Krukväxter och spetsgardiner

Ibland upptäcker man märkliga saker. Idag när jag vattnade husets blommor upptäckte jag att en blomma som jag räknat ut plötsligt fått nytt liv. Det är egentligen en blomgrupp som jag gjorde till påsk. Någon av plantorna i gruppen trivdes inte så bra och överlevde bara några veckor. Sen var tanken att de vissnade blommorna skulle ersättas så gruppen blev fin igen men det blev som aldrig av. Istället blev gruppen stående i biblioteket och har levt en tynande tillvaro. För någon dryg vecka sedan hade jag tänkt lägga den i komposten men så såg jag att blomman trots allt levde.

 Idag kan jag konstatera att blomman inte bara lever utan visar prov på en fantastisk växtkraft med långa revor som slingrar sig iväg.

Hittar man som krukväxt inte något att klättra längs så går det ju alldeles utmärkt att klättra i spetsgardinen!

En viktig födelsedag!

Idag fyller vår dotter Anna 18 år! Undrar lite hur hon har kunnat bli så stor, det var ju alldeles nyss som ho var en busig lite unge. Nu är hon istället en vuxen och klok kvinna. Tycker det var alldeles nyss jag själv var 18 år men inser att det är nästan ett halvt liv sedan. Då var jag precis som min dotter politiskt engagerad och drivande i frågor som jag tror på. Känner mig stolt över att Anna har ett starkt samhällsengagemang och en vilja att förändra världen.

Att fylla 18 år är stort även om det i sig inte förändrar så mycket i själva stunden. På pappret är hon nu vuxen men hon bor fortfarande hemma och går fortfarande på gymnasiet precis som igår när hon inte var myndig.

Några månader till bor hon hemma innan det är dags att ta steget ut i vuxenlivet och ut i stora världen. Bokstavligt talat ut i stora världen eftersom Anna efter gymnasiet har planerat att tillbringa ett år i Namibia. Planen är att arbeta som volontär och jag är övertygad om att det kommer att bli en fantastisk upplevelse för henne.

Idag har dottern firats med sång på morgonen men resten av firandet sparas till på lördag då det är dags för kalas.

Vår blivande loppis

I somras när vi hade loppis i trädgården föddes tanken på att ha en loppis lite mer permanent här hemma. Vårt förråd är en passande plats men såg ut att vara fallfärdigt även om så inte var fallet. Det är ett ordentligt byggt hus som är murat och slammat och målat. För många år sedan när vägen skulle bättras på och ett dike grävas så flyttade man på en sten i grunden som till slut fick ett av husets hörn att rasa. När vi köpte huset i Hult funderade vi på att riva förrådet, men det visade sig vara riktigt stabilt trots att ena hörnet saknades och att taket på grund av detta satt lite på sniskan. När vi bytte taket på huset förra året sparade vi plåten från taket och använde den till att byta ut taket på förrådet. Med tanke på att det taket var från 50-talet var det ett lyft att få dit ett tak från 80-talet istället. Dessvärre är de bilder jag har på förrådet från när de såg ut som värst analoga så jag får ta och scanna in dem en dag för att visa er.

Även om förrådet var stabilt så kändes det lite konstigt att stå inne i huset och ser hur taket satt på sniskan. Dessutom var båda förrådets fönster trasiga. I sommar har Raimo sett till att byta ut dess fönster mot bättre begagnade. Vi har samlat på oss för att kunna bygga växthus men några fungerade utmärkt i förrådet. Sedan har förrådet isolerats och klätts invändigt med träpanel. Hörnet är uppmurat och taket sitter inte längre på sniskan. Nu skall träpanelen målas vit och elen som dragits dit skall kopplas in. Huset skall också målas och förses med en stege upp till vinden. Sen är det bara att börja fundera över hur vi bäst inreder vårt förråd till en inspirerande och mysig sommarloppis.

Här är alltså vår blivande loppis. Nästan så jag funderar på att låta bli att måla panelen. Gillar den lite ruffiga känslan som de ommålade brädorna ger. Fast det är mer praktiskt att måla så det blir nog vita väggar.

Det är fortsatt varmt i Hult om kvällen och jag njuter för varje dag som kylan håller sig borta. Tids nog kan den komma, men än vill jag kunna njuta av en mild och skön höst!

Söders Nostalgi

I Uddevalla ligger en riktigt trevlig vintagebutik som heter Söders Nostalgi. Den är inte så stor och har satsat på få saker som exponeras väl istället för många saker. Det är en riktigt trevlig butik och det var där jag hittade mina fina kavaj för någon vecka sedan. Varje sak som finns till försäljning är noga utvald och allt är både helt och rent och det är verkligen ett nöje att göra ett besök.

För mig som van loppisbesökare går det dock inte att låta bli att jämföra vad sakerna kostar om jag köper dem på en loppis. Skillnaden är onekligen markant! Fast det här är inte en loppis, det är en vintagebutik. På en loppis är kanske nittio procent ointressant, nio procent intressant och inte ens en procent är sådant man kan tänka sig att köpa. Som jag ser det är det en del av charmen, men det är också tidsödande. På Söders Nostalgi känns allt som finns till försäljning intressant och någon har redan gjort jobbet att gå igenom loppisarna i jakt på de riktiga fynden.

Jag gillar att det inte är så mycket saker framme, det gör det lättare att faktiskt se vad som finns där.

Ska jag klaga på något så är det kanske att utbudet av kläder är i minsta laget. Oftast riktigt små storlekar dessutom. Å andra sidan håller kläderna riktigt hög kvalitet och jag är riktigt nöjd med de köp jag har gjort.

Runt omkring i butiken finns fina små stilleben.

Resväskor är idag något som är svårt att hitta. För femton år sedan kunde jag hitta flera vid ett loppisbesök och kanske ge en tia per väska. Idag har fler än jag insett hur otroligt trevligt det är med gamla väskor och på loppisarna är det nästan omöjligt att hitta några.

Den som besöker Uddevalla blir inte besviken av att besöka Söders nostalgi!

Ibland...

Ibland kan jag känna en trötthet inför tillvaron och undrar varför något aldrig bara kan vara enkelt. Vi står inför att påbörja fertilitetsbehandlingar efter många års väntande och jag hade äntligen börjat våga hoppas. Min vikt var tidigare ett hinder för att vi skulle få göra fertilitetsbehandlingar. Att få ordning på vikten tog några år och jag har tidigare berättat att jag för drygt ett år sedan gjorde en gastric bypass. Kändes märkligt idag när läkaren påpekade att jag bör fundera över min vikt. Jag är fullt medveten om att jag inte är jättesmal men jag väger idag som många andra. Har haft ett BMI på 44 och ligger idag under 30 vilket jag är fantastiskt glad över. Inför framtida behandlingar vill dock läkaren att jag börjar träna och tänker på vad jag äter. Blir så trött känner jag men vet samtidigt att mat och träning är något jag har koll på. Känner mig ledsen rakt igenom idag, efter samtalet med läkaren. Man tänker sig nu en annan plan än tidigare vilket innebär att vi inte kommer påbörja några behandlingar i år utan istället till våren OM det blir aktuellt. Nu flyttas vi till en annan enhet, där nya läkare skall ta beslut om vi verkligen kan göra behandlingarna. Blir arg på mig själv för att jag började våga hoppas, vågade tänka tanken fullt ut att det skulle kunna vara möjligt.

Jag är otroligt tacksam för de barn vi har. Önskar så att jag skulle få möjligheten att få vara med från allra första början, få uppleva att vara gravid och att få hålla mitt nyfödda barn. Kanske blir det så men just nu har jag svårt att våga hoppas.

Ljum oktobervind

När jag var ute med hunden den sista gången för kvällen reagerar jag över den ljumma vinden. Trots att klockan är mycket är det 13 grader ute och det mer bistra vädret som vi vant oss vid verkar ha gett sig av för nu. Skönt när hösten får vara ljum, det är så mycket lättare att njuta av tillvaron då!

 Idag tog vi vår vanliga runda i skogen maken, hunden, katten och jag. Tänk så många gånger vi har promenerat just den vägen och så många kort jag tagit på en plats som är oss så välbekant. Där finns en vacker gärdesgård som jag följde lite längre än vanligt idag på jakt efter en mer intressant bild. Lade plötsligt märke till att där fanns en öppning i gärdesgården som jag tidigare inte lagt märke till. Jag brukar inte gå åt det hållet annars. En öppning i en mur är ju lite spännande och inbjuder till nya stigar att trampa på.

När vi passerat genom gärdesgården kom vi ut till en öppen plats. En perfekt äng för picknick tänker jag! Dessutom ligger den alldeles nära vilket gör den till ett enkelt utflyktsmål i vardagen, sådana är bra att ha på lager! När vi stegade runt där på ängen slogs jag av att platsen saknade ett hus. Det var någonting i helheten som gjorde det tydligt att ett hus eller kanske en hel gård saknades.

Maken protesterade lite när jag bestämt började leta efter spår och menade att det kunde ju ta timmar att hitta. Bara några minuter senare hittade vi vad som ser ut att vara resterna av någon form av husgrund. Något har jag således lärt mig av att gå en tvärvetenskaplig utbildning där etnologi, arkeologi och historia ingår. Precis i programmets början hade vi en kurs som handlade om landskap och hur man kan se spår av historien i dagens landskap. Spännande att kunna tillämpa sina kunskaper på skogspromenaden. För säkerhets skull är det nog bäst att tillägga att jag inte tror att stenarna på bilden ovan är en husgrund utan en gärdesgård. De spår vi hittade gjorde sig inte riktigt på bild så det får vi lämna till fantasin istället.

 Ida och Elvis brydde sig inte så noga över vad vi gjorde, men var båda nöjda över att den vanliga promenaden blev längre än vanligt. Härligt att se hund och katt leka tillsammans. Bättre vänner finns inte!

Den nya veckans första dag är till ända och det har onekligen varit en bra inledning. Den här dagen har bjudit på härlig skogspromenad, uppsatsarbete, fina loppisfynd och dessutom en träff med de övriga damerna i min bokcirkel.

Ny kappa

I fredags när vi precis skulle åka hemifrån sa jag till Raimo att jag verkligen behöver en ny kappa. Visserligen har jag två men båda har blivit så stora att det inte funkar längre. Att köpa kappa är dock ett stort projekt och dessutom dyrt. Den skall sitta bra, vara snygg och dessutom är det viktigt att få plats med flera lager kläder under. En kappa är en investering för många år framöver så det är ett köp som behöver ta lite tid och inte rusas fram. Jag kände dock att jag inte riktigt ville ta tag i att köpa ny kappa. Det senaste året har jag bytt så många storlekar att jag inte tror att det stannat ännu. Med tanke på att en kappa är något som jag anser att man köper sällan blir det alltså ett svårt köp eftersom jag inte säkert vet vilken storlek som gäller om ett halvår eller till nästa säsong.

Tänk då så praktiskt att Röda korset i fredags hade loppis på torget i Munkedal. Där hängde en söt grå kappa med luva för endast trettio kronor. Tänkte att de märkt den fel, men så var inte fallet. För trettio kronor fick jag således en för mig alldeles ny ullkappa. Den passade alldeles utmärkt och med tanke på priset så gör det inte så mycket om den är för stor om några månader.

Ull är ett fantastiskt material som värmer fast det blivit vått. Ett perfekt kappmaterial i vårt klimat således!

Då är jag redo för den kallare delen av hösten och för vintern. Kanske är det ljust därför som det idag blåser ljumma vindar i Hult!