Skriverier

När jag lärde mig att läsa och skriva inleddes en livslång kärleksrelation till det skrivna ordet. Jag älskar att läsa och än mer att skriva. Började redan som barn att skriva berättelser och sedan har det fortsatt. Det märkligt med skrivandet är att det är verkligen en speciell relation. Ibland fungerar allt så där bra, en är nyförälskad och allt är bara härligt. Då befinner en sig i ett flow och texten bara kommer. Sen kommer vardagen, när förälskelsen har gått över. När varje sida är en kamp att få till och en som undrar hur det alls gått att skriva mer än några ord i taget. En tvivlar på berättelsen och på den egna förmågan att berätta. I det där stadiet tappar jag ofta sugen och släpper projektet och inväntar nästa förälskelse och med det ny inspiration och ett nytt flow. Fast så har jag den där berättelsen jag började skriva för två år sedan, som nästan skrev sig själv under ovanligt lång tid. Sen kom livet emellan och att skriva var inte möjligt. Det fanns som inte utrymme varken praktiskt eller tankemässigt. Skillnaden var att jag inte kunde släppa berättelsen eller de människor som befolkade den. Undrade hur det gick för dem och kände att de allt oftare pockade på min uppmärksamhet. Försökte några gånger att sätta mig och skriva men det var helt omöjligt. Orden ville inte komma till mig trots att både människorna och deras historier fanns där så tydligt och nära till hands.

I Kapstaden hade jag med mig två böcker att läsa. En som tog slut alldeles för fort och en som jag snabbt insåg att jag inte skulle läsa ut. Så vad göra när en ville läsa något innan det var dags att sova? Jag började helt enkelt att läsa min egen bok, en text som blivit liggandes i nästan ett år. Det tog några dagar att läsa igenom allt och sedan började jag om igen fast gjorde noga anteckningar och började redigera och bearbeta den text som redan fanns. När det så var gjort fortsatte jag helt enkelt bara att skriva och skriva och skriva.... mitt flow var tillbaka! Jag är åter förälskad i min text fast det är inte den där blinda passionen som ofta kännetecknar den första förälskelsen. Snarare är det som en gammal kärlek där en ny gnista har tänds och med det ett tillstånd av nyförälskelse. Onekligen märkligt hur relationen till skrivandet verkligen är som en kärleksrelation.

Vi har det bra min text och jag och känslan av att ha flow är smått fantastisk. Synnerligen intressant att ha saknat människor som inte finns på riktigt utan rent faktiskt bara är ett resultat av min egen fantasi!

Hemlighetsfull

Råkade verka lite hemlighetsfull igår när det gäller mina bokprojekt. I sin helhet handlar det om tre olika projekt som befinner sig i lite olika faser. Projektet som har kommit längst och där jag har stora förhoppningar om att det snart är dags för publicering handlar om Gamlestaden i Göteborg. När jag läste mastersprogrammet Kulturarv och Modernitet då ägnade vi en termin åt ett projekt som resulterade i en rad artiklar som tillsammans utgör en riktigt fin bok. Det är dock inte så bara att bli publicerade och när själva boken väl var skriven har mycket tid ägnats åt att söka fondmedel, hitta ett bra förlag att samarbeta med, redigera text, redigera text, redigera text och redigera text. Hade ingen aning om vilken stor apparat det faktiskt är att få en bok publicerad. Boken om Gamlestaden resulterade också i att mina studiekamrater och jag startade Aldir kulturkooperativ. Det är också genom Aldir som nästa projekt skrivs. Det är en bok som handlar om traditioner och dess förändringar. Riktigt roligt projekt och attans så mycket jag har lärt mig under arbetets gång. Det är lätt att tro att de traditioner vi har är uråldriga men det är sällan så vilket är otroligt intressant. Nåväl det sista projektet är mitt, bara mitt. Det är en skönlitterär bok som till en början nästan skrev sig själv. Jag skrev om detta i december förra året att det kändes som att vara nyförälskad. Då ville jag bara skriva och skriva och skriva. Fast även med en sådan förälskelse så svalnar den första intensiteten och vardagen tar vid.

Jag älskar att skriva men att bearbeta och redigera text om och om igen är en mer omfattande uppgift än vad en kan ana. Det är dessutom en uppgift som kräver både fokus och disciplin. Det är så lätt hänt att om en tappar fokus då slinker det igenom meningar som inte är riktigt bra eller nya stavningar av ord. Allt möjligt spännande kan hända. Tanken är förvisso att skapa spännande texter men lite ordning får det dock vara. Under den här perioden när texten har skapats ord för ord som verkligen inte har kommit lätt har jag insett vilket otrolig tillgång det är att också blogga. Även om jag så klart vill att texten även på bloggen skall vara bra så finns det en frihet i bloggandet som jag tycker om. Jag tror inte att någon läser en blogg för att den har perfekta texter utan istället för det som texten och bilden förmedlar. Även om bloggen är friare så fungerar den som en nyckel till inspiration för min del. Ofta när jag sätter mig för att skriva börjar jag med att skriva blogginlägg. Kan verka som en märklig prioritering men det har visat sig vara en arbetsmetod som fungerar bra. Genom att först skriva en friare text har det visat sig vara betydligt lättare att skriva även den svårare texten.

Vissa dagar just nu känns det dock helt omöjligt att foga samman ord till meningar och då brukar det bästa vara att göra något annat. En stund i trädgården brukar ge mig fokus och inspiration. Nu är snart trädgårdssäsongen över men märkligt nog trivs jag fortsatt lika bra i min trädgård. Istället för en trädgård som nästan befinner sig i vinterdvala så ser jag de projekt som skall sättas igång till våren. Svårt att inte känna sig inspirerad och kreativ då. Sen är det bara att fortsätta skriva!

Hösten i trädgården är vacker även den och snart väntar vinterdvalan

Svårfunna ord

Tröttare än tröttast och försöker att formulera ord. Det skall helst vara ord som passar ihop med andra ord och bildar intressanta texter till bokprojekt och till artiklar till Livåleva. Tidigare har jag alltid kunnat förlita mig till både skrivarlust och inspiration. Just nu handlar det istället om att lyckas fylla sidor med text trots en överväldigande trötthet och total brist på inspiration. Kommer på mig själv med att ständigt söka efter orsaker till att inte behöva sätta mig vid datorn i mitt arbetsrum. Jag är mycket tacksam över att ha min arbetsplats i mitt hem men det ligger också en fara i det. När hemmet ligger ett endaste steg från arbetsplatsen då är det lätt att skapa många ska bara innan en sätter sig och arbetar. Jag brukar vara ganska duktig på att bortse från alla måsten i hemmet och även allt roligt och jobba fokuserat. Just nu får jag tvinga mig själv att sätta mig vid min arbetsplats som jag egentligen älskar. Har aldrig varit med om att orden är så svåra att finna. Nåväl förr eller senare kommer inspirationen tillbaka och tills dess får jag fortsätta att skriva ett ord i taget

Utsikten från min arbetsplats

En arbetsdag mitt i semestern

Det har varit en lång dag men en riktigt bra dag. Märkligt hur en del dagar bara susar förbi utan att någonting blir gjort medan andra dagar aldrig tar slut och mängden saker som gjorts är stor. Idag har jag haft ett avbrott i semestern och istället ägnat dagen åt arbete. Aldir kulturkooperativ där jag är med skall ge ut en bok framöver och idag har vi haft möte med vårt förlag och kommit några steg närmare utgivning. Det är en längre process än vad en kan tro med att publicera en bok. Det har varit ett omfattande projekt och vi har onekligen lärt oss mycket under processen. Till nästa bok har vi redan många erfarenheter med oss som gör att vi kan undvika en del misstag.

Kan jag välja färdsätt när jag skall till Göteborg då väljer jag allra helst att åka tåg. Så otroligt skönt att slippa köra själv och istället få lite egen tid då jag kan göra vad jag vill. Idag ägnades resan till Göteborg åt frukost och kommissarie Lynley som utreder ett förmodat mord. Frukost och mord var en märkligt bra kombination att börja dagen med. Tågresan följdes sedan av två riktigt bra möten och lite shopping innan det åter var dags att lämna den större staden och återvända hem till Hult igen.

Även om jag ofta saknar storstaden så är det hemma i Hult jag trivs allra bäst. Känner mig lycklig när jag kan avsluta min arbetsdag med att äta middag i rosenträdgården. 

Blir också lite smått lycklig av att komma hem och se att växthuset snart är klart. På sikt kommer vi nog att ersätta plasten med glas men än så länge fungerar plasten alldeles utmärkt. Dessutom har vi fått plasten och det mesta av det övriga materialet till växthuset vilket gör att den enda kostnaden är det arbete vi själva har lagt ner. Vilket till största delen består av Raimos arbete. Imorgon skall äntligen våra plantor få flytta in i växthuset och jag hoppas att det snabbar på processen med våra tomater. Känns som att vi har väntat i evigheter på att de skall mogna.

Dagens shopping bestod av två tjusiga burkar som invigdes med en kvällssmoothie bestående av bland annat blåbär som plockades i skogen här hemma igår. Har sett dessa burkar på bloggar och Instagram en längre tid och kunde helt enkelt inte motstå dem. Egentligen är det en enkel sak att göra själv men det får i så fall bli ett framtida projekt tänker jag.

Imorgon är det åter semester och då planeras fika i Grebbestad och blåbärsplockning i Hult. Kanske är det så att semestern uppskattas än mer när den avbryts av en arbetsdag!

Nyförälskad!

Jag är nyförälskad och aningens besatt! Ni vet så där precis i början när det är nästan helt omöjligt att tänka på något annat. Man försöker men så plötsligt är tankarna där igen. Tro nu inte att jag har bytt ut maken. Jag må ha haft honom ganska länge men han får allt stanna där han är. Min förälskelse gäller istället mitt nya bokprojekt. Jag har skrivit berättelser ända sedan jag lärde mig att skriva och har ständigt minst ett projekt jag arbetar med. En färdig och en nästan klar bok har det blivit genom åren men dessvärre har jag hittills inte fått något napp vad gäller utgivning. Att skriva är för mig lika nödvändigt som att andas och en viktig del av vem jag är. På senare år har det blivit allt svårare att få tiden att räcka till vad gäller mina skönlitterära texter. Istället har jag skrivit många texter i skolan, på bloggen och på Livåleva. 

Ytterligare en faktor som gjort att det varit svårt att få det att fungera rent praktiskt är att jag tidigare alltid har skrivit för hand vilket inte är särskilt effektivt. Har alltid haft ett anteckningsblock med mig i väskan för att kunna skriva när som så lusten faller på. Många bussresor till och från skolan har ägnats åt att skriva och även tiden då jag väntat mellan bussbyten. Detta omständiga arbetssätt har lett till att allt skrivet måste renskrivas på dator och sedan bearbetas. Omständigt och tidskrävande. Har testat att skriva direkt på datorn men blivit helt tokig när jag har varit iväg och inte haft tillgång till min text och således inte kunnat skriva när andan har fallit på. Nu har jag löst det rent tekniska genom en fiffig liten app som jag har tillgång till på dator, Ipad och mobil och på så vis har jag ständigt min text med mig. Har faktiskt ständigt alla mina anteckningar med mig och jag är nästan lite häpen över denna förträffliga möjlighet till struktur. Nåväl tekniken är en sak och inspirationen en annan. Just nu känner jag mig fullkomligt förälskad i min text och i berättelsen som växer fram. Detta trots att det inte är en särskilt trevlig historia som skrivs. För första gången på länge har jag ett riktigt bra flyt i skrivandet och det är bara att hänga på känner jag. Kan komma på mig själv att bli irriterad när jag måste göra annat och inte kan ägna mig helt åt min text, men det är väl så det är att vara nyförälskad tänker jag. Tids nog kommer vardagen igen, en vardag där varje sida kan vara en kamp att producera. Alltså passar jag på att njuta av förälskelsen så länge som den varar!

Vad gäller det där med publicering så finns det ju idag många möjligheter till egen publicering om ett förlag inte skulle nappa. Att bli publicerad är ju inte det allra enklaste och många böcker som inte publiceras borde onekligen ha fått en chans att läsas av många. Fast publicering ligger än så länge långt borta, först måste ju texten blir klar!

Liza Kettil bloggare, företagare och författare!