Om morgonen

Så snart värmen kommer har vi alltid fönstret öppet i sovrummet om natten. Jag älskar att ligga under mitt varma täcke och känna den kyliga nattluften och höra hur vinden blåser i träden utanför. Jag tycker om att höra hur gryningsljuset väcker Hults alla fåglar som sedan sjunger för den som är vaken. Smyger försiktigt upp fastän klockan är tidig och smyger ut tillsammans med Ida och katterna.

Det är något särskilt med den tidiga morgonen som får mig lite smått lycklig. Världen i övrigt är tyst och det enda som hörs är fåglarnas morgonserenad. Det har regnat under natten och det doftar av fuktig jord om morgonen.

Ida verkar tycka att det är mer än jord som luktar och kanske är det så. I lördags när vi var på promenad stötte vi på en älgko några hundra meter från huset. Hon var dryga tio meter från oss och på det avståndet kunde även jag känna hur en älg luktar. Min lilla Ida som aldrig någonsin visat på att det skulle finnas något aggressivt i henne morrade mot älgen och blottade tänderna innan jag hann göra något alls. Vad jag skulle ha gjort vet jag inte riktigt heller om jag skall vara ärlig. Nåväl min cocker spaniel lyckades skrämma iväg älgen och jag konstaterar att med en liten vovve kan jag vara lika trygg som när jag hade en stor.

I dikeskanten växer det fullt av lupinblad och jag kan inte låta bli att längta lite tills de blommar. Det är ju verkligen något alldeles särskilt när lupiner blommar. Kanske borde vi även i sommar åka till Värmland eftersom jag där såg de vackraste lupiner jag någonsin sett. Varför inte låta blomman avgöra resmålet?

Huset i Hult är ännu stilla och än så länge bara mitt. Snart vaknar familjen och en ny dag tar sin början. Fram tills dess sitter jag själv med en kopp kaffe och hör även inne hur fåglarna fortfarande sjunger bara för mig!