Grått men vackert

November var en grå månad med märkliga temperaturväxlingar. Från flera minus ena dagen till flera plusgrader nästa dag. För mig har månaden främst varit en månad då livstempot äntligen saktade ner lite och jag för första gången kände att jag hade tid till sådant jag vill göra och inte bara till sådant som jag måste göra.

Promenad längs älven

November har bjudit på många helt underbara promenader längs Örekilsälven. Konstaterar att den vägen är som vackrast att gå när vädret inte är perfekt. Skulle jag välja en enda bild som representant för månaden som gått då skulle jag välja den ovan. Känner att jag har hamnat på rätt plats och mår så gott av att varje dag ha älven precis intill huset.

Höstlov med ledighet, sovmorgon, promenader och hundgos

Månaden inleddes med att barnen hade höstlov. Fina dagar med mycket fika, möjlighet att ta långa sovmornar och att umgås mitt i vardagen. De där korta loven är verkligen en fin paus i vardagen. Då hinner en njuta av ledigheten men behåller samtidigt vardagens alla rutiner och struktur.

Invigning av ABF i Munkedal, höstmöte för socialdemokraterna och lite renovering

Precis i början av november höll vi en högtidlig invigning i Munkedal med anledning av att vi har en ny lokal för ABF och Socialdemokraterna. Nu äntligen får all vår verksamhet plats i lokalerna och det är verkligen riktigt roligt att det drivs så otroligt många härliga studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet i Munkedal. Att vara cirkelledare är något av det roligaste jag vet och det är onekligen både utvecklande och utmanande.

Vackra dagar och firande av Regina som fyllt år

Mellan de grå dagarna har det också varit några alldeles fantastiskt vackra dagar under november. Dagar då det märkligt nog har känts som att det är vår i luften. Det är nog kanske bara mitt undermedvetna som helst skulle hoppa över det här med vinter och gå direkt från höst till vår. Längtar redan efter nästa odlingssäsong och möjligheten att börja skapa något nytt i min nya trädgård.

En helg med kalas, föreläsning, sol och en tjusig loppisoutfit

De saker som gjorde störst intryck på mig under månaden som gick råkade infalla under samma helg. Den började med att vi överraskade grannen i Hult med kalas på hans 50-års dag. Det blev en synnerligen lyckad kväll och jag uppfann en ny efterrätt. Vad sägs om en mustig chokladtårta toppad med karamelliserade popcorn med havssalt och dessutom rostade marshmallows? I min mening några av de bästa smakerna i kombination. Dagen efter kalaset tillbringades i Trollhättan då jag hade möjligheten att lyssna på Mirre Sennehed som pratade om sin superkraft ADHD. Otroligt inspirerande och spännande föreläsning. Tankeväckande och engagerande på alla sätt! I en av dagens pauser passerade jag en spegel och tänkte i någon sekund: vad gör mamma här? Insåg att jag i den dagens outfit såg ut precis som min mamma gjorde på 80-talet. Enda skillnaderna var att mina klackar är något högre, mitt hår rött istället för brunt och att jag är si så där tio år äldre än vad mamma var då. Men i övrig var det en märklig upplevelse att titta sig i spegeln och se sin mamma!

Läsning, träning och ordning hemma

Några saker som jag längtat efter under hösten när allt har varit hektiskt har varit att träna, komma i ordning i nya huset och att hinna läsa. Äntligen känner jag att jag faktiskt hinner med precis de där sakerna. Så otroligt lätt att tappa sin träningsvana och sin träningsmotivation men så otroligt svårt att hitta tillbaka till vanan och känna glädjen. Samtidigt är det ju så att om jag prioriterar träningen då orkar jag mer och allt känns mindre stressigt även om jag har lika mycket att göra.

Löpning, bokcirkel och start av en feministisk klubb

Finalen på november blev riktigt fin! Jag orkade äntligen att springa en mil igen, det trodde jag verkligen inte att det skulle vara möjligt. Vi hade årets sista träff på Den röda bokcirkeln där vi läst En droppe midnatt. Jag är inte riktigt färdig med boken men det blev fina diskussioner och jag håller som bäst på att läsa klart. Verkligen en tankeväckande bok som jag ser som viktig läsning. Viktigast av allt den här månaden var att jag var med och startade den socialdemokratiska kvinnoklubben FeminiSta. Helt underbart med en feministisk förening där vi kan lyfta frågor som intresserar oss och ha fördjupade diskussioner kring maktstrukturer, livet och politiken. Ser så otroligt mycket fram emot vår verksamhet under året som kommer.

Den andra våren

Det har blivit ordentligt kallt vilket får mig att längta till våren. Snart, snart är den här och just längtan är egentligen tämligen trevligt. Förra året hade jag ju förmånen att vara med om tre vårar och idag delar jag med mig av bilder från årets andra vår, den svenska våren.

Maltes stig i Saltkällan, Munkedal

Få stunder om året är så vackra som precis när träden börjar skifta i grönt och vitsipporna blommar.

Blommande vitsippor får mig alltid att känna lycka!

Den här platsen hittade jag faktiskt på grund av de vackert blommande vitsipporna. Varje år täcks hela backen med en matta av blommande vitsippor. Det är ovanligt mycket vilket fick mig att stanna till första gången jag passerade där om våren. Riktigt glad att jag gjorde det eftersom jag då hittade en ovanligt vacker plats som jag sedan dess ofta besöker oavsett årstid.

Förra året hade vi för första gången gott om krokus i trädgården i Hult. Det om något är rikedom!

I början av maj var jag på kurs på Bommersvik och gav mig ut på en tidig löprunda om morgonen. Distraherades helt när jag såg att blåbärsrisen redan blommade.

Tulpanerna på Bommersvik var lika distraherande den där majmorgonen!

Det som nog gör mig mest glad om våren är när rosenträdgården i Hult äntligen vaknar till liv igen. Rosensäsongen i Hult är smått fantastisk och har blivit något jag verkligen längtar efter så snart den är över för året.

Härlig morgon

Det är morgon och jag befinner mig på Bommersvik för sista helgen med ledarskapsutbildningen jag går. Vaknade tidigt till strålande sol och har nu varit ute och sprungit. Tror inte att en dag kan börja bättre! Nu väntar en hektisk dag men jag känner mig fylld av energi efter den hör starten på dagen.

Under ekarnas kronor

Det finns några platser som är så där sanslöst vackra. Som jag verkligen kan längta efter att besöka och ofta tänker på. En av dessa platser är märkligt nog en plats som jag passerar i stort sett varje dag. När jag kommer farande med bilen hinner jag dock inte att njuta så mycket av platsens skönhet. En stor fördel med platsen är att det bara krävs att jag parkerar bilen på väg hem och tar en kort promenad för att kunna njuta av en otroligt vacker plats.

Här är vackert året om men kanske är det som vackrast nu när vitsipporna blommar. Det är då min absoluta favoritplats att fotografera. Förra året var vi där lite tidigare och då hade träden ännu inte börjat slå ut.

Tänk så härligt med en plats med ekarnas kronor som tak och ett golv bestående av blommande vitsippor. Dessutom med utsikt över Kärnsjön. Vi hoppades så på att vädret skulle vara fint efter söndagens träning så vi kunde ha en picknick bland vitsipporna. Det såg mörkt ut men så på vägen hem skingrades molnen och vi fick en härlig stund i solen.

Igår var det bara en antydan till grönt i träden men när jag åkte förbi idag var det nästan helt grönt. Det går onekligen fort när våren väl har fått fäste. Det märks även här hemma i Hult där det börjar titta upp grönt lite här och var i våra odlingslådor.

Jag älskar den här tiden när grönskan är alldeles ny och det nästan känns som magi att våren har kommit åter. Snart har vi vant oss men egentligen är det ju alldeles fantastiskt att våren kommer åter varje år.

Vinterns stormar gick hårt åt oss i Hult och härjade även i vår vitsippsbacke. En av de gigantiska ekarna hade rasat ner mot sjön. Nästan ofattbart hur något kan rå på ett sådant träd. Det finns en känsla av oändlighet när det gäller stora ekar tycker jag. Det är något märkligt i att veta att de kan leva och växa samtidigt som generation efter generation av människor passerar förbi dem.

Höstdetaljer

Naturen är alltid vacker men kanske behövs hösten för att man skall se alla detaljer tydligt. Om sommaren är allt så överdådigt, allt är praktfullt och vackert. Varje fält är grönt och det blommar i dikena. Om hösten är det lättare att se de små detaljerna. Sommarens blommor har blommat över, fälten gulnat och trädens löv likaså.

Oavsett tidpunkt på året är det här en vacker syn. Älskar att gå här om vintern och se snön på fälten och med ladan som kontrast mot allt det vita. Om våren är det ljuvligt att se den skira grönskan i björkarna. Sommaren, ja sommaren då är allt som sagt vackert och nu när naturen skiftar färg är det särskilt vackert.

Hösten är vacker med alla sina detaljer. I år kände jag att det var alldeles för tidigt med höst. Att sommaren passerat alldeles för fort. Det var en märklig känsla eftersom jag tidigare aldrig känt så. Hösten har alltid varit min favoritårstid och därför blev jag förvånad över min egen känsla. Tror det är den utdragna vintern och nästintill obefintliga våren som har orsakat detta. Nu njuter jag dock av den vackra hösten och alla dess detaljer. Jag älskar ljuset om eftermiddagarna så här års, det är ett mjukare ljus som får världen att bada i guld. Kanske är det en av anledningarna till att november känns som en så grå och trist månad. Att kontrasterna från den färgsprakande oktober blir allt för stor!

Humörhöjare

Den som någon gång har vägarna förbi Munkedal får inte missa att promenera längs Maltes stig vid Saltkällan. Det är en fantastiskt trevlig strandpromenad som i sig är värd ett besök i till kommunen. Den här lördagen hade skiftat i olika nyanser av grått och vi kände oss inte på humör för någonting alls. Istället för att låta ett sådant humör förstöra dagen beslutade vi oss för en tur ner till Saltkällan för en promenad längs Maltes stig. Kort efter att vi gett oss av beslutade sig solen för att göra oss sällskap. Vackert landskap i solsken mycket mer behövs inte för att bli på gott humör!

Att våren är på väg kändes tydligt eftersom solen faktiskt värmde

Båtar i väntan på sommaren

Otroligt fin och välskött strandpromenad

Raimo och Ida

Sol över öppet vatten

Isen håller på att brytas upp. Under isen hördes vågorna. Märkligt ljud!

Närgången korre

Det är sällan man kommer riktigt nära inpå vilda djur och kan fotografera dem. Ekorrarna i Botaniska i Dublin räknas kanske inte riktigt som vilda med tanke på att de skuttade fram till oss och tiggde mat. En av dem hoppade rakt fram till oss och under några sekunder trodde jag att den faktiskt skulle klättra upp på mig och fick lite panik. Tittar gärna, men vill inte ha främmande djur klättrandes på mig. Även om de var lite väl närgångna var de fina att titta på.  Trevligt när en ekorre sitter still en lång stund och låter sig fotograferas.