Ensamhet

Idag har jag en alldeles egen dag då jag är ensam hemma vilket är något mycket sällsynt. Eftersom både maken och jag jobbar hemifrån och vi dessutom är en stor familj så är det ytterst sällan jag är ensam hemma. Förr kunde jag tycka att ensamheten var påfrestande men idag ser jag den som en sällsynt lyx. Vad jag gör en dag hemma när jag är ensam skiljer sig inte nämnvärt från att ha sällskap hemma. Jag skriver, plockar med sådant som behöver plockas med här hemma och går på promenad med hunden. Den stora skillnaden är är att jag själv kan välja musiken om jag alls väljer att lyssna på musik. Oftast njuter jag bara av tystnaden. De som känner mig har svårt att tro mig när jag säger att jag har ett stort behov av just tystnad eftersom jag gärna pratar och gärna mycket. Jag tänker att det kanske är just på grund av att jag tycker om att vara social som behovet av ensamhet och tystnad är stort. Något av det bästa jag vet är att ge mig ut på långpromenad tillsammans med Ida. Antingen i skogen längs någon av våra stigar eller längs vägen som löper genom Hult. Just nu är vi hänvisade till promenader längs vägen eftersom snön ligger djup. Skogspromenad känns väl utmanande när en måste pulsa fram i djup snö. Då väljer vi istället vägen förbi den gamla skolan som sedan löper genom grannens lilla gård innan vi kommer fram till de öppna fälten. Väl framme brukar vi gå ut på fältet och där kan Ida springa utan koppel tills hon blir trött. När det är många möten och livet är allmänt hektiskt då är det just de där stunderna jag verkligen längtar efter.