En nästan pinsam miss

Idag åker barnen och jag till Göteborg. De för att leka med en kamrat och under tiden ska jag... ja vad skall jag egentligen hitta på med en helt egen dag? Om det vackra vädret håller i sig känns det som en lockande plan att ta med mig en bok och sätta mig inne i Trädgårdsföreningen. Det känns nästan lite pinsamt att erkänna att Trädgårdsföreningen är en ny bekantskap för mig. Tänk alla tusen gånger jag har passerat utanför men aldrig gått in. Så förra söndagen kom förslaget att vi skulle flytta ett möte dit och kunna njuta av det härliga vädret.

Att ha ett möte i en park blir givetvis betydligt mer givande än att ha möte instängd i ett mötesrum!

När jag är ute och reser brukar jag måna om att besöka stadsparker. En av mina favoriter är St.Stephens Green i Dublin men nu får jag säga att den i Göteborg onekligen är trevlig och betydligt närmare i avstånd.

Det är något särskilt med stadsparker tycker jag. Jag gillar kontrasten mellan stadens brus och parkens lugn. Tror att sådana platser är alldeles nödvändiga i en stad.

Just nu finns mycket vackert att titta på. Fastnade länge vid de väldiga kastanjerna som blommande. Otroligt vackert och mäktigt.

Precis vid ingången finns en otroligt vacker tulpanplantering. Undrar om jag har tålamod att sätta så många lökar som det skulle krävas för att få till något liknande hemma. Helt klart värt besväret men det kräver en stor portion tålamod och en hel del planering. Vad gäller planeringen kan jag säkert få god hjälp av Magda. Nu vet jag således vad en ny plantering skall innehålla, då återstår bara att besluta vart den skall ligga och hur den ska se ut.

Tänk vad jag har gått miste om i alla dessa år när jag har valt att bara passera förbi grindarna till Trädgårdsföreningen. Nu ser jag fram emot många framtida besök istället för att gräma mig över tiden som varit.