Favoriter att längta efter

I helgen skall vi ha kalas här hemma i Hult. Huset kommer att fyllas med folk och sjuda av liv. Det är då jag trivs som allra bäst. Oftast passar jag på att testa nya recept eftersom just kalas är ett bra tillfälle att våga ta ut svängarna lite. Kanske tar jag och testar nytt väl ofta eftersom barnen påpekar att det kan vara trevligt att få äta något två gånger. Det ligger något klokt i det där. Att ha favoriter är bra och det skapar också något att längta efter. Dottern Anna hjälpte gärna till att baka när hon bodde hemma och hon satsade verkligen på konceptet favoriter. Det blev antingen kladdkaka eller toscatårta. När nu dottern är utflyttad sedan årets början har jag kommit på mig själv att längta efter just toscatårta. Kladdkakan har behöver jag inte längta efter eftersom yngsta barnet har fått den som sin favorit och gärna hjälper till. För att stilla min längtan efter toscatårta har jag nu sett till att baka en sådan till morgondagens kalas. Eftersom jag en gång i tiden lärde dottern att baka den var det inte så svårt att få till den på rätt sätt. Andra recept är betydligt svårare att få till. Som farmors bostongurka som var alldeles perfekt. Jag gjorde för första gången egen bostongurka igår. Den var onekligen god men den smakade inte rätt. Får helt enkelt testa igen och se om jag lyckas få till den perfekta smaken. Det där nostalgiska recepten är svåra att få till ens med handledning. Min mamma brukade alltid göra en tårta med hasselnötsbotten till mina kalas när jag var liten. När jag skulle baka den på egen hand och följde receptet blev det inte bra alls. Fick handledning via telefon av min mamma och kunde konstatera att hon för länge sedan ändrat om receptet och bara använde det som stöd för minnet för att komma ihåg sitt eget recept. Precis så brukade jag också göra men ser numera till att skriva ner mina recept så som de skall vara. Dels för att jag skall komma ihåg dem men också för att kunna dela med mig av dem

Toscatårta