Vardagsplanering

Jag är en planeringsmänniska! Älskar att planera, skriva listor och sedan kunna stryka och bocka av. Vi är en aktiv familj som ofta är på språng och då är planering och struktur alldeles nödvändigt för att vardagen skall fungera. Bästa hjälpen för en fungerande vardag är som jag ser det vår matplanering. Jag sätter mig ungefär varannan månad och planerar middagarna för de kommande två månaderna. Från början planerade jag två veckor i taget, men eftersom det tar tid att sitta och gå igenom recept och få till bra matveckor så var det lika bra att ta ett lite större grepp. Jag återanvänder ofta de gamla planeringarna och lägger in familjens favoriter i den nya planeringen. Samtidigt älskar jag att testa nya recept och pröva ny mat vilket gör att det blir mycket omväxling också.

Under en tid i början av året orkade jag inte ta tag i att göra en ny planering, det var så mycket annat som pockade på både tid och uppmärksamhet. Alltså stod jag varje eftermiddag och konstaterade att jag hade inte en aning om vad det skulle bli till middag och visste knappt ens vad vi hade hemma. Utan planering blev det tråkig mat, utan variation eller inspiration. Alltså var det bara att ta sig tiden att sätta sig ner med kokböckerna, några dessutom alldeles nya för lite extra inspiration och sen kunde planerandet börja. Jag gillar ordning och reda helt enkelt och nu är allt i sin ordning när min matplanering åter är på plats. Jag vet vad som skall lagas och med det också vad jag behöver handla. Praktiskt, smidigt och skönt. Dessutom en anledning till att med jämna mellanrum se det som alldeles nödvändigt att investera i nya kokböcker.

Helgens loppor

I lördags lyckades jag vara riktigt effektiv och hann med en loppisrunda innan det var dags för årsstämma med Aldir kulturkooperativ. Eftersom året inleddes med att vi publicerade vår bok Berättelser från Gamlestaden kändes det som en synnerligen rolig årsstämma. Kan också vara så att jag var på gott humör efter min loppisshopping med mor och syster tidigare på dagen.

En ny handväska, två koftor och en tunika till den totala kostnaden 160 kronor! Onekligen bra fyndat särskilt som jag länge varit på jakt efter en bra vardagsväska. Just i vardagen när jag går mellan olika möten behöver jag ofta ha en rymlig väska. Samtidigt vill jag att den skall vara snygg och smidig. Inte helt enkla krav att uppfylla har det visat sig!

Invigde en av koftorna idag tillsammans med nya favoritkjolen. Tänk att jag en gång i tiden inte kände mig bekväm med färg! Helst skulle det vara svart eller grått. Möjligen kunde plommonlila fungera men det var inte alltid självklart. Mamma får agera fotograf idag men är inte helt bekväm i rollen. Konstaterar att barnarbete är bättre eftersom kidsen har full koll på det här med att ta snygga bilder! 

Får ju även passa på att ta med en bild från i lördags. För första gången någonsin har Aldirs styrelse fastnat på bild! Jag har fått förtroendet att fortsätta som ordförande vilket jag är både glad och stolt över. Nu väntar vårt nya bokprojekt och det kommer att bli ett spännande år!

Säg inte grattis idag!

Idag är det internationella kvinnodagen, en på många sätt viktig dag. Under dagen har jag sett flera hyllningar till kvinnor i olika sociala medier. Hyllningar som säger sådant som: Grattis alla fantastiska kvinnor på er dag! Avsändarens syfte är givetvis gott, att uppmärksamma kvinnor på just kvinnodagen. Fast det skaver ändå det där grattis. Jag vill inte ha ett grattis idag, det är inte min födelsedag. Istället är kvinnodagen en på alla sätt en politisk dag, en dag då frågan om kvinnors rätt särskilt skall belysas. Imorgon är en ny dag och då fortsätter arbetet med att mänskliga rättigheter även skall omfatta kvinnor. Att kvinnor världen över skall ges rätten till utbildning, till hälsa, rätten till den egna kroppen, rätt till säkerhet. Listan kan göras lång eftersom det fortfarande är lång väg att gå innan kvinnor och män har lika rättigheter. Fast påpekar många då att i Sverige är det inte så! Vi lever i ett av världens mest jämställda land. Ett land där jämställdheten kanske till och med har gått för långt! Åsikten är vanlig, men jag blir lika förvånad varje gång jag hör den. Kan det verkligen ha undgått någon att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp? Att kvinnor fortfarande tar ut merparten av föräldraledigheten och är de som i högst utsträckning tar ut VAB! Det är fortfarande så att i Sverige 2016 blir våldtagna kvinnor ifrågasatta. Hade hon inte en väl kort kjol? Var hon inte lite väl berusad? Det finns inte någon längd på en kjol som ursäktar våldtäkt och inte heller onykterhet!

Jag vill inte höra grattis idag, jag vill höra att nu arbetar vi gemensamt för att förändra världen! Tillsammans är det faktiskt möjligt att just förändra världen. Titta på historien, så mycket som människor trodde var omöjligt ses idag som självklarheter. För mig som förälder skulle jag vilja att mina flickor aldrig behöver känna att de behandlas annorlunda på grund av deras kön. Tyvärr vet jag att de redan tidigt fått uppleva vad som passar sig för flickor och vad som inte passar sig. Jag är feminist och ser det som en av mina viktigaste uppgifter att bana väg för mina barn och för alla andra flickor. Att vara en del av förändringen och ta ansvar varje dag, inte bara den dagen som råkar kallas internationella kvinnodagen!

Jag är feminist och socialist och kommer aldrig sluta att kämpa för kvinnors rättigheter! 

Sälsafari

I november när jag var i Sydafrika gjorde vi några fina utflykter. Den mesta tiden spenderades i Community House med föreläsningar och det gör att de utflykter som gjordes blev särskilt minnesvärda. Den där första dagen när vi landade i Kapstaden for vi raka vägen till hotellet, lämnade våra väskor och gav oss sedan av igen. Vi hade flugit hela natten och jag var både trött och mör. Landskapet vi färdades genom var dock så vackert att en glömde bort att vara trött.

Första stoppet på vår utflyktsdag var i Hout Bay för att åka på sälsafari.

Det är något alldeles särskilt med att vistas till havs på en båt. Har alltid älskat havet och blir nästan barnsligt glad av att åka båt.

Vet att jag den där första lördagen i Kapstaden önskade att det skulle ha varit soligt. Förvisso var det ganska varmt, men jag saknade solen. När jag gick igenom bilderna från båtresan i Hout Bay konstaterar jag att landskapet kommer mer till sin rätt med det väder som var. Det är något riktigt fängslande med molnen som sveper ner över bergstopparna.

Målet för båtresa var att få se sälar och detta lyckades vi med. Redan innan vi kom fram till platsen där sälkolonin höll till kunde en känna lukten av dem. Har aldrig tidigare funderat över hur en säl luktar men konstaterar att många sälar i grupp luktar mycket och inte helt angenämt!

Som förr och uppväxt i Bohuslän är sälar inte något särskilt exotiskt egentligen. Ändå blir jag lika glad varje gång jag ser en. Den här gången var det dessutom fler än jag hade möjlighet att räkna!

Det är något särskilt med sälar ändå. Ett mycket märkligt djur egentligen. Klumpigt på land men smidigt och graciöst när de är i vattnet.

Livet som säl ser ut att vara ett ganska gott liv. Att ligga på en klippa och njuta av tillvaron är onekligen inte särskilt dumt!

När en tröttnar på att vila är det bara att kasta sig i havet!

Även om det var en upplevelse att se sälarna är det ändå landskapet som gjorde störst intryck. Kombinationen av klippor, hav och moln var både dramatisk och vacker.

Fördelen med att alltid ta många bilder är att det blir möjligt att upptäcka detaljer som en kanske missade där och då. Det finns dock en risk med att alltid betrakta världen genom kameran eftersom en då inte blir så social. Behöver bli lite bättre på att hitta en balans mellan fotograferandet och det sociala. Samtidigt är det ju så otroligt roligt att fotografera och tänk, hemska tanke om en skulle missa någon detalj och sedan gräma sig över det!

Samma klippa fast från ett annat perspektiv. På väg till nästa stopp stannade vi en stund för att titta på utsikten. Samma vyer fast ur olika perspektiv. Andlöst vackert och något som jag alltid kommer att bära med mig.

Våren tycks dröja

Våren låter visst vänta på sig i år och Hult är fortsatt inbäddat i snö. För precis ett år sedan hade jag en arbetsdag i trädgården då jag för första gången tyckte det var varmt nog att ha bara armar. Idag har jag istället svurit över att jag åkte till Göteborg över helgen och missade att ta med mig vantar. Det har varit synnerligen kallt och tråkigt väder och nu har nog mitt tålamod tagit slut tror jag. Säger som så ofta förr att tålamod är inte en dygd jag besitter och då är det ju tur att jag ges många tillfällen att öva upp den egenskapen. Vill våren inte komma till Hult får jag därför skapa vår på egen hand. Att så mina första fröer är onekligen en vårsyssla. Har försökt få tiden att räcka till för sådd de senaste veckorna men inte lyckats med detta. Imorgon väntar dock en ledig dag, vilken tur att jag då kan spendera den med mina fröer. Har flera spännande nya sorter för i år och ser verkligen fram emot att säsongen skall ta ordentlig fart. Om några dagar kommer det att börja grönska och spira i mina fönster och då spelar det ingen roll om det är snö ute eftersom jag har vår inne.

Bild från förra året då våren kommit lite längre än i år

Jag lever hennes dröm!

Min farmor Anny föddes 1920 som äldsta barnet i en arbetarfamilj i Halland. Hon var bara tonåring när hon var tvungen att börja arbeta för att försörja sig själv, något annat alternativ fanns inte. Under resten av sitt liv skulle hon dock sörja över att hon aldrig haft möjligheten att studera vidare. Vi stod varandra nära farmor och jag och pratade ofta om de där viktiga sakerna i livet. Om drömmar och önskningar. Nu så här i efterhand kan jag önska att jag lyssnat lite mer och pratat lite mindre om mina  egna drömmar. Skulle så önska att jag vetat mer om hur hon tänkte, nu är det ju inte längre möjligt att fråga henne. Samtidigt vet jag att det gladde henne att jag hade drömmar och hon lyssnade mer än gärna.

När jag började engagera mig politiskt som femtonåring stöttade hon mitt val och menade att det var alldeles nödvändigt att även kvinnor engagerade sig. Själv tog hon aldrig steget till politiskt engagemang och fick aldrig  heller möjligheten att studera. Däremot stöttade hon och uppmuntrade nästa generation. Under tiden som hon med ett förkläde ordentligt knutet runt midjan bakade kakor, lagade mat eller gjorde andra viktiga insatser så som andra kvinnor i hennes generation avhandlade vi de där drömmarna och det viktiga i livet. Vi pratade om att förändra världen och hur jag i likhet med min far ville se hela den där världen jag skulle förändra. Min farmor menade att världen kunde förändras från köksbordet lika gärna som från andra sida jordklotet. Det viktiga var inte vart i världen en befann sig utan vad en valde att göra.

Min farmor hade inte lika många valmöjligheter som jag. När hon växte upp var utbildning inte en alternativ för de flesta av arbetarklassens barn. Förvisso kunde hon ha engagerat sig politiskt men för kvinnorna av hennes tid krävdes det ett särskilt mod att göra det. Inte ens idag är det helt enkelt att vara kvinna och politiker. För kvinnorna av hennes generation var det oändligt mycket svårare. Hennes val var att ta hand om sina barn och efter det sina barns barn. Att ständigt finnas där med middagen på spisen, med en extra säng och med tid att lyssna och bidrog hon till att skapa trygghet och utrymme för oss att drömma stort.

Min farmor gick bort hösten 2002 då jag ganska precis hade tagit klivet ut i vuxenlivet. Det var val den där hösten och hon var stolt över att då kunna kryssa mig till både riksdag och kommunen och sparade extra valsedlar för att kunna visa upp att hennes barnbarn minsann var med. För henne spelade det ingen roll hur långt ner jag stod på den där riksdagslistan, jag var ju med och det var det viktiga.

 Hon gjorde det möjligt för mig att drömma stort och jag önskar att hon kunnat finnas med längre tid under mitt vuxna liv. Att göra henne stolt var och är fortfarande viktigt för mig. När jag kom in på högskolan höstterminen 2001 tog jag med mig antagningsbeskedet och cyklade hem till farmor. Jag tvekade lite på om jag skulle tacka ja eftersom jag då hade jobb. Hon sa till mig att jobba kunde jag göra resten av livet men att studera var en möjlighet som jag inte fick missa. Jag följde mina egna drömmar men genom dem kom jag också att leva hennes dröm. Till skillnad från henne fick jag möjligheten att själv välja väg i livet. Dessutom lärde hon mig vikten av att förändra världen i det lilla precis där en är. Att samtal hemma i köket kan vara de allra viktigaste samtalen av alla!

Min farmor Anny, älskad och saknad!

Farväl till februari!

Äntligen är det första mars och med det en vårmånad. Förvisso bjuder den första dagen på minusgrader men det gör som ingenting när det äntligen är mars! Fast februari som nu läggs till handlingarna var även det en trevlig månad. Har egentligen ingenting emot själva månaden det är bara vinter, mörker och kyla jag har svårare för.

Den första delen av februari präglades av lilltösens TV-inspelning. 10 program spelades in av Smartare än en 5:e klassare och det var riktigt roligt. När det sista programmet spelades in satt vi med i publiken vilket verkligen var kul. Varvat med inspelningarna var det dagar hemma med politik och jobb. Jag lyckades äntligen ta tag i att rama in min fina poster från Kapstaden och blir glad och stärkt varje gång jag ser den. En bra påminnelse i vardagen om politikens betydelse.

 Ett nytt bokprojekt har dragit igång vilket känns fantastiskt roligt. Det nya projektet handlar om traditioner i förändring och känns som en viktig bok att skriva.

När inspelningarna var över följde mycket annat roligt. Jag var på första träffen med Den röda bokcirkeln där vi diskuterade Egalias döttrar. Läste den första gången i sjuan men den är fortfarande lika bra.

Har bott in mig ordentligt i mitt nya rum och trivs verkligen med att sitta där och arbeta. Har fin utsikt medan jag skriver och får dessutom sällskap av katt eller hund vilket är riktigt trevligt.

Har inventerat mina fröer och konstaterar att det bara är att sätta igång! Skulle ha sått redan förra helgen men konstaterar att jag är lite väl mycket tidsoptimist ibland (läs nästan alltid!)

Lyckades en lördag klämma in loppisshopping på tio minuter vilket resulterade i fina fynd. Har även hunnit ha sportlov tillsammans med kidsen och shoppat även med dem. Årets ständiga vånda kring skolavslutningskläder löste sig helt smärtfritt denna gång. Vi råkade springa på de perfekta klänningarna och så var den saken klar.

Februari bjöd också på härlig vårsol vilket gjorde att solglasögonen fick invigas för i år. Onekligen härligt! Lägg dessutom till att jag under två soliga dagar besökte goda vänner i Västerås så kan det inte bättre bli. Sol och vänner är en oslagbar kombination!

Så är då februari till ända och även årets sportlov. Avslutade med fika med mor, två av barnen och svärsonen. Själva månaden varade en dag längre än veckan och den där extra skottdagen blev dagen då våren också kom till Hult.