Det som skulle ha varit vår

Mars skall ju vara en vårmånad men så har det verkligen inte känts i år. Snarare har mars varit mer vinter än många vintermånader. Det har varit kallt, snöigt och grått och det har verkligen känts som att vintern aldrig skulle ta slut. Snö, mörker och kyla hör som bekant inte till mina favoriter vilket gör att jag känt mig gnällig och plågad över den ständiga vintern. Min cockerspaniel Ida har däremot älskat att vintern stannat så länge som den gjort. Snö är i hennes mening det absolut bästa som finns och något som ständigt gör henne lycklig.

Ljuvliga krokus i ett soligt läge i trädgården

Den allra sista dagen i mars upptäckte jag att det växer krokus i min trädgård vilket kändes som ett löfte om att vintern till sist är slut!

Kurs, politik, årsmöte och lite tid för vila hemma också

Jag brukar förundras över hur mycket en enda månad kan rymma och vad gäller mars är det inte något undantag. De allra första dagarna i mars var hektiska då jag hann med att hålla en pedagogisk ledarutbildning vilket var en riktigt rolig utmaning. Sedan följde några dagar i politikens tecken vilket känns oundvikligt under ett valår. När Socialdemokraterna i Munkedal hade årsmöte 6 mars var det dags för medlemmarna att fastställa valsedeln till kommunfullmäktige. Jag fick det otroligt fina förtroendet att stå som nummer ett på listan och vara vår kommunalrådskandidat. Det om något kommer att bli en utmaning framåt!

Styrelsemöte och 90-års jubileum på Viskadalens folkhögskola

Internationella kvinnodagen tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola i Seglora. Skolan firade 90-års jubileum och passade då på att bjuda in till föreläsningar. Bland annat pratade S-kvinnors förbundsordförande Carina Olsson om den feministiska kampen i ett historiskt perspektiv. Förutom föreläsningar hanns det också med en långpromenad i vinterlandskapet. Även om det alltid är vackert runt Viskadalen så hoppas jag verkligen att det inte är någon snö kvar nästa gång jag kommer dit.

Träning, bra vanor och kvalitetstid med kidsen

 När det är kallt och grått vill jag helst bara krypa ner i sängen och sova. Det går liksom inte att peppa igång mig när det är kallt. Alltså gäller det att tvinga sig själv att komma igång! Att äta uppiggande frukost och se till att komma iväg till gymmet är två saker som alltid ger mig lite mer energi. Att dessutom få tid att umgås med kidsen en heldag utan några måsten är också sådant som ger energi och välbefinnande.

Hemma i blå huset

 När våren dröjer får en se till att låta det blomstra inomhus istället. Så här års har jag alltid tulpaner hemma vilket gör det vårfint hemma. Den märkliga maten till vänster i bilden ovan är nog den mest glädjande maten någonsin. Regina hittade en kokbok på bokrean som vi båda två köpte och sedan skulle testa. Valet föll på en rawfood korsning mellan sushi och tacos. Det tog nästan två timmar att få maten klar och det var ju tur att det var gott när vi väl var klara. Konstaterar att det hade nästan inte spelat någon roll om det varit gott eller ej så mycket som vi skrattade under tiden vi lagade maten. Har däremot svårt att se att det kommer bli en frekvent tillagad rätt här hemma.

Lunch, sol och glasspremiär

Även om värmen inte riktigt kommit ännu så har solen återvänt vilket är ljuvligt. Om det är soligt då gör det nästan inget att det är kallt ute. Fast några lite varmare dagar har det blivit och då passade vi på att ha glasspremiär på altanen. Jag har verkligen saknat att kunna sitta ute på altanen och fika och njuter av varje möjlighet.

En alldeles vanlig måndag bjöd Sophie hem Regina och mig på lunch. Vilken lyx mitt i vardagen att få komma till ett vackert dukat bord och dessutom bjudas på otroligt god mat. Mat och prat med goda vänner hör verkligen till två av livets bästa kombinationer i min mening.

Outfits och utsikt

 Två dagar i mars tillbringade jag på Vann tillsammans med ABF i hela Västra Götaland. Runt hundra folkbildare samlades under två dagar för samtal, workshops och inspiration. En riktigt fin energipåfyllning och det dessutom i en otroligt vacker miljö. Som alltid tycker jag om när en har chansen att klä upp sig till middagen och den här gången blev det en riktigt tjusig klänning från 70-talet som jag fyndat på Tradera. Härligt grön och satt helt perfekt, det var som om den var sydd för att passa just mig!

Petra och jag på kongress, tid i solen och givetvis lite tulpaner

Det skulle vara så lätt att bara klaga över vintern som aldrig vill ge med sig och tänka att mars varit en dålig månad. I själva verket har det varit en riktigt fin och som alltid mycket händelserik månad. Det har funnits stunder med en kopp kaffe på altanen, jag har haft fantastiskt vackra tulpaner här hemma, har umgåtts med familj och med fina vänner. Allt sådant där som gör livet lite extra bra!

Vårblommor, Fjällbacka och Örekilsälven

Avslutade mars med att fira påsk och att njuta av vårsolen. På långfredagen var det verkligen ljuvligt väder när jag var i Fjällbacka. På påskafton fylldes det blå huset till bredden av gäster för att fira påsk. Vi åt god mat, pratade och kvällen blev sen innan alla hade åkt hem. Det hann faktiskt bli natt och ny månad innan alla lampor släkts och det blå huset blev tyst och stilla.

Förra året

Vi är inne på årets andra månad och det har onekligen varit en intensiv början på året. Året som är får mig att tänka på året som gått och jag inser att det varit ett synnerligen händelserikt år. Mycket har varit bra men till stora delar var året vi lämnade bakom oss ett ovanligt tungt år. Ett liv består av både motgång och medgång och när dessa har balans upplevs livet som ganska behagligt. Förluster är en naturlig del av livet hur smärtsamma de än må vara. Förr eller senare kommer de att drabba oss alla även om vi givetvis önskar att det inte vore så.

2014 inleddes med en ovanligt tidig vår. Vi tjuvstartade våren lite genom att resa till Edinburgh i februari. Även om staden var inbäddad i dimma rådde där tveklöst vår och vi njöt av vårblommor och träd som var på väg att börja grönska. Vi hjälpte pappa att flytta in i en ny lägenhet i Munkedal, firade första maj och genomförde en valrörelse. En andra resa till Edinburgh hanns också med innan det var dags för Anna att ta studenten. Plötsligt var liten stor och studentbal följdes av studentmottagning. Under våren löptränade jag fokuserat med målet att klara av att springa en mil. Jag sprang längre och fortare för varje vecka och kände att jag verkligen hittat min grej. I april skadade jag min fot och även om den inte var bruten satte skadan stopp för träningen helt ett tag. Efter några veckor var det åter möjligt att träna men då gällde det att helt undvika belastning av foten. Även om jag sedan några månader tillbaka åter kan springa så är det med stor försiktighet och varken hastigheten eller distansen är i närheten av där jag var förra våren. Kombinationen av skadad fot, student för dottern och en valrörelse gjorde att jag var helt slut när sommaren började. Vårt fokus för sommaren ändrades och vi valde ett lugnare tempo än vad vi hade tänkt oss.

Sommaren som följde var helt fantastisk när det gällde vädret. Dag efter dag med strålande sol och blå himmel. Vi spenderade mycket tid i vår trädgård och nästan varje frukost åt vi i vår älskade rosenträdgård. Under sommaren gjorde vi i ordning ett växthus och utökade våra odlingar. Även om det givetvis innebar mycket jobb med mer odling så blev det också till utrymme för avkoppling. Min bästa stund på dagen under sommaren var om kvällen när jag vattnade våra odlingar. Mycket av min tid ägnades åt våra odlingar och under tiden ägnade ägnade Raimo sin tid till att bygga ett uterum i trädgården. Till Annas student hade han inte hunnit få på taket vilket innebar att vi till slut fick flytta kalaset inomhus. Efter att taket kom på plats blev uterummet ett uppskattat tillskott här hemma i Hult. När pappa fyllde 70 år i augusti var vädret ostadigt men vi kunde trots allt ha kalas i trädgården. Förutom att fira far så firades ytterligare några födelsedagar. Maken och vovven Ida fyller på samma dag och några dagar senare fyller ena barnet år. På sommarens sista dag var det min tur att fylla år och uppvaktas med tårta av familjen. Mycket av det vi hade tänkt oss för sommaren blev inte av. Mot sommarens slut blev det också tydligt att pappa blivit betydligt sämre. Från att ha orkat åka med på utflykter blev det nu svårt för honom att ens orka med söndagsmiddagen med familjen.

När sommaren skiftade till höst ägnade jag i stort sett all min tid till valrörelsen. Dels för att valet givetvis var viktigt men också som ett sätt att slippa hantera förlusten av en nära anhörig. Att det var så är enkelt att se så här i efterhand men då var det inte lika enkelt. Hösten fortsatte i ett högt tempo och valrörelsen följdes av vår bröllopsfest. Det kändes lite märkligt när dagen för festen till sist var inne. Vi hade ju väntat i tio år på vår bröllopsfest och då kändes det nästan lite overkligt att vi till sist var framme. Efter festen tillbringade Raimo och jag några härliga dagar i Krakow. Även om det hunnit bli oktober var hösten ju ovanligt mild här hemma. I Krakow fick vi förmånen att få ytterligare några dagar av sommarvärme. Verkligen en förmån att få möjligheten att förlänga den varma säsongen ännu ett litet tag. Den milda hösten innebar att vi kunde fortsätta skörda i både växthus och odlingslådor. I rosenträdgården blommade det rosor ända fram till tredje advent vilket måste vara något alldeles extraordinärt.  I odlingssäsongens slut tog jag hand om fröer och sparade dem till nästa säsong. Det skall verkligen bli spännande att se hur det fungerar att plantera dem om några veckor. Under hösten fick vi fin hjälp att ta ner träd i trädgården. Än så länge ser det ganska rörigt ut eftersom vi inte hunnit att hantera alla fällda träd ännu. Trots det känns trädgården redan nu betydligt större än tidigare.

När hösten till sist började skifta till något kyligare temperaturer åkte jag till Bommersvik för att påbörja en mycket spännande ledarskapsutbildning som fortsätter under hela våren. En otroligt fin möjlighet som jag är otroligt tacksam över att få vara delaktig i. Till första advent är det sedan några år tillbaka tradition att ha glöggmys här hemma i Hult och så även under året som gick. Alltid lika trevligt och mysigt och för mig är det då julen verkligen börjar. I december som gick fick jag åter möjligheten att besöka Dublin som är en otroligt mysig julstad. Överallt är staden ordentligt pyntad med juleljus och tomtar och annat som hör julen till. Tror att även en inbiten julhatare skulle omvändas i den miljön. Dagarna efter att jag åter kommit hem till Hult blev vi äntligen klara med ena tösens rum och hon kunde flytta in. Det tog ganska exakt två år från att vi började bygga om övervåningen tills dess båda baren hade flyttat in i sina rum. Att renovera tar alltid mer tid än vad en kan tro. Det som överskuggade allt roligt och positivt under den sena hösten och vintern var att pappa blev allt sämre. Det var flera vändor in på sjukhuset och några dagar innan jul blev han åter inlagd. Trots att jag visste att han var sjuk, att han har varit svårt sjuk hela mitt liv så blev det trots allt en chock när han faktiskt dog. På årets näst sista dag lämnade min pappa oss och han är mycket saknad.

Det nya året inleddes med saknaden efter två anhöriga och sådant tar tid att vänja sig vid. Året som gick har lärt mig att prioritera och fokusera på det som är viktigt. Familj, vänner, kalas och politik hör till det riktigt viktiga i mitt liv. Familj och vänner säger sig självt varför det är viktigt. Kalas sätter guldkant på tillvaron och är verkligen något vi har alldeles för sällan. Varför spara på något så viktigt bara till födelsedagar? Politiken till sist, den är viktig samtidigt som den gör mig alldeles matt. Ibland är de där långa mötena så outsägligt tråkiga att jag undrar varför jag alls kom på tanken att bli politiker. Men även de där mötena är viktiga även om de helt klart kan förändras. Politiken är en del av den jag är och hur jag än har försökt att vara på ett annat sätt har jag ännu inte lyckats.

Som att cykla!

Från 1994 till 2004 var jag engagerad i SSU. Engagerad är kanske inte rätt ord, SSU var hela mitt liv på den tiden och allt handlade om debatter, bokbord, flygbladsutdelning, medlemsvärvning, insändare och allt annat som hör till tiden i ungdomsförbundet till. Under de där åren besökte jag fler skolor än vad jag kan hålla räkningen på och tog debatter på löpande band. Då på den tiden var det inte något märkvärdigt utan istället ett alldeles normalt inslag i vardagen. Nu är det länge sedan jag var ute på skolor och länge sedan jag senast var i en debatt. Engagemanget idag ser lite annorlunda ut än vad det gjorde under tiden i SSU. Därför var jag faktiskt lite nervös idag när jag skulle besöka naturbruksgymnasiet i Dingle för att dela ut information och för att delta i en politisk debatt. Kände mig onekligen stolt över att få representera SSU även om jag numera är för gammal för att ens räknas som ungdomskandidat. Gränsen går vid 35 och det datumet har jag ju passerat sedan en dryg vecka tillbaka. Det visar sig dock att det där med att vara på skolkampanj är ungefär som att cykla, något som en helt enkelt bara kommer ihåg hur det skall göras. Riktigt kul att få vara med och nu har jag energi nog att klara den sista valrörelseveckan.

När jag nu skulle representera SSU så passade jag på att sno dotterns tröja. Onekligen roligt att vi delar politiken som största intresse. Blir lite full i skratt när mamma och pappa påpekar att hon är precis som jag var i den åldern, att SSU är viktigast av allt.