Att resa eller fly...

På söndag far jag till Zadar i Kroatien. Har varit där förut och sedan dess längtar tillbaka. Till staden, till landet och till Medelhavet. Grämer mig lite över att det blir en kort resa men det är ju ändå en resa. Tänker ofta på det där glittrande blå havet som är så vackert. Så läser jag att bara den senaste veckan har över 700 människor drunknat kust i Medelhavet. De har försökt fly krig och otrygghet men nådde aldrig fram. För mig är det bara att sätta mig på ett flygplan när jag vill ut i världen och på ett annat när jag vill hem. Skulle jag hellre vilja finns det även tåg och bussar att tillgå. Jag behöver inte frukta för mitt liv när jag reser över världen. Jag behöver inte välja mellan att stanna sär krig råder eller att ge mig ut på öppet hav i en osäker båt. Jag behöver inte oroa mig för mina barns säkerhet när de inte är i min närhet, jag vet att de ständigt befinner sig i säkerhet och är trygga. Att vara just trygg är en självklarhet för mig och har alltid varit eftersom jag råkar vara född i ett skyddat hörn av världen. För det är ju lite av ett lotteri vad en råkar hamna i världen. Blir det en kåkstad i Sydafrika, i krigets Syrien eller i välfärdslandet Sverige? Jag hade tur och kan genom det röra mig tämligen fritt över världen. Dessutom har jag genom livet haft tillgång till skola och till sjukvård när jag behövt. Har aldrig saknat tak över huvudet eller behövt gå hungrig. Jag har helt enkelt fått den högsta vinsten i livets lotteri vilket ibland kan vara lätt att glömma bort. Tänker så på de där människorna vars drömmar som försvann i havets djup. Jag vet ju inte alls vilka de var eller vad de drömde om. Däremot vet jag att de var ju människor precis som jag och de borde ha fått chansen att färdas längs en tryggare väg genom livet.