Längs älven

Det har gått tretton år sedan min familj en sensommardag svängde in i Kvistrum i Munkedal. Precis innan stenbron som leder över Örekilsälven svängde vi höger och fortsatte färden i ytterligare någon mil för att för första gången titta på huset i Hult. Sedan dess har jag passerat Kvistrum och stenbron åtskilliga gånger men har aldrig stannat till där och promenerat. Det blå huset ligger precis intill älven och från köksfönstret ser jag den fina gamla stenbron.

Gott om vatten i älven och den lilla bänken som sportfiskarna använder är nästan helt under vatten.

Tänk så många gånger jag har kört över den där bron och inte haft en aning om det vackra promenadstråk som löper längs älven. Det är verkligen något märkligt i att upptäcka något nytt med en plats som är så bekant.

Om jag har gott om tid om morgonen då börjar jag dagen med en promenad längs älven. Ofta är det dimma tidigt om morgonen och en stund in på förmiddagen. Det blir nästan magiskt vackert när solen bryter igenom.

Svårt att hitta vackrare miljö att promenera i

På andra sidan älven går vägen som leder in till Munkedal. Numera passerar någon bil då och då och det är sällan mycket trafik. Förr var vägen en del av E6an genom Bohuslän och trafiken betydligt mer omfattande. Tänker att på den tiden hade min morgonpromenad inte alls varit lika tyst och stilla som den är idag.

Längs älven finns en gammal övergiven småbåtshamn

Jag är lite svag för sådant som är övergivet och som befinner sig i ett mellanrum. Det vill säga tillståndet mellan att en plats varit något och tills den åter är något och används. Ibland kanske mellanrummet blir det permanenta tillståndet och ibland kan en plats förvandlas helt. Längs min promenadväg finns en övergiven småbåtshamn med trasiga bryggor. Den är övergiven men samtidigt syns det så tydligt att den varit använd och hur människor tillbringat sin tid där. Det finns ett gistet gammalt picknickbord där jag gärna slår mig ner och bara tittar. För trots sitt förfall är det en vacker plats.

Utsikten från altanen

Skulle jag inte ha tid att promenera har jag ändå alltid tid att beundra utsikten. Det är verkligen en förmån att kliva ut på altanen om morgonen och mötas av den här vyn. Sånt gör gott för både kropp och själ.

Vid havet i solen

Det nya året presenterade sig på bästa sätt med strålande sol. Regina, Sophie och jag hade bestämt oss för att ta en promenad längs Maltes stig i Munkedal och även passa på att ha årets första picknick. Det är verkligen en vacker promenadväg och än bättre en dag då solen inte bara skiner utan också värmer. Det var många som i likhet med oss tänkt samma tanke och längs stigen passerade vi många som promenerade eller som stannat för att fika.

Maltes stig, god mat och fina vänner

Mat smakar i min mening alltid bättre utomhus. Om vintern blir en snabbt kall när en sitter och äter och då är det bra med varm mat. Så det första jag gjorde i morse var att koka en linssoppa med smak av curry. Soppan hälldes på två termosar och sen var det bara att äta och njuta när vi kom till en lämplig picknickplats. Det hann bli lite kallt i solen medan vi åt soppa och sedan drack en kopp kaffe men omgivningen gjorde det svårt att slita sig. En perfekt stund i det enkla, allt som behövdes var en promenad, vänner, lite sol och något gott att äta.

Utsikten från vårt picknickbord

När vi till sist begav oss mot parkeringen för att åka hem var mina tår genomfrusna men hjärtat varmt och lätt. En stund i solen gav löfte om våren och om många fina dagar. Det nya året har verkligen visat sig från sin bästa sida och jag tänker noga räkna de goda stunderna.

Humörhöjare

Den som någon gång har vägarna förbi Munkedal får inte missa att promenera längs Maltes stig vid Saltkällan. Det är en fantastiskt trevlig strandpromenad som i sig är värd ett besök i till kommunen. Den här lördagen hade skiftat i olika nyanser av grått och vi kände oss inte på humör för någonting alls. Istället för att låta ett sådant humör förstöra dagen beslutade vi oss för en tur ner till Saltkällan för en promenad längs Maltes stig. Kort efter att vi gett oss av beslutade sig solen för att göra oss sällskap. Vackert landskap i solsken mycket mer behövs inte för att bli på gott humör!

Att våren är på väg kändes tydligt eftersom solen faktiskt värmde

Båtar i väntan på sommaren

Otroligt fin och välskött strandpromenad

Raimo och Ida

Sol över öppet vatten

Isen håller på att brytas upp. Under isen hördes vågorna. Märkligt ljud!