Färgglada favoriter

Ibland blir jag förvånad över all färg jag omger mig med nu för tiden. Backar jag tio år i tiden då föredrog jag svart, grått och plommonlila. Trygga färger som inte sticker ut för mycket. Någonstans längs vägen ändrades detta och numera är min garderob tämligen färgglad. Helt ärligt trivs jag bäst bakom kameran snarare än framför den och har därför svårt att hålla mig allvarlig.

Färg och höga klackar piggar upp

Vissa kläder är jag särskilt förtjust i och denna outfit består enbart av favoriter. Den fina blusen köpte jag på Johannas Rockabilly för nära två år sedan. En helt fantastisk blus som passar både till kjol och byxor, till vardags och till fest. Koftan har hängt med i många år och köptes på en utförsäljning för flera år sedan. Tycker så mycket om den, dels för färgen men också för att den är så retroperfekt. Passar som del i en färgglad outfit eller som färgklick till en lite dystrare outfit. Kjolen är även den en garderobsfavorit. En pennkjol i strechigt tyg som gör att den känns bekväm att ha på sig.

Det fina skärpet som nästan syns i bild köpte jag på Beyond Retro i Stockholm förra året. Jag behövde ett skärp till en klänning för att se om den blev bättre med skärp. Det blev den inte men jag konstaterade att skärpet var en vinnare. Några veckor senare hittade jag ett nästan likadant fast vitt på en loppis. Båda skärpen är sedan dess älskade favoriter till mina outfits. Kan nästan inte föreställa mig hur det var att inte ha mina helt perfekta skärp. De höjer varje outfit och gör det där lilla extra!

Till sist måste också något sägas om de fantastiska skorna. Förutom att färgen gör en på gott humör så är det otroligt sköna skor. Har flera skor från Ida Sjöstedt och alla paren är verkligen något alldeles extra. Dessa har jag dessutom köpt via Tradera så de är nya för mig men har haft en annan ägare innan. Kanske var det fel storlek eller fel färg, hur det än är så är jag mycket förtjust i dem.

Den rätta klänningen

Jag brukar hävda att gammalt är bäst när det gäller kläder, fast det finns givetvis undantag. Min svarta klänning från Ida Sjöstedt som jag köpte förra våren är ett sådant undantag. Den är enkel men ändå tjusig. Har riktigt fin kvalitet och en tyngd i materialet som jag tycker om. Dessutom är det klänningen som alltid är den rätta. När jag tvekar om vad jag skall ha på mig och velar mellan olika klänningar för någon tillställning då finns det egentligen bara ett svar. Om jag inte kan välja då är denna klänning alltid rätt. Den passar till allt och är det säkra kortet.

Märkligt nog lyckades jag inte fånga min outfit på bild under lördagens fest, men måste ju ändå visa upp denna fina klänning. Just eftersom den är så pass enkel i sig går den att variera i oändlighet. Första gången jag hade klänningen förra våren då hade jag röda skor och en enkel aftonväska med guldspänne. En enkel uppsatt frisyr med svarta kammar gjorde det hela till en stilfull outfit för en fin tillställning.

I lördags ville jag istället ha en spektakulär outfit och lade fokus på gulddetaljer. De svarta skorna och guldväskan hade jag förvisso sist jg var på fest. Fast då till min glittrande galaklänning. De där skorna är verkligen helt fantastiska. Dels för att jag blir hela 14 centimeter längre och dels för att de är sköna att ha på sig en hel kväll.

En bild lyckades jag få till på min outfit i svart och guld i lördags. Frisyren är en av mina favoriter eftersom den är så enkel att göra. När väl luggen är på plats är det bara att sätta i två kammar och sedan är det klart!

Några av mina vintagefavoriter

Det är onekligen lätt att skaffa sig favoriter, särskilt när det gäller sådant som är vintage. Fast vad som är en favorit har en tendens att växla lite beroende på årstid och tillfälle.

Min favorit bland vintageväskorna används tämligen sällan trots att jag verkligen tycker om den. Den är inte helt praktisk vilket gör att jag ofta väljer bort den. Däremot så är det ju med den här väskan som allt började. Det är min första egenloppade väska när jag var si så där tre eller fyra år.

Tidigare klädde jag mig ofta i kavaj men numera är det inte lika ofta. När det sker är favoriten min kavaj från 40-talet. Jag tänker ibland att den har självförtroende insytt i fodret. Det är nämligen helt omöjligt att inte känna sig stark och självsäker i den här kavajen!

Förr hade jag svårt för det här med färg och valde helst svart, grått eller plommonlila. Rött var däremot helt otänkbart både på kläder och läppstift. Märkligt hur sådant kan komma att ändra sig. Den här klänningen är nog egentligen en sommarklänning men fungerar väl även om vintern tillsammans med en kofta. Egentligen är det nog så att Regina och jag har delad vårdnad om just denna klänning. Hittills har den dock fått bo i min garderob och jag klagar inte!

Ännu en väska som är en riktig favorit. Fördelen med denna är att den faktiskt rymmer Ipaden och således är en bra väska för möten. Det där kan annars vara ett bekymmer med just vintageväskor att de inte rymmer allt som en behöver ha med sig.

Den här klänningen från 60-talet är smått fantastisk. Den fungerar nämligen till både vardag och fest. Med klackar, festfrisyr och rätt accessoarer är jag klädd till fest. Väljer jag istället en mer blygsam klack och en knäppt kofta till då passar klänningen alldeles utmärkt till vardagen.

Vissa favoriter råkar en glömma bort i sina gömmor. Som den här sammetsjackan från 50-talet. Den saknade några knappar och blev därför liggande länge. Hur länge skall jag låta vara osagt... Nåväl till sist fick jag köpt fina knappar på en loppis och ägnade en av årets många tågresor till att sy i knappar.

Nu är sammetsjackan en ofta använd favorit i min garderob.

Somliga favoriter är alldeles nya, som den här klänningen som jag hittills bara hunnit använda en enda gång. Däremot vet jag att det är en klänning som kommer att användas riktigt ofta.

 En favoritväska fyndad för tolv kronor på en loppis och dessutom mina älskade vantar som jag stickat själv för dryga tjugo år sedan. Ger jag dem lite mer tid så är även de vintagefavoriter.

Både halsbandet och klänningen är riktiga sommarfavoriter. Hatten är förvisso inte vintage men passar in i stilen. Har allt oftare börjat använda hatt och känner mig alltid så elegant i just hatt.

Farmors älskade ullkofta från 60-talet värmer bättre än alla andra koftor. Även klänningen och skorna är från 60-talet. Kappan är däremot nutida.

Den här sommarklänningen från 50-talet älskar jag nog lite mer än alla andra klänningar. Den är enkel men ändå så fin. Skorna köpte jag för tjugo år sedan så även de hör till garderobens inventarier.

Aftonväskor hör till mina svagheter! Tycker om möjligheten att kunna matcha skor och väska eller väska och smycken. Hävdar med bestämdhet att varje garderob därför bör innehålla många aftonväskor. Till skillnad från andra väskor är det en fördel om aftonväskorna är små. Det skall vara enkelt att ha den med sig. Samtidigt måste den ju rymma sådant som mobil och smink. Den här väskan uppfyller precis de kraven och är dessutom särskilt tjusig.

Vintage och byxor

Något som har visat sig vara något av en utmaning är att hitta vintagebyxor. Vintagekläder är ju alltid lite speciellt eftersom en alltid är hänvisad till just den storlek som ett plagg råkar ha. Det går ju inte direkt att säga att jag skulle vilja ha det här plagget fast en annan storlek. Att säga och tänka det går förvisso men det är ju inte möjligt att genomföra. När det gäller klänningar och kjolar går det ganska bra att gå upp eller ner i storlek. Ibland kan en behöva lägga ut eller ta in en söm för att det skall fungera. Med byxor är det inte lika enkelt har det visat sig. Trots flitigt letande i flera år har jag ännu inte hittat det jag har sökt. Jag har önskat mig tjusiga byxor från 40-talet med hög midja och knappar i sidorna. Tycker att det ser så tjusigt ut när en tittar på gamla filmer och ser tuffa, starka karriärkvinnor i sina snygga byxor. Alltså har jag letat, letat och letat men inte nått något resultat.

Så igår hittade jag de perfekta byxorna lite av en slump på en modekedja i min närhet. Byxorna är således inte äkta vintage men de har precis den modellen jag hade tänkt mig. Ibland är det kanske så att en inte kan få precis det en har tänkt sig utan får vara nöjd när det nästan blir rätt. Ett stort plus är att även om dessa byxor inte är vintage så är de etiskt tillverkade vilket onekligen är viktigt. Det är inte vettigt att tillverka kläder på det sätt som görs idag. Textilindustrin kräver enorma resurser, särskilt när det gäller vatten. En anledning till att jag gillar vintage är att de kläderna ingår i ett kretslopp. De finns redan och behöver bara tas om hand för att fortsätta att användas. Jag försöker alltid att i första hand titta på loppis när familjen behöver nya kläder.

Är riktigt nöjd med mina nya byxor även om modellen känns tämligen ovan. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid detta. Känns riktigt roligt att numera kunna vara klädd i vintagestil och ha byxor vilket jag har saknat.

Loppisfynd

Lagom till Första maj hittade jag en tjusig röd 60-tals klänning. Det var som om den var sydd till mig och jag kände mig mycket tjusig dagen till ära. Jag har ju en svaghet för det där med klänningar som är äldre än vad jag själv är. Från en kollega fick jag för en tid sedan höra att jag ser ut som damerna när han var barn. Alltså lyckas jag således hitta den rätta stilen eftersom han är född på 50-talet.

Att sy är inte en färdighet jag besitter. Skulle gärna önska att jag kunde det och funderar på att lära mig. Jag har ju sytt ett och ett annat genom åren och modellen ser inte helt svår ut när jag har synat sömmarna. Att lära mig att sy skulle verkligen vara roligt. Det skulle dessutom ge mig möjligheten att sy om loppisfynd. Idag sträcker sig mina kunskaper i stort sett till att laga och byta knappar.

Ullkoftan har jag fått från min farmor och den är en kär favorit. Farmor köpte den i början på 60-talet men den ser fortfarande ny och fin ut. Vissa saker var således bättre förr. Kappan är en ny favorit med ett snitt från samma tidsperiod, däremot är den nytillverkad. Även den är ett loppisfynd med betoning på fynd. Den gamla prislappen satt kvar och jag kunde konstatera att det har sina fördelar att handla på loppis.

Kappan är lite klockad och har fin puff på ärmen vilket gör att den passar särskilt bra till klänningar och kjolar från 50-talet. Kappan är så pass tunn att den fungerar väl även på sommaren. Samtidigt är den så pass rymlig att den rymmer en kofta under vid lite kyligare dagar.

Den andra klänningen jag köpte samtidigt som den röda har en lite annorlunda krage. I övrigt är klänningarna lika i modellen. Lila är en färg jag trivs bra i men jag kände mig trots det lite tveksam till mönstret först. Fast en klänning som var sydd till mig kunde ju inte få hänga kvar i affären! Efter att ha provat hemma i lugn och ro kunde jag till sist konstatera att jag var glad att jag köpt även den.

Att somligt skall ta sådan tid!

Jag har en svart sammetskavaj som är från 50-talet eller 60-talet som jag har haft sedan jag var barn. Den hörde till favoriterna bland mina utklädningskläder och jag har lekt många lekar utklädd i den. I mitten på 90-talet började jag använda den igen som ett alternativ till kavaj gärna till jeans och skor med höga och klumpiga klackar. Under en tid glömdes jackan bort innan den hamnade i barnens utklädningskläder. Sedan ett par år tillbaka hänger den i min klädkammare men har inte blivit använd då den saknat två knappar. Hur svårt kan det egentligen vara att byta knappar i en jacka?

Själva jobbet att byta knapparna tog ungefär tjugo minuter, något jag passade på att göra under tågresan till Stockholm i torsdags. Att köpa knapparna tog däremot flera år att få gjort. I tisdags i förra veckan hann jag med en kort loppistur och passade då på att äntligen köpa knappar. Tidigare pryddes jackan av fina klädda knappar i samma tyg som jackan. Nu sitter där istället glasknappar som skiftar svagt i lila och kommer från en trasig aftonklänning från samma tidsperiod.

Är otroligt nöjd över resultatet och tycker att jackan faktiskt blev finare med de nya knapparna!

Försökte hitta en bild där hela jackan syns och det var inte så lätt. Här har ni mig och min tjusiga väninna Lizette som delar min passion för vintagekläder. Dock är hon lite bättre än jag på det här att titta in i kameran.