Frånvaron av klackar

För snart två månader sedan hade jag lite för bråttom när jag klev i farstutrappen vilket resulterade i att jag missade sista steget och skadade min vänstra fot. Just där och då tänkte jag bara på att det gjorde attans ont och att jag skulle åka till Skottland kort efter. Ganska snart visade det sig att jag haft en del otur och att den där skadade foten inte riktigt vill bli bra. Det som kanske grämer mig mest är att numera står alla mina vackra klackskor som prydnader på hyllorna i klädkammaren. Det som påverkar mig mest är att jag helt fått tänka om med träningen eftersom jag varken kan springa eller dansa. Det tog lite tid men nu har jag hittat nya former för träningen och även börjat vänja mig vid att inte ha klackar till klänning. Märkligt nog har det som hänt också inneburit något bra eftersom jag har varit tvungen att prioritera och ifrågasätta de saker jag gör i livet. Jag har svårt att bara sitta still vilket ofta innebär att jag tenderar att låta livet snurra på lite för fort. Det finns ju så otroligt mycket roligt att göra i livet och jag vill gärna hinna med allt. Fast det där att bara vara är trots allt något jag ständigt återkommer till. Att bara vara och göra ingenting är alldeles nödvändigt ibland men märkligt nog glömmer jag bort det mellan varven känns det som. Imorgon tänker jag dock inte gå utanför tomtgränsen här hemma i Hult. Då skall jag ägna mig åt att bara vara och sitta i rosenträdgården med en kopp kaffe och en bra bok.