Vi är inne på årets andra månad och det har onekligen varit en intensiv början på året. Året som är får mig att tänka på året som gått och jag inser att det varit ett synnerligen händelserikt år. Mycket har varit bra men till stora delar var året vi lämnade bakom oss ett ovanligt tungt år. Ett liv består av både motgång och medgång och när dessa har balans upplevs livet som ganska behagligt. Förluster är en naturlig del av livet hur smärtsamma de än må vara. Förr eller senare kommer de att drabba oss alla även om vi givetvis önskar att det inte vore så.
2014 inleddes med en ovanligt tidig vår. Vi tjuvstartade våren lite genom att resa till Edinburgh i februari. Även om staden var inbäddad i dimma rådde där tveklöst vår och vi njöt av vårblommor och träd som var på väg att börja grönska. Vi hjälpte pappa att flytta in i en ny lägenhet i Munkedal, firade första maj och genomförde en valrörelse. En andra resa till Edinburgh hanns också med innan det var dags för Anna att ta studenten. Plötsligt var liten stor och studentbal följdes av studentmottagning. Under våren löptränade jag fokuserat med målet att klara av att springa en mil. Jag sprang längre och fortare för varje vecka och kände att jag verkligen hittat min grej. I april skadade jag min fot och även om den inte var bruten satte skadan stopp för träningen helt ett tag. Efter några veckor var det åter möjligt att träna men då gällde det att helt undvika belastning av foten. Även om jag sedan några månader tillbaka åter kan springa så är det med stor försiktighet och varken hastigheten eller distansen är i närheten av där jag var förra våren. Kombinationen av skadad fot, student för dottern och en valrörelse gjorde att jag var helt slut när sommaren började. Vårt fokus för sommaren ändrades och vi valde ett lugnare tempo än vad vi hade tänkt oss.
Sommaren som följde var helt fantastisk när det gällde vädret. Dag efter dag med strålande sol och blå himmel. Vi spenderade mycket tid i vår trädgård och nästan varje frukost åt vi i vår älskade rosenträdgård. Under sommaren gjorde vi i ordning ett växthus och utökade våra odlingar. Även om det givetvis innebar mycket jobb med mer odling så blev det också till utrymme för avkoppling. Min bästa stund på dagen under sommaren var om kvällen när jag vattnade våra odlingar. Mycket av min tid ägnades åt våra odlingar och under tiden ägnade ägnade Raimo sin tid till att bygga ett uterum i trädgården. Till Annas student hade han inte hunnit få på taket vilket innebar att vi till slut fick flytta kalaset inomhus. Efter att taket kom på plats blev uterummet ett uppskattat tillskott här hemma i Hult. När pappa fyllde 70 år i augusti var vädret ostadigt men vi kunde trots allt ha kalas i trädgården. Förutom att fira far så firades ytterligare några födelsedagar. Maken och vovven Ida fyller på samma dag och några dagar senare fyller ena barnet år. På sommarens sista dag var det min tur att fylla år och uppvaktas med tårta av familjen. Mycket av det vi hade tänkt oss för sommaren blev inte av. Mot sommarens slut blev det också tydligt att pappa blivit betydligt sämre. Från att ha orkat åka med på utflykter blev det nu svårt för honom att ens orka med söndagsmiddagen med familjen.
När sommaren skiftade till höst ägnade jag i stort sett all min tid till valrörelsen. Dels för att valet givetvis var viktigt men också som ett sätt att slippa hantera förlusten av en nära anhörig. Att det var så är enkelt att se så här i efterhand men då var det inte lika enkelt. Hösten fortsatte i ett högt tempo och valrörelsen följdes av vår bröllopsfest. Det kändes lite märkligt när dagen för festen till sist var inne. Vi hade ju väntat i tio år på vår bröllopsfest och då kändes det nästan lite overkligt att vi till sist var framme. Efter festen tillbringade Raimo och jag några härliga dagar i Krakow. Även om det hunnit bli oktober var hösten ju ovanligt mild här hemma. I Krakow fick vi förmånen att få ytterligare några dagar av sommarvärme. Verkligen en förmån att få möjligheten att förlänga den varma säsongen ännu ett litet tag. Den milda hösten innebar att vi kunde fortsätta skörda i både växthus och odlingslådor. I rosenträdgården blommade det rosor ända fram till tredje advent vilket måste vara något alldeles extraordinärt. I odlingssäsongens slut tog jag hand om fröer och sparade dem till nästa säsong. Det skall verkligen bli spännande att se hur det fungerar att plantera dem om några veckor. Under hösten fick vi fin hjälp att ta ner träd i trädgården. Än så länge ser det ganska rörigt ut eftersom vi inte hunnit att hantera alla fällda träd ännu. Trots det känns trädgården redan nu betydligt större än tidigare.
När hösten till sist började skifta till något kyligare temperaturer åkte jag till Bommersvik för att påbörja en mycket spännande ledarskapsutbildning som fortsätter under hela våren. En otroligt fin möjlighet som jag är otroligt tacksam över att få vara delaktig i. Till första advent är det sedan några år tillbaka tradition att ha glöggmys här hemma i Hult och så även under året som gick. Alltid lika trevligt och mysigt och för mig är det då julen verkligen börjar. I december som gick fick jag åter möjligheten att besöka Dublin som är en otroligt mysig julstad. Överallt är staden ordentligt pyntad med juleljus och tomtar och annat som hör julen till. Tror att även en inbiten julhatare skulle omvändas i den miljön. Dagarna efter att jag åter kommit hem till Hult blev vi äntligen klara med ena tösens rum och hon kunde flytta in. Det tog ganska exakt två år från att vi började bygga om övervåningen tills dess båda baren hade flyttat in i sina rum. Att renovera tar alltid mer tid än vad en kan tro. Det som överskuggade allt roligt och positivt under den sena hösten och vintern var att pappa blev allt sämre. Det var flera vändor in på sjukhuset och några dagar innan jul blev han åter inlagd. Trots att jag visste att han var sjuk, att han har varit svårt sjuk hela mitt liv så blev det trots allt en chock när han faktiskt dog. På årets näst sista dag lämnade min pappa oss och han är mycket saknad.
Det nya året inleddes med saknaden efter två anhöriga och sådant tar tid att vänja sig vid. Året som gick har lärt mig att prioritera och fokusera på det som är viktigt. Familj, vänner, kalas och politik hör till det riktigt viktiga i mitt liv. Familj och vänner säger sig självt varför det är viktigt. Kalas sätter guldkant på tillvaron och är verkligen något vi har alldeles för sällan. Varför spara på något så viktigt bara till födelsedagar? Politiken till sist, den är viktig samtidigt som den gör mig alldeles matt. Ibland är de där långa mötena så outsägligt tråkiga att jag undrar varför jag alls kom på tanken att bli politiker. Men även de där mötena är viktiga även om de helt klart kan förändras. Politiken är en del av den jag är och hur jag än har försökt att vara på ett annat sätt har jag ännu inte lyckats.
