Jag tycker om att göra många saker samtidigt och trivs med ett högt tempo i livet, men då behövs också stunder som dessa. Stunder då det bara är jag och mina egna tankar och så klart Ida. Ibland kan jag önska att vi skulle bo lite närmare allt. Närmare till skola och arbete, vänner och aktiviteter. Fast då skulle vi komma längre bort från det här och det skulle jag inte vilja.
I skogen finns lämningar efter skogsarbete. Den här delen av skogen vårdas enligt gammal tradition. Ett träd i taget tas om hand vilket innebär att det är glest mellan träden och det finns inte något ris som annars så vanligt är.
Ida älskar att kunna springa som hon själv vill på promenaden. Hennes matte borde dock bli lite mer disciplinerad och lära henne att gå ordentligt med koppel också.
2 kommentarer:
Åh vilken härlig promenad det verkar ha varit. Håller med om att närheten till skogen är viktig men att man ibland kan sakna kulturen, närheten och allt det andra som stadsliv innebär. Här har vi turen att svärföräldrarna bor mitt inne i jönköping och att deras lägenhet är så pass stor så att den kan svälja oss alla, så lite kultur o dyl får vi i oss emellanåt.
ÖNskar dig en härlig kväll och en fantastisk morgondag
Kram
Annie
Inte fel att få det bästa av världar :) Jag har ju min syster i Dublin så där får jag mitt behov av staden stillat. Jönköping är förresten en riktigt trevlig stad. Har inte varit där så många gånger, men de gånger jag har varit där har alla varit tiktigt lyckade Kramar Liza
Skicka en kommentar