Förra året

Vi är inne på årets andra månad och det har onekligen varit en intensiv början på året. Året som är får mig att tänka på året som gått och jag inser att det varit ett synnerligen händelserikt år. Mycket har varit bra men till stora delar var året vi lämnade bakom oss ett ovanligt tungt år. Ett liv består av både motgång och medgång och när dessa har balans upplevs livet som ganska behagligt. Förluster är en naturlig del av livet hur smärtsamma de än må vara. Förr eller senare kommer de att drabba oss alla även om vi givetvis önskar att det inte vore så.

2014 inleddes med en ovanligt tidig vår. Vi tjuvstartade våren lite genom att resa till Edinburgh i februari. Även om staden var inbäddad i dimma rådde där tveklöst vår och vi njöt av vårblommor och träd som var på väg att börja grönska. Vi hjälpte pappa att flytta in i en ny lägenhet i Munkedal, firade första maj och genomförde en valrörelse. En andra resa till Edinburgh hanns också med innan det var dags för Anna att ta studenten. Plötsligt var liten stor och studentbal följdes av studentmottagning. Under våren löptränade jag fokuserat med målet att klara av att springa en mil. Jag sprang längre och fortare för varje vecka och kände att jag verkligen hittat min grej. I april skadade jag min fot och även om den inte var bruten satte skadan stopp för träningen helt ett tag. Efter några veckor var det åter möjligt att träna men då gällde det att helt undvika belastning av foten. Även om jag sedan några månader tillbaka åter kan springa så är det med stor försiktighet och varken hastigheten eller distansen är i närheten av där jag var förra våren. Kombinationen av skadad fot, student för dottern och en valrörelse gjorde att jag var helt slut när sommaren började. Vårt fokus för sommaren ändrades och vi valde ett lugnare tempo än vad vi hade tänkt oss.

Sommaren som följde var helt fantastisk när det gällde vädret. Dag efter dag med strålande sol och blå himmel. Vi spenderade mycket tid i vår trädgård och nästan varje frukost åt vi i vår älskade rosenträdgård. Under sommaren gjorde vi i ordning ett växthus och utökade våra odlingar. Även om det givetvis innebar mycket jobb med mer odling så blev det också till utrymme för avkoppling. Min bästa stund på dagen under sommaren var om kvällen när jag vattnade våra odlingar. Mycket av min tid ägnades åt våra odlingar och under tiden ägnade ägnade Raimo sin tid till att bygga ett uterum i trädgården. Till Annas student hade han inte hunnit få på taket vilket innebar att vi till slut fick flytta kalaset inomhus. Efter att taket kom på plats blev uterummet ett uppskattat tillskott här hemma i Hult. När pappa fyllde 70 år i augusti var vädret ostadigt men vi kunde trots allt ha kalas i trädgården. Förutom att fira far så firades ytterligare några födelsedagar. Maken och vovven Ida fyller på samma dag och några dagar senare fyller ena barnet år. På sommarens sista dag var det min tur att fylla år och uppvaktas med tårta av familjen. Mycket av det vi hade tänkt oss för sommaren blev inte av. Mot sommarens slut blev det också tydligt att pappa blivit betydligt sämre. Från att ha orkat åka med på utflykter blev det nu svårt för honom att ens orka med söndagsmiddagen med familjen.

När sommaren skiftade till höst ägnade jag i stort sett all min tid till valrörelsen. Dels för att valet givetvis var viktigt men också som ett sätt att slippa hantera förlusten av en nära anhörig. Att det var så är enkelt att se så här i efterhand men då var det inte lika enkelt. Hösten fortsatte i ett högt tempo och valrörelsen följdes av vår bröllopsfest. Det kändes lite märkligt när dagen för festen till sist var inne. Vi hade ju väntat i tio år på vår bröllopsfest och då kändes det nästan lite overkligt att vi till sist var framme. Efter festen tillbringade Raimo och jag några härliga dagar i Krakow. Även om det hunnit bli oktober var hösten ju ovanligt mild här hemma. I Krakow fick vi förmånen att få ytterligare några dagar av sommarvärme. Verkligen en förmån att få möjligheten att förlänga den varma säsongen ännu ett litet tag. Den milda hösten innebar att vi kunde fortsätta skörda i både växthus och odlingslådor. I rosenträdgården blommade det rosor ända fram till tredje advent vilket måste vara något alldeles extraordinärt.  I odlingssäsongens slut tog jag hand om fröer och sparade dem till nästa säsong. Det skall verkligen bli spännande att se hur det fungerar att plantera dem om några veckor. Under hösten fick vi fin hjälp att ta ner träd i trädgården. Än så länge ser det ganska rörigt ut eftersom vi inte hunnit att hantera alla fällda träd ännu. Trots det känns trädgården redan nu betydligt större än tidigare.

När hösten till sist började skifta till något kyligare temperaturer åkte jag till Bommersvik för att påbörja en mycket spännande ledarskapsutbildning som fortsätter under hela våren. En otroligt fin möjlighet som jag är otroligt tacksam över att få vara delaktig i. Till första advent är det sedan några år tillbaka tradition att ha glöggmys här hemma i Hult och så även under året som gick. Alltid lika trevligt och mysigt och för mig är det då julen verkligen börjar. I december som gick fick jag åter möjligheten att besöka Dublin som är en otroligt mysig julstad. Överallt är staden ordentligt pyntad med juleljus och tomtar och annat som hör julen till. Tror att även en inbiten julhatare skulle omvändas i den miljön. Dagarna efter att jag åter kommit hem till Hult blev vi äntligen klara med ena tösens rum och hon kunde flytta in. Det tog ganska exakt två år från att vi började bygga om övervåningen tills dess båda baren hade flyttat in i sina rum. Att renovera tar alltid mer tid än vad en kan tro. Det som överskuggade allt roligt och positivt under den sena hösten och vintern var att pappa blev allt sämre. Det var flera vändor in på sjukhuset och några dagar innan jul blev han åter inlagd. Trots att jag visste att han var sjuk, att han har varit svårt sjuk hela mitt liv så blev det trots allt en chock när han faktiskt dog. På årets näst sista dag lämnade min pappa oss och han är mycket saknad.

Det nya året inleddes med saknaden efter två anhöriga och sådant tar tid att vänja sig vid. Året som gick har lärt mig att prioritera och fokusera på det som är viktigt. Familj, vänner, kalas och politik hör till det riktigt viktiga i mitt liv. Familj och vänner säger sig självt varför det är viktigt. Kalas sätter guldkant på tillvaron och är verkligen något vi har alldeles för sällan. Varför spara på något så viktigt bara till födelsedagar? Politiken till sist, den är viktig samtidigt som den gör mig alldeles matt. Ibland är de där långa mötena så outsägligt tråkiga att jag undrar varför jag alls kom på tanken att bli politiker. Men även de där mötena är viktiga även om de helt klart kan förändras. Politiken är en del av den jag är och hur jag än har försökt att vara på ett annat sätt har jag ännu inte lyckats.

Student i Hult

Igår hade vi studentfirande här i Hult. Vår Anna har nu tagit klivet ut i vuxenlivet och har lämnat gymnasiet bakom sig. Så stor skillnad blir det kanske inte nu med en gång eftersom hon fortfarande bor kvar hemma. Det är nog först till hösten när hon inte skall gå till skolan som hon själv kommer att märka den stora skillnaden.

Dagen började kvart i sex på morgonen med smink och hårfix innan studenten skulle ge sig av till skolan för sista gången. Sedan följde förberedelser hemma och efter det traditionellt utspringande av studenter följt av flakåkning och till sist färd hem till Hult.

Väderprognosen för dagen var tämligen osäker men till slut valde vi att trots allt hålla kalaset ute som planerat. Även om väggar och tak inte är på plats ännu så kändes det faktiskt som ett riktigt hus. Det kommer bli bra det där uterummet när det är klart.

Efter en stund fick jag dock en känsla av att gästerna hellre ville gå in!

Alltså flyttades kalaset in för presentöppning och tårtätande. Katten Elvis ville också vara med på ett hörn när det gällde Annas paket. Han var ju faktiskt hennes present när hon fyllde 13 år. Anna fick helt fantastiskt fina och genomtänkta presenter och jag blir verkligen rörd över alla fina människor som finns i vårt liv.

Tårtan blev densamma som när bokdamerna var på besök får en tid sedan. Då smyckades den med syren men nu när den blommat över fick det bli något annat istället och det blev ju inte så tokigt det heller.

Vi var några som dagen till ära tagit på oss våra studentmössor och konstaterade att vi också tagit studenten. För Reginas del var det fem år sedan och för min del har det hunnit gå femton år. Ibland undrar jag hur snabbt de där åren egentligen har passerat. Det känns som om det var ganska nyss jag klev ut genom dörrarna på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Samtidigt känns det som att mins femtio år måste ha passerat sedan dess med tanke på allt som hunnit hända på dessa år. När Anna om femton år tänker tillbaka på de år som passerar sedan hon tagit studenten då kommer jag stå bredvid och till min fasa inse att trettio år passerat sedan min egen student!

En lång dags färd mot bal

Hela vår lördag kom att handla om smink, lockar, smycken, klänning och allt annat som hör studentbalen till. Magda och jag skulle hjälpa Anna att göra sig tjusig inför sitt livs första bal och det är onekligen en viktig uppgift att få.

Alltså packades smink i mängder ner i den tjusiga sminkväskan. Är det bal måste ju även sminket packas tjusigt! Jag packade även ner lite extra av allt i fall något till slut inte skulle kännas helt rätt. Magda fick ägna sig år lockar och att få till den tjusiga frisyren medan jag ägnade mig åt sminket. Lite extra efterforskning för att få till den rätta looken.

Annas studentbal var på Gustavsberg i Uddevalla. För den som har vägarna förbi Uddevalla är det onekligen en plats värd att besöka. Dessutom finns där ett trevligt litet café med utsikt över havet.

Det är så klart svårt att inte vara partisk när det gäller ens eget barn men jag tycker nog att Anna var allra tjusigast i sin fina vintageklänning. Efter många dagars strykning fick hon äntligen ordning på den även om hon ett tag misströstade. Anna och Johan såg dessutom till att efter förmaningar från Annas mamma hitta en slips som matchade klänningen perfekt. Till frisyren och sminket hittade vi inspiration från den förträffliga boken Vintagefrisyrer.

Eftersom klänningen var så enkel valde vi att sy fast lite bling som blickfång. Det är en av mina favoritbroscher som gått sönder men fungerade alldeles utmärkt att sy fast. Halsbandet är nytt men i gammal stil medan väskan är äkta gammal och i samma ålder som klänningen

Johan är över två meter lång så för att Anna skulle slippa känna sig kort såg hon till att satsa på riktigt höga klackar. Dessa inhandlades i Skottland när vi var där i februari. Det var som att befinna sig i ett parallellt universum eftersom Anna köpta höga klackar och jag köpte lågskor! Nåväl det var strålande vackert väder i lördags och Anna och hennes vänner var mycket nöjda med sin studentbal. Nu återstår bara själva studentdagen och sedan kliver de ut i vuxenlivet!

En mardröm i turkos tyll

På lördag är det dags för Annas studentbal och efter det är det snart tid för studenten och vuxenlivet. Balklänningen inhandlades redan för två år sedan så allt borde ju vara lugnt och skönt nu dagarna innan balen!

Annas klänning är från femtiotalet och även om den är i bra skick är det inte helt perfekt. Dessutom var den lite för stor och behövde sys in för att passa än bättre. Nåväl det där är mindre justeringar. Särskilt när vi har förmånen att kunna utnyttja Magda till själva arbetet. Att vara både trädgårdsmästare och sömmerska är inte illa.

Fast så behövde klänningen tvättas för att vara redo för användning. Plötsligt förvandlades en tylldröm till en mardröm. Tyllen har dragit ihop sig och det skiljer inte bara någon centimeter här och var utan snarare någon decimeter. Vi ägnar nu våra dagar åt att stryka tyll för att åtgärda problemet. Tänker att på alla dessa timmar hade vi (läs Magda) kunnat sy en helt ny klänning. Fast då hade det ju inte varit en vintageklänning och det är ju lite synd att gå miste om.

Nåväl det skiljer nu inte lika mycket som tidigare och vi har ju flera dagar till på oss att stryka. Själv gör jag en notering i hjärnarkivet att när det är dags för de yngre tjejerna att gå på bal då får det gärna vara vintage om de vill men i fortsättningen lägger jag in mitt veto mot aftonklänningar i tyll!

Fullt med aktivitet!

Söndagen sägs ju vara vilodagen men så är inte fallet här i Hult. Våra söndagar är ständigt fyllda av aktiviteter och det brukar således alltid vara full fart. Söndagarna inleds vanligen med träning och så även denna söndag. Gårdagens träning följdes sedan av lunch tillsammans med goda vänner, fika med andra vänner och till sist en liten kort stunds friluftsliv.

Vi fikade hemma hos Magdalena. Hon fungerar som familjens frisör, trädgårdsmästare och sömmerska. vad gäller hårklippning går det alldeles utmärkt att betala med fika. På översta lagret ligger hembakade brownies med tranbär. Oj oj så gott helt klart en ny favoritsmaksättning på brownies!

Här har vi Anna iklädd nattlinne som skall omvandlas till tjusig studentklänning. Igår testades klänningen med hennes skyhöga klackar för att se vilken längd klänningen skall kortas till. Tyget hon håller upp är ett tyg som min farmor haft liggandes sedan 40-talet som jag fick någon gång på 90-talet. Nu äntligen skall det användas och bli till underkjol till Annas klänning.

En stund vid vattnet hanns också med och jag kunde inte låta bli att ta av mig kappan och njuta av att det faktiskt var så pass varmt att det var möjligt!

En otroligt aktivitetsfylld dag ledde till att jag somnade i fåtöljen innan klockan var 20. Konstaterade att det var klokast att inte försöka fylla söndagen med mer innehåll och bytte fåtöljen mot sängen och begav mig till drömmarnas land.

Förberedelser

Om några månader tar min dotter Anna studenten men redan nu har förberedelserna påbörjats. Både studentklänningen och balklänningen är inhandlade sedan länge men nu skall båda sys om. Aftonklänningen är en riktig retrodröm i blekturkos tyll från 1950-talet som sin ålder till trots är i riktigt fint skick. Några smärre justeringar skall göras för att den skall vara redo till att användas på balen. Det som återstår är att hitta ett par passande skor som dels passar klänningen och som dottern står ut i att gå med hela kvällen. Hon har nämligen inte ärvt min förkärlek till att gå i klackar. Hon har motvilligt accepterat att hennes klänning förtjänar klackar så då gäller det att smida medan järnet är varmt.

Studentklänningen är en vit klänning helt i siden från 1960-talet. Undrar vad den tidigare ägaren hade tyckt om att Anna skall bära den på sin student, klänningen är nämligen egentligen ett riktigt tjusigt nattlinne! Nu skall dock nattlinnet fodras med fodertyg och dessutom förses med ett spetstyg som jag för många år sedan fått av min farmor. Hon hade haft tyget liggandes länge, troligen sedan 1940-talet men aldrig fått någon användning för det. Hon ville dock inte göra sig av med det eftersom det var så fint. Nu kommer det att bli fin dekor till Annas studentklänning och det skall onekligen bli spännande att se det färdiga resultatet.

Här är Anna i sin fina balklänning. Bilden togs dock för nästan två år sedan då vi lånat kläder till en modevisning. Anna blev så förtjust i klänningen att det kändes klokt att slå till trots att det var långt kvar till hennes student. Nu är det bara några månader kvar och jag är tacksam över att ha min goda vän Magdalena att tillgå när klänningarna skall sys om eftersom sömnad inte hör till något som jag behärskar. Någon gång skall jag lära mig men just nu lämnar jag med varm hand över klänningarna till den som kan.

Skriverier

I förra veckan skrev jag ett gäng artiklar till Livåleva om studenten. Det var riktigt roliga artiklar att jobba med men också mycket arbete. Förutom att söka bakgrundsmaterial till artiklarna så krävdes mycket planering för att genomföra fotograferingarna som krävdes också. Det tar onekligen en hel del tid men oj så roligt att få jobba med. Artikeln Vad är väl en bal på slottet? Har jag redan delat men gå gärna in och läs även Tips för studentmottagningen och Studentdagen och Sjung om studentens lyckliga dag.

Alla artiklar blir givetvis inte lika arbetskrävande men det är roligt att kunna göra lite större projekt ibland. Vårt nästa stora projekt ligger några veckor fram i tiden och då kommer det att handla om bröllop. Det kommer bli artiklar om själva bröllopsdagen men också om den juridiska innebörden i att vara gift och lite annat smått och gott som hör bröllopet till. Givetvis kommer detta också att innebära att det blir en bröllopsfotografering. Vi planerar redan för fullt och bland annat har fem meter tyll inhandlats. Man måste ju ha massor av tyll när det skall fotograferas! Största problemet just nu är att få fatt i en brudklänning i rätt storlek. Fotomodeller, plats och rekvisita är ordnat. Jag har beställt bra väder eftersom vi skall vara utomhus. Känner mig lika förväntansfull inför detta som när balkläder och studentkläder skulle fotograferas. Tänk vilket roligt jobb Regina och jag har!

Anna och Alexandra visar upp tjusiga studentskor. Tänker att de högra skorna skulle passa in i min garderob! Klänningen Anna har på sig är Reginas studentklänning och klänningen Alexandra har på sig är hennes mormors från 60-talet. Skorna har vi fått låna av EMA skor i Munkedal.

Halsbandet Alexandra har på sig hör till ett av mina absoluta favoriter. Det ger kontrast till en enkel klänning men passar också till en klänning som tar mer plats.

Ett år kvar innan Anna skall ta studenten. Mössan är faktiskt min studentmössa!

Annas klänning är faktiskt ett loppisfynd för 40 kronor. Klänningen var aldrig använd och prislappen satt kvar!

Min vackra dotter!

Alexandra är verkligen rolig att både styla och fotografera. Hon kan vara både elegant och tuff och blir alltid bra på bild.