Frågor och svar

I slutet av sommaren förra året hade jag ett inlägg med frågor och svar. Det har ju gått en tid sedan dess så jag har åter samlat ihop de frågor som dykt upp. Några av frågorna ganska nya medan andra även denna gång har fått vänta på svar. Nåväl nu är det i alla fall dags.

Du bloggar inte så ofta längre, varför då?
Sedan i höstas har mitt bloggande blivit mer och mer sporadiskt vilket är något jag egentligen inte tycker om. Det har däremot varit mycket som konkurrerar om min tid vilket innebär att bloggandet inte riktigt hinns med. Bloggen är ju så mycket mer än själva inläggen som skrivs. Den kräver planering och genomförande. Tidigare har jag skrivit mycket om mina olika projekt och utflykter och då ständigt haft min kamera som en trogen följeslagare. När det mesta av det kreativa fått stryka på foten till förmån för möten, föreläsningar, kurser och sjukdom då uppstod den stora frågan om vad jag egentligen skulle skriva om. Tidigare har jag ju ständigt haft en uppsjö med bilder från alla mina projekt och kunnat skriva otaliga inlägg om detta.

Frukost i det gröna

 Som den där dagen när vi lite spontat åkte iväg och åt frukost på Borgmästarebruket i Munkedal. Med oss hade vi nybakade scones, brödkorg och till och med blommor till bordet som plockades på plats. Inte för att det skulle bli fina bilder utan för att det kändes som alldeles rätt sak att göra.

Min absoluta favorittårta, en fransk jordgubbstårta efter recept av Mia Öhrn

Bakning och matlagning hör egentligen till mina stora intressen. Att laga bra mat från grunden känns viktigt och är något som jag fortsatt väljer att prioritera. Har med tiden blivit mer och mer intresserad av både vegansk kost och raw food och tycker om att testa nytt. Att baka tjusiga tårtor hör dock till det där som jag inte riktigt hunnit med det senaste halvåret. Har inte heller prioriterat att ha kalas bara för att jag vill. Det är något jag måste ändra på. Kalas hör till det som är riktigt viktigt i livet och något som jag verkligen vill prioritera. Så när jag prioriterar det som gör mig glad och lycklig då har jag också mer material till bloggen så förhoppningsvis är min sporadiska närvaro snart ett minne blott.

Du älskar kläder och skor men skriver ofta om miljö hur går det ihop?
Vackra kläder, skor och väskor hör till livets riktigt viktiga enligt mig. Varför spara på allt det vackra när en kan se vardagen som en anledning att klä sig tjusigt? Det är dock möjligt att både vara en fashionista och att vara miljömedveten. I höstas testade Regina och jag utmaningen Four Fit Challenge. Det handlade om att under en vecka kombinera endast fyra plagg. Detta för att skapa medvetenhet kring hållbar konsumtion och hur fast fashion inte är ett hållbart koncept. Jag har tidigare skrivit om detta här på bloggen och på Livåleva

Mina outfits under Four Fit Challenge

För mig som älskar vintage är loppis och second hand givet när det gäller att köpa kläder. Det är dock inte bara vintagekläder jag handlar som är loppis. Försöker alltid att i första hand köpa det jag behöver på loppis. Det är inte alltid möjligt och då handlar det för mig om att tänka kvalitet och hur kläderna har tillverkats.

Mitt vintagejag

 Jag behärskar fortfarande inte konsten att sy vilket jag verkligen beklagar. Det är något som hör till de konster jag önskar lära mig. Däremot är jag en fena på att sy i knappar. Jag köper alltid knappar på loppis, finns ingen anledning att göra något annat. Priset är en bråkdel av vad nya knappar kostar och dessutom är det riktigt fina knappar som går att hitta. Ibland är det helt nödvändigt att byta ut knapparna eftersom någon saknas. Ibland väjer jag dock att byta knappar på en ny kofta och ersätta med gamla knappar just för att plocka fram vintagekänslan.

Sammetsjacka från 50-talet som i alldeles för många år saknade några knappar

Det är mycket Afrika på din blogg, varför?
Det enkla svaret på frågan är att jag i höstas vistades fyra veckor i Sydafrika och Kapstaden vilket gjorde djupt intryck på mig. Det lite längre svaret handlar om att jag redan 2005 besökte Namibia i södra Afrika första gången i samband med att jag gjorde en fältstudie till min kandidatuppsats i kulturvetenskap. Där och då inleddes vad jag tror är en livslång relation och jag söker ständigt efter en anledning att åka tillbaka. Under 2008 hade jag dessutom den fantastiska möjligheten att vara utbytesstudent vid universitetet i Namibia vilket var en otrolig upplevelse.

Bilder från besöket i Kapstaden 2015

 Kapstaden var inte en plats jag drömt om att besöka. Att jag hamnade just där var egentligen en slump. Jag hittade en intressant utbildning som ABF arrangerade och den råkade hållas just i Kapstaden. Nu har staden blivit en plats jag alltid kommer att längta efter att åka tillbaka till. Vyerna och landskapet är bland det vackraste jag någonsin har sett. Andlöst vackert och helt omöjligt att ta in på den korta tid som jag vistades i landet.

Fast mitt besök handlade ju inte om de vackra vyerna utan om de stora kontrasterna och de många orättvisorna. Genom utbildningen fick jag möta fantastiskt engagerade människor som varje dag arbetar på att förändra världen. Jag fick möjligheten att se i vilken misär människor lever i kåkstäderna, något som jag inte kunnat föreställa mig riktigt trots att jag läst om det. Läs gärna inlägget som jag skrivit om hur fattigdom i Kapstaden är en turistattraktion. Upplevelsen gör att jag känner att mitt politiska engagemang inte längre handlar om mitt eget intresse, det är en livsnödvändighet. Jag har möjligheten att påverka och förändra världen och det är inte något jag kan välja bort. Jag ser det som en skyldighet snarare än ett val. Jag råkar vara född i en del av världen där jag har fått fantastiska möjligheter bara genom detta. Jag har fått tillgång till utbildning och sociala skyddsnät vilket har varit helt avgörande för att jag ska kunna leva ett gott liv. Just därför känner jag hur viktigt det är att förstå att solidaritet inte begränsar sig till nationsgränser. Att solidaritet handlar om hela mänskligheten.

Maggy min syster i hjärtat

Resan fortsatte som sagt till Namibia och till min syster i hjärtat. Hon öppnade upp sitt hem för mig och gav mig en otroligt fin insikt i namibiska vardagsliv. Jag var sjuk hela tiden jag var där vilket gjorde att tempot fick bli tämligen lågt men det innebar också att vi verkligen tog vara på tiden att umgås med varandra. Lite utflykter hanns givetvis också med, men det viktiga var just det där att bara vara och att umgås. Att bara vara hör till något som jag är riktigt dålig på, det krävs egentligen att jag ska bli sjuk för att sänka tempot på allvar.

Jag längst ut på piren i Swakopmund förra året

Alltså din trädgård verkar helt fantastisk, några tips?
Min trädgård är inte bara fantastisk, den är min plats där jag tankar energi och kraft. Det är där jag är som allra lyckligast. Det är något alldeles särskilt att gräva i jorden och rent bokstavligt se hur ens arbete växer och grönskar. Min bästa stund på dagen är om kvällen när jag vattnar mina odlingslådor och växthuset. Förvisso tar det ganska mycket tid att vattna men det är min egen stund då jag kan vara i nuet och bara fokusera på att vara där och då.

Mitt växthus förra sommaren

Om jag ska ge tips om trädgården så är det nog att odla sådant som är ätbart. Dels för att det är skönt att veta vart maten kommer ifrån men också för att det blir ett tydligt syfte med arbetet. För att odla ätbart behövs inte särskilt mycket. Mycket av det jag odlar, odlar jag i hinkar och det passar bra även för en liten balkong. Det är dock något alldeles särskilt att kunna plocka solvarma tomater och äta dem precis när de skördats. Förra året var egentligen det första året då jag odlade på allvar. Skörden blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag lärde mig mycket. Det visade sig att squash är en alldeles fantastisk grönsak som passar till det mesta. I år har jag tagit fasta på detta och ser till att ha än fler squashplantor.

Blommande squash

 Att odla sådant som är ätbart är onekligen trevligt. Utöver att jag i år sett till att ha gott om squash så ser jag även till att odla gott om gurka. Dels sådan som kan ätas direkt men främst sådan som kan läggas in. Testade för första gången någonsin att lägga in gurka i höstas vilket var helt fantastiskt gott. Gjorde även egen bostongrurka och inlagda rödbetor vilket även det var otroligt gott.

Hemodlade rabarber till paj

För den som vill ha skörd men inte vill lägga något arbete i trädgården kan jag rekommendera att odla rabarber. Den är otroligt användbar och när en tröttnat på att göra paj kan den användas till att göra saft eller varför inte till att göra fantastiskt god rabarberkyckling.

Rosorna i min rosenträdgård

Även om jag tycker om att odla sådant som går att äta så är min stora odlingspassion rosor. Min rosenträdgård är verkligen min stora stolthet. Inte att förglömma att allt faktiskt inte måste ha ett särskilt syfte. Mina rosor odlar jag enbart för att de är vackra och gör mig glad. I år har jag tänkt testa att göra rosensocker men i övrigt är rosorna bara ögonfägnad.

Hur många djur har du egentligen?
Hmm ja hur var det nu med antalet djur i Hult? Två hundar, fyra katter, fem marsvin och en kanin. Tills alldeles nyss hade vi ytterligare en katt och en kanin men de lämnade oss inom loppet av en vecka. Jag har inte haft någon särskild plan kring att ha många djur, det har nog mest blivit så. Skyller på att jag inte hade några djur som barn trots att min högsta önskan var att få en katt. Eller nja jag fick faktiskt en hund när jag var tolv år så det var kanske inte helt sant. Däremot är det så att jag har väldigt väldigt svår för när djur och människor far illa. Av den anledningen har Hult blivit ett hem för många omplaceringsdjur. Vovven Ebba är en av våra omplaceringar och hon gör mig så otroligt stolt. I höstas tvivlade jag på att vi någonsin skulle få ordning på vår lilla vovve. Nu däremot har hon blivit en hund som ständigt viftar på svansen och som är mycket trygg och glad.  Det har förvisso krävts mycket arbete men det är härligt att se hur det verkligen har lönat sig. För den som inte orkar räkna ihop alla djuren kan jag berätta att det är totalt 13 djur i Hult. Jag har lite funderingar på en ny kanin och dessutom tänker jag varje sommar att det här är sommaren då jag ska skaffa höns. Vem vet kanske blir den här sommaren då det flyttar höns till Hult.

Ida

Ebba

Varför är du politiker?
Ja varför är jag egentligen politiker? Det är en fråga som jag ställer mig själv tämligen ofta. Det är nämligen inte helt enkelt att vara politiker ens på kommunnivå som jag är. Något som är nytt sedan en tid tillbaka är hot och andra otrevligheter. Jag har varit politiskt engagerad i över 20 år men i år är första gången som jag har upplevt hot. Det har förvisso varit allt annat än enkelt genom åren men jag har aldrig känt mig hotad. Det är som att människor inte förstår att även politiker är just människor. Sedan finns det en vanlig missuppfattning att vi som är politiker är heltidsanställda vilket inte stämmer. Jag är fritidspolitiker vilket innebär att mitt politiske engagemang är något jag sköter på min fritid. Jag får förvisso arvode för de timmar jag sitter på kommunalpolitiska uppdrag men de timmarna är tämligen få i förhållande till de timmar jag lägger ideellt. Alltså är det inte på grund av pengarna som jag är politiker. Istället handlar det om en ständig önskan om att vara en del i att förändra världen. Eftersom jag vet hur systemet fungerar så kan jag som inte låta bli att vara med och påverka. Jag vet att mitt engagemang har betydelse och att jag kan göra skillnad. Jag är faktiskt delaktig i att förändra världen. En liten kugge i ett större maskineri, men attans så viktig! Sen är det också så att jag faktiskt inte vet hur en skulle vara om en inte är politiskt engagerad. Jag gick med i SSU för snart 22 år sedan dess varit aktivt engagerad. Ibland tänker jag att det hade varit skönt att inte veta om hur världen fungerar och bara leva mitt eget liv i lugn och ro. Tänk så mycket tid jag haft till mitt förfogande då! Fast för mig är det inte något alternativ att inte vara engagerad, så länge som jag kan göra skillnad kommer jag att fortsätta vara en aktivist!

På första maj i Munkedal i år höll jag mitt första långa tal. Jag överlevde och gör det gärna igen!

Hur hittar du träningsmotivation?
Jag är ju en människa med tämligen spretiga intressen och en total oförmåga att följa en röd tråd. Just därför kanske jag verkligen behöver träningen. För min del är träningen en livsnödvändighet och kanske är det det som ger mig min motivation. Jag var med om en bilolycka när jag var tolv år då jag fick en whiplashskada. Genom träningen håller jag mig smärtfri vilket är helt fantastiskt! Jag trodde inte att det skulle vara möjligt med ett liv utan smärta men det är en realitet idag. Så länge som jag håller en regelbundenhet i mitt träningsprogram är jag helt utan smärta vilket är helt obeskrivligt. Sedan jag började träna på allvar har jag också insett att jag verkligen tycker om träningen. Jag gillar att utmana mig själv och att nå nya resultat. Min motivation blir väldigt enkel egentligen. Utan träningen har jag så pass ont att jag inte riktigt klarar av vardagen. Med träningen är jag helt utan smärta. Finns nog ingenting som är mer motiverande tänker jag. Men i övrigt skulle jag säga att om en funderar över att träna eller inte en dag så är det kloka valet alltid att träna. Träningen får mig att må gott och känna att jag har valt rätt. Det är ganska mycket värt skulle jag säga!

Den här bilden togs precis efter att jag för första gången sprungit en hel mil! Har aldrig varit så stolt som då!