan innan jag lämnade staden började fundera över när det var möjligt att återvända. När jag återvände var jag nästan orolig att jag skulle bli besviken över solnedgången. Var den verkligen så magisk som jag mindes den? Ja den var verkligen precis så magisk.

Krakow i Polen

Krakow är också en sådan plats som jag känner att jag inte är färdig med. Var där för ganska precis två år sedan och tänker ofta på staden, på människorna jag mötte där och alla intryck. Har däremot inte någon brådska utan tänker att Krakow lär finnas kvar och när möjlighet finns då far jag tillbaka.

Rom i Italien

När jag precis tagit studenten besökte jag Rom. Det var ett tämligen intensivt besök på fyra timmar och jag önskade i många år att jag haft möjlighet att att se staden ordentligt. Det tog ganska många år innan jag hade möjlighet att återse staden. Ägnade några dagar till att promenera, promenera och promenera. Såg massor, upplevde allt det där som jag tänkt att jag ville uppleva och kände sedan att jag var färdig med staden. Vem vet kanske vill jag någon gång återvända men just nu känns det som att jag faktiskt har sett och gjort precis det jag ville och det känns bra så.

Edinburgh i Skottland

Edinburgh är nästa stad att återse. Redan nu på lördag för att vara exakt. Det var den första platsen jag reste till på egen hand. Då skulle jag fylla 13 år och åkte på scoutläger i en vecka och bodde sedan hemma hos en skotsk familj i ytterligare en vecka. En otrolig upplevelse som jag för alltid kommer att bära med mig. Tänker att det kanske är den känslan jag söker varje gång jag återvänder till staden. Den där känslan av sitt livs första äventyr.

Utanför Kapstaden i Sydafrika

Tänker att jag nog fortfarande söker den där känslan av det första stora äventyret. När jag for till Namibia första gången för drygt tio år sedan var det den längsta resan jag någonsin gjort. Kände mig smått skräckslagen inför det okända och på samma gång alldeles förtjust inför allt det okända. Skräckblandad förtjusning helt enkelt. Sedan dess har jag återvänt till Namibia och till Sydafrika men det var nog första gången när jag var där förra året som jag förstod på allvar vad det handlade om.

Swakopmund i Namibia

Förvisso var det fantastiska vyer och naturupplevelser men det stora var alla de människor jag mötte. Allt engagemang och vilja att förändra tillvaron. Kände mig stärkt i mitt engagemang och en ödmjukhet inför livets skörhet. Att leva ett tryggt och ordnat liv är inte en självklarhet, men trots det finns utrymme att kämpa för förändring. Inte bara för sin egen tillvaro utan också för andras. Det där bär jag med mig, inser att det är därför jag ständigt längtar tillbaka och det är därför jag till våren ska åka tillbaka. Inte för att i första hand uppleva de vackra vyerna utan för att möta de människor som inspirerar mig och får mig att fortsätta vilja förändra världen.

I slutet av en smal gata

Kan inte låta bli att stanna kvar i Rom ett litet tag till. Det är ju en alldeles fantastisk stad så hur kan en låta bli tänker jag. När jag tänker på Rom tänker jag på smala gränder som en kan följa hur långt som helst. Plötsligt mynnar de ut vid ett torg med myllrande folkliv eller vid någon pampig kyrka.

En gränd vi följde ledde oss fram till en farmers market.  De där marknaderna har vi stött på under alla våra resor och de är alltid lika charmiga. Min favorit är den i Howth utanför Dublin som jag gärna besöker om och om igen. Vi hittade även en i Krakow som jag borde ägna ett helt inlägg åt eftersom även den var helt fantastisk och värd att spendera mycket tid på.

Marknaden i Rom var enkel och innehöll diverse grönsaker. Alltid lika spännande att se vad som odlas lokalt. Det är onekligen skillnad på vad som odlas lokalt i Munkedal och vad som odlas lokalt i Hult även om en del också var samma.

Tänk om vi hade hade haft apelsiner i trädgården hemma i Hult!

Pasta var ett givet inslag. Denna var producerad på en gård strax utanför Rom.

Marknader som dessa är något annat än alla multinationella företag vars affärer vi möts av i stad efter stad. Även om en del av dessa affärer kan vara nog så trevliga så behöver jag ju inte ens lämna Bohuslän för att besöka många av dem. På lokala små marknader är det dock möjligt att hitta sådant som inte finns hemma. Andra smaker och lukter som gör resandet aningens mer spännande.

Nässlor i Rom

Jag älskar att resa och hinner nästan inte hem innan jag börjar att tänka på nästa resa. Världen är onekligen spännande att upptäcka och jag har hittills bara sett en liten bit av den. Vissa platser gör med intryck än andra men gemensamt för alla platser är att de gör just intryck. Själva resan är ofta intensiv och fylld med upplevelser och det är ofta först efteråt det är möjligt att sortera intrycken. Mina båda resor till Namibia var sådana och jag har nog fortfarande inte sorterat alla upplevelser och intryck. Genom att fotografera mycket under en resa blir det möjligt att ta med sig en bit av resan hem och kunna uppleva den om igen. För drygt ett år sedan besökte Raimo och jag Rom. Under några få intensiva dagar promenerade vi runt i den historiska staden och intrycken var så många att det har krävts lite distans för att förstå allt vi hann se. De där små detaljerna som kameran fångar men som en själv inte riktigt hinner att uppfatta.

Jag minns hur jag lade märke till att det växte nässlor även i Rom. Det kändes både märkligt och betryggande att det även i den historiska världsstaden Rom växer nässlor precis som hemma i Hult. Tänk att det finns något som förenar Hult och Rom trots att skillnaderna i övrigt är enorma.

Små detaljer blandat med historiska monument kan summera staden Rom. Ett höstlöv är förvisso mer förgängligt än de byggnader som funnits i hundratals år men likväl vackert.

Vi strosade längs Tibern en av dagarna. Vattnet forsade med en våldsam kraft och var alldeles brunt. Vatten brukar i mitt tycke vara vackert men inte Tiberns vatten i november. Broarna som korsade Tibern var däremot otroligt vackra. Vi korsade floden flera gånger bara för att kunna se dem lite bättre. Broar har ofta något smått magnifikt över sig. De riktigt gamla är oftast de vackraste men en av de mest imponerande är Uddevallabron över Sunningesund. När det är mörkt får en nästan känslan av att passera genom en katedral. Med sina upplysta pelare är bron lika imponerande.

Så här i februari är det lätt att drömma sig bort, särskilt till platser med högre temperaturer. Längtar efter våren och för att möta våren behöver en egentligen inte resa särskilt långt. Både i Dublin och i Edinburg är det möjligt att redan i februari få en försmak av våren. Det är förvisso inte så varmt men det är mildare än här hemma och vårens blommor har börjat att komma fram.

Rom i Hult

Har de senaste dagarna sett vackra bilder från Rom och andra platser i Italien i min flöde på Facebook eftersom en bekant är ute och reser. Tänker på när Raimo och jag åkte till Rom förra året. Vi hann se otroligt mycket på några få dagar och det är nog först nu jag har hunnit bearbeta alla upplevelser.

Rom är en fantastisk stad på så många sätt. Det som gjorde störst intryck på mig var dock känslan av att resa i tiden och komma tillbaka till sommaren. I slutet av november är sommaren definitivt slut och Sverige består av grått dis och regn på dagarna och mörkret kommer allt tidigare. Att då få komma till en stad med solsken, inget regn och arton plusgrader var helt fantastiskt. Vi spenderade mycket tid i en park där rosorna fortfarande blommorna.

Tänk vilken skillnad lite sol kan göra för ett sinne som är trött på gråtunga skyar. Att få vistas lite i solen gjorde att det egentligen inte spelade så stor roll vart vi befann oss så länge som det var i solens sken. Fast det är klart att det skadade så klart inte att den soliga platsen var just Rom.

Tänk att i november känna att det är för varmt för jacka. Helt ljuvligt och fantastiskt härligt att få pausa höstrusket en liten stund. På senare år har jag blivit mer känslig för det här med mörker och kyla. Förr var jag inte så brydd om årstidernas växlingar men nu tycker jag att vintern faktiskt är ganska tung. Att komma iväg en stund och få pausa lite gör det dock lite lättare att invänta att ljuset och värmen skall komma åter.

Parken i Rom bjöd förutom på sol även på en stor mängd statyer. Raimo hittade en som han tyckte särskilt mycket om. Han hävdar dock bestämt att namnet slutar efter Raimo och att han inte håller för fler bokstäver!

Rom var förra året och i år befinner vi oss i Hult. Eller kanske är det så att Rom är i Hult eftersom det fortfarande blommar i vår rosenträdgård och dessutom blåser ljumma vindar. Förvisso blir det mörkt tidigare på eftermiddagen men det känns inte riktigt som november. Jag har kunnat njuta av min trädgård längre än vad jag trodde var möjligt och nu längtar jag till nästa säsong. Jag har förmånen att fortfarande har rosor som blommar i min trädgård och behövde inte åka till Rom i år för att pausa höstrusket.

En tankeresa

Det är kallt och ruggigt och i Hult är vi fortsatt sjuka. Den här veckan har vi onekligen fyllt på vår dos vad gäller TV-tittande och läsning vilket inte riktigt hunnits med tidigare. Idag känner jag mig lite mätt på detta och är trött på att vara sjuk. Ägnar mig istället åt att planera vår kommande resa till Krakow och tittar igenom bilder från tidigare resor. I slutet av november förra året reste Raimo och jag till Rom. När vi kom hem hade vi fullt upp med advent och sedan jul och sedan gick månaderna innan jag hade tid att gå igenom bilderna från vår resa ordentligt. Jag tycker om att fotografera mycket när vi är ute och reser. Genom bilderna blir det nästan som att åter vara på plats. Minnena förstärks genom alla detaljer som kameran fångar men som jag annars kanske glömt.

Rom är en fantastiskt vacker och spännande stad och vi var där alldeles för få dagar för att verkligen hinna uppleva den. Att resa dit i slutet på november var alldeles perfekt eftersom det fortfarande var behaglig temperatur och dessutom inte högsäsong vilket innebar att det inte var extremt mycket turister. När jag för många år sedan besökte Rom var det miss i sommaren och det var nästan plågsamt varmt vilket gjorde det svårt att orka med att promenera runt och uppleva staden. I slutet av november var det behaglig temperatur och vi ägnade dagarna åt att promenera och uppleva staden. Rom är en mycket promenadvänlig stad och det finns verkligen något att titta på överallt. Dels finns det självklara som de historiska monumenten men sen finns alla de där spännande detaljerna. Gatukonst, skyltar, vackra gränder, intressanta människor, gatumusiker och god mat.

Italiensk mat är i mitt tycke smått fantastisk. Enkla rena smaker som verkligen tilltalar mig. På ett ställe beställde jag ravioli och blev lite fundersam när den kom in men fick snabbt ändra uppfattning. Har aldrig någonsin ätit godare ravioli och maken gav samma utlåtande om sin pizza. En måste ju ha prövat pizza i Italien! Fast jag fuskade och provsmakade Raimos pizza och det funkade ju bra det med. Kaffe är även ett måste i Italien och som tur är finns det små caféer överallt där det går alldeles utmärkt att pausa promenerandet och istället dricka lite kaffe.

Bäst av allt i Rom var dock inte de fantastiska  historiska monumenten, caféerna eller det vackra vädret. Nej bäst av allt var att det vid i stort sett varje gathörn gick att köpa rostade kastanjer. Jag fullkomligt älskar rostade kastanjer och att då komma till en plats där detta gick att köpa närhelst jag önskade var verkligen alldeles fantastiskt. Härligt att så här på en söndag göra en kort resa till Rom om så bara i tanken

På historisk mark

Som det har stormat i Hult i natt. Märkligt nog har vi fått behålla strömmen trots att den blinkade flera gånger. Nu på morgonen har det lugnat sig men blåser fortfarande ganska mycket och kanske kan det bli möjligt att ägna denna dag åt trädgårdsarbete trots allt. Fast just nu ägnar jag mig åt att drömma mig bort. Magdalena och jag har tänkt att vi ska resa någonstans nu i vår. Vi har haft siktet inställt på London men jag kommer på mig själv med att drömma om Berlin eller Budapest. Att resa tillsammans om våren har blivit lite av en tradition för oss. För precis ett år sedan var vi i Brighton och för två år sedan i Dublin. Får se om Magda är fortsatt inställd på att England eller om vi kanske hamnar någon annanstans i världen. När jag skall ut och resa och funderar på vart jag vill ta vägen brukar jag titta på mina bilder från tidigare resor. Alldeles nyss var vi ju i Edinburgh och kanske är det därför som jag drömmer mig till andra länder än England. En plats jag tänker på ofta och gärna skulle åka tillbaka till är Rom där Raimo och jag var i november. Vi hann med att se otroligt mycket på bara några få korta dagar och vi tycker båda att vi fortfarande håller på och processar alla intryck därifrån.

Det går liksom inte att värja sig från historiens vingslag när en befinner sig i Rom. Överallt finns historien närvarande på ett sätt som jag aldrig varit med om på någon annanstans. Visserligen är alla platser lika gamla som jorden själv, men i Rom blir det så tydligt när en faktiskt kan se byggnader som stått på en plats genom århundradena.

Vi hade tänkt oss att gå in på Colosseum men valde att avstå eftersom kön för att komma in var flera timmar lång. Det gick visserligen att köpa särskilda biljetter som gjorde att en fick gå före i kön men det kändes onekligen lite märkligt och var dessutom riktigt dyrt. Det hade förvisso varit spännande att se Colosseum från insidan men vi är ändå riktigt nöjda med vår beslut att promenera runt istället. 

Alldeles intill Colosseum ligger Forum Romanum som nog bara kan beskrivas som helt fantastiskt. Dels för att det är ett så stort område men också för hur mycket som finns bevarat där. Det finns flera utsiktspunkter runt området som gör det möjligt att få en riktigt bra översikt över hela platsen ur flera vinklar.

På våra dagar i Rom hann vi med många turistmåsten. Visserligen måste en ju inte se just de platserna men vi hade en lång lista på platser vi kände att vi absolut var tvungna att se. Detta gjorde att vi promenerade väldigt mycket och att intrycken blev många. Jag är glad att vi valde att lägga upp vår resa som vi gjorde, men om vi reser tillbaka till Rom då skulle jag vilja ta det lite lugnare och ägna mig mer åt att strosa, dricka kaffe, titta på folk och bara njuta.

Några dagar i Rom

I slutet på november for Raimo och jag till Rom i några dagar. Det var en på många sätt omtumlande resa eftersom intrycken var så många. Känner att det har tagit tid att sortera och smälta allt vi hann uppleva på några få dagar. Dels var det alldeles ljuvligt att komma från ett grått novemberdis och kyla här hemma till en stad med solsken och värme. Nåväl huruvida det var varmt är kanske en definitionsfråga men i jämförelse med det vi lämnade var det onekligen varmt. En av dagarna hade vi arton plusgrader och strålande sol vilket nästan kändes lite magiskt så där i november.

Att komma till Rom var omtumlande på grund av alla intryck. Dels befann vi oss på otroligt historisk mark. Tänk så många människor som genom århundradena vandrat just där vi vandrade. Samtidigt var det en stad där vi mötte fattigdom och utanförskap tydligare än i någon annan stad vi varit i. Det är verkligen inte värdigt ett modernt land att låta sina invånare leva i fattigdom och misär. Sen behöver man inte komma till ett annat land för att det skall finnas allt för mycket av den varan. Även här hemma är det allt för många människor som lever under gränsen för vad som borde vara acceptabelt. Mötet med dessa människor gör mig påmind om hur lyckligt lottad och priviligerad jag är i mitt liv. Känner en stor tacksamhet inför detta och samtidigt känner jag mig ledsen inför insikten om hur svårt en människas liv kan vara.

Att besöka Rom var verkligen en upplevelse och när jag tittar igenom mina bilder från de dagarna är jag förvånad över hur mycket vi hann med på kort tid. Det visade sig vara en stor fördel att att åka till Rom i november när det inte var så varmt. Hade det varit om sommaren hade det varit helt omöjligt att vandra runt så som vi gjorde. Vi promenerade, betraktade, promenerade lite till, åt god mat och tog in alla olika intryck. Kort och gott en fantastisk resa!

Betraktelser

För tre veckor sedan var Raimo och jag i Rom vilket nästan känns lite märkligt. Har suttit nu ikväll och gått igenom bilderna från dagarna i Rom och det är nästan lite överväldigande, vilken fantastisk stad. Ibland krävs det nästan att få lite distans till en upplevelse för att förstå vad man faktiskt har varit med om. De få dagarna vi spenderade i Rom utnyttjades väl och vi såg fantastiskt mycket. Det är lite märkligt med en stad som man känner så väl utan att egentligen ha varit där. Jag hade ju förvisso varit i Rom en gång tidigare men det är inte så mycket som hinns med på de fyra timmar jag var där den gången. Eftersom det var slutet av november när vi besökte staden så var det möjligt att promenera mycket eftersom det inte var för varmt. Lite varmare hade det gärna fått vara, men vi är nöjda. Ena dagen hade vi arton plusgrader och strålande sol och kunde gå utan kappa. Inte det man förväntar sig i november direkt!

Fontana di Trevi

Tre dagar semester och dryga tusen bilder att gå igenom. Jag tycker ju om att betrakta världen genom min kamera. Jag tycks ha en förkärlek för gränder, dörrar och andra små detaljer. Sen har jag givetvis också fångat det där som man förväntas fånga på bild som Fontana di Trevi, Colosseum, Spanska trappan och mycket mer. Det är nästan lite svårt att ta in att det är på riktigt när man befinner sig just i Rom. Allt är så uråldrigt, så historiskt och välbekant från filmer, böcker, målningar, fotografier... När jag ser alla foton känner jag starkt att Rom är en stad jag vill återvända till. Fördelen med att återvända är att då har vi redan sett mycket av det där man känner att man måste se och kan ägna oss åt att bara strosa runt. Jag tror att Rom är en utmärkt stad att strosa runt i och uppleva staden långsamt.

Graffiti i Rom

Även om det var en spännande och härlig resa var det omöjligt att blunda för kontrasterna. För de många fattiga människor vi såg och det utanförskap som är kopplat till deras situation. Det goda i livet kan onekligen vara skört och det känns viktigt att komma ihåg. Att den stabilitet och trygghet vi har förmånen att leva i här i Sverige inte är något självklart. Även här kan livet komma och förändras och kanske kan vi bli de som behöver söka en fristad!

Hemma!

Tänk så skönt att åka bort så man kan få komma hem! Vi har haft några helt underbara dagar i Rom, men än bättre är att komma hem till lilla Hult. Jag gillar att komma iväg och känna lite storstadspuls men som bäst trivs jag i stillheten i mitt eget hus. Fast kanske behöver man ibland komma bort för att verkligen uppskatta det man har. Vår resa till Rom har varit omtumlande på många sätt. Att befinna sig på så historisk mark är något alldeles särskilt. En som jobbade på hotellet sa det att huset hotellet låg i var nytt för att vara Rom, det var byggt på 1700-talet! Intrycken är många, vyerna spektakulära och maten riktigt bra. Men det har också varit en resa där vi på ett tydligt sätt har sett stadens baksida, alla de människor som lever i utanförskap som tältar under broar eller sover i portarna till Roma termini. Människor som har förlorat all livsgnista och stirrar med tom blick och inte ens hoppas att någon skall ge dem någon peng i den framsträckta handen. Intrycken och känslorna är många. Jag kommer hem med en stark känsla av tacksamhet. Jag är tacksam över det liv vi lever och även de upplevelser vi gjort på vår resa.

Maken och jag vid Colosseum i söndags

Frukost och nödproviant

Det är morgon i Rom och vi gör oss redo för en ny dag med nya intryck. Tror att det kommer att ta tid att sortera bland alla intryck och verkligen ta in vad vi hunnit se på den här korta tiden. Vi äter frukost i lugn och ro på hotellet. Trots att vi befinner oss i centrala Rom med en stor trafikerad gata precis utanför så hörs inte några ljud in på hotellet. Här är märkligt tyst och stilla. Det är också svårt att avgöra vilken tid på dygnet det är. För alla fönster hänger tunga gardiner och frukostmatsalen saknar helt fönster. Italiensk frukost skiljer sig från svensk frukost och det känns mer som att det är uppdukat till fika. Små läckra kakor och bakverk serveras till frukosten och det är svårt att hitta något som inte är sött och luftigt. Hittar grova skorpor som är riktigt bra. Lite lättare för maken som äter kött eftersom det finns många sorters pålägg att välja mellan. Idag när vi ger oss av ut i stora staden är vi bättre rustade än igår. Då missade vi det där med att ha med nödproviant med oss. Även om det finns gott om små mysiga caféer så är det färre av dem runt de historiska sevärdigheterna. Där finns istället små vagnar som säljer snacks men det är svårt att hålla igång en kropp på snacks. Alltså ägnade vi oss igår åt en av mina favoritsysselsättningar när jag är utomlands. Vi besökte en mataffär! Vet inte varför jag fullkomligt älskar att gå i mataffärer när jag är ute och reser. Kanske är det för att det vardagliga som vad man köper hem säger mer om ett lands kultur än alla monument?

Dagens frukost!

Söndag i Rom

Dagen igår var onekligen lite märklig. Den började som de flesta andra dagar hemma, vi åt frukost, grejade lite, umgicks med familjen och sådant som vi brukar göra om helgen. Sedan satte vi oss i bilen och körde mot flygplatsen Rygge med Rom som destination. Vi ankom Rom betydligt senare än planerat vilket resulterat i att det mesta var stängt när vi väl hittat till vårt hotell och installerat oss. Ett säkert kort tänkte vi borde ju vara den amerikanska hamburgerkedjan precis utanför hotellet. Det brukar vara ett säkert kort så till vida att man vet vad man får men icke i Rom. Har nog aldrig ätit så dålig mat någonsin! Nåväl maten igår har vägts upp av fantastiskt god mat idag. Den här dagen har verkligen varit omtumlande och med tusen intryck. Känner just nu hur allt bara snurrar i huvudet. Vi har sett så många uråldriga ruiner, mött spännande människor, varit på 5D bio och ätit fantastiskt god mat i Trastevere. Rom är en spännande stad och jag är glad över att ha kommit tillbaka hit. Förra gången var jag ju som sagt bara här i fyra timmar men det har jag ju tagit igen nu!

Hade tänkt dela med mig av lite bilder från dagen men tekniken vill inte riktigt vara med mig. Enligt min mobil finns det inte några nätverk att hitta! Alltså får ni nöja er med en karta över Rom med dagens utflyktsmål inringade. Vi har gått hela dagen idag och tanken när vi kom tillbaka till hotellet var att vi skulle byta om och sedan ge oss av ut och ta ett glas vin. Kanske börjar vi bli gamla men just nu lockar sömnen betydligt mer! Imorgon väntar ännu en spännande dag i Rom. Bland annat skall vi titta på en port som rests till svenska drottning Kristinas ära. Dessutom skall vi bege oss till ett annat land till fots, nämligen Vatikanstaten. Undrar just om de släpper in ateister där?

Det har varit en alldeles underbar dag i Rom. Dagens alla upplevelser till trots var dagens höjdpunkt när barnen ringde. Även om det är skönt att ibland vara iväg på egen hand så saknar vi dem redan. Känns som om någonting saknas när inte barnen är med. Nåväl snart är vi tillbaka i Hult igen!

Hults korsning

Krukan vid korsningen i Hult lever farligt! Tidigare hade vi två krukor placerade i korsningen med den ena krukan kördes över i våras. Den nya krukan har fått stå orörd sedan jag ställde dit den i våras. Inför hösten har jag dessutom sett till att sätta dit en ordentlig reflex på krukan samt två solcellslampor. Lamporna har fungerat väl hittills men nu klarar snart inte solen att hålla dem lysande under natten. Det har gått några veckor sedan krukan höstpyntades och nu är det snart dags att förnya och byta ut mot nytt.

Fick tipset förra året att blommande hyacinter står fint även när de har frusit. Kanske kan det vara ett alternativ för vår vägkruka. Känns viktigt att det ser snyggt och prydligt ut i vår kruka eftersom den står ute i vägen. Eller egentligen står den inte i vägen utan precis på tomtgränsen. Vägen har i stället tagit sig friheter och brett ut sig på vår tomt. Jag tror att om krukan är snygg och prydlig är risken mindre att människor stör sig på den. Den står där för att sänka hastigheten på vägen och inte för att irritera men risken är alltid att någon stör sig.

Vad gäller vägar så är vi snart på väg ut i världen igen, den här gången blir destinationen Rom. Jag har bara tillbringat en enda dag i Rom för femton år sedan så jag ser fram emot att åka dit om en månad. Vädret kanske inte är det bästa, men det kommer garanterat att vara bättre väder i Rom än hemma. För att kunna komma iväg var jag idag tvungen att skaffa mig ett nytt pass. Det gamla gick ut tidigare i veckan och det känns nästan lite sorgligt. Tänk så många spännande resor jag gjort med det där passet. Fast många spännande resor väntar garanterat i framtiden också. Att ordna pass är ju inte något märkvärdigt men det blev lite märkligt eftersom hon som hjälpte mig påpekade att jag behöver skaffa nytt körkort. Förstod inte vad hon menade först, mitt körkort är ju bara två år gammalt. Hon påpekade då att det knappt går att se att det är jag på kortet på körkortet. Det skiljer ju över 40 kilo i vikt på den bilden till hur jag ser ut idag, men jag hade inte tänkt på det innan. Trevligt problem att behöva förnya körkortet känns det dock som!

19 år igen...

Sommaren då jag var 19 år åkte jag en vecka till Italien. Det var första gången jag åkte till solen och värmen och jag har önskat mig tillbaka till Italien sedan dess. Då när jag var där sommaren efter gymnasiet då var jag inte där på semester utan åkte och träffade andra ungdomar från hela Europa som likt jag själv var politiskt engagerade. Det var en fantastisk resa och jag har många härliga minnen från då. Fast det är inte alla vackra historiska monument jag minns mest eller att jag besökte Rom över en dag. Inte heller är alla de politiska seminariumen eller diskussionerna det jag minns mest eller den där natten då jag och en förtjusande person satt på stranden och inväntade soluppgången. Nej det jag minns allra mest är ett par jeans! Tidigare skulle jag nog aldrig erkänt att så var fallet men nu har ju många år passerat och jag har inte längre någon politisk prestige att upprätthålla. Nåväl tillbaka till jeansen! Jag hittade dem på en märkesoutlet i Italien och drabbades hårt av ha-begäret. De var på tok för dyra och jag hade egentligen inte råd men jag var tvungen att ha dem. Det var ju världshistoriens snyggaste jeans. Alltså fick jag köpslå lite med mig själv och fundera över vad jag kunde avstå under resan och när jag kom hem. Ganska mycket visade det sig att jag var beredd att avstå för dessa jeans och en stund senare var de mina. Det märkliga är att kläder inte brukar väcka mitt ha-begär. Däremot är skor och handväskor helt livsfarliga! Under två års tid använde jag mina jeans så pass mycket att jag kan konstatera att de faktiskt var ett riktigt bra köp om man räknar ut pris-per-tillfälle. Efter två år satt jeansen så tight så det var svårt att andas i dem och jag lade tillfälligt undan dem tills vikten skulle återgå till det normala. Jag hade kanske inte tänkt mig att det skulle dröja tio år! I varje flytt och vid varje garderobsrensning har jag tagit fram mina jeans och tänkt att nu ska de bort. Sen har jag suttit och drömt mig bort till Italien, till varma sommarvindar och sand mellan tårna och lagt tillbaka dem i garderoben igen. Nu när vi röjer här hemma hittade jag dem igen och tänkte jag prövar för skojs skull. Tänk de passade! Alltså måste jag vara 19 år igen!

Här är jag i mina älskade jeans som den varma dagen till ära vikts upp lite. Tänk vilken tur ibland att man är lite av en sparare. Får lite panik ibland på allt jag samlar på mig men sen kommer stunder som dessa och då är jag rätt nöjd trots allt.

Den fina vita jackan måste jag säga några ord om också. Den kommer från House of Lola vars kläder jag bara älskar. Snygga och hållbara och helt enkelt ljuvliga!