Jag vet vem trollet är!

Vart en än vänder sig på nätet finns de otrevliga kommentarerna där. Om en butik gör reklam för något finns det genast ett gäng kommentatörer som har åsikter. Somliga helt oskylda medan andra både hätska och hatiska. De flesta kommentarsfält har en tendens att fullkomligt spåra ur med påhopp och andra otrevligheter. Det spelar inte så stor roll vilket ämnet är, allt tycks vara en anledning att sprida hat omkring sig. Förr var det möjligt att vara helt anonym när en kommenterade men så är oftast inte fallet idag. Allt som oftast sker kommenterandet på Facebook alternativt att den som kommenterar måste vara inloggad med Facebook. Det innebär att alla dina vänner och egentligen hela världen har möjlighet att se vad som kommenteras.

Det är lätt att förlora hoppet om mänskligheten när en läser de där kommentarsfälten. Hur kan det ens vara möjligt att hata så mycket? Trots det väljer jag ganska ofta att läsa kommentarer. Tänker att det är bättre att veta hur det är än att blunda för verkligheten. Det är lätt hänt att en befinner sig i en filterbubbla och tror att det är den enda sanna verkligheten. Jag funderar ganska ofta över människorna bakom kommentarerna. Vilka är de och hur tänker de när de väljer att kommentera? Så plötsligt i ett kommentarsfält får jag syn på ett namn och en profilbild jag känner igen. Någon som jag känner, någon som jag så länge som jag känt hen sett som en klok och vettig människa. Läser kommentarerna som hen skriver och inser att jag känner ett troll. En person som jag känner är en av alla de där människorna som vräker ur sig otrevligheter och hatiska kommentarer. Jag skulle kunna fråga personen hur hen tänker men är nog lite rädd för svaret. Är det så enkelt att det är lätt hänt att ord blir hårdare när de är skrivna än när de sägs ansikte mot ansikte. Eller är det så att även den som på ytan verkar vettig kan vara helt uppfylld av hat?

Vad får någon att välja att skriva hatiska kommentarer på sociala medier?

Affirmagram

Från att ha varit en lite tveksam användare av Instagram är jag idag en hängiven användare. I ett samtal för en tid sedan menade en kamrat att hen var så trött på Instagram eftersom alla bara vill visa upp hur perfekt deras liv är. Att det knappast är så att någon visar upp högar med tvätt, gråtande barn eller frukostgröt som har bränt. Jo några gör även det men det hör inte till det vanliga. Jag har funderat mycket kring det där samtalet och även kring varför jag själv är så förtjust i mediet. Konstaterar att det är just det positiva som gör mig så glad och att jag gärna både lägger upp bilder och följer andra. Någon gång har jag tänkt att jag gärna skulle vilja att mitt liv verkligen var så som det ser ut att vara på Instagram. Kommer sedan på att det är ju faktiskt precis så som mitt liv är, det är bara lite snyggare presenterat. Hur jobbig en dag än har varit är det ändå helt fantastiskt när rosenträdgården blommar. Jag blir alltid glad av att fika med vänner, av vackra skor och fina loppisfynd. Mitt flöde fylls av alla de där små detaljerna i vardagen som sätter guldkant på tillvaron och gör livet gott. När jag tittar bakåt är det också de där fina stunderna och de härliga detaljerna jag minns starkast. Det fina får det negativa att blekna! Att ha en stressig dag eller att ha hanterat svåra konflikter är alltid lite enklare att hantera om en väljer att ta in det positiva från dagen och släppa allt det negativa. För mig har Instagram blivit till en affirmation, till ett affirmagram helt enkelt. Något som får mig att fokusera på det positiva och välja bort det negativa.

Blandade bilder från de fina detaljerna som utgör mitt liv

Regnrusk och höstkänsla

Det känns som om det var väldigt länge sedan jag skrev något sist och så är det ju också. Vi har fortfarande en nätlös tillvaro här i Hult. En tillvaro som skulle ha återställts idag men där det senaste beskedet nu är 2 september. Det är onekligen inte lätt att vara företagare och jobba med sociala medier när en inte har en ordentligt uppkoppling. På mobilen har jag rätt bra mottagning ute i trädgården och förra inlägget gjordes från den. Känner dock att jag inte har tålamod att mobilblogga och blev därför riktigt glad när jag kom på att jag kunde skapa en internetdelning från mobilen till Ipaden. Intressant hur bloggen tvingar mig att bli allt mer tekniskt kunnig. Hade för några år sedan aldrig kunnat föreställa mig de saker som jag numera har koll på och dessutom tycker är roliga. Nu sitter jag då ute i trädgården där det åskar och ösregnar men det gör mig ingenting. Jag har ju tak över huvudet. Förvisso bara en vägg, men vem behöver väggar?

Kommer ni ihåg uterummet som vi började bygga i våras? Nu börjar det faktiskt bli ett riktigt hus. Taket är på plats och en av väggarna har klätts med brädor. 

Där jag sitter har jag än så länge en fri utsikt men snart skall det sättas brädor även här. Fast det kommer att bli en rätt bra utsikt mot växthuset trots allt eftersom det också ska sättas in två stora fönster. Jag har en vision om vårt uterum och den är att vi skall sitta här ute på julafton och öppna de första julklapparna. Vi brukar alltid låta barnen öppna några klappar redan på morgonen. Jag tänker att det skulle vara mysigt att ha en gran i uterummet från advent. Tänk så fint det kommer att lysa upp i trädgården. På själva julafton tänker jag mig att vi tar med mysiga filtar och varm choklad. Uterummet är inte uppvärmt men men är vi bara ordentligt påklädda så tror jag att det blir riktigt mysigt. Undrar om det är höstrusket de senaste dagarna som fått mig att tänka på julen? Den härliga sommarvärmen från juli har helt bytts mot regn och betydligt svalare grader. Som alltid blir jag dessutom förvånad över att det i augusti börjar skymma om kvällen.

Fast hela augusti är ju en sommarmånad och det märks i växthuset. Där växer det så det knakar. Lite senare än vad som var planerat men än hinner det bli en bra skörd. Inne i växthuset odlar vi en mängd olika tomater, squash, aubergine, paprika och spagettipumpa. Än så länge har jag bara skördat tomater och paprika men de övriga grönsakerna är på gång även de.

Växthuset är inte riktigt färdigt ännu men vi valde att ändå flytta in alla växterna för någon månad sedan. Bättre att få en skörd än att det ser snyggt ut resonerade vi. Kommer på mig själv med att redan längta till nästa vår och till nästa odlingssäsong. Då har vi ett växthus redan från början och det måste göra gott för skörden.

Märkligt det här hur mycket jag har saknat min blogg nu när jag inte bloggat. Är så van vid att skriva ner mina tankar och funderingar att jag inte riktigt tänkt på betydelsen av den handlingen. Saknar samtalet med övriga bloggare och andra läsare med för den delen. Första augusti var det fyra år sedan jag startade VisaLiza och hade då inte en aning om vad jag gav mig in på. Hade jag vetat tidigare vad jag vet idag så hade jag börjat blogga långt tidigare!

Långt bort från resten av världen

Redan innan den sista tidens åskoväder har vår internetuppkoppling varit lite si så där. Efter åskan var den obefintlig och samtidigt har även mobilen riktigt usel mottagning. Det går knappt att ringa ett vanligt samtal och att gå ut på nätet från mobilen är bara att glömma. Prognosen är att vi blir uppkopplade mot verkligheten i mitten på nästa vecka igen!

Tänk så beroende vi är av att nätet funkar. Jag sköter det mesta av mitt jobb på nätet. Har ofta möten via Skype och känner sällan att Hult ligger särskilt långt borta från resten av världen. Fast nu känns det som att vi bor oändligt långt borta från resten av civilisationen. Inget bredband, ingen hemtelefon, knappt någon mobiltäckning och inte heller någon TV eftersom den också går via nätet.

Ida klagar inte över sakers tillstånd i alla fall. Faktiskt är det så att hon aldrig klagar över något!

Instagram

Jag skaffade mig ett konto på Instagram förra sommaren och kände inte alls att det var min grej. Förvisso mycket fina bilder men ändå inte riktigt något för  mig. Fast med så mycket annat kan uppfattningen ändras när en fått vänja sig lite. Vet att för många har Instagram nästan helt kommit att ersätta bloggandet. För min del finns det för lite utrymme för text för att det skulle kännas som ett alternativ. Nåväl jag finns där och tycker att det är ett hemskt roligt socialt media. Välkommen att följa mig!

Trädgård, fika, vintage, vänner och lite mer fika är sådant som hamnar på bild även på Instagram!