Pelargonprakt

Jag fullkomligt älskar pelargoner och fyller gärna både hem och trädgård med dem. Favoriten är min rosenpelargon jag fick av min farmor. Den är en stickling från hennes egen pelargon som hon fick av sin mamma när hon flyttade hemifrån på 30-talet. En blomma med en historia således. Det var den där blomman som startade mitt intresse för pelargoner och nu har jag en uppsjö av blommor. Håller dock noga koll på den där första blomman. Till en början såg jag dem som en blomma som bäst passade i köket, men där hade jag ju alldeles fel! Pelargoner gör sig i alla rum helt enkelt! Skulle det inte vara så då behöver rummet förändras tänker jag.

Just därför har jag flyttat in pelargoner i farstun. Det måste ju vara så att en möts av det som är vackrast redan när en kliver innanför dörren. Färgglatt och vackert och helt ljuvligt vackert. Märkligt egentligen hur en kan ändra sig. Förr var jag nämligen inte alls förtjust i blommande krukväxter. Tyckte det blev för mycket färg och kändes rörigt. Numera vill jag ha så mycket som möjligt som blommar i mina fönster. Smyckar gärna hemmet med blommor i vaser här och var i huset. Har till och med skaffat mig blommiga tapeter i ett rum!

Den stora fördelen med pelargoner är dessutom att de blir fler för varje år som går. När de klipps ner blir det avklippta till sticklingar och sedan nya blommor. En enkel form av återbruk och på sikt en möjlighet att vara självförsörjande på pelargoner.

Krukväxter och spetsgardiner

Ibland upptäcker man märkliga saker. Idag när jag vattnade husets blommor upptäckte jag att en blomma som jag räknat ut plötsligt fått nytt liv. Det är egentligen en blomgrupp som jag gjorde till påsk. Någon av plantorna i gruppen trivdes inte så bra och överlevde bara några veckor. Sen var tanken att de vissnade blommorna skulle ersättas så gruppen blev fin igen men det blev som aldrig av. Istället blev gruppen stående i biblioteket och har levt en tynande tillvaro. För någon dryg vecka sedan hade jag tänkt lägga den i komposten men så såg jag att blomman trots allt levde.

 Idag kan jag konstatera att blomman inte bara lever utan visar prov på en fantastisk växtkraft med långa revor som slingrar sig iväg.

Hittar man som krukväxt inte något att klättra längs så går det ju alldeles utmärkt att klättra i spetsgardinen!

Rosenpelargon

På våren 2002 fick jag en stickling av en rosenpelargon av min farmor. Idag är det en kraftig och livaktig planta som bor i mitt köksfönster året om. Egentligen borde jag ställa undan den för vintern men jag tycker om att känna att jag har en del av min lilla farmor hos mig hela tiden. Det som är lite speciellt med min rosenpelargon, förutom att jag fått den av farmor är att hennes planta var i sin tur en stickling hon fått från sin mamma, alltså min farmors mor. Farmor fick med sig en stickling när hon flyttade hemifrån på 1930-talet och den plantan kom sedan att följa henne genom livet. När farmor gick bort i oktober 2002 hade hon fortfarande sin rosenpelargon kvar. Jag kan inte annat än förundras över hur gammal en vanlig krukväxt faktiskt kan bli.

Pelargoner är verkligen tacksamma att ha eftersom de trivs i nästan alla lägen. Att döda en pelargon är verkligen inte det enklaste! Det skulle vara om man råkar glömma dem i vinterförvaringen i två år. Då kan jag tala om att de dör! Min första rosenpelargon har genererat en oändlig ström av nya sticklingar genom åren. Jag har även kunnat dela med mig av min farmorspelargon till familj och släktingar. Tänker att farmors mor startade en fin tradition när hon gav en stickling till sitt barn och så länge som min pelargon finns kvar kommer jag att fortsätta traditionen.

Blomsterprakt

För några år sedan fick jag en oansenlig liten växt av min granne. Den bestod bara av några små blad och jag ställde den i ett fönster och tänkte inte så mycket mer på den lilla växten. För något år sedan hittade jag den under soffan i vardagsrummet efter att någon katt antagligen vält ner krukan. Det fanns fortfarande liv i bladen och jag stoppade tillbaka den i krukan och fyllde på med lite jord och ställde tillbaka den i fönstret igen. Nu har den fula ankungen förvandlats till en svan och står på bästa plats. Tyvärr vet jag inte vad blomman heter så namn tas tacksamt emot.

Den grå världen utanför livas upp av denna vackra växt!

Krukväxtpassion!

När jag var yngre tyckte jag att krukväxter var riktigt tråkiga. I mina första bostäder fanns det några få utvalda växter alltid gröna och aldrig blommande. Jag tycker fortfarande inte om överbelamrade fönsterbrädor men numer blommar det i de flesta rum. Krukväxter kan ju vara så mycket mer än bara en kruka och en blomma. Det enda som sätter gränserna är egentligen fantasin och möjligen också plånboken. Egna blomstergrupper är förutom roligt att göra en uppskattad present. Fördelen med att göra just blomsterarrangemang är att det behövs inte särskilt mycket för att komma igång. Kruka, blommor, jord, lekakulor och givetvis massor av fantasi. Numera har jag nästan alltid lite sticklingar på tillväxt för att enkelt kunna slänga ihop ett arrangemang om jag skall iväg lite oplanerat. Många växter är enkla att själv driva upp och jag blir nästan lite fånigt glad över att se hur mina blommor växer och frodas.

Murgröna gör varje kruka intressant

En trasig hink, sönderslagna klinkers och plötsligt en spännande rabatt. Inspirationen kommer från Anna Örnberg

Ibland räcker det med en liten detalj