Att spara

För många år sedan hade jag riktigt långt hår och blotta tanken på att klippa mig kort var otänkbar. Så plötsligt en dag kände jag att tiden med långt hår var över och kort därpå klipptes håret kort. Under flera år trivdes jag med kort hår och trodde faktiskt att jag aldrig mer skulle vilja ha håret långt. I somras började jag dock mer och mer längta efter långt hår igen och började spara. Den som har sparat ut från kort till långt vet vilket tidsödande projekt det är. Man väntar och väntar och väntar och väntar... Ett halvt år har gått sedan jag började spara och visserligen är håret lite längre än tidigare men att kalla det långt vore att ljuga. Nu har det istället en irriterande mellanlängd där frisyren aldrig är riktigt bra. Det krävs i stort sett att jag alltid sätter upp håret just nu för att det inte skall se alldeles tokigt ut. Så kommer som alltid tanken att det är betydligt enklare att helt enkelt klippa en frisyr och låta pinan vara över. Fast jag har ju en vision om långt eller i varje fall längre hår på vår bröllopsfest i september. Alltså gäller det bara att tålmodigt vänta på håret som långsamt växer.

En fördel är att en otålig person som jag har lite fusk att tillgå när det blir för tråkigt att vänta! Perfekt att ha en tofs att använda när man för en dag önskar lite längre längder på sitt hår.