En mardröm i turkos tyll

På lördag är det dags för Annas studentbal och efter det är det snart tid för studenten och vuxenlivet. Balklänningen inhandlades redan för två år sedan så allt borde ju vara lugnt och skönt nu dagarna innan balen!

Annas klänning är från femtiotalet och även om den är i bra skick är det inte helt perfekt. Dessutom var den lite för stor och behövde sys in för att passa än bättre. Nåväl det där är mindre justeringar. Särskilt när vi har förmånen att kunna utnyttja Magda till själva arbetet. Att vara både trädgårdsmästare och sömmerska är inte illa.

Fast så behövde klänningen tvättas för att vara redo för användning. Plötsligt förvandlades en tylldröm till en mardröm. Tyllen har dragit ihop sig och det skiljer inte bara någon centimeter här och var utan snarare någon decimeter. Vi ägnar nu våra dagar åt att stryka tyll för att åtgärda problemet. Tänker att på alla dessa timmar hade vi (läs Magda) kunnat sy en helt ny klänning. Fast då hade det ju inte varit en vintageklänning och det är ju lite synd att gå miste om.

Nåväl det skiljer nu inte lika mycket som tidigare och vi har ju flera dagar till på oss att stryka. Själv gör jag en notering i hjärnarkivet att när det är dags för de yngre tjejerna att gå på bal då får det gärna vara vintage om de vill men i fortsättningen lägger jag in mitt veto mot aftonklänningar i tyll!