 |
| Stämpeln visar att detta är äkta vara |
 |
| Visst är de fina,både min kopia och orginalet |
 |
| Orginalet |
 |
| Kopian |
lördag 4 augusti 2012
Kopian och orginalet
En kopia kan vara bra att ha när orginalet är ett dukslag ärvt av farmor. Hon hade i sin tur fått det av sin mamma och det var alltså begagnat redan när farmor fick det någon gång på sent 30-tal. Durkslaget fanns i hennes kök och användes nästan dagligen tills dess hon i slutet av 90-talet fick ett nytt och jag till min stora förtjusning ärvde hennes. Tänk vilken kvalité ett föremål måste ha för att klara mer än sextio års regelbunden användning. Själv har jag valt en försiktig inställning och har durkslaget hängande till prydnad och minne i köket. Istället för mitt vackra ärvda durkslag har jag använt ett riktigt fult i röd plast. Nu är det dock ändring på detta och en kopia likvärdig orginalet har inhandlats. Undrar dock om det kommer att hålla de kommande sextio åren som jag planerar att använda det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är väl finurligt hur ett bruksföremål kan representera så många minnen. Med ens transporterades jag till farmors kök. De ljusbruna köksluckorna, målade med träimitation, de svarta kanterna på köksbänkarna och så farmor såklart med förkläde grejandes över diskbänken <3
Åh vilket härligt durkslag, originalet förstår jag att du är rädd om. Kopian är vacker den med men det är något speciellt med original.
Astillbe heter blomman ja, tack för det, satt och skrev och kunde för mitt liv inte komma ihåg vad blomman jag älskade hette. Men nu kommer jag nog aldrig glömma det igen;)
Önskar dig en härlig lördagskväll
Kram
Med den lilla metallbrickan över vasken så det inte skulle synas att hon hade disk om det kom någon på besök <3
Astillbe är en av få växter som trivs gott i vår trädgård så namnet har satt sig. Kul att kunna hjälpa till. Så otroligt irriterande när man vet att man kan något men inte får fram ordet, kramar
Skicka en kommentar