Vissa mornar

Vissa mornar finns möjligheten att när barnen gått till skolan att ta det lite lugnt. Då tar jag med mig en kopp kaffe och datorn och kryper ner i sängen igen till hundarnas stora förtjusning. Ebba och Ida fullkomligt älskar de där dagarna när jag går och lägger mig igen. Ebba kryper ner under täcker och lägger sig vid mina fötter medan Ida sträcker ut sig bredvid mig. Sen går jag igenom dagens mail och tar hand om sådant som kan hanteras via datorn. När kaffet är slut och alla mail lästa kan vi sedan ta en promenad längs älven. Så här års är det en frisk promenad då luften biter i kinderna. Ida fullkomligt älskar kylan och blir helt lycklig om det dessutom skulle vara snö. Ebba däremot avskyr kylan och vill helst att jag ska bära henne om det är snö eller frost på marken. Hon har en blå tröja som min mamma har stickat till henne som hon är mycket förtjust i. Tror faktiskt att hon skulle vägra att gå ut om hon inte hade sin blå tröja. När vi kommer in igen byter vi till en rosa luvtröja och det är svårt att hitta någon som är sötare än Ebba då.

Ebba

Det är givetvis inte möjligt att börja alla dagar på det här viset men de dagar det är möjligt känns särskilt fina. Just den här morgonen när regnet vräkte ner nöjde vi oss med att stanna kvar länge i sängen för att sedan göra en mycket snabb promenad. Inte en meter mer än nödvändigt när temperaturen är låg och hela världen är blöt.

Ida

Att umgås med Ebba och Ida är verkligen något som ger både glädje och energi. De blir glada när vi går upp för dagen och ännu gladare om vi går och lägger oss igen. De blir helt lyckliga över frågan om vi ska gå ut och gå men precis lika glada när vi går in igen. De är fullt nöjda så länge som de får lov att vara med och om de får en klapp då och då. Det är få relationer en har i livet som är så okomplicerade som relationen mellan människa och hund. Så länge som du ger din hund vad den behöver kommer den att älska dig villkorslöst. Särskilt fint är det att det spelar inte någon roll om jag är borta i tio minuter eller i några timmar, jag får ändå ett översvallande mottagande.

Äntligen sol och värme!

Det allra bästa med att arbeta hemifrån är att jag en solig dag kan äta lunch i min trädgård. Dessutom kan jag styra min tid och välja att stanna kvar ute i trädgården någon timme eller två. Idag kom äntligen den där dagen med strålande sol och så pass många plusgrader att det gick att sitta ute i trädgården både för att dricka kaffe och att äta lunch. Den dagen är alltid min favoritdag på året. Alltså har den här dagen varit min favoritdag i år men jag hoppas på många lika härliga dagar.

Solen värmde gott vid växthuset och det var till och med möjligt att sitta utan jacka. Kändes som lite konstigt att sitta i t-shirt när större delen av trädgården fortfarande är täckt med snö. Några dagar till med sol bör se till att den där snön försvinner.

Efter lunchen valde jag att städa växthuset istället för att sätta mig vid datorn igen. Egentligen skulle jag ha städat ur det redan i höstas men då räckte tiden inte till. Alltså blev det den här dagens arbetsuppgift istället. Inne i växthuset rådde härlig sommartemperatur och det där är något som gör mig lycklig rakt igenom. Insåg medan jag röjde att jag inte utnyttjade utrymmet på bästa sätt och beslutade mig därför att möblera om. Plötsligt kändes växthuset dubbelt så stort och nu finns dessutom plats att ställa in en stol. Några timmars arbete och kaffe i växthuset och sedan kallade datorn åter.

Klädkoden på jobbet hemma är lite annorlunda än den jag normalt sett har. Jag älskar verkligen kläder och att klä upp mig, men hemma är det skönt att skrota runt i jeans och t-shirt helt utan smink. Förvisso har jag haft Skypemöte på förmiddagen idag men som sagt hemma är klädkoden den bekväma. Ibland händer det till och med att jag tar den tidiga morgonpromenaden med hundarna utan att byta om från pyjamasen.

Det är en märkligt hektisk period just nu och planering är min bästa vän just nu. Planering och min nya anteckningsbok. Normalt sett gillar jag digitala lösningar men när det gäller att skriva kom-ihåg-listor och när det gäller min kalender då är jag hopplöst gammaldags och analog. För att ha en bra struktur och inte råka missa något hamnar just nu allt i min lilla bok. Så snart något är avklarat är det bara att stryka. Onekligen skönt att se hur uppgift efter uppgift stryks, att både tydligt och konkret se att arbetet blir gjort. Noterar också att några timmar i solen gjorde gott både för humör och effektiviteten!

Svårfunna ord

Tröttare än tröttast och försöker att formulera ord. Det skall helst vara ord som passar ihop med andra ord och bildar intressanta texter till bokprojekt och till artiklar till Livåleva. Tidigare har jag alltid kunnat förlita mig till både skrivarlust och inspiration. Just nu handlar det istället om att lyckas fylla sidor med text trots en överväldigande trötthet och total brist på inspiration. Kommer på mig själv med att ständigt söka efter orsaker till att inte behöva sätta mig vid datorn i mitt arbetsrum. Jag är mycket tacksam över att ha min arbetsplats i mitt hem men det ligger också en fara i det. När hemmet ligger ett endaste steg från arbetsplatsen då är det lätt att skapa många ska bara innan en sätter sig och arbetar. Jag brukar vara ganska duktig på att bortse från alla måsten i hemmet och även allt roligt och jobba fokuserat. Just nu får jag tvinga mig själv att sätta mig vid min arbetsplats som jag egentligen älskar. Har aldrig varit med om att orden är så svåra att finna. Nåväl förr eller senare kommer inspirationen tillbaka och tills dess får jag fortsätta att skriva ett ord i taget

Utsikten från min arbetsplats

Långt bort från resten av världen

Redan innan den sista tidens åskoväder har vår internetuppkoppling varit lite si så där. Efter åskan var den obefintlig och samtidigt har även mobilen riktigt usel mottagning. Det går knappt att ringa ett vanligt samtal och att gå ut på nätet från mobilen är bara att glömma. Prognosen är att vi blir uppkopplade mot verkligheten i mitten på nästa vecka igen!

Tänk så beroende vi är av att nätet funkar. Jag sköter det mesta av mitt jobb på nätet. Har ofta möten via Skype och känner sällan att Hult ligger särskilt långt borta från resten av världen. Fast nu känns det som att vi bor oändligt långt borta från resten av civilisationen. Inget bredband, ingen hemtelefon, knappt någon mobiltäckning och inte heller någon TV eftersom den också går via nätet.

Ida klagar inte över sakers tillstånd i alla fall. Faktiskt är det så att hon aldrig klagar över något!