Tre år senare

Idag är det tre år sedan Ebba blev en del av familjen och nu känns det märkligt att hon inte alltid har varit här. Numera är det konstigt att tänka att Ida länge var ensam hund i familjen. När Ebba kom tvivlade jag på om hon skulle kunna stanna. Hon hade bott i flera hem tidigare och var rädd för precis allt. Trots att hon var nästan två år var hon inte helt rumsren och hon skällde konstant. Att någon reste sig upp ur soffan var tillräckligt för att hon skulle skälla besinningslöst i någon timme. Hon har ett gällt skall som skär i huvudet och situationen var ohållbar. I mötet med andra människor blev hon så rädd att hon bara skakade. Helt ärligt var jag beredd att ge upp och tänkte att det bästa för henne kanske inte var att fortsätta försöka. Så en dag när jag satt och tittade på TV då hoppade hon upp i mitt knä och kröp nära intill mig. I den stunden kände jag att den rädda lilla hunden litade på mig och kände att jag ville henne väl. En tid senare började hon för första gången att vifta på svansen och var en allt gladare hund.

Solälskande vovven Ebba

Idag är Ebba en trygg, men bestämd liten dam. Om hon vill bli klappad då duger det inte att greja med datorn eller att göra något annat eftersom hon helt enkelt lägger sig på tangentbordet. Hon sover helst under täcket nära de människor hon älskar. När hon blir rädd då kryper hon upp i famnen och litar på att vi ska ta hand om henne.

Ebba vill gärna sova nära och hålla tass

När det kommer besök då skäller hon fortfarande och jag inser att det där lyckas jag nog aldrig få henne att sluta med helt. Däremot så finner hon sig efter någon minut och när hon fått hälsa brukar hon vara nöjd och accepterar att det kommer in gäster i hennes hem. Det har varit ett hårt arbete att få henne att bli en trygg och glad hund men det är verkligen värt varje möda. Hon är en ljuvlig liten varelse som jag är innerligt tacksam över att ha i mitt liv. Hon är smart, rolig, söt och även lite knäpp. Om en hund kan sägas ha humor då passar det in på Ebba!

Trygg tillsammans med storasyster Ida

Hunden Ida var inte helt förtjust över att behöva dela sin familj med en jobbig liten hund. Ebba dyrkade genast sin storasyster medan Ida länge var avvaktande mot den nya familjemedlemmen. Ida är fortfarande noga med att markera att hon är den som bestämmer av de båda. Hon skulle aldrig acceptera att Ebba hälsar först när jag kommer hem. Ebba har till sist lärt sig och väntar snällt på sin tur numera. Så fint att se dessa båda tillsammans när de är ute på promenad eller ligger och sover. Ida hade blivit en ganska bekväm vovve innan Ebba men den lilla sätter fart på henne. Ida är till skillnad från Ebba en hund som alltid varit trygg och alltid varit omgiven av människor som älskar henne. Hon är lugnet och Ebba är kaos och tillsammans är de båda helt underbara!

Skiftet mellan vinter och vår

Tiden som är precis nu är nog min favorit om året. Stunden då världen skiftar från livlös och karg till att åter livfullt grönska. Skiftet mellan vinter och vår är egentligen ett ögonblick kort och på någon dag har mark och träd blivit gröna. Jag är lika hänförd varje år över hur det kan fungera varje år, att världen åter fylls av liv och att sommaren kommer tillbaka.

I helgen som gått kom värme och sol med besked. En sådan där helg som en egentligen skulle ha tillbringat i trädgården med att röja och rensa och förbereda inför trädgårdssäsongen. När det inte var möjligt då gäller det istället att se till att skapa sig utrymme att njuta av våren. Skiftet är ju så kort och då går det inte att tänka att en har några dagar ledigt längre fram. Våren väntar inte och då gäller det att njuta precis nu.

Så trots att jag tillbringat helgen på kurs på Viskadalens folkhögskola så har jag sett till att hitta stunder för att komma ut. I lördags morse fick jag en alldeles ljuvlig löprunda i den vackra miljön runt folkhögskolan. Såg till att komma ut extra tidigt eftersom jag ville ha tiden att verkligen kunna vara ute. Jag kan ibland vara en ganska motvillig löpare, men den här morgonen kände jag mig ivrig att springa och ville inte alls gå in. Lite som att bli utsläppt på grönbete kan jag tänka mig.

Sist jag tog den här vägen var det snö och kallt och det kändes mest plågsamt. Var helt genomfrusen när jag kom fram. Nu var det helt ljuvligt och trots att vägen var precis lika lång så kändes det helt annorlunda.

Så fint att kunna följa grönskan. Hur det faktiskt händer mycket på bara några timmar!

Förutom löpning tidigt om morgonen såg jag också till att komma ut när solen var på väg ner. Jag hade tänkt springa men distraherades helt av den fantastiska fågelsången. Det är verkligen en ynnest att ha tiden att gå en sakta promenad genom skogen och lyssna till fåglarna. På mjuka stigar som tidigare var okända för mig men som jag nu ser fram emot att åter trampa.

När en varit tvungen att tillbringa en ljuvlig vårhelg inomhus då får en också ta med sig våren in. Min tjusiga retroklänning med rosor blev ett sätt att känna att jag tog med mig våren.

En klänning i solnedgången

Märkligt vad snabbt tiden tycks gå just nu. Det är redan helg och jag som inte ens har hunnit packa upp väskan från förra helgens resa. Förra helgen tillbringades på vackra Bommersvik. Platsen som är så viktig för mig och som rymmer så många av mitt livs minnen. Det blir alltid fint att komma tillbaka dit där minnen från historien samsas med nuet.

På lördagskvällen var det dags för middag och då måste en ju givetvis vara sitt tjusigaste jag. Klänningen är ett nytt tillskott till garderoben och inte ett loppisfynd eller ens köpt på Tradera. Denna eleganta klänning gick inte att motstå trots att den är nytillverkad. Enkel svart klänning översållad med små gulddroppar. En riktig klassiker som alltid kommer att kännas rätt. Aftonväskan är ett fint loppisfynd och skorna är mina absoluta favoriter.

När vi gick till middagen var solen på väg ner och vi stannade för att fotografera den vackra utsikten. Jag kanske missade att riktigt ha koll på vilken vy mina väninnor ville fotografera och ställde mig mitt i vägen för alla! Nåväl då fick jag ju även bild på min klänning bakifrån.

Har ju svårt för det här att hålla mig seriös framför en kamera!

Tycker om att min fina tatuering till minne av pappa syns när jag har den här klänningen

Det blev en fin kväll på Bommersvik med en otrolig solnedgång, gamla och nya vänner och som sagt den mest eleganta klänningen av alla.

Färgglada favoriter

Ibland blir jag förvånad över all färg jag omger mig med nu för tiden. Backar jag tio år i tiden då föredrog jag svart, grått och plommonlila. Trygga färger som inte sticker ut för mycket. Någonstans längs vägen ändrades detta och numera är min garderob tämligen färgglad. Helt ärligt trivs jag bäst bakom kameran snarare än framför den och har därför svårt att hålla mig allvarlig.

Färg och höga klackar piggar upp

Vissa kläder är jag särskilt förtjust i och denna outfit består enbart av favoriter. Den fina blusen köpte jag på Johannas Rockabilly för nära två år sedan. En helt fantastisk blus som passar både till kjol och byxor, till vardags och till fest. Koftan har hängt med i många år och köptes på en utförsäljning för flera år sedan. Tycker så mycket om den, dels för färgen men också för att den är så retroperfekt. Passar som del i en färgglad outfit eller som färgklick till en lite dystrare outfit. Kjolen är även den en garderobsfavorit. En pennkjol i strechigt tyg som gör att den känns bekväm att ha på sig.

Det fina skärpet som nästan syns i bild köpte jag på Beyond Retro i Stockholm förra året. Jag behövde ett skärp till en klänning för att se om den blev bättre med skärp. Det blev den inte men jag konstaterade att skärpet var en vinnare. Några veckor senare hittade jag ett nästan likadant fast vitt på en loppis. Båda skärpen är sedan dess älskade favoriter till mina outfits. Kan nästan inte föreställa mig hur det var att inte ha mina helt perfekta skärp. De höjer varje outfit och gör det där lilla extra!

Till sist måste också något sägas om de fantastiska skorna. Förutom att färgen gör en på gott humör så är det otroligt sköna skor. Har flera skor från Ida Sjöstedt och alla paren är verkligen något alldeles extra. Dessa har jag dessutom köpt via Tradera så de är nya för mig men har haft en annan ägare innan. Kanske var det fel storlek eller fel färg, hur det än är så är jag mycket förtjust i dem.

Att köra fel och hitta ett slott

I somras var jag på Irland och reste runt under en veckas tid. Under åren min syster bodde i Dublin besökte jag landet många gånger men oftast bara området runt just Dublin. Har länge velat se mer av landet men det har aldrig blivit tillfälle. Så i somras kom det perfekta tillfället när en väninna skulle gifta sig på Irland. Då var det ju helt givet att ge sig ut på roadtrip och se mer av den gröna ön. Resans första mål blev byn Lisdoonvarna på västkusten. Från byn är det inte långt till de kända klipporna Cliffs of Moher. På vägen dit körde vi lite fel och hamnade på en slingrig väg som ledde ner mot havet.

Doonagore Castle

Mitt ute i ingenstans hittade vi ett slott med fantastisk utsikt över vidderna. Det visade sig vara slottet Doonagore som är byggt på 1300-talet. Det har en lång historia och har erövrats och bytt ägare många gånger. På 1970-talet var slottet i riktigt dåligt skick och renoverades av en privatperson. Idag är slottet ett semesterboende för en privat ägare och inte öppet för allmänheten.

Onekligen en udda sommarstuga! Platsen är otroligt vacker och utsikten från tornet bör vara helt fantastisk.

Intill slottet låg en stuga med en lika vidunderlig utsikt som själva slottet. Även en sommardag blåste det och det var lätt att föreställa sig hur vindpinad platsen måste vara om vintern.

Så fint att ta en oplanerad väg och genom det upptäcka platser som en annars aldrig hade sett. Att låta slumpen ibland få avgöra vart i världen du hamnar. I livet behövs visserligen viss planering men ibland är det nog klokt att fara längs oplanerade vägar för att kunna göra nya upptäckter.

På väg från slottet drog molnen in över landskapet och regnet hängde i luften. Var så säker på att regnet skulle vräka ner en stund senare men istället var det uppehåll hela dagen. Vi följde en slingrande väg genom landskapet och hamnade till sist i en liten by precis intill havet.

Från stranden kunde vi se slotten vi nyss besökt men också det som var resans egentliga mål, Cliffs of Moher.

Mest fascinerande var att se bäckarna som rann ut i havet. Eftersom landskapet slutade helt tvärt och störtade ner i havet blev bäckarna till vattenfall som rann ner över klippkanten. Onekligen både märkligt och intressant. Hade vi kört rätt från början, då hade vi missat allt detta. Nu fick vi istället förmånen att upptäcka ett vackert landskap som vi inte visste fanns och efter det lyckades vi till sist hitta vägen som ledde dit vi skulle från början

När våren kom

Redan igår morse märktes det i luften. Visserligen var det lite kyligt i luften men den var varmare än vanligt och det luktade vår. Började dagen med att ge mig ut och köra några mil och med Bjertorps slott som destination. Vilken otrolig förmån att få möjligheten att vistas i en otroligt vacker miljö precis samtidigt som våren kom. Igår var det möjligt att promenera i tunn vårkappa utan att frysa och i morse tog jag årets första löprunda. Att börja dagen med att springa ute om morgonen är verkligen otroligt härligt. I vanliga fall har jag musik på hög volym när jag springer, men den här morgonen ville jag inte låta musiken störa den fantastiska fågelsången. Blir nästan fånigt glad över att det nu är så pass behagligt om morgonen att det är möjligt att ge sig ut och springa. Förvisso är det ju möjligt att springa även om det är kallt och mörkt om morgonen men då känns det enligt mig bara plågsamt. Om vintern trivs jag bäst med att springa på mitt löpband och slippa frysa.

Den här helgen kom våren och jag har verkligen passat på att njuta! Dels genom löpning tidigt om morgonen och dels genom att sitta ute i solen och göra just ingenting. Som jag har längtat efter att solen ska värma mitt ansikte, i år har det nästan känts som om våren helt gett upp hoppet om att komma hit.

Fika med utsikt

Underbar vårpromenad

Årets första löprunda utomhus

Solgul kofta för att matcha solskenet

Klädbytardag i Munkedal

Just nu håller Regina, Erika och jag på och planerar för fullt för vår klädbytardag i Munkedal 28 april. Vi träffades redan i julas och satte datumet men då kändes det som att det var evighetslångt kvar till själva dagen. Nu är det april och jag konstaterar att det inte alls är länge kvar och det ska verkligen bli roligt. Regina och jag har ju ordnat loppisar tillsammans tidigare men en klädbytardag är något nytt för oss. Erika har däremot ordnat flera tidigare så hon får stå för erfarenheten i gruppen. Tillsammans har vi en studiecirkeln Hållbar konsumtion där vi fokus hittills har handlat om hållbart mode och kläder. Klädbytardagen senare i april blir den första vi genomför men tanken är att detta skall bli något återkommande. Passa på att vara med om du är i närheten av Munkedal den dagen!