Sommarvintage

När vädret är grått och trist piggar jag upp mig själv med somriga kläder trots allt. Fördelen med vintage är att det går att se sommarfin ut samtidigt som en slipper att frysa. En liten kofta är en självklar del av en vintageoutfit.

När dottern Anna bodde hemma hade jag alltid en fotograf att tillgå. Nu blir det istället suddiga mobilbilder i spegel. Får lära upp de yngre barnen så jag ständigt har möjlighet att dokumentera tjusiga outfits.

Att kalla det här för en vintageoutfit är lite missvisande om jag ska vara helt ärlig. Det är faktiskt bara blusen som är äkta gammal och från 60-talet. Kjolen är ett reafynd från förra hösten när det sista av sommaren reades ut. Jag skulle fara till varmare breddgrader och en riktigt somrig kjol var precis vad jag letade efter då.

Koftan är ett loppisfynd som jag är särskilt nöjd med. Jag hade en ambition förra hösten om att lära mig att sticka. Tror att jag ska plocka upp den tanken igen eftersom jag så gärna skulle vilja kunna sticka fina koftor som denna. Silverhalsbandet är faktiskt nästan vintage, i alla fall enligt dem som inkluderar 80-talet i begreppet. Det är ett halsband som jag valde helt på egen hand 1982 då jag var tre år. Det har legat nerpackat i många år men så när jag röjde för en tid sedan hittade jag det igen och började åter använda det.

Skorna är alldeles nya och det är lite märkligt att jag köpte dem. Var på en veckas resa och på kvällen när jag skulle packa upptäckte jag till min stora fasa att min klädkammare drabbats av mal (ingen panik, allt är åtgärdat och malen borta!) och fick ägna kvällen åt katastrofhantering. Alltså packade jag mycket hastigt på morgonen och insåg först när jag nått min destination att jag bara packat festskor och inga vardagsklackar. Nog för att många skor passar både till vardag och fest men jag hade inte några som jag skulle trivas att gå i en hel dag. Alltså behövde jag lite hastigt handla vardagsklackar. Hittade ett par svarta pumps som passade perfekt och var det kloka valet. Sen hittade jag dessa som jag bara älskade. Klok som jag är konstaterade jag att två par vardagsklackar är nödvändigt om en ska vara borta i en vecka! Den fina väskan är äkta vintage och dessutom ett av mina bästa loppisfynd. Tolv kronor kostade den mig för si så där fem år sedan och sommartid är den en ständig favorit.

Nicecream med smak av jordgubb

Sommar och glass hör ihop! Tänk då en glass som kan ätas till både frukost, mellanmål, efterrätt och när glasslusten sätter in. Nicecream, det vill säga glass gjord på banan kan ätas när som helst. Det är gott och dessutom nyttigt. Tidigare har jag bara testat att smaksätta med kakao men tänkte att det måste ju finnas fler möjligheter. Dessutom var jag sugen på jordgubbsglass. Däremot ville jag inte ha smaken av banan vilket onekligen är ett problem om en skall göra nicecream.

Det visade sig dock att med tillräcklig mängd jordgubbar och lite vaniljpulver blev det en härlig jordgubbsnicecream. Toppad med jordgubbar och kakaonibs smakade den himmelskt gott.

Nicecream med smak av jordgubb
4 portioner

4 frysta skivade bananer
1 ask jordgubbar
2 krm vaniljpulver

Gör så här:
Tina de skivade bananerna en stund så de är möjliga att mixa med en stavmixer. Tillsätt jordgubbarna och vaniljpulvret och mixa till en slät kräm. Jordgubbarna gör att konsistensen blir lite lös men ungefär tio minuter i frysen gör susen. Servera med valfri topping och njut!

Jag tröttnar nog aldrig!

Har ägnat större delen av den här dagen till trädgårdsarbete. Har rensat ogräs och planterat om plantor. Burit jord till en ny odlingslåda och börjat dra upp riktlinjerna för två nya planteringar. Hårt arbete men otroligt roligt. Så när jag bär en säck jord förbi en av mina planteringar blir jag helt distraherad. Där är helt fullt av vackra fjärilar. Ställer ifrån mig säcken och går och hämtar min kamera. Det går som inte att vänta när det gäller att fotografera fjärilar, det är nu som gäller och då får en släppa allt annat. Skrev ett blogginlägg nyligen om det fina med fjärilsfotografering och konstaterar att det där är verkligen något fint. Att stanna upp en stund och för ovanlighets skull fokusera på en liten detalj i trädgården. Jag uppskattar verkligen det där. Är också glad över att min strategi med att plantera växter som fjärilarna tycker om har fungerat så väl.

Den här sorten har jag inte sett förut men idag var det flera av dem på besök i trädgården.

Det är något särskilt med fjärilar. Vackra och lite sköra men ändå helt fria att flyga vart de vill. Fint att de har valt att komma just till trädgården i Hult. Jag välkomnar dem så gärna och jag tröttnar nog aldrig på att betrakta dem.

Helt olika erfarenheter

I måndags for yngsta barnet och jag på några dagars semester i Malmö. Väl framme började vi med att checka in på hotellet och fortsatte sedan med en båttur för turister på kanalen. Vi hade tre dagar med härlig sol och många aktiviteter. Dessutom umgicks vi med goda vänner och hann till och med träffa min kusin och hennes barn. Vid frukosten sista dagen hade vi tid att sitta länge och njuta. Det är ju något alldeles särskilt med hotellfrukost, särskilt när en har möjlighet att sitta i lugn och ro. När vi satt där vid frukosten slog det mig vilka olika erfarenheter vi har med oss i livet hon och jag. Hon jämför hotellets frukost med andra hotell vi varit på. Hon har en bestämd uppfattning om hur hon tycker att en bra hotellfrukost ska vara. Hon vill helst att hotellet ska ha ett gym så det är möjligt att träna om en vill och den där frukosten hör till det allra viktigaste. Är frukosten inte bra då är det i hennes mening inte heller ett bra hotell. När jag var elva år hade jag aldrig bott på hotell. Jag hade varit utomlands en gång när jag var tio. Då åkte hela familjen till Tyskland för att vara med när min kusin tog studenten och vi bodde hemma hos dem. Under hela min uppväxt gjorde jag tre resor utomlands först till Tyskland, sen på scoutläger i Skottland som trettonåring och på språkresa med skolan till Tyskland när jag var femton år.

Den där första resan var dock den enda semesterresan som min familj gjorde. Det fanns aldrig ekonomi att åka iväg någonstans annat än till mormor i Småland. Då knödde vi in oss i hennes lägenhet några dagar varje sommar. Förvisso mycket trevligt och jag har fina minnen från det, men det här med semesterresor har jag inte förstått förrän jag själv var vuxen. Jag kan fortfarande inte relatera till husvagnssemestrar eller möjligheten att låna föräldrarnas sommarstuga eftersom det där aldrig har varit en del av mitt liv. Mina föräldrar hade aldrig den ekonomin och deras föräldrar innan dem hade inte möjligheten att köpa någon sommarstuga som jag nu skulle kunna låna.

Mina barn däremot har en annan erfarenhet, för dem är det något fullt naturligt att resa iväg på semester, att bo på hotell eller att hyra en stuga. Husvagn kan inte heller de relatera till och jag konstaterar att jag nog inte är en husvagns och campingtyp. Vandrar gärna med packning och sover i vindskydd i skogen, men campingar tilltalar mig inte alls. När jag satt där med mitt kaffe tillsammans med yngsta barnet och hörde hennes tankar om den kommande dagens aktiviteter kände jag mig nästan överväldigad av tacksamhet. Att jag har möjligheten att ge mina barn de där upplevelserna som jag själv inte hade möjlighet till. Tror dessutom att den där tacksamheten finns där just för att jag vet att det inte är något självklart. Att många föräldrar kämpar på men aldrig får möjligheten att resa iväg på semester med sina barn. Jag är tacksam över att idag inte behöva fundera över hur jag ska klara av att köpa vinterjackor till barnen och till mig själv. Vi har vad vi behöver och även möjligheten att sätta lite guldkant på tillvaron. Jag tar det dock aldrig för givet och minns noga hur det var innan och har lovat mig själv att aldrig glömma. Jag har dessutom förmånen att vara hemma med barnen hela deras sommarlov. På så vis hinner vi med både aktivitet och den viktiga vilan. Vi har en hel sommar av ledighet och behöver inte stressa. På tio veckors lov hinns det mesta med trots allt.

Turist i Malmö tidigare i veckan

Hemma bland mina rosor

Kvällen hann bli sen innan jag kom hem till Hult igen efter några dagar i Skåne. Trevligt att se något annat i några dagar men onekligen fint att komma hem och gå ett varv bland mina rosor. Det doftar fortsatt av honungsros och kaprifol, doften av sommar trots att det är tämligen svalt här hemma.

På bara tre år har honungsrosen lyckats täcka en hel vägg och del av taket i rosenträdgården.

Enkel blomma var för sig men otroligt tjusig så som den växer i klasar.

En vägg täckt av honungsros och den andra av en Flammentanz.

Denna vägg täcktes tidigare till stor del av rosen New Dawn. Dessvärre gick vintern hårt åt denna och flera andra rosor. Nu i sommar har den dock växt till sig ordentligt och jag hoppas att den hämtar sig helt och snart breder ut sig mer än tidigare.

New Dawn är verkligen fantastisk. Blommar från juni och sedan långt in på hösten. Rekordet hittills är att den blommat till tredje advent.

Tolv år av längtan

Mitt hus svämmar över av av saker från köket. Jag undrar lite hur allt egentligen fått plats i skåpen med tanke på hur svårt det är att få plats med sakerna nu. Fast jag klagar inte, jag klagar verkligen inte! Äntligen skall köket rivas! Äntligen skall det hemska, hemska köket ersättas med något som är funktionellt och trevligt. Den delen av huset där köket ligger byggdes 1956 och köket är i orginal från då. Det skulle ju kunna vara charmigt med ett 50-tals kök och det är det säkert många gånger. Mitt kök är dock allt annat än charmigt. Köket fixades till på 70-talet vilket innebar att första gången vi kom till huset i Hult var köket helt orange. Orange tapeter, orange detaljer och till det ett brunt golv. För si så där tio år sedan insåg jag att det skulle dröja länge innan det var möjligt att renovera köket och målade om. Jag stod inte ut med allt orange och tog ner tapeten, målade om och kände mig betydligt mer nöjd. När vardagsrummet renoverades för fyra år sedan byggdes köket också om. En dörr sattes igen och köket gjordes något mindre. Planlösningen har hela tiden varit helt hopplös men genom att göra köket mindre blev det bättre. Matbordet togs bort ur köket och ett annat rum fick bli matrum istället. Lite jobbigt att inte ha en dörr mellan matrum och kök så det är en av sakerna som ska åtgärdas nu.

Här packas skåpens innehåll ihop. Sedan väntar rivning och byggande. En skulle ju kunna tro att jag redan börjat riva med tanke på hur taket ser ut. Det stämmer visserligen men så har det sett ut i nästan tolv år. Huset i Hult hade stått tomt i många år och alla elementen var frostsprängda. När värmen sattes igång visade det sig att även en del rör läckte. Alltså började det droppa vatten genom taket i köket. Nu äntligen skall det bli ett riktigt kök i Hult. Ett som är välplanerat och trevligt, ett som är lättstädat och funktionellt. Som jag har längtat!

Flitighet

Det pågår flitig aktivitet i trädgården i Hult just nu. Känner mig riktigt nöjd över att lyckas locka både insekter och fjärilar till min trädgård. De utför ju ett synnerligen viktigt jobb vilket gör att de är mer än välkomna. Bra dessutom att de arbetar så flitigt att jag med gott samvete kan sätta mig med en kopp kaffe och ta det lite lugnt. Trädgårdsarbetet fortsätter utan min hjälp och min viktigaste uppgift bör ju då vara att dokumentera all flitighet!