Istället för att gå i några dagar kanske en vecka och undra förvandlades dagarna till veckor och till månader. Tanken som inte funnits där från början började allt oftare att dyka upp, tänk om jag har cancer! Tänk om jag har en sjukdom som faktiskt kan innebära döden! Till slut kommer så en kallelse att jag skall till bröstmottagningen 21 augusti. En och en halv månad har gått och oron är maximal. Det spelar inte någon roll att jag läst på och vet att de flesta knölar är ofarliga, min hjärna vill inte fungera logiskt och rationellt just nu. Istället fullkomligt skriker det i huvudet TÄNK OM JAG HAR CANCER!!!
Idag är det alltså 21 augusti och jag har varit på bröstmottagningen. Allt är bra, jag har inte cancer, jag ska inte dö. Eller jo det ska jag faktiskt men nu ställer jag in mig på att det kommer att hända först när jag passerat 90 eller kanske 100 år. Inne på bröstmottagningen gick allt väldigt fort och jag kände mig verkligen trygg med bemötande och undersökning. Jag har inte cancer och känner mig idag tacksam över livet. Känner mig dock bestulen på min sommar och mina nätter då jag borde ha sovit. Tänk så mycket oro i onödan. För även om man vet att det troligaste är att allt är bra så finns ändå den där risken att det kanske inte är bra. Jag har haft min oro som sällskap under allt för lång tid och det fanns ju inte något att oroa sig för. Att inte oroa sig i onödan är en klok men mycket svår lärdom. Dessutom tror jag att det är svårt att låta bli att oroa sig när det är livet som är föremålet för oron.
Jag är tacksam för att mina besked idag var goda men tänker på de som inte haft samma tur. Att stötta Bröstcancerfonden är enkelt. Kostar 25 kronor för ett sms svårare än så behöver det inte vara att bidra till forskningen om bröstcancer. Länk till Bröstcanerfonden hittar du HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar